The distribution of massive ground ice in the ground in Taylor Valley of the McMurdo Dry Valleys, Antarctica, is quite unknown, and could provide answers to questions such as where the ice comes from, if it has been affected and removed by proglacial lakes and how landscapes underlain by massive ground ice responds to climate change. It could also be a source for atmospheric information in the past and hence a key in climate research. The main goal with this project was therefore to map the distribution of massive ground ice mainly in Taylor Valley, but also in the adjacent Salmon Valley and Wright Valley, using ground penetrating radar to see how the distribution varied and if there was any spatial patterns. The technical computing programme MATLAB was used for editing of the raw radar data, merging of GPR profiles and digitalization of reflectors for possible massive ground ice and several compilations of different files. The data obtained from MATLAB was imported and interpreted using the geographic information system ArcGIS. A series of histograms showing the distribution of massive ground ice depending on the parameters elevation, slope and aspect were made by using the spreadsheet application Microsoft Excel. The results showed that the distribution of massive ground ice was more common at elevations up to 200 m, at the mouth of the valleys and also more frequent in Taylor Valley than in Wright Valley. There was a slightly higher amount of massive ground ice at northeast-east aspects, probably due to different incoming solar radiation. The lack of, or not that prominent, differences for slope and aspect can be due to lack of data, a not enough detailed digital elevation model or that it have existed for a too short period of time to display big differences caused by effects from these parameters. The higher frequency of massive ground ice in Taylor Valley can be due to a thicker sediment cover when compared with the situation in Wright Valley. The distribution of massive ground ice at different slopes seems to follow the distribution of radar measurements, whereas the origin of the massive ground ice and sediment cover can be responsible for the distribution across different elevations. The reason why massive ground ice still occurs despite the existence of Glacial Lake Washburn that previously occupied Taylor Valley could be that the glacial lake did not remain for a sufficiently long time to melt all the massive ice. Massive ground ice is very common in a zone that is believed to be very susceptible for future warming, which means that changes that already have been observed in areas rich in massive ground ice can continue to happen and changes in other areas with massive ice can be enabled. The ice can thus play a major role in the development of the landscape in the McMurdo Dry Valleys depending on the amount of warming. / Markis kan hittas i mark som har temperaturer under 0°C under åtminstone 2 år i följd och därav klassas som permafrost, skillnaden mellan markis och permafrost är däremot att permafrost inte behöver vara just is utan kan enbart vara kall mark. För att markis ska klassas som massiv is så ska andelen is i marken vara minst 250 % jämfört med vikten på torr jord. Utbredningen av sådan massiv is i Taylor Valley i McMurdos torrdalar på Antarktis är inte helt känd, och kunskapen om att veta vart den finns (om den finns) skulle kunna ge svar på frågor som vart den kommer ifrån, om den har påverkats och smält bort av isuppdämda sjöar och hur landskap som är grundade av massiv markis påverkas av klimatförändringar. Isen skulle även kunna vara en informationskälla för tidigare atmosfäriska förhållanden. Huvudsyftet med detta arbete var därför att kartlägga utbredningen av massiv is främst i Taylor Valley, men även i de närliggande dalarna Salmon Valley och Wright Valley, och undersöka hur utbredningen varierar beroende på olika landskapsegenskaper som påverkar dess förekomst. Datorprogrammet och programspråket MATLAB användes för att editera rådatat från radar-mätningarna i området, samt för att sammanföra och digitalisera horisonter för möjlig massiv markis i radarfigurerna och för ett antal sammanställningar av olika filer. Data erhållet från MATLAB importerades till det geografiska informationssystemet ArcGIS där det kunde visualiseras i kartor och tolkas. Ett antal histogram skapades i kalkylprogrammet Microsoft Excel för att visa frekvensen av massiv markis vid olika höjder, sluttningsvinklar och olika väderstrecksriktningar. Resultaten visade att det var mer vanligt med massiv is höjder upp till 200 m, vid mynningarna av dalarna samt i Taylor Valley jämfört med Wright Valley. Det var en aning mer vanligt med massiv markis vid nordöst-östliga sluttningsriktningar, vilket antagligen beror på olika mängder inkommande solstrålning till de olika riktningarna. Avsaknaden av, eller inte så märkbara, skillnader för olika sluttningsvinklar och riktningar kan bero på att mängden data var för liten, att höjdkartan inte var tillräckligt detaljerad eller att isen inte har funnits tillräckligt länge för att bli påverkad av dessa parametrar. Anledningen till att det finns mer massiv markis i Taylor Valley än i Wright Valley kan vara att det skyddande sedimenttäcket är tunnare i Wright Valley än i Taylor Valley. Frekvensen av massiv markis vid olika sluttningsvinklar verkar bero på det totala antalet mätningar gjorda, fler mätningar leder till en högre frekvens av markis, medan dess ursprung samt det antagna tunnare sedimenttäcket på högre höjder kan vara anledningen till de olika frekvenserna av massiv markis vid olika höjder. Anledningen till varför det fortfarande finns massiv markis trots existensen av den isuppdämda sjön Washburn som tidigare fanns i Taylor Valley, och att isen således inte helt har smält bort på grund av sjön, kan vara att den fanns under en för kort tid så att de långsamma termodynamiska processerna som skulle orsaka smältningen inte hann agera tillräckligt länge för att smälta all is. Den massiva markisen är vanlig i en zon som tros vara väldigt mottaglig för framtida uppvärmning, vilket betyder att landskapsförändringar som redan har observerats i områden med mycket massiv markis kan fortsätta att ske samtidigt som andra områden med massiv markis kan börja förändras. Isen kan därför spela en stor roll i landskapsutvecklingen i McMurdos torrdalar beroende på hur mycket varmare det blir i området.

Le Haut-Arctique est caractérisé par de nombreux phénomènes climatiques et géomorphologiques extrêmes. Les températures très froides, les faibles précipitations et la couverture végétale disparate permettent une pénétration en profondeur du froid dans le sol. Ceci, combiné à un grand nombre de cycles de gel et de dégel, donne naissance à différentes formes de surface qui affectent les dynamiques d’évolution du pergélisol et induisent une variabilité verticale et latérale de la distribution des teneurs en glace dans le sol. Ce mémoire porte sur l’influence d’un lobe de solifluxion de type rocheux sur les dynamiques d’évolution du pergélisol sur l’île Ward Hunt, Nunavut (Canada). En utilisant une approche cryostratigraphique, les objectifs sont de caractériser la cryostratigraphie d’un lobe de solifluxion, ce qui permettra de proposer un modèle d’évolution du pergélisol en lien avec le déplacement de matériel par solifluxion. L’analyse cryostratigraphique a révélé que la formation du lobe de solifluxion a mené au développement syngénétique d’une couche de pergélisol avec une teneur en glace variant en fonction de la morphologie du lobe, et à l’enfouissement et la préservation d’un corps de glace massive préexistant en bas de pente. La succession verticale et latérale des cryofaciès fait état du déplacement du lobe et de l’impact que ce dernier a sur la variabilité spatiale et temporelle du pergélisol, et ce, tant sur les aspects d’aggradation liés à l’accumulation de matériel en surface que sur les aspects de dégradation associés aux réchauffements climatiques actuels. / The high Arctic is characterized by many extreme climatic and geomorphologic phenomena. Very cold temperatures, low precipitation and sparse vegetation cover, permit a deep penetration of cold in the soil. The latter, combined with a great number of freeze-thaw cycles, give rise to different surface features which in turn affect permafrost evolution dynamics and induce a vertical and lateral variability of the ice content distributions in the soil. This thesis focusses on the influence of a stone-banked solifluction lobe on permafrost evolution dynamics on Ward Hunt Island, Nunvut (Canada). By using a cryostratigraphic approach, the objectives are first, to characterize the cryostratigraphy of a solifluction lobe and second, to propose an evolution model of permafrost in reaction to the downslope displacement of material by solifluction. The cryostratigraphic analysis revealed that the solifluction lobes formation lead to the development of a syngenetic layer of permafrost with an ice content that varied according to the morphology of the lobe, and to the burial and preservation of a pre-existing body of massive ice at the base of the slope. The vertical and lateral sequence of the cryofacies presents the displacement of the lobe and its impact on spatial and temporal variability of the permafrost, that being, the aspects of aggradation related to the accumulation of material at the surface as well as degradation due to the actual climatic warming.