Synen på hur matematiska begrepp bör användas i klassrummet skiljer sig, både i forskarvärlden och i skolvärlden. Det finns forskning som förespråkar att korrekta matematiska begrepp ska användas i undervisningen men det finns också forskning som menar att det inte är fel att använda vardagliga synonymer till vissa matematiska begrepp. Syftet med vår studie har varit att belysa om och hur lärare i förskoleklass till årskurs 3 ger eleverna möjlighet att utveckla sin matematiska begreppsförmåga. För att besvara våra frågeställningar har vi intervjuat och observerat två lärare. Resultatet visar att även om arbetssätt och konkretiseringar i klassrummet sker på lika sätt så är synen på användningen av matematiska begrepp delad. Lärarna använder varierande arbetssätt främst genom att tala matematik och arbeta praktisk. De använder de matematiska begreppen på olika sätt i undervisningen, antingen blandas de matematiska begreppen med de vardagliga eller så används endast korrekta matematiska begrepp. Genom verklighetsförankring och konkret material uppmärksammar lärarna eleverna på matematiken och de abstrakta matematiska begreppen får en konkret innebörd.

Syftet med denna undersökning var att se om det fanns något i lärarens förhållningssätt som behandlade pojkar och flickor olika i matematikundervisningen i skolår 5. Vi valde att använda oss av enkät med uppföljande intervjuer i en klass. Klassen bestod av 22 elever varav 12 var flickor och 10 pojkar. Resultatet av enkäterna visade att eleverna upplevde sin matematikundervisning jämlik. I intervjuerna framkom dock i vissa frågor att eleverna upplevde att en viss könsskillnad fanns i matematikundervisningen. Flickorna visade detta bl a genom att de önskade en mer varierad matematikundervisning. / Syftet med denna undersökning var att se om det fanns något i lärarens förhållningssätt som behandlade pojkar och flickor olika i matematikundervisningen i skolår 5. Vi valde att använda oss av enkät med uppföljande intervjuer i en klass. Klassen bestod av 22 elever varav 12 var flickor och 10 pojkar. Resultatet av enkäterna visade att eleverna upplevde sin matematikundervisning jämlik. I intervjuerna framkom dock i vissa frågor att eleverna upplevde att en viss könsskillnad fanns i matematikundervisningen. Flickorna visade detta bl a genom att de önskade en mer varierad matematikundervisning.

Magnusson, Jimmy: Elevers attityder till dagens matematikundervisning i skolan – en studie i årskurs sex, Malmö: Lärarutbildningen, 2007.Elevers matematiska kunskaper, enligt en rad undersökningar, har försämrats de senaste åren. Ur ett konstruktivistiskt synsätt undersökte jag hur elevernas attityder och förhållningssätt är gentemot undervisningen. Attityderna gentemot undervisningen kan vara en orsak till försämrade kunskaper i ämnet. Studien är gjord i årskurs sex på tre olika skolor i nordvästra Skåne. En skola från en storstad och en från en mindre stad samt en från landsbygden var med i undersökningen Jag besökte samtliga skolor, efter överenskommelse, och eleverna fyllde i enkäten då jag var närvarande.En del av syftet var att undersöka attitydskillnader mellan de olika skolmiljöerna. Förhåller sig eleverna till matematiken på olika sätt ifall de går i en skola i en storstad, med hög andel invandrare, kontra en byskola med obefintlig andel invandrare? Vidare undersökte jag ifall det var någon skillnad på attityder mellan könen. Generellt sett var syftet att undersöka om eleverna tycker att uppgifterna och undervisningen är relevant, enligt dem själva. Har de ett lustfullt och givande arbetssätt under matematiklektionerna?Jag valde att göra en kvantitativ enkätundersökning då jag ville undersöka en relativt stor grupp. Eleverna svarade på elva frågor/påstående som involverar deras matematikundervisning i skolan. Enskild räkning utan grupparbete fast eleverna skulle vilja arbete i grupp är vanligt. Över lag är matematikboken bra men eleverna tycker inte matematik är roligt.

Syftet med denna uppsats är att undersöka huruvida verksamma lärare i grundskolans tidigare år använder sig av konkret material som en del i sin vardagliga undervisning och hur de i så fall använder sig av det. I denna undersökning är innebörden av konkret matematik ett tydligt objekt som kan upplevas genom kroppens sinnen och som kan användas i det verkliga livet. Undersökningen begränsades till de tre första åren av grundskolan där fem lärare från två olika kommuner deltog. Undersökningen bygger på en kvalitativ studie där observationer används som stimuli till de intervjuer som genomfördes. Undersökningen visade att samtliga lärare använder sig av konkret matematik i större eller mindre utsträckning som en del i sin undervisning. De kunde inte ange hur stor del av deras undervisning i matematik som bestod av ett konkret arbetssätt. Lärarna beskrev ett varierat arbetssätt i matematik där den enskilda eleven är i fokus. Lärarna arbetar med konkret matematik genom kroppen, sinnena och material som de förankrar i elevernas verklighet och vardag. Samtliga lärare utom en visar på en djup förståelse av vad konkret matematik är. Samtliga lärare såg möjligheter och begränsningar med att använda konkret matematik i undervisningen. Möjligheterna visar att konkret matematik kan synliggöra för eleverna och att de genom det konkreta får en möjlighet till förståelse. Flertalet av lärarna påpekade även variation som en möjlighet genom att eleverna får olika former av lärandesituationer som kan väcka en nyfikenhet hos eleverna. Lärarna såg dock fler begränsningar än möjligheter med användandet av konkret matematik. Personal, utrymme, pengar, tid och lek var begränsningar som framkom i studien. Även då studiens resultat från lärarna visar fler begränsningar än möjligheter åskådliggör lärarna ändå olika metoder att komma från begränsningarna och vända dem till möjligheter istället.

Vår inspiration till detta arbete påbörjades i en tidigare kurs när vi diskuterade vilka räknemetoder vi använder oss av vid matematiska uträkningar och utifrån detta började vi diskutera hur det såg ut i dagens skola. Diskussionen kretsade kring algoritmer och skriftlig huvudräkning eftersom det var dessa två metoder vi lärt oss och använder oss av. Algoritmer och skriftlig huvudräkning har varit omdiskuterat de senaste åren på grund av de sjunkande matematikresultaten hos svenska elever och ibland har skriftlig huvudräkning blivit beskyllt. I litteraturen påstås det ofta att algoritmer är något som lärs in och som sedan sker mekaniskt, elevers taluppfattning och matematiska förståelse ska därför bli negativt påverkade medan skriftlig huvudräkning ska vara kreativare och utgå från eleven. Syftet med detta arbete är att, genom intervjuer, belysa hur 4 aktiva matematiklärare ser på dessa två lösningsmetoder. Frågeställningarna som arbetet utgår ifrån behandlar vilka arbetsformer och metoder som används vid utlärning samt vilka teoretiska perspektiv dessa grundas på. I intervjuerna framkom det att, de flesta, lärarna föredrar främst att lära ut algoritmer framför skriftlig huvudräkning och hade bristande kunskaper om de teoretiska perspektiven på lärande men är välbekanta med Vygotskij.

SammanfattningSkolverket har gjort undersökningar som visar att under de tio senaste åren har många elever tappat intresset för ämnet matematik. Genom att variera arbetsformen ges möjlighet till känslor av upptäckarglädje och engagemang. Med laborativa arbetsformer kan rutinmässiga lösningar undvikas, och elever erbjuds istället diskussion, reflektion och kommunikation i ämnet (PISA, 2003). Syftet med min undersökning är att ta reda på hur lärare förklarar och ger skäl till att de väljer laborativtarbetsätt i sin undervisning i matematik. Och vidare vill jag veta vad elever tycker om det laborativa arbetssättet i matematik. Resultatet av undersökningen bygger på en enkätundersökning med elever från åk 6, 8 och 9 och genom personliga intervjuer med lärare. Nästan alla lärare som intervjuades och elever som har besvarat enkäten arbetar laborativt. Resultatet på detta examensarbete är elevenkätsvar och svar från lärarintervjuerna.

Uppsatsen är en explorativ undersökning om elevers uppfattningar och upplevelser kring ett första möte med kamratbedömning i matematik. En översikt av tidigare forskning om kamratbedömning ges. Undersökningens metod bestod av tre delar. Elever fick först delta i en kamratbedömning och därefter besvara en enkät med syftet att ta reda på elevernas åsikter och känslor kring kamratbedömningen. Några av eleverna intervjuades även för att fördjupa enkätsvaren. Följande är ett urval av förekommande uppfattningar och upplevelser efter ett första möte med kamratbedömning: Elever ansåg att de lärde sig nya lösnings- och redovisningsmetoder av kamratbedömning, samt att de fick veta hur andra elever tänkte. Bland de elever som inte fick relevanta kommentarer upplevdes kamratbedömningen inte som meningsfull. Det fanns även elever som var rädda för att såra kamraten vars uppgift de bedömde.

Syftet med denna kunskapsöversikt var att ta reda på vilka arbetsmetoder som möjliggör och hindrar särskilt begåvade elevers inlärning i matematikundervisning. Vår informationssökning baserades på våra två frågeställningar som besvaras genom litteraturöversikten. För det första så visar resultaten att det inte finns en exakt beskrivning av begreppet särskild begåvning men det går att urskilja vissa egenskaper och personlighetsdrag för dessa elever. För det andra så visar resultaten att framgångsfaktorer i arbetet med särskilt begåvade elever är att arbeta med differentiering och specialklasser samt att lärare jobbar med problemlösning och kreativt problemskapande på olika sätt i matematikundervisningen. Slutligen visar resultaten även att lärares främsta utmaning i arbetet med särskilt begåvade elever är att lärare inte har tillräckligt med tid för att stimulera dessa elever.

Inledning Studien handlar om att undersöka hur förskollärare förhåller sig till den planerade matematikundervisningen i förskolan. Tidigare forskning av Catucci (2021, s.37) visar att förskollärare har ett bristande självförtroende i ämnet matematik som grundar sig på negativa erfarenheter från barndomen och att förskollärarna vanligtvis upplever styrdokumenten som oklara. Studiens syfte Syftet med studien är att ta reda på hur förskollärare arbetar med planerad matematikundervisning och på vilket sätt matematikundervisningsmålen synliggörs utifrån läroplanen. Vi vill förstå vilka faktorer som inverkar på matematikundervisningen i förskolan. Metod Vi har valt att använda oss av kvalitativa intervjuer i vår studie då det är en metod som kan ge detaljerade svar av respondenterna (Christoffersen & Johannessen 2015, s.83). Vi har intervjuat fem förskollärare från två olika verksamheter i Västsverige. Resultat I vårt resultat kan fyra olika kategorier utläsas utifrån vår analys av respondenternas svar, vilka är förskollärares förhållningssätt gentemot matematik, hur använder förskollärare matematiska begrepp i undervisningen, läroplansmål som upplevs vara svåra att förverkliga av förskollärare och förskollärares upplevelse av att ha tillräckliga kunskaper i matematik. Det framgick att samtliga respondenter efterfrågar fortbildning i matematik då de lyfter att ny forskning kan påverka undervisningen. Studien visar att förskollärarna har god kännedom om adekvata ämnesord men lyfter att de inte använder dem medvetet och systematiskt i undervisningen. De reflekterar även över att en del läroplansmål kan vara svåra att lära ut till barnen

Syftet med denna kvalitativa intervjustudie var att belysa vilka aspekter i problemlösning som lärare i årskurs 1–3 tar hänsyn till när de planerar och genomför sin matematikundervisning. Genom semistrukturerade intervjuer av fyra verksamma lärare samlades data in för att vidare analyseras genom den fenomenografiska analysmetoden. Resultatet visade att lärarna behöver ta hänsyn till elevernas förkunskaper samt hur eleverna grupperas i par eller i grupper när lärarna planerar inför en lektion i problemlösning. Vid genomförandet av en lektion i problemlösning beskrev samtliga lärare att de behöver guida eleverna hur de tar sig an en problemlösningsuppgift men samtidigt inte lotsa eleverna mot rätt svar. Därtill visade resultatet att problemlösning handlar om samarbete och kommunikation och att arbetsformen EPA möjliggör detta. Av resultatet framkom det även att lärarna främjar att eleverna i första hand löser problemet med en egen strategi för att sedan resonera för sitt strategival med sina klasskamrater i syfte att synliggöra att samma problem kan lösas med flera olika strategier. Elevers resonemang ska så långt det är möjligt utifrån eleverna kunskapsnivå vara förankrade i matematiska begrepp och egenskaper. Med stöd i teori och forskning samt lärarnas uppfattningar om fenomenet problemlösning visade studien att lärare i viss mån inför imitativt resonemang i matematikundervisningen men i högre utsträckning tillämpar lärarna kreativt resonemang. Detta för att utveckla elevers matematiska lärande i form av problemlösningsförmåga och resonemangsförmåga utifrån ett långsiktigt perspektiv.