Matematik har under lång tid ansetts vara ett maskulint kodat ämne vilket märks både i utbildningar och yrkesliv där en högre andel män än kvinnor återfinns. Elever ska efter genomgången grundskola kunna göra väl underbyggda val av utbildning och yrke. Då jämställdhet i Läroplanen lyfts fram som ett av skolans ansvarsområden är det intressant att se vilka föreställningar om matematisk subjektivitet som elever i de lägre åldrarna har. Syftet med studien var att få en bild av dessa föreställningar samt hur elever ser på sin egen subjektivitet. Med hjälp av poststrukturalistisk feministisk teori möjliggörs studien. Undersökningen har genomförts med semistrukturerade fokusgruppsintervjuer innehållande en bilduppgift med 27 elever i årskurs 3. Analys av materialet har skett genom transkribering av de inspelade ljudupptagningarna samt informanternas bilder av matematiska personer. Resultatet visar att individens eget arbete ansågs vara den främsta orsaken till varför en del elever och vuxna är matematiska. Genus sågs inte som en bidragande faktor vilket överensstämmer med forskning som visar att detta har betydelse i högre årskurser. Risken med att elever anser att individuella orsaker är avgörande kan bli att de upplever att de själva upplever att de bär ansvaret för sin matematiska framgång. / Mathematics has been considered a masculine coded subject for a long time which is evident in both educational programs as well as in professional life, which consists of a higher proportion of men than women. After completing elementary school, students should be able to make well-informed choices of education and occupation. As equality is highlighted as one of the compulsory school’s responsibilities in the Curriculum, it is interesting to see which notions of mathematical subjectivity pupils of the lower ages have. The purpose of this study was to explore these beliefs and how students view their own subjectivity. The study was made possible by using poststructuralist feminist theory. The survey was conducted with semi-structured focus group interviews including a picture assignment given to 27 third grade pupils. Analysis of the material was made using transcripts of sound recordings and informants' images of mathematical persons. The findings show that the individual's own work was considered to be the primary reason why some pupils and adults are mathematical. Gender was not considered to be a contributing factor, consistent with research showing that this is important in later grades. The risk that pupils think individual causes are decisive may be that they feel that they themselves are responsible for their own mathematical success.

En systematisk litteraturstudie om vilka faktorer som kan orsaka matematikängslan hos elever i grundskolan och hur lärare kan arbeta för att stärka elevernas självförtroende och hjälpa dem att minska denna ängslan. Vi människor föds inte med matematiska förmågor och automatiskt blir antingen bättre eller sämre på matematik, utan vi utvecklas och lär med tiden att bli matematiska. I studien lyfts normer och attityder till matematik fram och problematiseras i samband med elevers matematikängslan. Studiens resultat visar att det framför allt är yttre sociala faktorer,normer och negativa handlingar som påverkar elevers matematikängslan. Detta kan leda till att elever utvecklar ett lägre självförtroende och negativa attityder till ämnet matematik. Det kan därmed vara svårt att bryta detta då det blir en negativ spiral, vilket kan resultera i att elever ser på sig själva som mindre matematiska. Men genom att bygga bra lärar-elev-relationer, stärka elevens självförtroende och skapa positiva attityder och goda normer till ämnet matematik så 3kan lärare hjälpa eleven att minska denna ängslan. Därför ligger ett stort ansvar på att lärare utvecklar kunskaper i hur de kan bemöta elever med matematikängslan. / A systematic literature review on factors that could cause math anxiety in primary school students and how teachers can work to strengthen students' self-confidence and help them reduce this anxiety. We humans are not born with mathematical abilities and automatically become either better or worse at mathematics, but we develop and learn over time to become mathematical. We highlight norms and attitudes to mathematics in the study and problematize them in connection with students' mathematics anxiety. The results of the study indicate that it is most social factors, norms and negative acts and comments that affect students' math anxiety. This leads to developing lower self-confidence and negative attitudes towards the subject of mathematics. This could be difficult to break as it becomes a negative spiral, which results in the student seeing themselves as less mathematical. But by building good teacher-student relationships, building the student's self-confidence, and creating positive attitudes and good norms towards the subject of mathematics, teachers can help the student to reduce this anxiety. Therefore, teachers have a responsibility to learn how they can help students with math anxiety.