Syftet med denna kvalitativa studie är att undersöka vad lärare som arbetar med elever i de yngre åldrarna har för uppfattning om matematiska samtal, vad matematiska samtal är och hur de arbetar med dem i helklass, grupp och enskilt. Studien undersöker även lärares uppfattning om vad samtalen ger för utbyte för dem själva och för eleverna. För att samla in data och få svar på mina frågor har jag använt mig av halvstrukturerade intervjuer. Jag har intervjuat sex lärare som undervisar i matematik i de yngre åldrarna. I analysarbetet har jag använt mig av fenomenografidk analysmetod. Mitt huvudresultat visar att lärarna är av den uppfattningen att matematiska samtal är viktiga i undervisningen. För dem handlar de matematiska samtalen om att samtala och resonera kring matematik tillsammans med eleverna och att fokus ligger på själva processen, hur lärare och elever diskuterar för att hitta lösningar, inte på korrekt svar. Vidare visar mitt resultat att de matematiska samtalen oftare utförs i grupp än i helklass. Studien visar även att lärare och elever har stort utbyte av matematiska samtal.

Vår gemensamma uppfattning om matematik i förskolans verksamhet är att det finns en problematik med att undervisa om matematik då den oftast begränsas till att räkna. Tidigare forskning redogör för att förskollärare känner oro för att undervisa matematik samt att de anser sig besitta en låg matematisk kompetens och känner därmed rädsla för att göra fel vid matematikundervisning. Vi har i vårt arbete valt att skapa en matematikbok för att bidra med kunskap om vad matematik är och kan vara.   I framställningen av matematikboken har vi skapat en digital enkät som skickats ut till verksamma förskollärare på olika förskolor för att vi ville ta reda på hur förskollärare resonerade om svårigheter med att undervisa matematik samt om de använde något specifikt material i matematikundervisning. Den digitala enkäten bestod av två öppna frågor och respondenternas svar redovisade att läroplan för förskolan är det material som använts som utgångspunkt, att det saknas ett lekfullt material, att matematik kan vara ångestladdat samt att det finns brist på kunskap om matematik. Enkätresultatet har använts som stöd i utformningen av matematikboken. Matematikbokens innehåll utgår från Bishops fundamentala matematiska aktiviteter och vår förhoppning är att den ska kunna underlätta och stödja förskollärare vid matematikundervisning.

Sammanfattning/Abstract  Lennartsson, J. & Söderqvist Olsson, P. (2023). Matematikängslan – bryt onda cirklar. Faktorer i det förebyggande arbetet i matematikundervisningen ur ett specialpedagogiskt perspektiv. Speciallärarprogrammet matematikutveckling, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Fakulteten för Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.  Syftet med den här studien är att beskriva några matematiklärares och speciallärares uppfattningar och erfarenheter om elever i matematikängslan och hur matematikundervisningen kan förebygga matematikängslan. Studiens syfte är vidare att belysa framgångsfaktorer och utmaningar i matematikundervisningen samt speciallärarens bidrag för att utveckla den förebyggande matematikundervisningen.  Den teoretiska ramen för studien utgörs av sociokulturell teori (Vygotskij, 1978, 1999) där utveckling och lärande betraktas ske i kommunikation och interaktion med omgivningen. I en matematisk lärmiljö där läraren skapar goda relationer kan elever känna sig trygga och vågar delta utan rädsla för misslyckanden (Semeraro et al., 2020). Risken att elever utvecklar matematikängslan minskar i en positiv lärmiljö (Deringol, 2018). När elever möter en undervisning innehållande olika artefakter där pedagogerna har en medierande roll skapas goda förutsättningar för att elever ska utvecklas inom sin proximala utvecklingszon (Säljö, 2014). Matematikängslan kan betraktas ur olika specialpedagogiska perspektiv vilket har betydelse för hur skolan agerar förebyggande och åtgärdande.  Semistrukturerade intervjuer användes som metod för att undersöka och besvara frågeställningarna. För att inhämta empirin genomfördes intervjuerna med sex behöriga matematiklärare och sex speciallärare som alla har erfarenheter av att arbeta med matematik på mellanstadiet.  I resultatet framkommer att pedagogerna har erfarenheter av att elever kan vara oroliga och stressade i samband med matematik men att matematikängslan inte diskuteras i någon större utsträckning på skolorna. Pedagogerna beskriver att goda relationer mellan lärare och elev och ett tryggt tillåtande klassrumsklimat kan bidra till att elever vågar visa sin osäkerhet vilket ses som viktigt för att förebygga matematikängslan. Kommunikation och samarbete i väl genomtänkta grupperingar beskrivs kunna mildra matematikängslan. Undervisning som innehåller variation, är tillgänglig och anpassad är viktiga faktorer som kan minska och förebygga matematikängslan. Tidiga insatser som organiseras på grupp- och individnivå är en annan framgångsfaktor i det förebyggande arbetet. I resultatet framkommer att tidsfaktorn är en utmaning då lärarna känner en otillräcklighet och stress att hinna anpassa sin undervisning efter elevgruppens förutsättningar och behov. Att ge varje delmoment i matematiken den tid som behövs för att eleverna ska befästa sina kunskaper anses också vara en utmaning då det finns styrdokument att förhålla sig till.  Studien visar att ett främjande och förebyggande arbete är av stor vikt för att samtliga elever ska nå så långt som möjligt i sin matematikutveckling. Att skapa goda relationer och en trygg lärmiljö tillsammans med pedagogerna är en viktig del i speciallärarens arbete för att bidra till att minimera matematikängslan hos elever. Speciallärarens insatser bör ske på organisations-, grupp och individnivå i samverkan med ledning och matematiklärare för att anpassa, variera och utveckla undervisningen med eleven i fokus.  Matematikängslan kan ha långtgående konsekvenser för elevers lärande och framtid både gällande yrkesval och deltagande i samhällslivet. Tidigare forskning visar att det finns många faktorer som spelar roll i matematiklärandet och att det finns ett behov av ökad kunskap kring hur undervisning och stöd kan planeras och utformas för att minska och förebygga matematikängslan. I den här studien belyses matematikängslan med förhoppning om en ökad förståelse och medvetenhet hos lärare om matematikundervisningens påverkan på matematikängslan.

Detta utvecklingsarbete har haft som syfte att undersöka hur det påverkar högstadieelever som uppvisat svårigheter att nå upp till godkänt betyg i matematikämnet att få samarbeta när de ska försöka lösa problemlösningsuppgifter inom matematik. En grupp bestående av 15 elever i åk 7 på en skola har fått försöka lösa tre uppgifter enskilt och en uppgift i par samt svarat på en utvärdering och sedan har elevlösningarna och svaren på utvärderingen analyserats. Resultatet av dessa analyser har visat att eleverna i högre grad fått bättre resultat på uppgiften de fick försöka lösa i par än uppgifterna de fick försöka lösa enskilt, att eleverna för det mesta visat fler av de matematiska förmågorna när de fått samarbeta än när de jobbat enskilt samt att de flesta elever upplevde att det gick bättre när de fick samarbeta. Det visar även att det verkar ha haft en något positiv påverkan när eleverna först hade fått samarbeta på en uppgift och sedan fick försöka lösa en liknande uppgift enskilt.

Denna kunskapsöversikt syftar till att kartlägga, sammanställa och analysera vetenskapliga artiklar som undersöker de strategier som den geografiska forskningsarenan engelskspråkiga länder använder för att stötta elever med matematiksvårigheter. De vetenskapliga artiklar som vi valt att kartlägga och analysera är publicerade i USA mellan åren 2010 och 2022 med inriktning årskurs 1 till 6. Vårt urval ledde till 11 vetenskapliga artiklar som behandlar de problemområde vi valt att analysera. Syftet med samtliga artiklar var att undersöka strategier som kan vara användbara för att utveckla matematiska färdigheter hos elever med matematiksvårigheter. Resultatet visade att det kartlagda materialet undersöker visuella, strategiska eller kognitiva instruktionsstrategier med positiv utveckling hos merparten av deltagarna i studien. Resultatet visade också på att USA framför allt använder interventioner vid forskningsundersökningar, en metod som inte existerar här i Sverige. Denna kunskapsöversikt har genererat en ökad förståelse för olika strategier som används på andra arenor än i Sverige för att stötta elever med matematiksvårigheter.

Elevers problemlösningsprocess påverkas enligt tidigare forskning av såväl rent kognitiva resurser som motivation, uppfattningar och emotioner. Processen kan också ses innefatta problemformulering, vilket i tidigare studier visat sig främja såväl djupare matematisk förståelse som positiva attityder gentemot matematikämnet. Denna studie syftar till att undersöka elevers upplevelse av arbetet med matematiska problem för att synliggöra vilka aspekter, såväl kognitiva som affektiva, som påverkar problemlösningsprocessen. Studien har en kvalitativ ansats där datainsamlingen bestått av två fokusgruppsintervjuer, en observation samt skriftliga elevlösningar. Populationen i urvalet består av sex elever från en klass i årskurs nio. Studiens resultat visar att elever relaterar tillräckliga kunskaper och färdigheter, samarbete samt självbestämmande till en positiv upplevelse av problemlösning. Resultatet visar också att eleverna är beroende av såväl kognitiva resurser och övergripande kontroll som positiva affekter och motivation i en lyckad problemlösningsprocess. Studien visar också att problemformulering kan fungera som ett inslag i matematikundervisningen vilket ökar känslan av självbestämmande samt mildrar negativa emotioner. Slutligen diskuteras mångfalden av aspekter som påverkar elevers motivation i matematik samt hur problemformulering kan användas som inslag i undervisningen för att mildra matematikängslan i samband med problemlösning.

Syftet med denna studie är att undersöka hur pedagogerna arbetar med matematikundervisning i förskolan. Undersökningen är kvalitativ och metoden är deltagande observation, med fyra observationer på förskola. Det insamlade materialet analyserades sedan genom en tematisk ansats och sammanställdes till observationstabellen för vidare analys. Den teoretiska utgångspunkten är baserad på Alan Bishops (1997) sex matematiska aktiviteter: räkna, leka, designa, mäta, lokalisera och förklara. För att undersöka pedagogers arbete, förbereda oss två frågeställningar som bygger på arbetet. Resultaten visade att pedagogerna dagligen använde Bishops matematiska aktiviteter i förskolans matematikundervisning.

Matematik är ett abstrakt ämne där elever kan uppleva svårigheter att tillägna sig kunskaper och förståelse. Lärare står därmed inför dilemmat att differentiera matematikundervisning för att tillmötesgå alla elevers behov samtidigt som läroplanen inte behandlar hur undervisningen ska genomföras. Att undervisa med varierande representationsformer är en ansats som kan differentiera matematikundervisning och tillgängliggöra matematik och i bästa fall utveckla djup, så kallad relationell förståelse. Syftet med denna kunskapsöversikt är därmed att undersöka hur undervisning med varierande representationsformer kan bidra till att utveckla relationell förståelse i matematik hos mellanstadieelever. Kunskapsöversikten behandlar även några förutsättningar för att undervisning med varierande representationsformer ska bidra till att etablera relationell förståelse i matematik. Data inhämtades genom systematiska sökningar i databaserna ERC och ERIC. De söktekniker som har använts är frassökningar, boolesk sökmetod, kedjesökning via utvalda källor samt kedjesökning via citering. Slutligen valdes 14 vetenskapliga artiklar. I resultatet definieras först relationell förståelse och olika representationsformer. Sedan presenteras fördelar respektive förutsättningar för att arbeta med varierande representationsformer i matematikundervisningen. Resultatet diskuteras därefter i relation till kunskapsöversiktens frågeställningar. Slutsatserna tyder på att undervisning med varierande representationsformer kan bidra, på olika sätt, till att utveckla relationell förståelse i matematik hos mellanstadieelever. Varierande representationsformer kan bidra till utvecklingen av relationell förståelse om vissa förutsättningar tillgodoses. Kunskapsöversikten är relevant för matematikämnet och matematikdidaktiken eftersom den förmedlar ett didaktiskt tillvägagångssätt där elever, i linje med den svenska läroplanen, kan tillgodogöra sig matematisk kunskap och förståelse. Resultatet är dessutom relevant för både verksamma och blivande lärare, eftersom kunskapsöversikten även framför ett tillvägagångssätt för hur lärare kan undervisa i matematikämnet.

Syftet med studien är att undersöka elevers matematiska förmågor och samspel med varandra vid arbete med en problemlösningsuppgift, samt deras inställning till detta arbetssätt.Metoden för studiens undersökning är en observation av en aktivitetssituation där elever i grupp om tre i samarbete ska försöka lösa en problemlösningsuppgift. Studien har sinutgångspunkt i det sociokulturella perspektivet med fokusering på begreppet stöttning. Teorin har sedan kombinerats med Niss & Højgaard framtagna kompetenser rörande matematiska förmågor för att möjliggöra skapandet av ett eget ramverk. Detta har använts vid analysen för att på ett strukturerat och tydligt sätt kunna identifiera elevers matematiska förmågor och den stöttning som sker vid arbetet med problemlösningsuppgiften. Sedan identifierades teman, detta gjordes genom att se i vilka situationer stöttning interagerar med de matematiska förmågorna. De teman som identifierades var följande: Olika sätt att vägleda, osäkerhet (tystnad och försäkringar), bristande förmågor och elever som ger upp och deras attityder. Dessa teman svarade upp på studiens frågeställningar. Resultatet i denna studie pekar på att det är till stor del genom kommunikation som alla förmågor visar sig. Konflikten mellankommunikationsförmåga och tystnad, leder till svårigheter med att bidra till andra elevers utveckling av förmågor samtidigt som möjligheten till stöttning uteblir. Resultaten visar även att elever som anses starka av sina klasskamrater föredrar hellre att arbeta själva med problemlösningsuppgifter än i samspel med andra.Tidigare forskning inom området belyser vikten av att eleverna får möjlighet att utveckla sina matematiska förmågor och hur detta genomförs på bästa sätt. Forskning visar att elevers ojämna förmågor är ett resultat av för mycket individuellt arbete i matematikböckerna vilketäven benämns som tyst matematik. Resultat från denna studie visar att den tysta matematiken är tydlig men om elever med olika matematiska förmågor får arbeta i grupper med varandra kan det gynna elevernas utveckling av de matematiska förmågorna.

Denna systematiska litteraturstudie undersöker hur kooperativt lärande kan påverka elevers matematiska kunskaper, attityd och motivation i de tidigare skolåren samt vad som krävs för ett framgångsrikt kooperativt lärande i matematikundervisningen. För att få svar på studiens frågeställningar och kunna analysera effekterna av kooperativt lärande i jämförelse med traditionella undervisningsmetoder användes databassökningar. De källor som nyttjades för att söka fram relevanta forskningsartiklar var Unisearch samt ERIC. Resultaten indikerar att kooperativt lärande har en positiv effekt på elevers kunskaper, särskilt inom aritmetik, geometri och problemlösning. Dessutom visar studierna att elevernas attityd och motivation till matematikämnet förbättras genom aktivt deltagande och kunskapsutbyte i en kooperativ lärandemiljö. För att framgångsrikt implementera kooperativt lärande krävs explicita instruktioner samt att läraren modellerar för att eleverna ska kunna lära och använda goda interaktionsförmågor i den kooperativa undervisningen. Samtidigt konstaterades vikten av att lärare ges möjlighet till att diskutera och analysera undervisningsmetoden gemensamt samt att lärare individuellt reflekterar över undervisningen, både under och efter genomförd matematikundervisning.