Att beräkna förväntad återstående medellivslängd vid födseln är det konventionella sättet att mäta det genomsnittliga antalet år en nyfödd kommer att leva, givet dagens risker att dö. Under senare år har det ifrågasatts huruvida detta mått tar hänsyn till förändringar i medelålder för dödsfall eller om måttet innehåller en så kallad tempoeffekt. I detta arbete har tre metoder att mäta medellivslängd jämförts genom beräkningar på svensk data för de senaste hundra åren. Det konventionella måttet, vilket i denna uppsats benämns e0, har jämförts med två mått som anses kunna ta hänsyn till förändringar i medellivslängden hos populationen. Ett av dessa justerade mått, e0*, ska tolkas på samma sätt som det konventionella måttet och en jämförelse mellan dessa är därför särskilt intressant. Det visar sig att det finns en märkbar skillnad mellan måtten. År 2011 ligger det konventionella måttet 3,15 år över det motsvarande justerade måttet, e0*, för män i Sverige. Den justerade förväntade medellivslängden blir 76,64 år i stället för det konventionellt räknade 79,79 år. För kvinnor är skillnaden 2,09 år. Beräknat med den justerade metoden är den förväntade medellivslängden 81,58 år jämfört med den konventionella metodens resultat på 83,67 år.