I Sverige utförs en stor del av arbetet med våldsutsatta kvinnor av personer som arbetar på olika kvinnojourer. Detta arbete innefattar främst att tillhandahålla stödjande samtal till de våldsutsatta kvinnorna, som ofta kan lida av posttraumatiskt stressyndrom till följd av våldet. Dessa stödsamtal beskrivs i tidigare forskning som påfrestande för de personer som arbetar inom kvinnojouren. Stödsamtal med våldsutsatta kvinnor som lider av posttraumatiskt stressyndrom kan leda till upplevelser av sekundär traumatisering hos den som tar del av kvinnans traumatiska berättelser. Syftet med denna studie är att undersöka hur personer som arbetar inom kvinnojourer upplever de mentala påfrestningar som arbetet med våldsutsatta kvinnor kan medföra samt hur dessa påfrestningar kan förstås och hanteras. Materialet till denna studie har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med fem personer som arbetar inom olika kvinnojourer. Materialet har därefter analyserats utifrån kvalitativ innehållsanalys. De flesta av intervjupersonerna berättade att de upplevt mentala påfrestningar som till exempel ilska, trötthet, frustration, vanmakt och nedstämdhet till följd av arbetet. Begreppet sekundär traumatisering var relativt okänt för de flesta av respondenterna. Många av dem kunde inte heller säga sig upplevt symtom av sekundär traumatisering till följd av arbetet. Handledning samt stöd från kollegor var viktiga komponenter gällande hanteringen av dessa påfrestningar. Ytterligare ett resultat som framkom var intervjupersonernas inställning till arbetsrollen där respondenterna delade med sig av olika föreställningar om vad arbetsrollen innebär. Av resultatet framgår således att det finns tendenser av mentala påfrestningar som i vissa fall kan förklaras med hjälp av sekundär traumatisering. Olika copingstrategier används för att hantera de påfrestningar som arbetet medför. Arbetsrollen är komplex då den bygger på en historia av en stark ideologisk övertygelse som har sin inverkan på förhållningssättet mellan empati och distans i mötet med den våldsutsatta kvinnan.

The underlying problem to this work is the lack of orientation possibilities at Mälardalens Hospital in Eskilstuna. The hospital has a complex floor plan and the premises have a low degree of differentiation. The purpose of this study is to find out what general aspects can contribute to increased understanding of the building. By strengthening the visitor's mental map of the building by means of physical elements in the environment. Which can make it easier for visitors to orient in the environment. In order to define the problem, an introspection was first performed, which was then reinforced by a site analysis. Thereafter, a reference object was visited to see how they had applied solutions to the problem occurred. Then a design workshop with expert users was conducted to get feedback on design solutions from a user perspective. In addition to these empirical studies, the results are based on previous research in the field and theories in the subjects: wayfinding, cognition, the importance of health care, color and the impact of nature on a healthcare environment. The conclusion of the study is to strengthen decision points in the form of landmarks. To create mental anchor points, which we remember and recognize in the environment and therefore can use to orientate. Based on the results of the study, a design concept proposal is presented that could be implemented in the environment. / Problemet som ligger till grund för det här examensarbetet är bristande orienteringsmöjligheter på Mälarsjukhuset i Eskilstuna. Sjukhuset har en komplex planlösning och lokalerna har låg grad av differentiering. Syftet med studien är att ta reda på vilka generella aspekter som kan bidra till ökad förståelse för byggnaden. Med hjälp av fysiska gestaltningsåtgärder i miljön, för att stärka besökarnas mentala kartor av platsen, kan orienteringen underlättas för besökarna. För att definiera problemet utfördes en introspektion, som stärktes av en platsanalys. Därefter besöktes ett nybyggt sjukhus som referensobjekt för att ta reda på nya eventuella lösningar. Sedan genomfördes en designworkshop med expertinformanter för att få feedback på designlösningar utifrån ett användarperspektiv. Utöver dessa empiriska undersökningar är resultatet baserat på tidigare forskning samt teorier inom: wayfinding, kognition, vårdmiljögestaltning, färg, kontrast och naturens inverkan på människor i vårdmiljöer. Slutsatsen av denna studie är att förstärka beslutspunkter i form av gestaltade landmärken. Detta för att skapa mentala ankarpunkter som vi kommer ihåg och känner igen i miljön. Utifrån studiens resultat presenteras ett platsspecifikt gestaltningsförslag som bygger på ett mer generellt designkoncept som bör kunna implementeras i liknande miljöer.

Denna uppsats undersöker hur en operatörs mentala modell av en ikon med en bakomliggande komplex funktion ser ut. Som metod har intervju använts och undersökningen är av kvalitativ art. Resultatet visar att operatörerna generellt upplever att ikonerna fungerar i sitt sammanhang, så länge operatören har kunskap om maskinerna och hur de fungerar så upplever operatörerna ikonerna som logiska.

The focus of this study is based on a web development team working within the confines of a Swedish authority. It has been recognized that web development teams are struggling to cooperate and work in high capacity efficiency, mostly due to the nature of the multifarious tasks at hand and their lack of understanding of each respective roles within the team. In lieu of this major downfall, establishing a mental model faceted way of thinking and working may improve effectiveness, communication and collaboration amongst all members of a functioning team. A shared mental model is developed through four stages of cognitive processes; knowing, learning, understanding and executing. The purpose of this study is to examine and show an example of how shared mental models can be developed in an existing web development team. By analyzing two workshop practices, this study aims to answer the following questions: How can workshop practices “visualizing user stories” as well as facilitating “design studio sessions” be used to establish common understanding within the web development team? How can four stages of cognitive processes (knowing, learning, understanding and executing) for developing shared mental models be understood? Participant observation and interviews are among research methods used. The ‘Shared Mental Model’ by Cannon-Bowers et al. (1993) is the primary theoretical framework used here. The results of this study indicate how workshop practices such as visualizing user stories well as conducting design studio sessions contribute to a common understanding due to increased social interaction among team members. The results also indicate that the web development team has been unable to process and exchange relevant information with each other during the initial stages of learning and development due to the lack of team building activities. This, in return affects further development of the shared mental model in the following steps. / I denna studie undersöks en svensk myndighets webbutvecklingsteam som i dag arbetar med att göra om myndighetens webbsida vilket inkluderar framtagning av nya gränssnitt och funktioner. I många fall har det visat sig att system- och webbutvecklingsteam har problem med att förhandla fram en gemensam förståelse. Dels på grund av de olika roller som ingår i ett team men även på grund av arbetsuppgifternas komplexitet och struktur. Svårigheter med att kommunicera, koordinera och samarbeta effektivt upplevs vara centralt i system- och webbutvecklingsprojekt. Att utveckla en gemensam förståelse tillika delade mentala modeller (hädanefter DMM, eng. Shared Mental Models) för lag- och uppgiftsarbetet kan förenkla kommunikation, koordination och samarbete inom ett team. Syftet med denna studie är därmed att illustrera ett exempel på hur DMM skulle kunna utvecklas inom ett webbutvecklingsteam. Webbutvecklingsteamet studeras och analyseras utifrån fyra steg av kognitiva processer (vetande, lärande, förståelse och verkställande) som demonstrerar hur DMM utvecklas steg för steg. Uppsatsen ämnar därmed att besvara följande frågor: Hur kan workshoppraktikerna ”visualisering av användarresa” och ”designstudio” bidra till etableringen av den gemensamma förståelsen inom myndighetens webbutvecklingsteam? Hur kan webbutvecklingsteamet förstås utifrån de fyra stegen av kognitiva processer; vetande, lärande, förståelse och verkställande om hur DMM utvecklas? Studien rymmer inom ramen för en fallstudie där deltagande observationer och intervjuer har nyttjats som metoder för insamling av empiriskt material. Teorin om DMM av Cannon-Bowers et al. (1993) är studiens primära teoretiska utgångspunkt. Sammanfattningsvis har studien lett fram till att de två workshoppraktikerna – visualisering av användarresa och designstudio – har bidragit till etablering av den gemensamma förståelsen i det stora hela genom social interaktion. Vidare har studiens resultat visat att webbutvecklingsteamet brister i vetandefasen eftersom teamet inte har utbyt relevant information om sig själva genom team building aktiviteter. Detta påverkar sedermera vidareutvecklingen av DMM i nästkommande steg.

Alla spelutvecklare har någonting att vinna på att kunna ge spelaren tydligare minnen av spelvärldar. I denna uppsats undersöks hur plattformsmoment kan användas för att förstärka mentala kartor. Respondenter har letat sig igenom en labyrint baserad på spelet Brain Fudge med olika grader av gravitation, och resultatet tyder på att besvärligare plattformsutmaningar gör det svårare för spelare att få en bild av spelvärlden som helhet. / Every game developer stands to gain from giving players clearer memories from game worlds. This paper examines how platform challenges can be used to support mental maps. Test subjects were tasked with navigating a maze based on the game Brain Fudge with varying degrees of gravity, and results imply that more cumbersome platform challenges make it more difficult for players to map the game world as a whole.

Germund Hesslows simuleringshypotes består av tre olika komponenter. För att modellera den första av dessa komponenter som postulerar en mekanism för intern perceptionssimulering, har det tidigare utförts ett antal experimentella undersökningar. En simulerad Kheperarobot har i dessa tidigare experiment med viss framgång styrts med hjälp av ett artificiellt neuronnät. Detta skedde genom att roboten utifrån den miljö i vilken den befann sig predicerade nästkommande sensortillstånd via neuronnätet. Sensorerna stängdes därefter av och de predicerade värdena återkopplades in i nätverket som indata. Roboten agerade därefter blint i miljön utifrån denna inre värld, men i dessa tidigare undersökningar var det endast ett nätverk som lyckades tränas för att utföra intern perceptionssimulering. Denna experimentella undersökning ämnar att mer systematiskt analysera en implementering av intern perceptionssimulering i en förenklad värld med enklare sensorer än de som har används i tidigare undersökningar. Fem olika nätverkstopologier jämförs via två olika träningsförfaranden, dels ett träningsförfarande där nätverkens vikter tränas med en evolutionsalgoritm, och dels via ett tvådelat evolveringsförfarande där olika delar av nätverket tränas separat. Experimentet gav upphov till ett flertal individer som bedömdes klara den interna perceptionssimuleringen. Resultaten indikerar också på att det integrerade träningsförfarandet verkar vara bättre än det uppdelade

Denna rapport binder samman två områden; mentala modeller och teknisk dokumentation. Det som undersökts är förhållandet mellan de som designar och skriver teknisk dokumentation och de som läser och använder denna dokumentation. Det som har studerats är huruvida skribenters och läsares mentala modell över en hjälptext överensstämmer. Problemområdet undersöktes genom att skribenterna och läsarna intervjuades, läsarna fick dessutom utföra en kooperativ utvärdering av hjälptexten. Resultatet visar att skribenterna och läsarnas mentala modeller ej överensstämmer. Den största skillnaden ligger i förståelsen för manualens upplägg och uppbyggnad samt användningen av manualen.

Människan skapar mentala modeller för det mesta som hon konfronteras med. Dessa inre föreställningar hjälper henne sedan att hantera situationer som hon ställs inför. Hypermedia är en ny typ av miljö som vi möter bland annat på Internet och som kan vara problematisk att hantera. Som hjälp för navigering i information i hypermedia finns olika hjälpmedel, så kallade navigeringsverktyg. I detta arbete jämförs hur två olika navigeringsverktyg med två- respektive tredimensionell struktur påverkar våra mentala modeller. En kvalitativ undersökning med åtta försöksdeltagare har genomförts och metoder som har använts är observation, intervju samt tecknade skisser. Resultatet visade inte på någon egentlig skillnad i strukturen på de mentala modellerna för respektive navigeringsverktyg. Ur användbarhetssynpunkt framkom dock att den tvådimensionella strukturen var att föredra av de två verktyg som användes i undersökningen.

Mentala modeller består av deklarativ och procedurell kunskap. Vad har dessa kunskaper för effekt på varann? Fitts och Posner (1967 enligt Rasmussen, 1991) presenterar en teori som beskriver en utveckling om hur en färdighet utvecklas. Enligt denna teori föregår deklarativ kunskap procedurell kunskap. Av resonemanget: hur kan barn rent intuitivt veta hur de ska göra? bildas en hypotes som ska ge svar på frågeställningen: är deklarativ kunskap alltid en förutsättning för den procedurella? Ett experiment utfördes med två oberoende grupper. Den oberoende variabeln var tillförande av deklarativ kunskap (två nivåer: tillförsel och inte tillförsel) och den beroende variabeln var procedurell kunskap. Resultaten pekade mot att den oberoende variabeln inte hade någon effekt på den beroende, då det inte fanns några signifikanta skillnader. Således hittades en tendens till att Fitts och Posners teori, procedurell kunskap föregås av deklarativ kunskap, inte alltid stämmer. Men med anledning av att experimentet utfördes med ett litet antal försökspersoner blev experimentet okänsligt, vilket innebär låg extern validitet och hindrar generalisering.

Syftet med undersökningen är att studera personalens sociala scheman angående en underhållshandbok som finns på intranet på Volvo östra. Problemet är att underhållshandboken inte används i någon stor utsträckning. Syftet är att med hjälp av en kartläggning av personalens roll- och händelsescheman angående användningen av handboken, kunna hitta bakomliggande problem till varför inte handboken används. Underhållshandboken finns dels på intranet och dels i pärmar. I enkätundersökningen deltog 23 försökspersoner som arbetar vid underhållssektionens alla avdelningar. Resultatet visar att de som någon gång använt underhållshandboken använder handboken främst vid situationer när de blir tillsagda att använda den. Av de som inte använt underhållshandboken någon antyder att detta kan vara problemet till det låga användandet. Andra möjliga problem kan var att det upplevs som omständigt att ta sig till de rätta sidorna och att använda intranet upplevs som ‘fult’. Ett förslag på fortsatt arbete är att införa en utbildning angående underhållshandboken och intranet och förankra intranet som arbetsredskap