Syftet med denna uppsats var att undersöka hur gymnasieelever upplever sin lärmiljö i arabiska som Modernt språk. Med lärmiljön avsågs faktorer såsom arabiskalektionens tidpunkt, undervisningstid per vecka, plats för undervisning, och läromedel.Intervjuer med sex gymnasieelever, vars förstaspråk är arabiska, visade att samtliga var nöjda med lektionstiden som låg tidigt på dagen. En elev hade dock upplevt förflyttningar av lektionen då tidsbegränsade skolprojekt inkräktade på tiden. En timmes lektion i veckan var tillräckligt tyckte de flesta eleverna, men två av dem hade gärna sett att de fått två lektioner per vecka för att kunna lära sig mer. När det gällde lokalen upplevde de fem elever som hade sin arabiskalektion i ett klassrum, omgivningen som lugn och med tillgång till utrustning. Den elev som undervisades i ett grupprum upplevde däremot att utrustning saknades och att ljud och avbrott förekom. Beträffande läromedel tycke eleverna bl.a. att skönlitteratur och dator var viktigt för deras lärande. Dock kom det fram att det rådde brist på arabisk skönlitteratur på skolan, och att det inte fanns tillgång till tangentbord med arabiska bokstäver.Jämförelser med en tidigare intervjuundersökning om grundskoleelevers upplevelser av samma faktorer i lärmiljön i modersmålsundervisning, visade att gymnasieeleverna var mer nöjda med lärmiljön än vad grundskoleeleverna var. Skillnaderna verkade bestå i att grundskoleeleverna ofta var hänvisade till mindre rum som upplevdes som trånga, och som lätt utsattes för störningar. Dessutom var grundskoleelevernas modersmålslektion i regel förlagd efter skoldagens slut då eleverna var trötta.Gymnasieelevernas upplevelser av lärmiljön i arabiska som Modernt språk, stämmer delvis överens med tidigare forskning om ofördelaktiga villkor för modersmålsundervisning. Samtidigt avviker gymnasieelevernas svar också från den bilden, eftersom de uttrycker mer positiva erfarenheter av vissa delar i lärmiljön.

Syftet med den här studien är att undersöka hur pedagoger arbetar med flerspråkiga barns språkutveckling i en Reggio Emilia förskola. De frågeställningar som ligger till grund för studien är: Hur arbetar pedagogerna på en Reggio Emilia förskola med flerspråkiga barns språkutveckling? Vilka möjligheter och hinder anser pedagogerna att Reggio Emilia filosofin har för att utveckla svenska språket hos flerspråkiga barn?Teorin som jag har använt mig av i undersökningen handlar om Reggio Emilia-pedagogik. Inom Reggio Emilia-peagogiken får barnen rätt att använda sina ”hundra språk”. Pedagogiken är baserad på vad som kallas de tre pedagogerna: barn, miljö och den vuxne (pedagogen). Resultaten är hämtade från intervjuer och observationer och jag använt mig kvalitativa metoder.Genom den här studien kunde jag belysa tekniker som används av pedagogerna för att utveckla svenska hos barnen med annat modersmål än svenska. Undersökningen lyfte fram de möjligheter, som Reggio Emilia- filosofin ger för att utveckla svenska hos flerspråkiga barn. Dessutom belyser studien de viktiga hinder som finns i Reggio Emilia-pedagogiken.Studien avslutas med en kritisk reflektion samt förslag på hur man skulle kunna utveckla det svenska språket hos de barn som har annat modersmål än svenska.

Syftet med mitt arbete är utifrån läroplanen studera vilket stöd till språkutveckling elever med annat modersmål får, för att kommunicera och för att underlätta inlärning. Arbetets frågeställning kretsar kring pedagogernas resonemang om tvåspråkiga elevers lärande gällande modersmål och svenska, samt tvåspråkiga elevers upplevelser av hinder/möjligheter att utveckla sina språkkunskaper. Jag har i min undersökning utgått ifrån kvalitativa intervjuer som metod. Intervjupersonerna var två pedagoger och tre elever på introduktions programmet Individuella Alternativ.Språkets betydelse för identitet och kultur belyses samt vikten av att kunna variera sitt språk efter den kontext det används i, d.v.s. skillnaden mellan vardagsspråk och skolspråk. Arbetet behandlar även förstaspåksbehärskning och andraspråksbehärskning bland tvåspråkiga elever, samt pedagogernas respektive elevernas syn på modersmål och svenska. Pedagogernas arbetssätt och elevernas upplevelser kring dessa arbetssätt tas också upp i arbetets empiriska avsnitt. Några slutsatser kring just intervjupersonernas syn på modersmålet och arbetssätt presenteras i slutdiskussion; t.ex. elevernas och pedagogernas olika åsikter angående modersmål. I detta avseende är det intressant att se att elevernas inställning till modersmålsundervisningen är att lära sig så mycket som möjligt av sitt respektive modersmål för att kunna kommunicera med familj och släkt, medan lärarna ser modersmålsundervisningen som något som är viktigt för inlärning av svenska. En annan slutsats som också är intressant är att lärarna har i allt större utsträckning börjat ta till sig Gibbons idéer och lämnar det traditionella arbetssättet bakom sig

Syftet med vår studie är att öka kunskapen om vilka attityder lärarna har till modersmålets betydelse för andraspråkselevers andraspråksinlärning.Vi anser att det kan vara problematiskt för andraspråkselever att utvecklas i samma takt som sina klasskamrater som har svenska som modersmål. Därför anser vi att det är givande som blivande lärare att få större kunskap om hur vi ska kunna undervisa flerspråkiga elever i skolan. I vårt arbete har vi riktat oss till de tidiga skolåren, det vill säga årskurs F-6. Vi har genomfört intervjuer på tre olika skolor med sju olika lärare där de har delat med sig av sina tidigare erfarenheter. Arbetet analyseras utifrån den sociokulturella teorin.Resultatet visade att lärarna har en positiv inställning till modersmålets betydelse för andraspråksinlärning. Däremot visade lärarna olika synsätt på hur modersmålet prioriterades i skolans verksamhet. Resultatet visade även att samarbete mellan modersmålslärarna samt klasslärarna saknades.

Syftet med denna studie är att få en förståelse för vilka arbetssätt pedagoger i förskolan använder sig av i arbetet med flerspråkiga barn och deras språkutveckling. Detta examensarbete är en kvalitativ studie som bygger på sex semistrukturerade intervjuer med pedagoger från tre olika förskolor. I studien används ett sociokulturellt perspektiv samt begreppen proximal utvecklingszon och mediering. I studiens resultat framhäver pedagogerna att flerspråkigheten bidrar med mycket i verksamheten, som t.ex. att barn och pedagoger lär av varandra om varandras olikheter och det skapas en gemenskap där barn kan känna en stolthet över sitt ursprung. Pedagogerna betonar vikten av att visa respekt för allas språk och kulturer för att bekräfta och skapa en trygghet för barnen. Man använder sig mycket av kroppsspråk, teckenstöd och mimik som en del av ett medierat lärande för att underlätta vardagen för de flerspråkiga barnen. Konkret material, så som bilder, böcker, figurer och dockor är ett annat inslag som används flitigt av pedagogerna. Föräldrar är en annan aspekt som integreras starkt i flera av verksamheterna som en medierad kulturell förståelse.I studien finns det olika uppfattningar kring de flerspråkiga personalens användande av olika språk. Det råder även olika tankar kring huruvida barnen skalla få använda sig av sina modersmål i samspel med varandra. Pedagogerna i studien är positivt inställda till modersmålsstöd men de uppger en brist i samarbetet med modersmålspedagogerna.

Syftet med vår undersökning har varit att klarlägga 30 lärares inställning till, och uppfattning om, språkundervisning i moderna språk för att kunna få en bild av verkligheten i dagens gymnasieskola. Efter en litteraturstudie av aktuell och historisk forskning samt språkdidaktiska metoder kring ämnet, genomförde vi en enkät med 24 bundna frågor och tre öppna frågor om undervisningssituationer med syftet att kunna mäta i hur pass stor utsträckning lärare använder sig av målspråket eller modersmålet under sina lektioner. Dessutom hade vi ett antal informella samtal med sex lärare. Ur analysen av vår undersökning framgår, att lärarens tillämpning av målspråket inte överensstämmer med aktuell forskning och språksynen på språkdidaktik. De flesta språklärare gav dessutom intrycket av att inte använda sig av den didaktik, som uppmuntrar kommunikation och som modern forskning förespråkar. Läraren använder målspråket i de sammanhang eleverna känner sig trygga i och läraren använder modersmålet för att undvika missförstånd och för att spara tid. Emellertid är språkläraren medveten om att det är en nödvändighet att använda målspråket i så hög omfattning som möjligt eftersom de flesta elever inte har tillgång till språket vid andra tillfällen än i klassrummet. Däremot visar det sig att många lärare inte ansåg sig kunna påverka möjligheten att använda språket under hela lektionstiden, eftersom de tar hänsyn till elevens språkutveckling, vilket steg eleven befinner sig, samt elevens trygghet och självförtroende. Dessutom angav lärarna diverse avgörande faktorer och hinder, som till exempel tidsbrist, för att kunna använda målspråket som arbetsspråk.

Vår studie handlar om hur pedagoger arbetar i förskolan med språkutveckling samt förstärkning av barns modersmål. Syftet med studien var att se hur pedagoger i förskolan ser på arbetet med språkinlärningen, samt om deras arbetssätt skiljs åt. Vi ville även utföra denna studie för att se hur det ser ut på förskolorna i Malmö nu när modersmålsundervisningen är helt borttaget. Utifrån detta ville vi se hur pedagogerna får in språk och kultur i deras vardagliga aktiviteter med barnen. Eftersom vi bor i Malmö som är en mångkulturell stad blev detta särskilt intressant för oss att undersöka. Vi valde kvalitativ metod och intervjuade sammanlagt åtta pedagoger på två olika förskolor i Malmö. Dessa förskolor har sitt säte i olika stadsdelar. Pedagogerna är viktiga nyckelpersoner för vårt arbete där de berättar hur arbetet sker i verksamheten, samt hur de ser på språkutvecklingen hos barn. Resultatet av vår undersökning visar att båda förskolorna arbetar med språk på olika sätt, däremot kunde vi se att pedagogernas arbetssätt skiljdes åt beroende på barngrupp. Utifrån intervjuerna berättade pedagogerna deras olika erfarenheter kring språkinlärningen och hur det präglas in i verksamheten. Enligt pedagogerna har borttagandet av modersmålsundervisningen inte påverkat deras arbetssätt kring språkinlärningen. Nyckelord: Flerspråkighet, identitetsutveckling, kultur, modersmålsundervisning, modersmål, språkinlärning, språkutveckling.

Modersmålslärare och klasslärares syn på samarbete / First language teachers' and class teachers' view of collaboration

Detta examensarbete har som utgångspunkt en undersökning som behandlar hur modersmålslärarna i Malmö arbetar för att uppnå målen i kursplan för modersmålsämnet, och vilka faktorer som kan påverka modersmålslärarnas undervisning. För att få svar på min frågeställning har jag tillägnat mig litteratur som varit relevant för mitt arbete. Jag har bland annat använt mig av de Berikande programmen som, Axelsson, Lennartson- Hokkanen & Sellgren (2002), tar upp i samband med en utvärdering av språkutveckling/förbättrade skolresultat i Sverige och kursplan för modersmål. Jag har intervjuat sju olika modersmålslärare i Malmö, Sverige, och Hernán Concha, biträdande rektor på modersmålsenheten i Malmö. Jag har även gjort fem observationer, hos fem av de intervjuade modersmålslärarna. Genom min undersökning har jag bland annat kommit fram till att de modersmålslärare som deltagit i min undersökning gör det bästa av undervisningssituationen för att uppnå kursplanens mål för modersmålsämnet. Dock finns det flera faktorer som påverkar undervisningssituationen negativt, såsom den begränsade undervisningstiden, problematiken kring läromedel, brist på samverkan mellan lärarna och integrationen med skolans övriga skolarbete.

I denna fallstudie skildras de erfarenheter några flerspråkiga elever gjort i samband med flytten till Sverige och mötet med den svenska skolan. Eleverna har gemensamt att de idag har en flerspråkighet med dels svenska och dels ett språk som undervisas inom moderna språk i skolan, i det här fallet tyska och spanska. Arbetets kärna har varit att visa att dessa elever, trots att de är berättigade till och vill ha sådan, inte kan erbjudas modersmålsundervisning samt vilka konsekvenser detta får för såväl eleverna själva men även för språklärarna på skolan. I fallstudien undersöks hur lärarna uppfattar sitt uppdrag att stödja eleverna i deras språkutveckling och vilka rutiner som finns på skolan. I resultatet har framkommit att lärarna tar ett stort ansvar för att elevernas behov skall tillgodoses, utifrån elevernas individuella förutsättningar. Studien visar att rutinerna i samband med inventering och kartläggning av elever som är berättigade till mo-dersmålsundervisning är ofullständig och måste ses över för att säkerställa att de elever som har behov om inte annat synliggörs i statistiken.