Langerhansceller (LC) är en specifik typ av antigenpresenterande celler och är deenda residenta immuncellerna i epidermis. LC har likheter med både dendritiska celler och makrofager men kännetecknas av sitt uttryck av lektinreceptorn langerin (CD207) och lipid-antigenpresenterande komplexet CD1a. En rekonstruerad human epidermismodell är ett mycket användbart verktyg för olika typer av studier om epidermis, och integrering av LC i modellen ger även möjlighet till att studera immunologiska funktioner in vitro. Det har tidigare visatsatt perifera monocyter kan in vitro differentieras till LC med hjälp av granulocyt-makrofagkolonistimulerande faktor (GM-CSF), transformerande tillväxtfaktor beta1 (TGF-β1) och interleukin 4 (IL-4), men det finns olika beskrivningar på själva metoden. Syftet med den här studien är att etablera en metod för att differentiera perifera monocyter till LC, så att dessa sedan kan integreras i en epidermismodell. Resultatet från studien visar att huvuddelen av de differentierade cellerna befinner sig i suspension och behöver därför återföras till odlingen dag två vid byte av medium. Ingen väsentlig skillnad kan dock detekteras mellan de adherenta- och suspensionscellerna avseende andelen erhållna LC, vilket gör att suspensionscellerna kan med fördel användas för vidare studier. Det finns stor variation i utfallet av erhållna LC mellan blodgivare, men utbytet av LC kan förutses redan dag fyra. Sammanfattningsvis, i den här studien fastställdes en metod där monocyter från perifert blod differentieras till LC under sex dagar genom stimulering med GM-CSF, TGF-β1 samt pulsning med IL-4 detvå första dagarna, men vidare optimering är nödvändig innan dessa LC kanintegreras i en epidermismodell.

Sammansättningen av leukocyter i perifert blod varierar med olika sjukdomstillstånd och analys av cellerna är avgörande vid diagnostisering och uppföljning av olika leukemier.  Manuell mikroskopering och utvärdering av leukocyterna är tidskrävande och inte alltid självklar eftersom det krävs personal med hög kompetens och erfarenhet för bedömning av cellerna. En tillförlitlig förklassificering av den manuella differentialräknaren CellaVision DM1200 är därför av stort intresse för att underlätta kvantifiering och klassificering av cellerna. För att se om instrumentets förklassificering påverkades av infärgningen undersöktes färglösningens inverkan genom ändringar i fosfatbuffertens pH. Blodutstryk som härstammade från 10 patientprov färgades in med buffertar med pH 6.0, 6.8 och 7.5. Studien visade på en god positiv korrelation i samtliga pH-justerade buffertar, men med bäst resultat för pH 6.0 och 6.8. CellaVision DM1200:s förklassificering av eosinofila granulocyter påverkades mest av pH ändringar, vilket kan förklaras av deras starkt acidofila granula. / In peripheral blood the composition of leukocytes vary due to diseases and therefore analysis of the cells is critical in diagnosing and monitoring various leukemias. Manual microscopy and evaluation of the leukocytes is time consuming and not always clear, and it requires educated staff with long experience to assess the cells. A reliable automatic pre-classification of the cells with the system CellaVision DM12000 is therefor of great interest to facilitate quantification and classification of leukocytes. To evaluate if the instrument’s pre-classification were affected by staining, changes of the current staining solution used in clinical assessment where made by adjustment of the phosphate buffer pH. Examined blood smears that were descendent from 10 different samples were stained in buffers with pH 6.0, 6.8 and 7.5. This study showed a high positive correlation in all of the pH-adjusted buffers with the best results in pH 6.0 and 6.8. CellaVision DM1200’s pre-classification of eosinophilic granulocytes were most affected by changes in pH, which can be explained by their strongly acidophilic granules.