Efter en utbytestermin till Sydafrika blev jag intresserad av hur en metod inom rytmik fungerar i ämnet musikteori. Rytmikens sätt att utgå från kroppen för lära sig är en konstrast mot hur undervisning i gehörs- och musiklära kan se ut där musik behandlas som ett kunskapsämne. Med utgångspunkt från begrepp ur teorin design för lärande har två lektioner i musikteori med rytmik- metod och dess resurser undersökts. I momentet melodianalys ska eleverna visa tonhöjdens riktning med en träpinne eller en boll. Syftet är att undersöka hur en design för lärande med en metod inom rytmik används för melodianalys. Forskningsfrågorna handlar om hur resurserna, träpinnen och bollen, fungerar som teckenskapare. Den andra frågan är hur de tecken två utvalda elever skapar med träpinnen ser ut. Metoden är kvalitativ och består av videodokumentation, multimodal transkription och analys av elevernas tecken på lärande. Resultatet visar att den grupp elever som använder träpinnen visar tonhöjdens rikting mer korrekt än gruppen elever som använder bollen. Bollens tecken för tonhöjdens rikting är lättare för elevera att läsa av och därmed följa. Bollen är dock svårare att hantera och inte tillgänglig för alla elever. De två utvalda elevera visar tecken på lärande genom att följa hur andra elever och lärare gör eller genom att kommunicera multimodalt med andra elever i grupp. Resultatet ställs mot tidigare forskning, jag ger egna förslag på ändringar och resursernas kroppsliga metaforer diskuteras.

Den här undersökningen tar utgångspunkt i att forskning kring skapande kopplat till litteracitet är begränsad. Litteracitet är ett begrepp som kommer från eng. literacy och betyder i första hand läs- och skrivkunnighet, men kan också ses ur ett vidare perspektiv, vilket även innefattar sociala samspel (Axelsson, 2005). Studiens övergripande syfte var att undersöka och beskriva hur och på vilka sätt skapande aktiviteter i ateljén kan erbjuda möjlighet till barns litteracitetsutveckling. Syftet var tvådelat, att synliggöra vilka litteracitetshändelser som uppstod samt vilka multimodala resurser som deltagarna använde. Vi har med utgångspunkt i läroplanen valt tidigare forskning som presenterar skapandets betydelse i barns vardag och lärande samt forskning som kopplar detta till litteracitetsutveckling och multimodalitet. I de metodologiska valen var vår utgångspunkt att göra en mindre studie med en etnografisk ansats. En minietnografi användes och i undersökningen tillämpades videoobservation, i tre olika ateljéer (på två förskolor och i en privat fristående pedagogisk verksamhet), där vi observerat förskollärare/ateljeristor och barn i det skapande arbetet i ateljén.  Resultatet visar att det uppstår olika sorters litteracitetshändelser i ateljén och att dessa är sammanlänkade med det sociala sammanhanget. De multimodala resurser, så kallade modes, som litteracitetshändelserna analyseras med hjälp av är; verbalt språk, kroppsspråk, skrift, bild och sång. Det mode som visade sig mest framträdande var verbalt språk, vilket ofta förstärks med hjälp av kroppsspråk. Slutsatsen är att många olika modes används i de sociala sammanhangen, i litteracitetshändelserna. Vi kan också se att olika modes används och tillämpas olika i våra exempel.  Sammantaget framkommer att skapande kan stödja barns litteracitetsutveckling och att det med fördel sker i sociala sammanhang, såsom i ateljén. Då det finns begränsad forskning kring praktisk undervisning om hur barn kan erövra litteracitet, menar vi att denna studie kan komma att bidra inom detta område.

SammanfattningI den nya läroplanen, Lgr 11, har kommunikation en central plats i matematikundervisning. De senaste årens studier rörande matematisk kommunikation har främst behandlat språklig progression, interaktion och matematiska diskurser. Däremot saknas forskning kring hur lärare kan arbeta med matematisk kommunikation. I denna studie undersöks lärares skilda uppfattningar av hur de arbetar med uppdraget att utveckla elevernas kommunikations-förmåga i matematik. Uppsatsens empiriska del utgår från en enkätundersökning och tre intervjuer. Studien använder en fenomenografisk ansats och ett variationsteoretiskt perspektiv. Selanders och Kress designteoretiska multimodala perspektiv utgör ett teoretiskt ramverk. I resultatet framkommer tre olika metodiska förhållningssätt till kommunikation i matematikundervisning. En multimodal, en traditionell och en läroplansstyrd metodsyn utgör utfallsrummet i studien. Metodsynen påverkar lärares didaktiska design i arbetet med att utveckla elevers kommunikationsförmåga i matematik. Lärarnas uppfattningar om hur man som lärare på bästa sätt utvecklar elevers kommunikationsförmåga skiljer sig i flera avseenden. Studien visar att många lärare upplever sig ha otillräckligt med metoder och idéer för hur de kan utveckla elevers kommunikativa förmåga. Det framkommer att problemlösning i grupp samt lärarens genomgångar är de kommunikationsutvecklande metoder som dominerar i klassrummen, oavsett metodiskt förhållningssätt. Lärarna använder därutöver få kommunikationsutvecklande metoder som fokuserar på och tränar elevers begreppsförståelse, resonemangsförmåga och argumentationsförmåga. / Program: Masterprogram i pedagogiskt arbete

The purpose of the research is to identify how pupils and teachers experience different kind of study material in school. It is also important to know which factors affect these experiences. This is what my study will examine. The key-factor to be able to interpret different kinds of multimodal literacy is to understand its textual genre. Pupils and teachers need a certain level of technological skills to be able to create multimodal text and to have an estimation of the purpose of different text genres. To analyze the research material a hermeneutic method is used with a phenomenographic focus of the experience that the survey data and interviewed informants provide for the research. Results shows that some experience is similar between the teachers and pupils concerning the different study materials, then again preference might differ when it comes to preparations for tasks or lectures. Something all informants agree upon, is that the computer as digital tool is positive since it is used in every subject in school and it is never lost or forgotten at home by pupils.

Litteraturstudien behandlar textuniversums roll i svenskundervisningen i årskurs 4–6. Textuniversum skapar möjligheter att utveckla elevers läs- och skrivförmåga oavsett vilken nivå eleven befinner sig på (Tjernberg, 2013:50). För att få en översyn om i vilken utsträckning elever läser böcker användes frågeställningen: Hur ser elevers läsvanor ut i årkurs 4–6? Nästa fråga blev: På vilka sätt använder lärare sig av textuniversum för att utveckla elevers läs- och skrivförmåga? Forskningen som presenteras i denna litteraturstudie visar att textuniversums multimodala texter också kan vara en gynnsam ingång för elever med läs- och skrivsvårigheter. Därför behandlar tredje frågeställningen: Hur kan textuniversum underlätta för elever med läs- och skrivsvårigheter?Tre olika textuniversum presenteras; J.K. Rowlings Harry Potter, Astrid Lindgrens Pippi Långstrump och Walt Disneys Kalle Anka. De är valda för att ge en tydlig bild av vad textuniversum är och för att påvisa variationen mellan olika textuniversum. I enlighet med skollagen (§9, 2010:800) ska alla barn i det svenska skolsystemet ha rätt till en likvärdig utbildning. Textuniversums didaktiska tillämpning i klassrummen kan nå alla elever oavsett kunskapsnivå. Lärare kan med fördel arbeta tematiskt med olika textuniversum, framförallt i svenskämnet men även ämnesöverskridande. Forskningen som analyserats i resultatdelen påvisar att arbete med multimodala texter och vidgat textbegrepp är gynnsamt för elevers läs- och skrivutveckling. Arbete med textuniversum där olika textuttryck används, exempelvis fanfictionskrivande eller bild och ljud, främjar elevers motivation till läsande samt får dem att bli bättre skribenter.

Sammanfattning    Den här undersökningen tar utgångspunkt i att forskning kring skapande kopplat till litteracitet är begränsad. Litteracitet är ett begrepp som kommer från eng. literacy och betyder i första hand läs- och skrivkunnighet, men kan också ses ur ett vidare perspektiv, vilket även innefattar sociala samspel (Axelsson, 2005). Studiens övergripande syfte var att undersöka och beskriva hur och på vilka sätt skapande aktiviteter i ateljén kan erbjuda möjlighet till barns litteracitetsutveckling. Syftet var tvådelat, att synliggöra vilka litteracitetshändelser som uppstod samt vilka multimodala resurser som deltagarna använde. Vi har med utgångspunkt i läroplanen valt tidigare forskning som presenterar skapandets betydelse i barns vardag och lärande samt forskning som kopplar detta till litteracitetsutveckling och multimodalitet.   I de metodologiska valen var vår utgångspunkt att göra en mindre studie med en etnografisk ansats. En minietnografi användes och i undersökningen tillämpades videoobservation, i tre olika ateljéer (på två förskolor och i en privat fristående pedagogisk verksamhet), där vi observerat förskollärare/ateljeristor och barn i det skapande arbetet i ateljén.    Resultatet visar att det uppstår olika sorters litteracitetshändelser i ateljén och att dessa är sammanlänkade med det sociala sammanhanget. De multimodala resurser, så kallade modes, som litteracitetshändelserna analyseras med hjälp av är; verbalt språk, kroppsspråk, skrift, bild och sång. Det mode som visade sig mest framträdande var verbalt språk, vilket ofta förstärks med hjälp av kroppsspråk. Slutsatsen är att många olika modes används i de sociala sammanhangen, i litteracitetshändelserna. Vi kan också se att olika modes används och tillämpas olika i våra exempel.    Sammantaget framkommer att skapande kan stödja barns litteracitetsutveckling och att det med fördel sker i sociala sammanhang, såsom i ateljén.   Då det finns begränsad forskning kring praktisk undervisning om hur barn kan erövra litteracitet, menar vi att denna studie kan komma att bidra inom detta område.

I två multimodala läromedel för svenska i grundskolans tidigare år har resultatet av studien visat på en tydlig interaktion mellan textelementen bild och skrift. Studien är baserad på en sociosemiotisk teori och frågeställningarna; hur skrift och bild integrerar med varandra och hur skiljer sig/liknar de två läromedlen varandra. Studien har nått sitt syfte med hjälp av olika verktyg som i sig har gett en förståelse för hur bild och skrift, även kallad textelement, kan skapa en samhörighet. Verktygen som används i undersökningen av de två utvalda läromedel är; inramning, överlappning, visuellt rim, dekorativ och avstånd/närhet. I studien används även begreppen förankringsrelation och avbytesrelation, dessa används för att tydliggöra hur bild och skrift kan förhålla sig till varandra och på vilka sätt de skapar en samhörighet. Bild och skrift kan visa på samma information, de kan komplettera varandra och de kan även visa olika information. Genom att få en förståelse för hur bild- och skriftelement samspelar eller inte samspelar med varandra kan detta bidra med ytterligare perspektiv när läromedel ska väljas ut. Många av dagens läromedel är multimodala, vilket innebär att det är viktigt för människor att kunna läsa olika texter. Det är av betydelse att kunna läsa en skrift men det är minst lika viktigt att idag även kunna läsa en bild och en skrift tillsammans.

<p>This work is about the expanded conception of text and takes off in the use of this expression in the high school curriculum. The work begins with a theory chapter, where a few different definitions of text are the basis for reasoning about factors which can have contributed to an expansion of the conception. Hereby other important expressions, related to the expanded conception of text, as hypertext, multimedia and intermediality, are brought up. Further, is examined empirically how the expanded conception of text is interpreted, rhetorically and practically, by a few teachers in the High School. Finally, covered scientist’s theories are discussed and compared with the concluded empiric data.</p><p>The study shows however, that the expanded conception of text in the curriculum has not become a conception for the teachers who were interviewed. Only one of the included teachers has developed a conscious philosophy about texts and let her interpretation of text liberate itself from the paper format. A conclusion is that if teachers to a greater extent understood and worked with an expanded conception of text in mind, people would better handle the text flow they meet in the society in the future.</p> / <p>Detta arbete handlar om det vidgade textbegreppet och tar sitt avstamp i detta uttrycks användning i läroplanen. Arbetet inleds med en teoridel där några olika definitioner av text ligger till grund för resonemang om vilka faktorer som kan ha medverkat till en vidgning av begreppet. Härvid tas även andra viktiga uttryck som har en relation till det vidgade textbegreppet, såsom hypertext, multimedia och intermedialitet, upp. Vidare undersöks empiriskt hur begreppet tolkas, retoriskt och praktiskt, av några lärare i gymnasieskolan. Slutligen diskuteras och jämförs de refererade forskarnas teorier med de empiriska data som framkommit.</p><p>Studien visar dock att det vidgade textbegreppet inte har blivit ett begrepp för de lärare som ingår i undersökningen. Endast en av lärarna har skapat sig en medveten filosofi kring texter och låtit sin texttolkning frigöra sig från pappersformatet. En konklusion är att om lärare i större utsträckning förstod och arbetade utifrån ett vidgat textbegrepp skulle människor bättre kunna handskas med det textflöde de möter i samhället.</p>

I denna studie diskuteras hur en viss bildpedagogisk praktik som vilar på ett sociokulturellt perspektiv på lärande kan uppfattas av elever avseende lärande och utveckling och hur denna arbetsprocess påverkar deras uppfattning om lärande i och genom bildämnet. Studien utvärderar hur elevers upplevelser och sinneserfarenheter ser ut i samma bildpedagogiska praktik och hur de medieras i deras bildskapande. Metoden är kvalitativ där med hjälp av ostrukturerad intervju och hermeneutiskt tolkande sätt analyseras information som trängs bakom ord och beskrivningar. Resultatet visar att kognitiva och emotionella aspekter i bildämnet i kombination med en flerstämmig och multimodal skolmiljö stimulerar elevernas lärande/kreativitet och utvecklar olika medieringsförmågor. Elever utvecklar bildspråk och skapar kunskap ur dialog genom social interaktion. I bildämnet får elever reflektera sina individuella känslouttryck som skapar många unika tillfällen till självreflektion. Man får olika möjligheter att använda sig av alla sinnen för att utveckla nya kreativa/skapande inlärningsmetoder. Bildförståelsen baseras på semiotiska grunder där man skiljer på uttryck och innehåll i en bild och upplever den som ett teckensystem. Man lär sig uppfatta detaljer och helheter och utvecklar förmågan att kunna tänka visuellt där man förbinder/förenar sin visuella förmåga med sin tänkande förmåga.

The goal and purpose of this essay is to study if and how multimodality is used within a Swedish school in Kalmar. This is accomplished by observing the different modalities inside the classroom and how the use of different modalities affects the teaching. Unstructured observations combined with a material-based thematic presentation leads up to an analysis based on social semiotics and multimodality. The essay shows how the teaching uses lots of modalities: sound, images, movies, speeches and literary text in lots of different ways. These different types of modalities are used in a multimodal context, providing good conditions for learning.