Andraspråksinlärning med visuellt berättande är en undersökning där frågan om hur visuellt berättande kan främja språkinlärningen för andraspråkselever behandlas. Frågan om hur andraspråkselevernas språk skiljer sig åt då de skriftligt berättar med och utan bild kommer också att undersökas. Syftet med att undersöka den första frågan är att se hur visuellt berättande kan främja språkinlärningen för elever med svenska som andraspråk. Syftet med den andra frågeställningen är att se om språket skiljer sig åt då andraspråkseleverna skriver med eller utan bild och i så fall hur det skiljer sig åt. Det som motiverar studien är behovet av att hitta arbetssätt som är bildpedagogiska och samtidigt språkutvecklande. Strävan är att hitta arbetssätt där ämnena media och svenska som andraspråk kan integreras. För att kunna besvara frågorna har en fallstudie genomförts på en gymnasieskola i centrala Stockholm våren 2014. De tre informanter som deltagit i studien går i samma klass på introduktionsprogrammet, läser svenska som andraspråk och har varit i Sverige mellan 7 månader och 2 år. Informanterna har deltagit i två workshops där de fått berätta om och beskriva sin favoritplats. Först fick de berätta utifrån minnet och sedan utifrån ett eller två fotografier av platsen, som de själva fotograferat och valt ut. Informanterna har berättat om favoritplatsen muntligt och skriftligt, på sitt modersmål och på svenska. Slutligen samtalade och diskuterade de några intervjufrågor som handlar om språkinlärning, skrift och bild. Resultaten kommer dels att redogöras i en uppsats och dels i en gestaltande del. Tanken är att gestaltningen ska försöka återge innehållet i undersökningen i en filmloop, där informanterna berättar om sin favoritplats samtidigt som deras fotografier blir tydligare och tydligare. Gestaltningen innehåller till en viss del symbolik, där informanternas inlärarspråk liknas vid ett pussel. Ett pussel där vissa bitar fortfarande saknas och som måste placeras på rätt plats för att skapa en helhet. Resultatet i studien visade att bilder kan främja språkinlärningen på flera sätt, att tala om bilder kan förtydliga och förankra en persons tankar i ord. Då eleverna fick ha sina bilder att skriva utifrån, blev de skrivna texterna på olika sätt mer avancerade, än de texter som skrevs utan bild. Men som en informant menade, är det inte alltid positivt med bilder kopplat till språk. Detta eftersom fantasin används mer då man inte har några bilder. Samma elev kom senare fram till att fantasin också består av bilder, bilder som finns i våra tankar som hjälper oss att uttrycka oss med ord.

Syftet med arbetet är att bidra till ökad kunskap om hur kontrabaspedagoger utformar gruppundervisning i sitt arbete med kontrabaselever. Det tycks finnas en stor brist på studier som behandlar gruppundervisning på kontrabas. I bakgrundskapitlet belyses därför gruppundervisning med dess för- och nackdelar, olika gruppundervisningsmetoder för stråkpedagoger samt forskning som visar positiva effekter av gruppundervisning. Föreliggande studie grundar sig på det designteoretiska och multimodala perspektivet. Datamaterialet består av två videodokumentationer från två olika kontrabaslärare. I resultatet redovisas hur lärarna använder tal, sång, specifika kontrabasord, gester och instrumentet kontrabas som resurser i undervisningen. Resultatet visar även att lärarna designar sina lektioner på olika sätt samt att de använder sig av olika tekniker vid spel. I det avslutande diskussionskapitlet lyfts de olika resurser lärarna använder sig av och hur de designar sina lektioner i relation till det designteoretiska och multimodala perspektivet. En av slutsatserna i diskussionen är att lärarens position gentemot eleven har betydelse för elevernas förmåga att imitera och transformera lärarens gester. / The purpose of this study is to contribute to further knowledge of how double bass teachers design their group lessons for double bass students. There seems to be a lack of studies that treat group tuition for double bass. The background chapter therefore provides pros and cons about group tuition, different methods for group tuition used by string teachers and previous research in the field that shows the positive effects of group tuition. The theoretical starting point of this study is based upon the design theoretical and multimodal perspective. The collected data material consists of two video documentations from two different double bass teachers. The result chapter describes how the teachers use speech, song, double bass words, gestures and the double bass as resources in teaching. The result also shows that the teachers design their lessons differently and use different kinds of techniques when playing. In the concluding discussion chapter the teachers’ different resources and how they design their lessons is lifted as the main topics according to the design theoretical and multimodal perspective. One of the conclusions in the discussion is that the teachers’ position towards the students is significant for the students’ ability to imitate and transform gestures from the teacher.

Denna studie syftar till fördjupade kunskaper om hur gitarrlärare ser på vänsterhänthet i relation till instrumentets speltekniska svårigheter och hur de anser sig arbeta med vänsterhänta elever i sin undervisning. I uppsatsen ges en bakgrund om vad vänsterhänthet är, en historisk bakgrund om den klassiska gitarren och dess speltekniska svårigheter samt tidigare forskning om musikundervisning av vänsterhänta. Studien utgår från ett multimodalt designteoretiskt perspektiv och ett empiriskt material bestående av fyra kvalitativa intervjuer. Av studiens resultat framkommer att de deltagande lärarna inte ansåg sig anpassa sin undervisning efter elevernas vänsterhänthet, förutom vid starkare grader av vänsterhänthet då eleverna uppmanades att vända på gitarren. Valet av hur gitarren ska hållas beskrivs sällan överlåtas till den enskilda eleven, utan förefaller istället vanligen bestämmas av läraren. Lärarna menade också att alla elever behöver öva samma tekniker och att samma undervisning därför bör gälla för höger- såväl som vänsterhänta elever. Den högersträngade gitarren utgör norm i undervisningen, vilket lärarnas berättelser om hur de sällan rekommenderade elever att vända på gitarren visar. Utifrån detta resultat diskuteras sedan gitarrundervisning av vänsterhänta. Undervisningen beskrivs inte enbart vara en fråga om att anpassa ett instrument, då hela undervisningens design beskrivs spela roll för elevernas lärande med instrumentet. / The purpose of this study is to gain a deeper knowledge of how guitar teachers view left-handedness with regard to the technical difficulties of the instrument and how they work with left-handed students while teaching. This paper provides some background on what left-handedness is, some historical background on the classical guitar and the technical difficulties of playing it, and an overview of previous work on musical education and left-handed people. The study is based on a multimodal and design theoretical perspective, and an empirical material consisting of four qualitative interviews. The results show that the participating teachers did not, in their own view, adapt their teaching because of left-handed students. The exception was students with a strong degree of left-handedness, who were encouraged to turn the guitar around. However, how the guitar is held was not often described as something left up to the individual student, but rather as something decided by the teacher. The teachers also felt that all students need to practice the same techniques, and that the same instructions therefore should be used for both right-handed and left-handed students. Right-handed guitars are standard in teaching situations, and the fact that the teachers say that they rarely recommend that students turn the guitar around reflects that. The results of the study then form the basis for a discussion on teaching left-handed students. It is not just a question of adapting an instrument; the whole design of the lessons makes a difference when it comes to the student learning the instrument.

Föreliggande magisteruppsats skrivs inom fältet Svenska med didaktisk inriktning (Smdi). Syftet är att undersöka digitalt meningsskapande i olika nätgemenskaper utifrån barnets perspektiv, nämligen sju flickor i årskurs 7 och 8. Forskningsfrågorna fokuserar på drivkrafterna bakom deltagande i olika nätgemenskaper, hur man kommunicerar och interagerar med varandra och vad man lär sig. Studien har en kvalitativ ansats.Metoden är semistrukturerade intervjuer.Studiens övergripande teoretiska plattformär ett sociokulturellt perspektiv på meningsskapande.Med teori och begrepp, som kommunikativ handling, även från medieekologin, multiliteracies och samhälls- och medievetenskapen analyseras vad flickorna ger uttryck för att deras digitala meningsskapande består av.Undersökningen visar att de kommunikativa handlingarna läsande, skrivande, lärande, relations- och identitetsskapande samspelar med olika modaliteter, medier och konventioner. De syftar till att inför likasinnade visa upp sig, sina intressen och berättelser, men också om att pröva nya roller och lära sig mer om sig själv.Meningsskapandet handlar även om att kollektivt och i interaktion med andra lösa problemsamt bidra till medskapande för att därigenom bekräfta tillhörigheten inom nätgemenskapen.

This bachelor thesis consists of an analysis of museum environment. In the research, case studies have been done at the, Stockholm based museums, Swedish museum of Natural history’s exhibition Natur i Sverige (Nature in Sweden) and the Nordiska museet’s (Nordic history) exhibition Modemakt (Power of fashion) and learning environment Lekstugan (playhouse). The purpose of the research was to study how cultural heritage is used and developed within the museum pedagogy aimed at children. The research is based on a multimodal approach with focus on learning resources. The research examines the museums focus on children and youngsters, what the goals for this focus looks like on respective museum and how the focus is visible in the actual museums. The investigation has shown that both of the museums have a clear focus towards children and young people and follows the guidelines from the Swedish government. This thesis shows the differences between both museums in their separate ways of focus on children and youngsters. The different possibilities on focus on children and young can provide inspiration for either other museums or the specific museums in the thesis when developing or expanding their focus further. Both museums way to communicate with children and young people considered to have good potential for learning. / Denna kandidatuppsats består av en analys av museala miljöer. I undersökningen har fallstudier gjorts på Naturhistoriska riksmuseets utställning Natur i Sverige samt Nordiska museets utställning Modemakt samt lärmiljö Lekstugan. Syftet med undersökningen har varit att studera hur kulturarv används och utvecklas inom museipedagogiken riktad mot barn. Undersökningen utgår ifrån ett multimodalt perspektiv med fokus på lärresurser.   Frågeställningarna hanterar museernas riktning mot barn och unga, hur målen för detta ser ut samt hur det ser ut i verkligheten. Undersökningen har visat att båda berörda museer har en tydlig riktning mot barn och unga samt gott och väl följer regeringens riktlinjer för statliga museer.   I uppsatsen tydliggörs Naturhistoriska riksmuseets och Nordiska museets olika sätt att angripa frågan ”riktning mot barn och unga”. Detta kan utgöra inspiration för andra museer eller för de berörda museerna att utveckla sin riktning ytterligare. Båda museernas vis att kommunicera mot barn och unga bedöms ha goda förutsättningar för lärande.

Studiens syfte var att, med utgångspunkt i ett designteoretiskt multimodalt perspektiv, beskriva, analysera och tolka hur tre förskolepedagoger designar lärandesammanhang, kring ämnet matematik. Förutom detta var också syftet att få insikt om hur lärandesammanhangets design kunde förstås och tolkas i termer av lärande och meningsskapande. Den metod jag valde var uppbyggd kring en icke-deltagande videoobservation med ett kvalitativt upplägg där målet var att försöka förstå det som ägde rum genom relevanta tolkningar. I resultat och slutsatser framkom det till exempel att förskolepedagogerna använder en mängd semiotiska resurser och teckensystem i form av fysiska redskap tillsammans med ansiktsuttryck, tal och handrörelser i kommunikationen med barnen. Dessutom framkom det att barnen också använde sig av ett antal olika semiotiska resurser och teckensystem i arbetet med att skapa mening kring de olika lärandesituationerna. Det blev också tydligt att barnens tidigare erfarenheter fick en betydande roll då barnen använde de tidigare erfarenheterna som ett tankeredskap i de meningsskapande processer, designade av förskolepedagogerna, de deltog i. / The study's purpose was, based on a design theoretical multimodal approach to describe, analyze and interpret how three preschool teachers design learning contexts, on the subject of mathematics. Besides, this was also the aim to gain insight on how context of learning designs could be understood and interpreted in terms of learning and meaning. The method I chose was built around a non-participating video observation with a qualitative approach where the goal was to try to understand what took place through the relevant interpretations. The results and conclusions that emerged was that the preschool teachers used a variety of semiotic resources in the form of physical tools along with facial expressions, voice and gestures in their communication with the children. Moreover, it appeared that the children also used a number of different semiotic resources in their work of creating meaning around the different learning situations, designed by the preschool educators, they participated in. It also became clear that the children's previous experiences had a significant role as they also used past experiences as a tool in the meaning-making process.

I ett historiskt perspektiv kan skolmatematiken betraktas som traditionstyngd. Forskning visar att lektionstid ofta ägnas åt elevers eget arbete och att elever förlorar sin lust att lära matematik. Detta står i kontrast till forskning om bl.a. resonemangs- och kommunikationskompetens, samt kamrat- och självbedömning som kan öka motivation och vara viktigt för lärande. Uppsatsen vill öka kunskapen om kommunikationen som sker när elever och lärare samtalar om problemlösningar i matematik samt vilka aspekter av elevernas lösningar som erkänns i samtalet. Undersökningen har ett socialsemiotiskt och multimodalt perspektiv på kommunikation, samt ett designteoretiskt perspektiv på lärande. Datan har samlats in genom videografi av två matematiklektioner i en skolklass med 14 elever i årskurs 4. Den multimodala kommunikation har transkriberats. Resultatet visar att elever och lärare använder semiotiska resurser i samspel i sin kommunikation som blottlägger aktörernas meningsskapande. Analysen sker med hjälp av begreppen erkännande och erkännandekultur. Tre kategorier av erkännande skapas och visar hur elever och lärare betonar olika men också samma aspekter under bedömningen. Slutsatserna är att lärare bör vara uppmärksamma på vilka erkännandekulturer eleverna och lärarna själv ger uttryck för, att enkla bedömningsaktiviteter kan bygga upp positiva sociomatematiska normer, hjälpa eleverna resonera och kommunicera i matematik, bidra till att utveckla kamratbedömning och att eleverna kan (och bör) vara delaktiga i framtagandet av bedömningskriterier.

Studien undersöker hur matematiska begrepp etableras i diskursen i klassrummet och hur lärare planerar för, iscensätter och bearbetar matematiska begrepp. Studiens syfte är att studera hur lärare hanterar matematiska begrepp i undervisningen ur ett specialpedagogiskt perspektiv. Utifrån studiens ansats väljs två kvalitativa datainsamlingsmetoder. Till detta infogas Selander & Kress (2010) formellt inramad lärsekvens och Hallidays (2004) tre metafunktioner och en ny metafunktion, den institutionell funktion (Boistrup- Björklund, 2010).   Studien visar att procedurkunskap har en stor plats i undervisningen. Lärarna hanterar begrepp i förbifarten och funderar inte på vilken roll de språkliga uttrycken har. Det pågår först och främst två diskurser, den matematiska och den vardagliga. Diskurserna etableras utifrån olika sociala och sociomatematiska normer som styr undervisningen. Traditioner och förväntningar påverkar undervisningen och den påverkan verkar vara starkare än forskningsrön eller nya styrdokument. / The study examines how mathematical concepts established in the discourse in the classroom and how teachers plan for, implements and processes mathematical concepts. The study's purpose is to study how teachers deal with mathematical concepts in teaching from a special education perspective. Based on the study's approach chosen two qualitative data collection methods. To this inserts Selander & Kress´s (2010) formal learning design sequence and Halliday´s (2004), three meta-functions and an institutional function (Boistrup- Björklund, 2010).   The study shows that procedural knowledge has a big place in teaching.  Teachers deal with concepts in passing and not thinking about which part the linguistic expressions have. There are primarily two discourses ongoing, the mathematical and the everyday, the discourses are established based on various social and socio-mathematical norms that effects the teaching. Traditions and expectations affect the teaching and the effect seems to be stronger than research findings or new policy document.

In this thesis, the four types of math problems that occur in the digital educational math game Zcooly Affären 2 have been analyzed. Focus has been aimed at how the problems mediate instructions and mathematical concepts to players, and how the mathematical content is supported by the context within the game. The result shows both positive and negative aspects of the math problems, based on the theories for math education used in this thesis. Apart from the analysis of the game, this thesis also presents earlier research regarding what possibilities digital games possess as tools for learning. Researchers have partly different views on how digital games should be designed to enhance learning, and whether or not games are efficient to use for learning purposes.

Dagens elever möter texter som består av många olika delar, så kallade multimodala texter. Dessa texter kombinerar verbal text, bilder, diagram, film med mera. I denna undersökning skriver tre elever berättelser i appen Book Creator för iPad. Syftet med studien är att undersöka tre elevers texter utifrån forskningsfrågorna: vilka semiotiska modaliteter använder eleverna och på vilket sätt synliggörs elevernas multimodala textkompetens. I studien ingår även en reflektion över appen Book Creator utifrån vilka semiotiska modaliteter appen erbjuder, vilka områden i LGR11 appen kan stödja och vilket svenskämne den lägger upp till. Undersökningen är genomförd i undersökarens egen klass. Appen Book Creator valdes efter en förfrågan på olika nätforum. Grunden i undersökningen är Kress och van Leeuwens sociosemiotiska analysteori för texter och i undersökningen används begreppen komposition, funktionell specialisering, funktionell tyngd och multimodal affordance. Tre elevers texter analyseras utifrån dessa begrepp. Texterna visar att eleverna har kunskaper om när de ska använda de olika modaliteterna och vilken modalitet som passar bra att använda. Som många forskare i den tidigare forskningen visar är det viktigt att läraren väljer rätt uppgift och vet vad han/hon vill ha ut av den. Undersökningen visar även att lärare behöver mera kunskap om hur multimodala texter ska analyseras och även hur man ska undervisa om dem. Skolan behöver ändra fokus från den verbala texten till den multimodala