Gegenstand dieser Arbeit ist die Klassifikation von funktionellen Elektromyographie-Signalen des Nervus facialis, die bei Parotidektomien und sanierenden Ohr-Operationen aufgezeichnet wurden. Hierfür wurde eine detaillierte Analyse der intraoperativ auftretenden Aktionen Stimulation, Koagulation, Einsatz der Fräse und Spülung an Hand von geeigneten Signalparametern (Amplitude, Dauer, Fläche/Symmetrie, Leistung und Frequenz) durchgeführt. Darüber hinaus erfolgte eine Gegenüberstellung der EMG-Daten der zwei durchgeführten operativen Eingriffe und ein Vergleich der zwei untersuchten Erfolgsorgane des Nervus facialis (Mm. orbiculares). Dabei zeigten sich in allen Parametern relevante Unterschiede zwischen den verschiedenen Kategorien. Auf Grund dieser Ergebnisse lässt sich schlussfolgern, dass es möglich ist, ein Klassifikationsschema für die intraoperativen EMG Signale des Nervus facialis zu entwickeln. Dieses ist unabhängig von der Art des durchgeführten Eingriffs und unabhängig vom beobachteten Fazialisast. Als weiterführendes Ziel soll diese Klassifikation der Kontrolle kraftgetriebener Instrumente nach dem Prinzip „Navigated Control“ dienen.

Visual Evoked Potentials (VEP) är en elektrofysiologisk undersökningsmetod som används inom klinisk neurofysiologi. Undersökningen görs för att analysera synnervsfunktionen. Metoden går ut på att mäta den tid det tar för synbarken att registrera visuella synintrycken som näthinnan utsätts för. För att en optimal tolkning av det människan ser ska kunna ske måste elektriska signaler kunna fortledas från näthinnan till synbarken via en fullt fungerande, frisk synnerv. Skador på synnerven beror oftast på optikusneurit och misstänks oftast vara ett tidigt tecken multipel skleros. Undersökningen är därför ett viktigt komplement för diagnostiska ändamål. Syftet med studien var att jämföra normalvärden från befintlig apparatur med ny apparatur som kan komma att användas till VEP-undersökningar. Även en jämförelse av normalvärden med standardrutor och större rutor gjordes för att eventuellt kunna använda större rutor på patienter med försämrad visus. Undersökning hur normalvärden skiljer sig beroende på kön och ålder gjordes också. Totalt deltog 28 deltagare varav 27 deltagares rådata samlades in och analyserades genom stapeldiagram, t-test och korrelationsdiagram. Deltagarna var mellan 20-70år och delades upp i 18 kvinnor och 9 män. Utifrån studiens resultat kan ett påstående om att ny apparatur kan komma till att kunna användas med samma normalvärde för befintlig apparatur. Även större rutor visades kunna vara användbara vid behov. Dock behöver studien fortsätta med en större testgrupp för att erhålla tillförlitliga resultat rent kliniskt. / Visual evoked potentials (VEP) is an electrophysiological method which is done by the clinical neurophysiology clinics. The examination is done when the purpose is to analyze the visual pathways. The method is done by measuring the latency from the retina to the occipital lobe. In order for the brain to understand an image the optic nerve needs to be intact and fully functional. Nerve damage in the optic nerve occurs often from optikusneuritis. Optikusneuritis is often assumed as an early sign of multiple sclerosis. This study is therefore an important complement for diagnostic purposes. The purpose of this study was to compare normal values from the existing equipment with the new equipment so the new equipment can be used for VEP-examinations. A comparison of normal values for standard squares and lager squares was also made, to potentially use larger squares in patients with deteriorated visual acuity. The study investigated also how normal values differ according to gender and age. A total of 28 participant participated in the study, of which 27 participants values were analyzed. The results were analyzed by bar graphs, t-test and correlation charts. The participants were 18 women and 9 men between 20-70 years. Based on the results of the study, a claim that the new equipment may be used with the same normal values as the existing equipment. Even larger squares were shown to maybe be useful when needed in some patients. However, the study needs to continue with a larger test group to obtain reliable results. This so the clinic can use the new equipment in VEP’s.

Introduktion: Det perifera nervsystemet består av det autonoma nervsystemet och de perifera nervtrådarna som förmedlar afferenta och efferenta impulser mellan det centrala nervsystemet och perifera delen av kroppen. Från plexus brachialis förgrenar nervus ulnaris sig och fortsätter längst armen till handens ulnara del. Den vanligaste perifera nervskadan i övre extremiteter är ulnarisnervskada. Syftet: Syftet med studien var att undersöka om det förekommer någon signifikant skillnad i motorisk ledningshastighet (MCV) mellan underarm och över armbåge på nervus ulnaris bilateralt. Även att jämföra MCV och proximal latenstid mellan höger och vänster underarm och över armbåge. Metod: För att besvara syftet utfördes en tvärsnittsstudie på 31 friska deltagare i åldrarna 20– 40 år. Nervus ulnaris undersöktes med elektroneurografi bilateralt. Resultat: Resultatet visade att det förekommer en signifikant skillnad i MCV mellan underarm och över armbågen bilateralt på nervus ulnaris. Det påvisades en signifikant skillnad i MCV mellan höger och vänster sida över armbågen, men inte på underarm. Ingen signifikant skillnad förekommer i proximala latenstiden mellan höger och vänster underarm och över armbågen. Slutsats: De signifikanta skillnaderna som erhölls i MCV mellan underarm och över armbåge samt mellan höger och vänster sida över armbågen kan bero på stimuleringstekniken. Såsom armspositionen vid stimuleringen och att överarmar är generellt svårare att undersöka. Detta medför större risk för felkällor som kan påverka resultatet. / Introduction: The peripheral nervous system consists of the autonomic nervous system and the peripheral nerve fibers that mediate afferent and efferent impulses between the central nervous system and the peripheral part of the body. From the brachial plexus, the ulnar nerve branches and continues along the arm to the ulnar part of the hand. The most common and largest peripheral nerve injury in the upper extremities is ulnar nerve injury. Aim: The aim of the study was to investigate whether there is any significant difference in motor conduction velocity (MCV) between the forearm and above the elbow on the ulnar nerve bilaterally. Also, to compare MCV and proximal latency between right and left forearm and above elbow. Method: To answer the purpose, a cross-sectional study was performed on 30 healthy participants aged 20–40 years. The ulnar nerve was examined with electroneurography bilaterally. Results: The result showed that there is a significant difference in MCV between the forearm and above the elbow bilaterally on the ulnar nerve. A significant difference in MCV was demonstrated between the right and left sides over the elbow, but not on the forearm. There was no significant difference in the proximal latency between the right and left forearm and above the elbow. Conclusion: The significant differences obtained in MCV between forearm and above elbow and between right and left side above elbow may be due to the simulation technique. Such as the arm position during the stimulation and that upper arms are generally more difficult to examine. This entails a greater risk of error sources that can affect the result.

Median Nerve Ultrasonography Examination Correlates for the Diagnosis of Moderate to Severe Carpal Tunnel Syndrome Objective: The aim of the study was to investigate the associations of cross-sectional area (CSA) of the median nerve measured by ultrasonography (US), the median to ulnar nerve ratio (MUR), the median to ulnar nerve difference (MUD) and the ratio of CSA of the median nerve to height squared (MHS) in relation to electrodiagnostic classification of moderate and severe carpal tunnel syndrome (CTS) and thus to identify patients suitable for surgical treatment. Materials and Methods: A prospective study was conducted in patients aged ≥ 18 years who underwent both median and ulnar nerve US and electrodiagnostic studies (EDS). 124 wrists of 62 patients were examined. The patients' characteristics were acquired through a questionnaire. CTS was diagnosed using EDS and classified according to the guidelines of the Czech Republic Association of Electrodiagnostic Medicine. The CSA of the median nerve and of the ulnar nerve were measured at the carpal tunnel inlet, i.e. at the level of the pisiform bone. Results: The median nerve swells at the wrist in CTS. Median nerve CSA at the tunnel inlet ≥ 12mm2 correlates with electrodiagnostic classification of moderate to severe carpal tunnel syndrome. At...

Introduktion: Vid perifera nervundersökningar med elektroneurografi spelar temperaturen i vävnaden som undersöks stor roll. Kall vävnad leder till försämrad funktion i nervernas jonkanaler, vilket leder till att aktionspotentialer utlöses långsammare och nervledningshastigheten minskar vilket därmed kan ge falskt patologiska undersökningsresultat. För att minska den risken mäts och korrigeras alltid hudtemperaturen. Vid registrering från övre extremiteter mäts hudtemperaturen standardmässigt på handryggen. Trots att stimulering sker från handflatan och från fingrar så mäts inte temperaturen där. Syftet med studien är därför att undersöka om kalla fingrar på en i övrigt varm hand påverkar conduction velocity och peaklatenstiden, jämfört med när hand och fingrar har samma varma temperatur. Metod: 30 unga, friska personer deltog i studien. Ortodrom elektroneurografiundersökning utfördes på nervus medianus sensoriska del. Handryggstemperaturen var konstant 32° Celsius (C) och fingertoppstemperaturerna var 32° C, 27° C respektive 22° C. Vid varje fingertoppstemperatur registrerades conduction velocity och peaklatenstiden vid stimuleringar från handflatan, fingerbasen och fingertoppen på digitorum III. Resultat: En statistiskt signifikant skillnad fanns i både nervledningshastigheten och peaklatenstiden vid registrering från fingerbasen vid fingertoppstemperaturen 32° C jämfört med såväl 27° C som 22° C. Slutsats: Kalla fingrar på en varm hand ger en statistiskt signifikant påverkan på både nervledningshastigheten och peaklatenstiden. / Background: In peripheral nerve examinations with electroneurography, temperatures in the tissue that is being examined is important. Cold tissue leads to impaired function of the ion channels of the nerves, which causes action potentials to be triggered more slowly and the nerve conduction velocity to decrease, which can cause false pathological examination results. To reduce this risk, the skin temperature is always measured and corrected. When registering from the upper extremities, the skin temperature is measured by default on the back of the hand. Despite stimulating in the palm and on the fingers, the temperature is not measured there. The purpose of the study is to investigate whether cold fingers on a warm hand affects the conduction velocity and peak latency time, compared with the hand and the fingers having the same warm temperature. Methods: 30 young, healthy persons participated in the study. An orthodrome electroneurography examination was performed on the sensory part of the median nerve. The backhand temperature was constant 32° Celsius (C) and the fingertip temperatures were 32 ° C, 27 ° C and 22 ° C. Results: A statistically significant difference was found in both nerve conduction velocity and peak latency time when registering from the finger base with fingertip temperature 32 ° C compared with both 27 ° C and 22 ° C Conclusions: Cold fingers on a warm hand give a statistically significant effect on both the nerve conduction velocity and the peak latency time.

Elektroneurografi är en grundläggande icke invasiv metod som används dagligen inom kliniska verksamheter för att diagnostisera olika perifera nervsjukdomar. Metoden speglar den funktionella statusen av de myeliniserade motoriska och sensoriska axonen. Vid sensorisk neurografi mäts sensory nerve actionpotential (SNAP) som är summan av alla aktionspotentialer som är genererade av enskilda myeliniserade axon. Vid undersökningen erhålls olika variabler som är viktiga för diagnostik såsom amplitud, duration, latenstid och ledningshastighet.   Syftet med studien var att undersöka om det finns skillnad i amplitud och duration på sensory nerve actionpotential vid antidrom sensorisk stimulering av nervus medianus vid två olika stimuleringspunkter.   Nervus medianus stimulerades elektriskt distalt och proximalt hos 18 friska testpersoner med en hudtemperatur på minst 32°C. Antidrom sensorisk stimulering av nervus medianus vid två olika stimuleringspunkter visade att det förelåg en signifikant skillnad i amplitud och duration mellan distal och proximal stimuleringspunkt. Reproducerbarheten för metoden visades vara hög. / Electroneurography is a basic non-invasive method that is used daily in clinical practice to diagnose various peripheral nerve diseases. The method reflects the functional status of the myelinated motor and sensory axons. In sensory neurography, sensory nerve action potential (SNAP) is measured, which is the sum of all action potentials generated by individual myelinated axons. During the examination, various variables are obtained that are important for diagnostics, such as amplitude, duration, latency time and conduction velocity.    The aim of this study was to investigate whether there is a difference in amplitude and duration of sensory nerve action potential in antidrome sensory stimulation of the median nerve at two different stimulation sites.   The median nerve was stimulated electrically distally and proximally in 18 healthy subjects with a skin temperature of at least 32 ° C. Antidrome sensory stimulation of the median nerve at two different stimulation sites showed that there was a significant difference in amplitude and duration between distal and proximal stimulation sites. The reproducibility of the method was shown to be high.

No description available.

<p><p><strong>Bakgrund: </strong>Smärtor i ben är vanligt förekommande och neuropati (nervskada) är en orsak som troligen är underdiagnostiserad. Bimanuell (tvåhändig/tvåsidig) nervpalpation och känseltest med sporre har visat sig vara ganska tillförlitliga och enkla test för att hitta nervskada men har inte testats på friska individer.</p><p><strong>Syfte: </strong>Syftet var att undersöka om bimanuell nervpalpation i fossa poplitea framkallar smärta/obehag och om det finns skillnad mellan vänster och höger sida vid bimanuell undersökning med sporre på underben hos friska försökspersoner.</p><p><strong>Metod: </strong>Ett bimanuellt palpationstest av nervi tibialis och peroneus i fossa poplitea och även ett bimanuellt känseltest med sporre över dermatomen L4, L5 och S1 på underben genomfördes. Urvalet var ändamålsenligt och totalt deltog 37 försökspersoner. Åldersspannet var 20 till 57 och medianålder 23.</p><p><strong>Resultat: </strong>Vid palpationstestet hade intensiteten av smärta/obehag en median på 1 (variationsvidd 3) på den 11 gradiga skalan. En stor del skattade olika mellan sidorna i både palpationstestet (11 av 37) och känseltestet med sporre (25 av 37). Det var inte någon större skillnad mellan könen.</p><p><strong>Slutsats: </strong>När man utför dessa nervtester måste man ta hänsyn till att även friska individer ofta anger en liten sidoskillnad och inte alltid skattar noll vad gäller smärta/obehag. Det behövs dock fler studier för att bekräfta dessa resultat.</p></p> / <p><strong>Background: </strong>Leg pain is common and neuropathy (nerve disease) is one reason which probably is under diagnosed. Bimanual (bilateral) nerve palpation and sensory test with spurs has been shown to be quite reliable. Furthermore, the tests are straight forward detecting nerve disease but have not been tested on a healthy population.</p><p><strong>Purpose: </strong>The purpose was to investigate whether peripheral nerve palpation in fossa poplitea induces pain/discomfort, and if side difference exists in a sensibility test with spurs on the lower leg in healthy subjects.</p><p><strong>Method: </strong>A bimanual palpation test of the tibial and peroneal nerve in fossa poplitea and also a bimanual sensibility test with spurs of dermatome L4, L5 and S1 on the lower leg were carried out. In order to find healthy subjects a purposive sampling was made. A total of 37 subjects between 20 and 57 years with a median age of 23 participated in the study.</p><p><strong>Results: </strong>At the palpation test the intensity of pain/discomfort had a median of 1 (range 3) in the 11 degrees of pain scale. A large part estimated differences between the sides in both the palpation test (11 of 37) and the sensibility test with spur (25 of 37). There was no significant difference between the sexes.</p><p><strong>Conclusion: </strong>When performing these nerve tests it is important to keep in mind that even healthy individuals might perceive some pain/discomfort as well as side difference. However, we need more studies to confirm these results.</p>

Bakgrund: Smärtor i ben är vanligt förekommande och neuropati (nervskada) är en orsak som troligen är underdiagnostiserad. Bimanuell (tvåhändig/tvåsidig) nervpalpation och känseltest med sporre har visat sig vara ganska tillförlitliga och enkla test för att hitta nervskada men har inte testats på friska individer. Syfte: Syftet var att undersöka om bimanuell nervpalpation i fossa poplitea framkallar smärta/obehag och om det finns skillnad mellan vänster och höger sida vid bimanuell undersökning med sporre på underben hos friska försökspersoner. Metod: Ett bimanuellt palpationstest av nervi tibialis och peroneus i fossa poplitea och även ett bimanuellt känseltest med sporre över dermatomen L4, L5 och S1 på underben genomfördes. Urvalet var ändamålsenligt och totalt deltog 37 försökspersoner. Åldersspannet var 20 till 57 och medianålder 23. Resultat: Vid palpationstestet hade intensiteten av smärta/obehag en median på 1 (variationsvidd 3) på den 11 gradiga skalan. En stor del skattade olika mellan sidorna i både palpationstestet (11 av 37) och känseltestet med sporre (25 av 37). Det var inte någon större skillnad mellan könen. Slutsats: När man utför dessa nervtester måste man ta hänsyn till att även friska individer ofta anger en liten sidoskillnad och inte alltid skattar noll vad gäller smärta/obehag. Det behövs dock fler studier för att bekräfta dessa resultat. / Background: Leg pain is common and neuropathy (nerve disease) is one reason which probably is under diagnosed. Bimanual (bilateral) nerve palpation and sensory test with spurs has been shown to be quite reliable. Furthermore, the tests are straight forward detecting nerve disease but have not been tested on a healthy population. Purpose: The purpose was to investigate whether peripheral nerve palpation in fossa poplitea induces pain/discomfort, and if side difference exists in a sensibility test with spurs on the lower leg in healthy subjects. Method: A bimanual palpation test of the tibial and peroneal nerve in fossa poplitea and also a bimanual sensibility test with spurs of dermatome L4, L5 and S1 on the lower leg were carried out. In order to find healthy subjects a purposive sampling was made. A total of 37 subjects between 20 and 57 years with a median age of 23 participated in the study. Results: At the palpation test the intensity of pain/discomfort had a median of 1 (range 3) in the 11 degrees of pain scale. A large part estimated differences between the sides in both the palpation test (11 of 37) and the sensibility test with spur (25 of 37). There was no significant difference between the sexes. Conclusion: When performing these nerve tests it is important to keep in mind that even healthy individuals might perceive some pain/discomfort as well as side difference. However, we need more studies to confirm these results.

Bibliographical record: KURKOVÁ, Simona. Sonographic evaluation of sciatic nerve in individuals with radicular symptoms S1, Charles University, 2nd Faculty of Medicine, Department of Rehabilitation and Sports Medicine, 2019, p. 99, Thesis Supervisor: Mgr. Stanislav Machač Ph.D. Abstract The thesis deals with radicular symptomatics S1 and sonographic imaging and evaluation of sciatic nerve in individuals with unilateral radicular manifestation. The theoretical part describes anatomy and biomechanics of nerve structures, radicular syndrome and its clinical image, diagnostics and treatment. The theory also includes the less known extraspinal causes manifesting themselves as radicular syndrome, the effects of which may be equally important in differential diagnosis. It describes classical and new possibilities of nerve imaging with emphasis on sonography and approach of new procedures such as MRI tractography. In the practical part, the aim of the thesis is to evaluate morphological changes of sciatic nerve in patients with unilateral symptomatic S1 by sonographic imaging of the nerve during its course, from the subgluteal groove to the popliteal groove. It also examines the relationship between the pathophysiology and symptomatology of these patients, comparing whether changes in nerve size correlate with...