Förskolläraren är ansvarig för den utbildning som hen bedriver i förskolan och förskoleklassen och för att lyfta det specialpedagogiska arbetet i förskolan och förskoleklassen. Denna studies syfte är att beskriva och analysera sju förskollärares erfarenheter av olika perspektiv på specialpedagogisk verksamhet i förskola och förskoleklass och deras erfarenheter av specialpedagogiska förutsättningar. Genom kontakt med rektorer, specialpedagoger och Facebook har förskollärare funnits och deras erfarenheter har sedan bearbetats med Nilholms tre perspektiv på specialpedagogik: det kompensatoriska perspektivet, det alternativa kritiska perspektivet samt dilemmaperspektivet. Genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer fick förskollärarna berätta om sina erfarenheter om arbetet och deras förutsättningar av att arbeta med specialpedagogik i förskola och förskoleklass. De tre mest framträdande och intressanta erfarenheterna var att förskollärarna värjde sig mot det kompensatoriska perspektivet och berättade att det var ett perspektiv de inte gärna arbetade efter; att en homogenisering av förskollärarnas och deras kollegors perspektiv var önskvärd för att främja det specialpedagogiska arbetet samt att specialpedagogik uppstår på olika nivåer inom förskola och skola samt under olika perspektiv. Att specialpedagogik ser olika ut i olika sammanhang och beroende på perspektiv gör att en medvetenhet om specialpedagogikens olika syften är en viktig kunskap bland förskollärarna. Förskollärarnas erfarenheter utav förutsättningar för att kunna arbeta med specialpedagogik redovisas också efter de tre mest framträdande erfarenheterna. De var förskollärarnas erfarenhet av tidsbrist, att förskollärarna ansåg att de hade för lite stöttning av specialpedagogen samt att en av förskollärarna inte hade tillgång till en specialpedagog knuten till hennes förskola, utan hon fick vända sig till Specialpedagogiska Skolmyndigheten – SPSM. Det sista området som framträdde bland förskollärarnas erfarenheter var hur förutsättningarna skilde sig när det fanns samsyn mellan pedagogerna eller mellan pedagoger och ledning och när det inte fanns det. I framtida studier skulle ramfaktorteorin vara intressant att använda för att ytterligare ringa in motstånd och möjligheter. / <p>Betyg i Ladok 210606.</p>

Syftet med studien var att ge en bild av hur yrkesprofessionerna förskollärare respektivespecialpedagoger resonerar kring kartläggningens roll i förskolan. Den teoretiskautgångspunkten var Nilholms tre perspektiv på specialpedagogik som benämns detkompensatoriska-, kritiska- och dilemmaperspektivet. Studien utgick ifrån fyraforskningsfrågor och genomfördes med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Sammanlagtgenomfördes åtta intervjuer som inkluderade fyra förskollärare och fyraspecialpedagoger. Data i respektive delstudie analyserades enskilt med stöd av tematiskanalys. Resultatet visade att förskollärare och specialpedagoger hade svårt att formulera endefinition av begreppet barn i behov av särskilt stöd. Utifrån pedagogernas resonemangframkom det att samtliga specialpedagogiska perspektiv cirkulerar i förskolan. Det blevsynligt att det är svårt för förskollärarna att identifiera barn i behov av särskilt stöd utan attde bedöms. En slutsats är att bedömningar är nödvändiga men att de kräver ett etisktförhållningssätt för att undvika negativa konsekvenser. Förskolans läroplan behöver ocksåbli tydligare för att identifieringen av vem eller vilka som är i behov av särskilt stöd ska blimer likvärdig.