Weserdomen 2015 resulterade i en strängare tolkning av EU:s ramdirektiv för vatten vilket bland annat innefattade att inga exploateringar får tillåtas om dessa medför att minst en kvalitetsfaktor i vattnet får en sämre statusklass, oavsett hur övriga kvalitetsfaktorer påverkas. Den strängare tolkningen, i kombination med en ökad urbaniseringsgrad, ställer högre krav på samhällets hantering av spill- och dagvatten. Ett vanligt sätt att säkerställa ovanstående krav är att tillämpa olika lösningar för lokalt omhändertagande av dagvatten (LOD). Syftet med dessa lösningar är att hantera dagvattnet så nära uppkomstkällan som möjligt. I vissa fall kan det dock tänkas att det finns mer effektiva åtgärder för att säkerställa god vattenstatus.   En åtgärd som syftar till att kompensera för frånvarandet av en annan åtgärd kallas för kompensationsåtgärd. I det här examensarbetet har fallet med att spåra och åtgärda felkopplingar i ledningsnätet (spillvatten kopplat på dagvattennätet) undersökts som kompensationsåtgärd för LOD. Den specifika LOD-lösning som använts i arbetet har varit dagvattendammar. Examensarbetet har utrett rådande lagstiftning vad gäller kompensationsåtgärder samt gjort en fallstudie för Bällstaån med en kostnads-nyttoanalys där åtgärdandet av felkopplingar jämförts med anläggandet av dagvattendammar.   Resultatet av undersökningarna visade att kompensationsåtgärder idag är ett begrepp som kan tolkas olika, där det även i domstolen genom åren har tolkats olika. Nuvarande praxis är dock att en kompensationsåtgärd inte kan åberopas för att tillåta en exploatering som annars hade funnit avslag. Att kunna nyttja åtgärdandet av felkopplingar som kompensationsåtgärd för LOD är således, med dagens regelverk, väldigt osannolikt.   Fallstudien visade att åtgärdandet av felkopplingar, med avseende på vattenkvalitet är en betydligt mer kostnads-nyttoeffektiv åtgärd i jämförelse med anläggandet av dagvattendammar. Bristen på studier och utredningar på felkopplingar av denna typ är, mot bakgrund av fallstudien, förmodligen en indikator på att mer resurser bör läggas inom detta område. / In 2015 the Weser Case resulted in a more stringent interpretation of the EU Water Framework Directive. For instance, the ruling stated that no projects should be given permission if even as little as one quality factor ends up with a lower status, regardless of how the other quality factors are affected. The stricter interpretation, combined with an increasing grade of urbanization, places higher demands on society’s management of wastewater and stormwater. One common way of ensuring the above requirements is to apply different solutions of best management practices for stormwater (BMP). The purpose of these solutions is to process the water as close to the source of origin as possible. However, in some cases it may be that there are more effective measures to ensure good water quality.   A measure taken with the purpose of compensating for the absence of a different action is called a compensatory measure. In this thesis, the case of fixing incorrect connection of sewage pipes (where wastewater pipes have been incorrectly connected to stormwater pipes) was investigated as a compensatory measure for stormwater ponds (a common BMP). The prevailing legislation regarding compensatory measures was analysed and a case study has been conducted for Bällstaån. The case study included a cost-benefit analysis where the fixing of incorrectly-connected sewage pipes was compared with the implementation of stormwater ponds.   The investigation regarding the legislative aspect showed that compensatory measures are a concept that can be interpreted somewhat differently. This has also been the case in the court over the years. However, current practice shows that a compensatory measure cannot be invoked to allow a project that otherwise would have been refused. Being able to use the fixing of incorrect connections as a compensation for BMP is thus, with today’s regulation, very unlikely.   The case study showed that fixing incorrect connections in sewage pipes is, with regard to water quality, a far more cost-beneficial measure compared to the construction of stormwater ponds. Furthermore, the lack of studies regarding this kind of incorrect connections is, in the light of the results from the case study, probably an indication that this is a problem that fairly few people work with and where more resources could be a good investment for future water quality.

Le modèle input-output régional environnementalisé développé dans la thèse de M. Cordier suggère qu’il serait possible de restaurer 25% des surfaces naturelles de nourriceries de poissons détruites dans l’estuaire de la Seine entre 1834 et 2004. Le modèle suggère que la mesure de restauration pourrait augmenter de 15% à 23% la biomasse de soles produite dans l’estuaire par rapport à une situation sans mesure. Quant à l’effet des coûts de restauration sur les agrégats macroéconomiques (PIB, emploi, etc.), il génère une diminution qui ne dépasse pas 0,5% par rapport à une situation sans mesure. Le modèle montre cependant que trois secteurs sont particulièrement touchés par la mesure, leur bénéfice étant considérablement réduit. Cela indique le compromis à réaliser entre les objectifs écologiques à long terme et les objectifs économiques sectoriels à court terme. La quantification des compromis par le modèle constitue un atout utile aux processus de décision participatifs multicritère / The regional green input-output model developed in Mateo Cordier's PhD shows that it seems possible to restore 25% of the natural areas of fish nurseries destroyed in the Seine estuary between 1834 and 2004. The model suggests that the restoration measure could increase between 15% and 23% the biomass of sole generated by the estuary compared to a situation without measure. Regarding the impact of restoration costs on macro-economic indicators (GDP, employment, etc.), it generates a decrease that does not exceed 0,5% compared to a situation without measure. However, the model shows that three sectors are particularly impacted by the measure. Their benefits are considerably reduced. This shows the trade-off that occurs between ecological targets on the long run and economic targets on the short run. The quantification of such trade-offs in the model is particularly useful to public participation in decision-making. / Doctorat en Sciences agronomiques et ingénierie biologique / info:eu-repo/semantics/nonPublished