Bakgrund: Existentiella frågor som rör meningen med livet, friheten (att göra sina val i livet), existentiell isolering och döden kan bli aktuella när en människa möter en krissituation i livet nära döden. Exempel på när sådana krissituationer kan uppstå är när patienter befinner sig i livets slutskede inom palliativ vård. Sjuksköterskor kommer att möta patienter med dödliga sjukdomar och samtalsämnen som rör existentiella frågor kan då bli aktuella. Detta i sin tur ställer krav på sjuksköterskor att kunna möta patienternas behov av att samtala om dessa frågor. Hur sjuksköterskor förhåller sig i samtalssituationer till sina patienter är av betydelse för välbefinnandet eller frånvaron av den hos de döende människorna. Syfte: Att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att samtala med patienter i palliativ vård om existentiella frågor. Metod: En litteraturöversikt baserad på tio originalartiklar inom vårdvetenskap. Systematiska databassökningar har genomförts. Den teoretiska utgångspunkten som användes var Joycee Travelbees vårdteori om mellanmänskliga relationer och kommunikation. Resultat: Fyra teman utvecklades och dessa var: Sjuksköterskors färdigheter och erfarenheter av samtal med tre underteman som sjuksköterskors uppfattning av existentiella frågor, aktivt lyssnande och timing. Det andra temat behandlade de existentiella samtalens innehåll. Temat berör samtal om liv och död men även vardagliga samtal med koppling till existentiella frågor, summeringen av livet och de livsval som gjorts. Det tredje temat beskrev sjuksköterskors sårbarhet och belyser hur sjuksköterskorna påverkas av samtalen med patienterna. Det fjärde temat handlar om faktorer som påverkar de existentiella samtalen med tre underteman tidsbrist, miljöns betydelse och betydelsen av stöd från kollegor. Diskussion: Att möta patienters behov av existentiella samtal kräver färdigheter i att lyssna och att samtala. Sjuksköterskan måste också väga in patienters vilja och önskan att samtala om dessa ämnen för det krävdes också av sjuksköterskan en förmåga att förstå och tolka behovet hos patienten vilket kunde vara ledtrådar om andligt eller existentiellt lidande. Travelbee visar på att det finns ett ömsesidigt skapande i den mellanmänskliga relationen men att sjuksköterskan har ett ansvar för att etablera och underhålla relationen dem emellan. I samtalet är det aktiva lyssnandet en viktig färdighet vilket bereder möjligheter till personcentrerad förståelse av patienters erfarenheter och ståndpunkter. Timing handlade om en förmåga att vid rätt tillfälle tillvarata de stunder som patienten ville samtala. / Background: Existential issues concerning the meaning of life, freedom (to make choices in life), existential isolation, and death can be encountered when a person faces a crisis in life close to death. An example of when such a crisis might occur is when patients are in the final stages of life in palliative care. Nurses will encounter patients with fatal diseases and topics related to existential questions can then be discussed. This in turn requires nurses to meet the patient´s needs to discuss these issues. How nurses relate to these situations as well as their attitudes are important when considering the well-being or lack or well-being when a patient is dying. Aim: To highlight nurses' experiences of talking with patients in palliative care about existential issues. Method: A systematic literature review was carried out including ten original articles in health care sciences. Joycee Travelbee´s care theory of interpersonal relationships and communication was used as the theoretical frame work. Result: Four main themes were developed these were: Nurses' knowledge and skills of conversation with the sub- themes of perception of existential questions, active listening and timing. The second theme dealt with the existential content of the conversations. The theme concern issues on life and death, but also everyday conversations related to existential issues, the summation of life and choices made in life. The third theme described the nurses' vulnerability which highlights how nurses are influenced in dialogue with the patients. The fourth theme is about factors that affect existential conversations with three sub-themes: lack of time, importance of the environment and support from the colleagues. Discussion: To meet patient needs of existential conversations requires nursing skills in listening and talking. The nurse must also take into account patients' willingness to talk about these topics, which required the nurse´s ability to understand and interpret the needs of the patient, which could be clues to spiritual or existential suffering. Travelbee show that there is a mutual establishment of the interpersonal relationship, but the nurse is responsible for establishing and maintaining the relationship between them. In the conversation active listening is an important skill which prepares opportunities for a more person-centered understanding of the patients' experiences. Timing is about the ability to capture the right moments when the patients want to talk.

Fibromyalgi (FMS) är ett syndrom som främst karaktäriseras av kroniska smärtor i olika delar av kroppen. Patienter med FMS upplever ofta skepsis och misstro i mötet med vården på grund av att deras symptom är osynliga. Samtidigt kan det vara svårt för sjuksköterskor och övrig vårdpersonal att veta hur de ska förhålla sig till en sjukdom som inte uppvisar några kliniska fynd och vars etiologi fortfarande är relativt okänd. Dessa omständigheter gör vårdrelationen komplex. Syftet med denna studie är därför att utforska hur vårdrelationen upplevs mellan patienter med FMS och sjuksköterskor. 11 artiklar har analyserats, ur vilka ett huvudtema, fyra teman och två subteman identifierades. Resultatet visar att brist på tid, kunskap och förståelse resulterar i en problematisk vårdrelation. Betydelsen av att vårda dessa patienter i ett multiprofessionellt team framgår även. I diskussionen utvecklas på vilka sätt patienter med FMS och sjuksköterskor upplever vårdrelationen olika. Sjuksköterskornas känslor av maktlöshet kan från patientens sida istället uppfattas som ointresse och brist på engagemang, vilket kan medföra att patienterna tar med sig negativa känslor in i nya vårdmöten.

Background. Patients, who are receiving life-threatening treatment at the intensive care unit (ICU), often suffer from failure in their vital organs. Supporting treatement of their organs is a important part of the work in the ICU.  An overlooked complication in these patients is cognitive failure due to critical illness, also known as ICU-delirium. Research studies show that patients with ICU-delirium have increased care time and increased mortality. Aims The aim of this study was to describe the intensive care nurse's perception of and how ICU-delirium is assessed. The aim was also to compare how often assessment of ICU-delirium occurs with the frequency of assessment of sedation depth. Results 45 intensive care nurses responded that ICU delirium requires active measures from healthcare professionals. 43 considered that ICU delirium is a common response to the environment in an intensive care unit. Some (n= 40) indicated that their department has a routine regarding sedation, but 21 states that the protocol does not specify how often ICU delirium is to be assessed. The most common method for assessing ICU delirium was to see if the patient can follow instructions (n= 19) and if the patient has an outgoing behavior (n = 10). 42 indicated that ICU delirium is an under-diagnosed problem and 40 that it is a challenge to assess the patient. The study showed a significant difference (p = .0001) between how often intensive care nurses assess sedation depth and how often ICU delirium is assessed. Conclusions. The conclusion is that sedation assessment is performed more often than assessment of ICU-delirium. More education in the subject and more in-depth research is recommended. / Bakgrund. Patienter som vårdas inom intensivvården har ofta drabbats av kritisk sjukdom med svikt i vitala organ som följd. Understödjande behandling av dessa organ är en viktig del i arbetet inom intensivvården. En förbisedd komplikation hos patienten är sviktande kognitiva funktioner på grund av kritisk sjukdom, även benämnt intensivvårdsdelirium (IVA-delirium). Patienter med IVA-delirium har tidigare forskning visat ge längre vårdtider och ökad mortalitet. Syfte  Syftet med studien var att beskriva intensivvårdssjuksköterskans uppfattning om och hur IVA-delirium bedöms. Syftet var också att jämföra hur ofta bedömning av IVAdelirium sker med hur ofta bedömning av sederingsdjup sker. Metod En beskrivande och jämförande studie med kvantitativ ansats. Enkäter (n=112) delades ut till intensivvårdssjuksköterskor där 45 besvarades.  Huvudresultat 45 intensivvårdssjuksköterskor svarade att IVA-delirium kräver aktiva åtgärder från vårdpersonalen. 43 ansåg att IVA-delirium är en vanlig respons på miljön vid en intensivvårdsavdelning. En del (n=40) angav att deras avdelning har en rutin angående sedering men 21 uppger att protokollet inte anger hur ofta IVA-delirium ska bedömas. Den vanligaste metoden för att bedöma IVA-delirium var att se om patienten kan följa instruktioner (n=19) och om patienten har ett utåtagerande beteende (n=10). 42 angav att IVA-delirium är ett underdiagnosticerat problem och 40 angav att det är en utmaning att bedöma hos patienten. Studien visade en signifikant skillnad (p=.0001) mellan hur ofta intensivvårdssjuksköterskor bedömer sederingsdjup och hur ofta IVA-delirium bedöms.  Slutsatser Slutsatsen är att bedömning av sedering utförs oftare än bedömning av IVA-delirium. Mer utbildning inom ämnet och mer djupgående forskning rekommenderas.

Over the last decade, long-term care facilities have transitioned from institutional care models that focus on person-centered care, in which the resident is the center of the care. The purpose of this study is to explore the nurse and certified nursing assistant perception of the person-centered care services they deliver. Jean Watson's theory of human caring is the theoretical framework that guided this study. The theory focusing on the human caring experiences and person-centered care is being characterized as a caring feeling. The carative factors of Watson's theory, the fundamental concept of caring, has been associated with improved outcomes for the resident and the caregiver. Using a phenomenology research design, 3 focus groups of 15 nurses and 10 certified nursing assistants (CNA), working in a long-term care facility, were asked questions to describe their perception of person-centered care. The responses from the 25 participants were stored and organized using Nvivo. The thematic analysis revealed that the nurses and CNAs perceived person-centered care to include the caring and compassionate approach taken when care is being delivered. The participants also shared that person-centered care included involving the resident in decision making through communicating openly and developing relationships. The discussions revealed that 8 carative factors influenced their understanding, with the main factor being the creative problem-solving method for decision making. The �ndings from this study have the potential to impact positive social change at the organizational level, influencing the delivery of care within long-term care settings.