This thesis examines how gender norms are (re)produced in the series Hotell Romantik. The Swedish series Hotell Romantik portrays a new age group in reality TV, people over 65. According to previous research, ageism has permeated the media and affected the ways in which society views elders – by creating stereotypes and misconceptions about them. Gender and age are seldom studied together and therefore an interest emerged to investigate gender norms in a series about elders. The purpose of this thesis is therefore to understand how Hotell Romantik contributes to the (re)production of gender norms as well as to understand how the intersectional category age might be connected to gender (re)production. The research questions aim to deepen our understanding of older people and gender in order to avoid ageism and gender norms. To perform the analysis, a model – based on Yvonne Hirdman’s theories The Gender System and Making Gender, Roland Barthes’ theory on semiotics, Norman Fairclough’s critical discourse analysis, and ageism – was created. The steps included in the model are: (1) Goal-oriented sampling, (2) Multimodal Critical Discourse Analysis, (3) Identifying discourses, and (4) Discourses in relation to theory. The result indicates that two discourses (connected to two gender theories) were prominent in sequences highlighting both the participants and the hosts: the dominant male (the male as norm) and differences between men and women (separation between gender roles). This was made clear from the ways in which the participants spoke and acted. Neither the participants nor the hosts questioned when gender norms were clearly (re)produced. The result also indicated that an intersectional connection between the (re)production of gender norms and ageism (stereotypes) was present. Positive and negative stereotypes (about elders in media) were found in 6 out of 10 discourses (5 highlighting the participants and 1 highlighting the hosts). The positive stereotypes were:  active and leisure-oriented, and “the adventurous golden ager”. The negative stereotypes were: fragile and vulnerable, as well as difficult.

Denna kvalitativa dokumentstudie har syftat till att redogöra för nyhetstidningars nuvarande konstruktioner av äldre och äldres suicid. Suicid orsakar stort mänskligt lidande för de drabbade, och äldre har under flera år haft högst statistik på antalet suicid både nationellt och internationellt. Hur media skriver om och konstruerar fenomenet beskrivs påverka äldres förutsättningar i samhället, bland annat deras benägenhet att söka vård för psykiska besvär. Studien har en ontologisk utgångspunkt i socialkonstruktionismen och begreppen ålderism och stigma har använts för att analysera resultatet. Materialet utgörs av 61 medietexter från Sveriges mest lästa nyhetstidningar Aftonbladet och Dagens Nyheter varav tematisk analys har utgjort analysmetoden. Studien visar på flertal konstruktioner av äldre och suicid i nyhetstidningar. Vårt resultat har visat att äldre konstrueras som svaga, sjuka och i behov av vård. Äldres suicid framställs främst bero på ensamhet och kroppslig nedgång. Kroppslig och psykisk nedgång konstrueras även vara förväntat och normalt bland äldre. Medietexter framställer därmed suicid och även dödshjälp som legitima metoder för att undvika denna nedgång. Det syns således en normalisering av suicid och dödshjälp bland äldre i dagens nyhetsmedia. Det preventiva arbetet avseende äldres psykiska ohälsa och suicid konstrueras vara olika samhällsaktörers, främst hälso- och sjukvårdens, ansvar. Samtidigt som samhällsaktörer konstrueras bära ansvar framträder en konstruktion av att samhället brister i det preventiva arbetet. Det sociala arbetets roll får näst intill ingen uppmärksamhet, trots att ensamhet konstrueras som en orsak till äldres suicid. Då ensamhet är ett socialt problem menar vi att vikten av det sociala arbetets roll således bör bli mer förekommande i samtalen om äldres ensamhet och suicid.

Syftet med denna undersökning var att undersöka hur normer kring åldrande kommuniceras visuellt i tidningsreklam. Undersökningens mål var att besvara hur ofta ålderstecken porträtteras visuellt i reklam, vilka visuella designelement porträtterar ålderstecken i ett urval reklambilder i tidningen Hälsa samt hur den visuella kommunikationen och budskapen skiljer sig mellan reklamen med män respektive kvinnor? Den använda metoden var en kvantitativ undersökning där förekomsten av ålderstecken samt typ av ålderstecken räknades. Både bland alla personer som syntes i hel och halvsidasreklambilder och för respektive kön. Även en kvalitativ undersökning gjordes på ett strategiskt utvalda reklambilder. Undersökningen är gjord på reklam ur tidningen Hälsa. Detta val gjordes då Hälsas genomsnittliga läsare är över 40 år. Detta är relevant då undersökningen gav en inblick i huruvida målgrupperna vilken reklamen riktar sig till representeras i dess reklambilder och ifall reklamen visar tecken på ålderism. Huvudresultatet var att av totalt 199 reklambilder hade 114, det villsäga 57 procent av personerna i reklamerna ålderstecken och att 48 procent av kvinnorna hade synliga ålderstecken medan 80 procentav männen hade synliga ålderstecken. Detta tyder på likt tidigare forskning av Krekula (2021) att kvinnor är extra utsatta för ålderism, kopplat till skönhetsideal. De designelement vilka kopplas till reklamen med ålderstecken i tidningen Hälsa var färgerna grön, blå, röd, svart och rosa Dessa färger har främst positiva associationer. Däremot upprätthålls vissa könsnormer då männen främst bar mörka kläder och kvinnorna ljusa. Typsnitten bestod oftast av sanserifer. Dessa typsnitt associeras enligt Juni och Gross (2008) inte till någon specifikkänsla. De kan dock enligt Hyndman (2014) snabbt fånga läsarensuppmärksamhet när de förekommer i rubriker. Detta skiljde sig inte märkbart mellan könen i de reklambilder vi undersökte. Det mest hierarkiskt tonade var ofta en huvudrubrik med en storbild på en person efter det betonades oftast en bild på produkten. Det längst ner i hierarkin var brödtext om information om produkten.

Syftet med denna studie var att undersöka om det fanns något samband med införandet av new public management och ålderismen i den svenska äldreomsorgen samt om biståndshandläggarnas handlingsutrymme blivit påverkat av detta. Den metod som vi valde för denna studie var en allmän litteraturöversikt där fem vetenskapliga artiklar granskades och analyserades. De teoretiska ramar vi valt att förhålla oss till är domänteorin, ålderism och handlingsutrymme. Det resultat som framkom av studien var att biståndshandläggarnas handlingsutrymme har blivit påverkat av new public management och att skillnader i policys och riktlinjer mellan kommuner kan variera. Det framkom även i resultatet att ålderism har ökat i takt med att new public management infördes. De äldre ses som en kostnad för samhället då fokus ligger på kostnadseffektivitet snarare än att medborgare har rätt till en god livskvalitet. Den slutsats vi kom fram till var att det krävs mer forskning runt New Public Management och vad det har orsakat för konsekvenser inom området. / The aim for this study was to investigate whether there was any connection with the introduction of new public management and ageism in Swedish care for the elderly, and how discretion for care managers was affected by this. The method we chose was a general literature review where five scientific articles were reviewed and analyzed. The theoretical frameworks we chose to relate to are the domain theory, ageism and discretion. The result that emerged from our study was that the care manager's discretion is largely affected by new public management and that the difference in guidelines and policies between municipalities can vary greatly. It also emerged in the results that ageism has increased as new public management was introduced, where the elderly are seen as a cost to society where we must ensure that it is as cost-effective as possible rather than citizens who have the right to a good quality of life. The conclusion we reached was that research regarding New Public Management and the consequences it has created needs to be further explored in future research.

No description available.

Syftet med denna uppsats har varit att undersöka fenomenet turvandringar för äldre och medelålders kvinnor för att se på vilket sätt de konstruerar föreställningar om femininitet och ålder. Studien bygger på en diskursanalys av de två organisationerna Svenska Turistföreningen (STF) och Friluftsfrämjandets inbjudningar och texter kring turvandringar riktade till kvinnor och seniorer samt av friluftsbloggen Tanter på tur. Jag har i min analys funnit tre övergripande samhällsdiskurser kring prestation, kropp och hälsa vilka alla förhandlar om att definiera den turande tanten. Materialet har analyserats diskursivt med en feministisk och post-strukturalistisk grund utifrån teorier om kvinnans kroppsliga rörelsemönster vilket baseras på teorin att kvinnan är “det andra” och objekt i relation till det manliga subjektet. Undersökingen har gjorts utifrån teorier om den äldre kroppen där dualismen mellan det upplevda jaget och den synliga åldrande utsidan av kroppen har varit centrala.               Som undersökningen har visat förhåller sig tantvandringars konstitutiva utsida, alltså organiserade vandringar och äventyr så som de Friluftsfrämjandet och STF arrangerar, till den medelålders och äldre turande kvinnan som att hon har en ofullständig fysik, låga idrottsliga ambitioner samt att hon tränar för ett hälso- och skönhetssyfte. Konsekvensen av dessa diskurser kring prestation, hälsa och kropp blir tydlig via bloggen Tanter på tur där de turvandrande och bloggande äldre kvinnorna internaliserar den konstitutiva utsidans ålderism och nedvärderande blick vilket i sin tur påverkar hur de beskriver sina egna kroppar och handlingsutrymme.

Äldres ensamhet ses som ett vanligt förekommande problem i samhället idag och får utrymme i både media, forskning och i det allmänna talet. Hur utbredd är ensamheten och vad förklarar den subjektiva ensamheten hos äldre personer? Här undersöks äldres ensamhet ur ett makroperspektiv med syftet att studera vad som påverkar upplevelser av ensamhet hos äldre personer. Ett strukturfunktionalistiskt konsensusperspektiv ligger som teoretisk bakgrund. Det rör sig om en registerstudie då materialet som används är insamlat inom ramen för GERDA, en gränsöverskridande gerontologisk regional databas som samlar in empiriskt material om äldre och äldres levnadsvillkor. Svaren ges via enkäter som skickats ut till 65-70-75-80- och 85-åringar bosatta i Västerbotten. Metoden har en primärts kvantitativ ansats och de analyser som utförs är bivariata och multivariata sambandsanalyser. Även MCA-analys förekommer, en regressionsliknande analys, i förhoppning om att åstadkomma kausal inferens. Resultaten visar att ensamboende har störst effekt på den subjektiva ensamheten. De respondenter som uppger att de bor ensam löper högre risk för att uppleva ensamhet än de som bor med någon. Även utsatthet för ålderism ökar risken för upplevd ensamhet på äldre dagar. Ålder och kön har ingen nämnvärd effekt på den upplevda ensamheten hos äldre. Viktiga slutsatser är att kronologisk ålder inte påverkar ensamheten. Det samband som visas mellan ålder och ensamhet, uppdagas vara ett skensamband efter kontroll för andra variabler. Ett ensamboende som karaktäriseras av ofrivillighet har störst effekt på den upplevda ensamheten. I analys dras slutsatsen att det kollektiva medvetande som existerar i samhället kan påverka ensamhet hos en individ, genom att problematisera ensamboende och vidmakthålla diskurser vari ett det råder ett eländesperspektiv på äldre och åldrande.

Studien granskar LVM-domar från Norrbottens län under år 2018 med hjälp av kvalitativ metod. Urvalet består av 26 LVM-domar om beredande av vård enligt 4 § LVM. Utifrån ett åldersperpektiv undersöks om det finns skillnader mellan hur personerna och missbruksproblematiken framställs i domarna. Fokus för studien är äldre personer med missbruk. Studien består av ett omfattande empiriskt material. Domarna har fördelats i tre ålderskategorier för att en jämförelse ska kunna ske. Domarna har analyserats med hjälp av konventionell kvalitativ innehållsanalys och analysen har resulterat i tre teman. De identifierade temana är hälsofaktorer, sociala faktorer samt individen och samhällets tidigare och framtida ansvar för vården. Ett antal domar med avvikande argumentation presenteras. Resultatet av studien visar att skillnader i beskrivningar beroende på ålder förekommer. Skillnaderna i studien förklaras utifrån socialkonstruktionism. Unga personer konstrueras genomgående som en grupp i behov av skydd och prevention. Äldre personer tillskrivs självbestämmande och autonomi i högre utsträckning i argumentationen än unga. Utmärkande skillnader och tydliga markörer för ålder förekommer i den yngsta och den äldsta gruppen. Det empiriska materialet påvisar inslag av terapeutisk nihilism, det vill säga antaganden om att äldre personer inte är mottagliga för behandling. Resultatet tyder på att sociala konstruktioner av ålder institutionaliseras genom tillämpningen av LVM-lagstiftningen. Resultatet visar att det finns anledning för socialtjänst och förvaltningsrätt att ifrågasätta vedertagna föreställningar om ålder om LVM ska vara en tvångsvårdslagstiftning anpassad för alla åldersgrupper.

Starting from the perspective that the ageing human body always is a situation and in a situation, the present thesis explores situations in which the meaning of age and ageing is negotiated. The analytical focus is on situations, and more specifically on experiences of age and ageing. The aim of the thesis is to describe and analyse the lived experience of age and ageing. A hermeneutic understanding of experience and lived experience is fundamental to the thesis. Three studies are included. The first study is based on descriptions of situations in which older people felt “especially young” and "especially old". The analysis revealed that the same kinds of situations gave rise to experiences both of feeling “especially young” and of feeling “especially old”, but they differed in focus regarding social inclusion/exclusion. The second study is based on interviews with amateur dancers regarding their experiences of a dance project in which the artistic focus is on the aged body. Two themes emerged in the analysis: the dance project as a situation in which the meaning of age and ageing was both given new meanings and restated in stereotypical terms; and the aged and ageing person him-/herself as a situation for negotiating the meaning of age and ageing. The meaning of age was negotiated, as there were tensions between referring to age and ageing as resources and referring to them as a problem associated with restrictions. The situated experiences involved changes in the body, pointed out by other people or felt oneself. The dissociation from being old appeared as an internalized social norm, and one strategy for avoiding old age was to keep active, but not too active. The third study is based on a vignette dialogue with amateur dancers. Text excerpts from Simone de Beauvoir's book The Coming of Age (1970/1972) were used as vignettes to grasp notions about the aged in society as they appeared to the informants. Among the informants, notions of being and becoming old in a society are filled with fears of being dependent, becoming a social burden on society and being reduced to an aged person with standardized needs who is unable to live a worthy life. In sum, the lived experience of ageing is always situated as a complex interplay between the body, social norms, the available language and our notions about these phenomena. The present thesis shows that age and ageing can be filled with various inconsistent meanings that embrace social inclusion as well as social exclusion. / GERDA - GErontologisk REgional Databas / RSKM - Rörelsen som kroppens minne

Socialtjänsten har organiserats utifrån en 65-årsgräns vilket innebär att alla människor som är över 65 år och som är i behov av samhällets sociala omsorg tillhör äldreomsorgen. Syftet med vår uppsats är att öka kunskapen om biståndshandläggning inom äldreomsorgen i Stockholm för personer som har psykisk funktionsnedsättning.  Vi har intervjuat tio biståndshandläggare i Stockholm, metoden hade en induktiv ansats. Vi gjorde en perspektivanalys och använde oss av begreppen handlingsutrymme, normalitet och ålderism. Vårt resultat stödjer den bild som forskningen visar, biståndshandläggningen är en normativ praktik som utgår från en schablonartad och stereotyp bild av den äldre och äldres behov. Äldre med psykisk funktionsnedsättning blir inom biståndshandläggningen en avvikelse som därmed inte passar in i mallen. De äldre med psykiska funktionsnedsättningar kommer inte i kontakt med de insatser som yngre i samma situation har tillgång till. Vi menar alltså att 65-årsgränsen är ett tecken på hur äldreomsorgens organisering präglas av institutionell ålderism.