Bakgrund Tio till trettio procent av befolkningen kommer att vid ett eller flera tillfällen i sitt liv uppleva psykiska problem som kräver intervention av sjukvården. Inom sluten psykiatrisk vård tillämpas i vissa situationer särskilda tvångsåtgärder i enlighet med lagen ompsykiatrisk tvångsvård. Det innebär att sjuksköterskor inom den psykiatriska vården kan komma att möta situationer som involverar tvångsvård. Vårdformer som involverar tvångär ofta etiskt konfliktfyllda och kan för sjuksköterskor som individer leda till känslor av obehag. Syfte Syftet var att beskriva sjuksköterskans upplevelse av att utföra särskilda tvångsåtgärder på en psykiatrisk sluten vårdsavdelning. Metod Med anledning av syftet tillämpades en kvalitativ semi-strukturerad intervjumetod. Sju intervjuer genomfördes varav en pilotintervju. Dessa spelades in med hjälp av diktafon och transkriberades ordagrant och analyserades med hjälp av en induktiv kvalitativ innehållsanalys. Resultat I resultatet framgick det att samtliga sjuksköterskor upplevde bristande personalresurser,ledarskap och kunskap inom våldsförebyggande arbete som de mest framträdande negativa faktorerna vid hot- och våldssituationer. Sjuksköterskorna eftersökte ett förbättrat samarbete med läkare då det ansågs leda till ökad säkerhet för personal och patienter. Slutsats En utökning av personalstyrkan och utbildning inom våldsförebyggande modeller ansågs som nödvändiga åtgärder för att förbättra kommunikationen med patienter samt minska på antal bältesläggningar som ansågs vara den mest kränkande tvångsåtgärden.

Bakgrund  Närstående följer vanligtvis med svårt skadade och sjuka patienter till akutmottagningen. Närståendes närvaro tillåter patienten och närstående att finnas som stöd för varandra under akuta situationer. Det är även av stor vikt att sjukvårdspersonal bemöter patienter och dess närstående på ett bra sätt för att kunna skapa en bra vårdrelation till dessa samt för att kunna förmedla viktig information så att dessa upplever trygghet under vårdtiden. Det finns tidigare forskning som belyser närståendes upplevelser av sjukvårdens bemötande men det finns inte så mycket skrivet om sjuksköterskors upplevelser av närstående i akuta situationer.  Syfte  Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av mötet med närstående i samband med akuta situationer i akutmottagningens akutrum.  Metod  En kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats valdes för att besvara studiens syfte. Totalt intervjuades sex legitimerade sjuksköterskor på två olika akutmottagningar i Stockholm. Samtliga sjuksköterskor arbetar i akutmottagningens akutrum och har varit yrkesverksamma inom akutsjukvård i minst två år.  Resultat  Sjuksköterskorna ansåg att teamarbete, anhörigstöd och närstående kan utgöra resurser vid omhändertagandet av en patient i akutrummet. Vidare poängterades vikten av sjuksköterskans kunskap och erfarenhet. Arbetsmiljön och närståendes närvaro kan också påverka patienternas vård negativt.  Slutsats  Studien visar att sjuksköterskorna var positiva till närståendes närvaro i akuta situationer i akutmottagningens akutrum, framförallt när det fanns anhörigstödjare till närstående. Kunskap och erfarenhet bidrog till att de kände sig säkra i sina arbetsuppgifter och var därmed bekväma att utföra undersökningar och behandlingar inför närstående. Dock kunde närståendes reaktioner ha inverkan på sjuksköterskans arbetsinsats, bland annat genom känslomässig påverkan, och deras närvaro kunde vara mindre lämplig i vissa situationer, men i stort upplevdes närstående som en tillgång. Det framkom att det är av stor vikt med ett väl fungerade teamarbete för ett bra omhändertagande av patienten

Bakgrund: Bröstcancer är den vanligaste cancerformen hos kvinnor och varje år ställs över 8000 bröstcancerdiagnoser i Sverige. Sjukdomen och dess behandling kan leda till många påfrestningar för kvinnorna, både fysiska och psykiska. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva kvinnors upplevelser av behandling vid bröstcancer. Metod: En kvalitativ litteraturstudie baserad på tio vetenskapliga originalartiklar. Artiklarna kvalitetsgranskades utifrån en modifierad granskningsmall. En kvalitativ innehållsanalys användes för att bearbeta artiklarnas innehåll som sedan sammanställdes till ett resultat.   Resultat: Utifrån analysen av artiklarna kunde tre olika huvudkategorier presenteras. Dessa kategorier var: Upplevelser av biverkningar vid behandling, Psykosociala effekter av behandling och Information relaterat till behandling. Slutsats: Kunskap och förståelse kring kvinnors upplevelser av bröstcancerbehandling kan bidra till att sjuksköterskan tillgodoser kvinnans individuella omvårdnadsbehov. För att främja kvinnans hälsa och lindra hennes lidande krävs det att de känner delaktighet i sin behandlingsprocess.

Bakgrund: Anorexia nervosa är en sjukdom som innebär att den drabbade svälter sig själv genom att inta en alltför låg mängd kalorier. Personen har en förvrängd självbild och uppfattar ofta sig själv som tjock. Sjukdomen påverkar både kropp och själ och många känner starkt hat mot sig själva och sin kropp. Anorexia nervosa blir allt vanligare i dagens samhälle. Idealet att vara smal kan leda till att personer tar till ohälsosamma metoder för att gå ner i vikt. Syfte: Syftet med studien är att beskriva hur kvinnor med anorexia nervosa upplever sin livsvärld. Metod: En kvalitativ litteraturstudie som grundas på fem självbiografier. Analysen gjordes utifrån en manifest innehållsanalys. Resultatet bygger på meningsbärande enheter som valts ut från självbiografierna. Resultat: Resultatet utgår från tre huvudkategorier och nio underkategorier. Kroppsliga upplevelser; att känna sig tjock och äcklig, reaktioner på svält samt effekter av matintag och träning. Psykiska upplevelser; förnekelse och kontrollbehov, att styras av röster och tankar ångest och skam samt att dämpa den psykiska smärtan. Att förhålla sig till andra; ensamhet och stöd och rädsla för omgivningens uppfattning. Slutsatser: Kvinnorna med anorexia nervosa upplever både lidande och välbefinnande i sin sjukdom. De uppfattar sig som tjocka trots sin låga vikt och missnöjet över sin kropp finns ständigt kvar. Ångest, skam och ensamhet är känslor som ofta beskrivs.

Sammanfattning Syftet med denna studie var att utifrån tidigare forskning mellan åren 2004-2014, analysera och beskriva unga anhörigvårdares perspektiv på sin situation. Studien analyserar och beskriver även litteraturen kring det anhörigstöd som samhället erbjuder unga anhöriga med demenssjuka föräldrar. De två frågeställningarna utgår från de unga anhörigas perspektiv på sin situation samt det anhörigstöd som samhället har att erbjuda denna målgrupp. Datamaterialet har samlats in genom att systematiskt granska tidigare kvalitativ forsking på området i form av en kvalitativ metasyntes. Studien visar bland annat att unga anhöriga upplever en komplex och påfrestande situation till följd av vårdandet av den demenssjuka föräldern. De unga anhöriga upplever att de blir undanhållna information kring den demenssjuke förälderns diagnos. De unga anhöriga upplever även funderingar kring ärftlighet vilket leder till negativa tankar. Unga anhöriga upplever dessutom känslor av skuld och skam samt sorg till följd av förälderns insjuknande. De unga anhöriga upplever att den demenssjuka föräldern till viss del gått förlorad. Det ledde även till förändringar av roller i familjen som påverkade de unga anhöriga olika mycket. Upplevelsen av påfrestningar till följd av rollförändringen verkar även vara könsberoende, då kvinnor uppvisar fler negativa effekter av inträdandet av vårdarrollen än män. Påverkan var till stor del beroende av om de upplever ett fullgott stöd från vänner och övriga familjemedlemmar. Stöd som efterfrågas ska vara åldersanpassat och i form av att möta andra unga anhöriga i samma situation. I Sverige är det kommunerna som skall utforma stödstrategier till unga anhöriga vilket leder till att stödet kan se väldigt annorlunda ut beroende på vilken kommun de unga anhöriga är bosatta i.

Bakgrund: Bröstcancer är den vanligaste cancersjukdomen hos kvinnan. Störst risk att drabbas är framför allt medelålderskvinnor. År 2012 drabbades 8490 kvinnor av bröstcancer i Sverige och år 2011 genomgick totalt 3993 kvinnor mastektomi. Syftet: Var att undersöka kvinnors upplevelser av sin kroppsbild efter genomgången mastektomi till följd av bröstcancerdiagnos. Metod: Litteraturöversikt som bygger på både kvalitativa samt kvantitativa artiklar, 14st. Artikelsökningen gjordes i databaserna Cinahl, Pubmed, PsycInfo samt genom manuell sökning. Resultat: Tre kategorier med tillhörande subkategorier identifierades. Kvinnors kroppsbild förändrades efter mastektomin, kvinnligheten påverkades, relationen till partnern förändrades samt att det uppgavs svårigheter att anpassa sig i sociala sammanhang. Diskussion och slutsats: Upplevelserna av mastekomin var högst personliga och kvinnorna handskades med sin förändrade kroppsbild på olika sätt. En kontaktsjuksköterska bör upprättas för att ge individuellt stöd och information till kvinnorna angående operationen och informationen bör ske såväl muntlig som skriftlig. Vidare forskning vore av intresse för att jämföra kroppsbilden pre- och postoperativt för att se eventuella skillnader.

Årligen rapporteras det in ungefär 320 fall av cancertumörer bland barn och ungdomar mellan åldrarna 0-18 år. I vården av cancersjuka barn är förutom barnen, även föräldrarna i stort behov av stöd. För att öka vårdkvalitén behöver föräldrarnas upplevelser av stöd när barnet har en cancerdiagnos belysas. Syftet med denna studie var att belysa föräldrarnas upplevelser av stöd när barnet har en cancer diagnos. Metoden som användes var en systematisk litteraturstudie där resultatet av 11 vetenskapliga artiklar sammanställdes. Tre kategorier framkom: Information till föräldrarna, Delaktighet för föräldrarna samt Bemötande gentemot föräldrarna. Upplevelser av stöd under barnets sjukdomstid var individuella men majoriteten av föräldrarna fann stöd i att samtala med vårdpersonal samt andra föräldrar till cancersjuka barn. Ytterligare upplevde föräldrar stöd i att få lov att vara med sitt barn på sjukhuset. Det behövs mer forskning kring hur kvalitén på stödjande åtgärder till föräldrarna kan utvecklas

Bakgrund: Autismspektrumtillstånd är ett samlingsnamn på fyra neuropsykiska funktionsnedsättningar som gemensamt kännetecknas av begränsningar till socialt samspel, nedsatt förmåga till kommunikation och föreställningsförmåga. I autismspektrumtillstånd diagnosen inkluderas Autism, Desintegrativ störning, Asbergers syndrom och Atypisk autism. Ur ett globalt perspektiv finns det ca 70 miljoner individer som har autismspektrumtillstånd. För barnets föräldrar innebär diagnosen stora förändringar i det dagliga livet och hela familjens livssituation påverkas. Syfte: Syftet med föreliggande studie var att beskriva mödrars upplevelser av att ha barn med autismspektrumtillstånd. Metod: En empirisk deskriptiv studie baserad på analys av åtta bloggar. Innehåll från bloggarna granskades och analyserades enligt Graneheim och Lundmans (2004) innehållsanalys på en manifest nivå. Huvudresultat: Resultatet visar att det hade skett en förändring i mödrarnas livssituation genom att de var tvungna att anpassa sin vardag efter barnets diagnos och förutsättningar. De upplevde brist på professionellt stöd från de sociala verksamheterna vilket resulterade i att de ständigt fick anstränga sig och kämpa för barnets rättigheter. Stress och utmattning hos mödrarna bidrog till att deras egen hälsa inte prioriterades. Vidare uttryckte mödrarna oro inför framtiden och funderade mycket kring vad som kunde förväntas i framtiden för deras barn. Slutsats: Att vara mamma till ett barn med AST kan och innebär i de flesta fall en förändrad livssituation. Barnets behov av stöd i vardagen utgör en omfattande del av mödrars liv, ansträngningar och påfrestningar kan resultera i att mammorna upplever fysiska och psykiska besvär. En ökad kunskap och erfarenhet om de svårigheter mammor till barn med autismspektrumtillstånd kan ställas inför, kan vara betydelsefullt för vårdrelationen och utgöra viktig information för utformning av omvårdnaden av både barn och föräldrar.

Background: Homeless persons who suffer of mental illness are one group which is marginalized worldwide. Homeless people have a fragmentary contact with healthcare and many of those who have drug abuse problems and mental illness are still undiagnosed. Still, this is not their only issue when various state agencies argue about who will take responsibility for this persons. Aim: To describe the factors that are perceived supportive or restrictive by homeless people with mental illness. Method: The material has been gathered via systematic and unsystematic searches and the study was designed as a literature review. The articles which responded to the aim of this study were included and it resulted in twelve articles. Results: The approach and attitudes of the healthcare workers is experienced negatively by the homeless persons because of their discrimination and stigmatization. Experiences suck as lack of coordination and cooperation between healthcare, lack of health insurance, social isolation and poor paid jobs or no jobs at all are also common. Still, there were some positive experience such as healthcare workers and staff who listened, care and implicated themselves in the homeless person’s problems and situation, they gave them presents or made jokes. Conclusion: The healthcare workers needs knowledge about homeless people’s experience of various factors that promote or sets limits in promoting health. This knowledge is needed in order to improve the healthcare workers approach.

Bakgrund: En ökning av självskadebeteende som lett till sjukhusinläggning i Sverige har redovisats, vilket visar på ett behov av ökad medvetenhet och kunskap kring området. Beteendet är vanligast förekommande bland tonåringar och unga vuxna, och används som en strategi för att hantera emotionell smärta. Tidigare forskning visar att patientgruppen generellt inte är populär bland sjuksköterskor. Samtidigt poängteras vikten av en terapeutisk relation mellan patient och sjuksköterska för tillfrisknandet. Syfte: Syftet med denna studie är att belysa sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter som lider av självskadebeteende. Metod: En litteraturstudie gjordes där tio kvalitativa artiklar valdes ut för granskning, analys och resultatredovisning. Resultat: Efter analysen bildades sex huvudkategorier: Svårigheter i vårdandet av självskadande patienter, Att skapa terapeutiska relationer, Den emotionella påverkan, Synen på självskadande patienter, Brister i stöd och resurser samt Behov av mer utbildning och träning. Patienter med självskadebeteende ses som en svår patientgrupp att vårda, och det uppstår många olika känslor hos sjuksköterskan, främst negativa, i samband med omvårdnaden. Mer utbildning önskas av merparten av de sjuksköterskor som deltagit i de undersökta studierna. Slutsats: De negativa upplevelserna beror till stor del på okunskap och bristande färdigheter i omvårdnaden av patientgruppen. / Background: An increase in self -destructive behavior that led to hospitalization in Sweden has been reported, indicating a need for increased awareness and knowledge about the area. This behavior is most common among teenagers and young adults, and is used as a strategy to manage emotional pain. Previous research shows that the patient population is generally not popular among nurses. At the same time the importance of a therapeutic relationship between the patient and the nurse is emphasized for the recovery. Aim: The aim of this study is to illuminate nurses' experiences of caring for patients who suffer from self-injurious behavior. Method: A literature review was conducted where ten qualitative articles were selected for examination, analysis and presentation of results. Results: After analysis, six main categories were put together: Difficulties in the care of self-harming patients, Creating therapeutic relationships, Emotional impact, Perception of self-harming patients, Deficiencies in support and resources, and Need for more education and training. Patients with self-injurious behavior are seen as a difficult group of patients to care for and cause many different emotions, mostly negative, in the context of nursing care. More training is desired by the majority of the nurses who participated in the examined studies. Conclusion: The negative experiences depend largely on ignorance and lack of skills in the nursing care of the patient group.