Introduktion: Stamcellstransplantation är en behandling som ges vid hematologisk malignitet. Genom att ersätta cellerna i patientens sjuka benmärg med den friska donatorns stamceller är målet att bota maligniteten. Syfte: Syftet var att undersöka patienters upplevelser av stamcellstransplantation vid hematologisk malignitet med fokus på behandling och det första året efter transplantation. Metod: Allmän deskriptiv litteraturöversikt baserad på tio kvalitativa originalartiklar. Litteratursökningen genomfördes i databaserna CINAHL och PubMed. Samtliga artiklar granskades utifrån SBU:s granskningsmall för studier med kvalitativ forskningsmetodik. Resultatanalysen genomfördes induktivt och baserades på Fribergs femstegsmodell. Resultat: Resultatet visade på både negativa och positiva upplevelser. De kroppsliga förändringarna relaterat till behandlingen ansågs bidra till ett lidande, såväl känslan av att vara instängd under isoleringen. Faktorer som ansågs lindra lidandet var ett gott bemötande från personalen, med fokus på personcentrering och tillgång till adekvat information. Efter behandling kunde ett förändrat sätt att se på livet förekomma. Genom att finna en inre styrka som bland annat kantades av hoppfullhet och optimism lärde patienterna sig att hantera de negativa känslor som uppstod till följd av transplantationen. Slutsats: Stamcellstransplantation och det följande året därtill innebär flera utmaningar för patienten. Fysiska biverkningar uppstår samtidigt som individen genomgår stora psykiska påfrestningar. Stöd från vårdpersonal mildrade den psykiska belastningen. Efter transplantation uppstod en personlig tillväxt och förändrat synsätt. Genom att arbeta personcentrerat och tillhandagå tydlig information kan sjuksköterskan spela en avgörande roll för patientens delaktighet och välbefinnande.

Introduktion: Den legitimerade sjuksköterskan förväntas arbeta utifrån sex kärnkompetenser vilka är personcentrerad vård, samverkan i team, evidensbaserad vård, förbättringskunskap för kvalitetsutveckling, säker vård och informatik. Brist på sjuksköterskor leder till bemanningsbrist, hög personalomsättning och tillfällig personal vilket ger negativa konsekvenser för patientsäkerheten och vårdupplevelsen för patienten. Syfte: Syftet med studien var att undersöka patienters upplevda möjligheter och hinder med den vårdande tiden vid mötet med sjuksköterskan i somatisk vård.  Metod: Allmän litteraturöversikt med beskrivande design där 12 kvalitativa artiklar granskats. Databaserna PubMed och PsycInfo har använts för datainsamling. Artiklarna kvalitetsgranskades där poängsystem tillämpades i fyra steg. Resultat: Tre huvudteman bland patienternas upplevelser kunde identifieras: Betydelsen av kommunikation och delaktighet, Lyhördhet och delad tid som en del i den helande processen, samt Samspelet mellan människor och psykosocialt behov. Patienterna upplevde kommunikation som en av de viktigaste möjligheterna för en god vårdande tid. Sjuksköterskans förmåga att kommunicera engagerat och omtänksamt samt förmågan att kommunicera med familjemedlemmar gav patienterna en känsla av trygghet. Genom att sjuksköterskan var lyhörd och arbetade personcentrerat kunde patienterna få en upplevelse av den vårdande tiden som helande. När det personcentrerade arbetssättet saknades upplevde sig patienterna oförstådda och inte sedda som personer. Vikten av sjuksköterskans förmåga att kunna ge emotionellt stöd belystes i samtliga studier. Hinder för att uppleva en bra vårdande tid var när patienter upplevde sjuksköterskan som stressad.  Slutsats: Sjuksköterskans tid för närvaro och förmåga att arbeta personcentrerat är avgörande patientens upplevelse av tiden på sjukhus. God kommunikation med både patienter och familjemedlemmar främjar en känsla av trygghet.

No description available.

Bakgrund Det finns ett begränsat antal specialistsjuksköterskor på avancerad nivå och man ser en minskning i antalet nyutexaminerade. För specialistsjuksköterskor framställs det som alltmer komplext och resurskrävande att bedriva svensk hälso- och sjukvård. Kraven på kompetensen ökar. En specialistutbildning innebär en bredare kunskap och ett större ansvar och detta bidrar till ökade förväntningar hos specialistsjuksköterskorna.  Syftet med denna studie var att beskriva hur nyutbildade specialistsjuksköterskor inom anestesi- och intensivvård upplevde och hanterade de första åren i sin nya roll.  Metod Studien genomfördes genom beskrivande design med kvalitativ ansats. Tio deltagare från två sjukhus i Mellansverige intervjuades med semistrukturerande frågor.  Huvudresultat framstod i ett tema: Att utvecklas från novis till kompetent anestesi och intensivvårdssjuksköterska. Det bildade fem kategorier Att hantera kunskap och erfarenhet, Att hantera nya rollen väcker känslor, Att arbetskollegor har betydelse, Att uppleva stress och Att behöva återhämtning. Upplevelse av sin första tid beskrevs som att kunskap, erfarenhet, arbetskollegornas stöd, samarbete, att diskutera och reflektera tillsammans var viktigt. Specialistsjuksköterskorna beskrev även upplevelser av stress, trötthet och behov av återhämtning under deras första tid i sin nya roll.    Slutsats Specialistsjuksköterskor inom anestesi och intensivvård har en betydelsefull roll inom sjukvården. Upplevelser av sin första tid i sin nya roll var både utmanande och påfrestande. Ökad kunskap och erfarenhet var av betydelse, vilket i sin tur kan skapa en trygghet och ett självförtroende i arbetet. De upplevde att det fanns en brist i mängdträningen. Det hade varit intressant med fortsatt forskning inom ämnet genom en interventionsstudie.

Bakgrund: Substansbrukssyndrom ökar behovet av somatisk vård där substansen leder till somatiska följdsjukdomar som kräver vård. Omvårdnadsansvaret ligger hos sjuksköterskan som bör arbeta för en god vårdkvalité och ett gott bemötande. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors upplevelser av att möta personer med substansbrukssyndrom inom somatisk vård. Metod: Designen var en allmänlitteraturöversikt som baserades på 10 kvalitativa artiklar ifrån 3 databaser. Materialet granskades i 3 steg. Resultat: En övergripande domän identifierades: sjuksköterskors upplevelser av att inte ha tillräckligt med kunskap och erfarenhet i mötet med personer med substansbrukssyndrom med 2 huvudteman: upplevelsen av en negativ arbetsmiljö, upplevelsen av vårdrelationen och 4 subteman: att känna frustration och oro på jobbet, upplevelsen av att inte få tillräckligt med stöd från kollegor och andra vårdaktörer, att uppleva medlidande och vara ett stöd samt fördomar och misstro. Slutsats: När personer med substansbrukssyndrom skrivs in på en somatisk avdelning väcker det blandade känslor hos sjuksköterskorna. Sjuksköterskorna upplever att de inte har tillräckligt med kunskap och då kan känslor som oro och frustration uppstå.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Stroke innebär många förändringar i livet för den drabbade och dessa leder ofta till psykisk ohälsa. Med en ökad förståelsen av patientens upplevelse av psykisk ohälsa efter en genomgången stroke så skulle detta kunna leda till och stärka sjuksköterskans professionella roll i omvårdnadsarbetet.  Syfte: Att beskriva patienters upplevelser av psykisk ohälsa efter en stroke. Metod: Systematisk litteraturöversikt med kvalitativ ansats baserad på 11 vetenskapliga artiklar. Datamaterialet analyserades med hjälp av innehållsanalys.    Resultat: Analysen resulterade i tre huvudkategorier och sju underkategorier (1) En förändrad tillvaro (Ett förlorat liv; Ändrat livskvalité; Anpassningsprocessen), (2) Sociala relationers betydelse (Sociala relationers positiva inverkan; Sociala relationers negativa inverkan), (3) Behandlingens betydelse (Behandlingens positiva inverkan; Behandlingens negativa inverkan). Slutsats: För att patienten ska kunna hitta en ny mening i livet så bör sjuksköterskans roll främst vara att identifiera, vara lyhörd och bemöta den enskilde patientens omvårdnadsbehov. Att involvera anhöriga i vården är en annan viktig faktor för tillfrisknandet samtidigt bör sjukvården sträva efter en mer personcentrerad vård för att kunna se helheten kring patienten.

I och med att det finns olika elever med olika behov behöver läraren använda sig av olika undervisningsmetoder, så kallad individanpassad undervisning. Ett möjligt tillvägagångssätt för att kunna hitta metoder som fungerar bra eller mindre bra i lärandet enligt denna studieär att lyssna på elevernas upplevelser i matematiklärandet. Syftet med denna studie är att analysera hur eleverna i årskurs 9 på en högstadieskola upplever sitt lärande i matematik och hur de blir motiverade till att fortsätta lära sig. I studien undersöker jag vad eleverna tycker om olika inlärningssätt samt hur läraren ska agera om en metod fungerar bra eller mindre bra för eleverna. Denna kvalitativa studie har med hjälp av semistrukturerade frågeställningar till olika elevgrupper visat att eleverna upplever matematiklärandet på olika sätt beroende på vilken kunskapsnivå de har i ämnet. Utifrån elevernas upplevelser har studien visat vilkeneller vilka metoder som fungerar bra för vilken eller vilka elevgrupper och varför. Det har funnits lågpresterande elever, elever som har godkänt i ämnet och sista gruppen med elever som behöver utmanas på lektionerna. Eleverna har intervjuats i respektive grupp. Enligt elevernas svar på intervjuerna har studien också visat att det oftast finns yttre motivationer,exempelvis betyget som motiverar eleverna till att lära sig matematik. Eleverna har påpekat olika inlärningsmetoder som fungerar bra i lärandet, bland annat betydelsen av grupparbeteunder lektionerna. Grupptrycket som kan ha påverkat elevernas svar på intervjuerna hade jag inte tagit hänsyn till innan jag valde fokusgrupp som metod för intervjuerna.

Introduktion: Hjärtstopp är en av de ledande orsakerna till oväntade dödsfall och svarar för ungefär hälften av alla dödsfall som orsakas av hjärt- och kärlsjukdom. Hjärtstopp är även ett stort globalt hälsoproblem. År 2019 drabbades 8404 personer av hjärtstopp i Sverige både på och utanför sjukhus. Livets aspekter kan förändras efter ett hjärtstopp, och då får personerna lära sig att leva i den nya livssituationen. Syfte: Att beskriva personers upplevelser av att ha överlevt ett hjärtstopp. Metod: En allmän litteraturöversikt baserat på elva vetenskapliga originalartiklar med kvalitativ ansats. 11 artiklar som inkluderades söktes i två databaser, PubMed och CINAHL. Resultat: Fyra huvudteman och sex subteman identifierades. I resultatet framkom att personer som överlevt ett hjärtstopp upplevde fysiska begränsningar och emotionella förändringar. Dessa personer upplevde även ett ökat behov av information och uppföljning från hälso- och sjukvården. Slutsats: Personer som överlevt ett hjärtstopp kan ha fysiska och emotionella upplevelser. Det är vanligt att personerna upplever minnesproblem, ångest och blir osäkra inför framtiden. Dessa upplevelser gör att deras vardagliga liv påverkas negativt. Det krävs därför förståelse och kunskap från sjuksköterskor som vårdar dem för att kunna ge anpassat stöd och information samt utforma mer optimal eftervård. Det behövs även mer forskning inom området för att förbättra vård och uppföljning efter ett hjärtstopp.

Bakgrund: Bröstcancer är den mest förekommande cancerformen hos kvinnor i Sverige och det är ovanligt att kvinnor under 40 års ålder drabbas. Mastektomi är den vanligaste behandlingsmetoden och innebär att hela eller delar av bröstet opereras bort. Mastektomi kan framkalla flera olika känslor som är viktiga att ha kännedom om för att kunna erbjuda en personcentrerad vård. Syfte: Syftet var att beskriva kvinnors upplevelser av att genomgå en mastektomi till följd av en bröstcancerdiagnos. Metod: En kvalitativ metod som har baserats på fyra stycken patografier. Den insamlade datan analyserades enligt Graneheim & Lundmans (2004) beskrivning av en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom det fyra huvudkategorier och tretton underkategorier. Den första huvudkategorin var Kroppen där upplevelser av kroppsliga förändringar beskrivs. Den andra huvudkategorin som framkom var Förändring som person där kvinnornas upplevelser av hur de har förändrats som person efter mastektomi beskrivs. Sjukvården bildade den tredje huvudkategorin och beskriver upplevelser av mötet med sjukvården. Slutligen bildades den fjärde och sista huvudkategorin Framtiden där kvinnornas tankar och känslor om framtiden beskrivs. Slutsats: Att genomgå en mastektomi innebär psykiska och fysiska utmaningar. Kvinnorna upplevde en förändrad kroppsbild samt en förändrad självbild efter operationen. Dessa aspekter ansågs vara tydligt sammankopplade till varandra. Det fanns skillnader i upplevelser av sjukvården där sjuksköterskan ansågs spela en viktig roll. Sjukvårdspersonalen brister i att kunna möta mastektomerade kvinnor där de befinner sig i skeendet. En gemensam upplevelse var att information om behandling och eftervård saknades.

Bakgrund: Stroke är ett stort folkhälsoproblem som ofta leder till att det även blir ett omvårdnadsproblem eftersom strokevården inte alltid är anpassad till patientens förväntningar och förhoppningar. Patienters upplevelser är sällan medräknade när omvårdnadsplaner och omvårdnadsåtgärder sätts in. Patientens behov tillsammans med relationen mellan patient och sjuksköterskan är det mest centrala i omvårdnaden och en viktig faktor för att omvårdnaden ska bli en så positiv upplevelse som möjligt. Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelser av omvårdnaden på sjukhus efter en stroke Metod: Kvalitativ litteraturstudie med en induktiv ansats. Resultat: Nio vetenskapliga artiklar användes i resultatet. I resultatet framkom det tre huvudkategorier och sju underkategorier. Huvudkategorierna beskriver Upplevelser av kroppslig omvårdnad, Upplevelser av vårdrelationen och Upplevelser av delaktigheten. De tre huvudkategorierna tar upp både positiva och negativa upplevelser av omvårdnaden ur ett patientperspektiv. Slutsats: Ur resultatet av de inkluderade vetenskapliga artiklar påvisas det att strokepatienterna upplevde en brist i flertalet olika aspekter. De erfor brist på information, kommunikation med vårdpersonal samt delaktighet. Däremot framkommer det i resultatet att patienterna hade positiva upplevelser av stöd i att återfå kroppsliga funktioner samt när sjuksköterskan lyssnade och försökte anpassa kommunikationen för att patienten skulle förstå. Denna studie har således gett inblick i vilka brister som finns gällande omvårdnad av strokepatienter på sjukhus och väckt tankar om hur denna problematik potentiellt ska kunna lösas.