Syftet med den här undersökningen är att granska hur pedagogerna från två olika förskolor i Malmö Stad arbetar, där det finns flerspråkiga barn och vuxna i verksamheten. Undersökningen har utförts med hjälp av intervjuer med förskolepersonalen, som förklarar hur vardagen ser ut i förskolan samt hur pedagogerna väljer att lägga upp sitt arbetssätt kring flerspråkighet och språkutveckling i deras undervisning. I vår studie utgår vi ifrån det sociokulturella perspektivet, vilket har som utgångspunkt ifrån språkutvecklingen och lärandet som sker i samspel med andra människor berättar Säljö (2000). Resultatet av vår studie visar att förskolepersonalen använder sig av varierande metoder och kommunikationsverktyg i sitt arbete samt att de strävar efter att uppmärksamma alla barns olika modersmål. Pedagogerna kopplar den språkliga praktiken till kultur och etnisk tillhörighet, för att skapa trygghet för barnen på förskolan. Förskole pedagogerna använder sig av TAKK, kroppsspråk, böcker, bild stöd, olika applikationer för smartphones, QR-koder som kan läsas med hjälp av smartphones samt flanosagor. Flanosagor är sagor som berättas med hjälp av bilder som sätts upp på en filttavla, samtidigt som berättaren berättar den tillhörande sagotexten. I vår undersökning framkommer det även att barnens hemmiljö anses spela en viktig roll för deras språkutveckling.

Studiens syfte är att undersöka förskollärares arbete med flerspråkiga barns språkutveckling och lärmiljöns betydelse i förhållande till barns språkutveckling. Semistrukturerade intervjuer genomfördes i denna kvalitativa studie. Analysen har genomförts ur ett sociokulturellt perspektiv där närmaste utvecklingszonen, artefakter, samspel och mediering är centrala begrepp i studien. I resultatet framkommer det att förskollärares arbete med flerspråkiga barns språkutveckling präglar hela dagarna i verksamheten, från planerade språkaktiviteter till att ta tillvara på varje situation under dagen. De ser miljön som betydelsefull och använder den för att främja barns språkutveckling. Studiens slutsats är att förskollärares förhållningssätt till flerspråkiga barn inte skiljer sig nämnvärt gentemot enspråkiga barn. Det handlar även om en medvetenhet, att vara närvarande för att kunna vägleda, stötta och bekräfta barnet i alla språk. Lärmiljön ses som en tredje pedagog och den används för att skapa samtal och diskussioner mellan barnen.

Denna studie handlar om att bidra med kunskap om vilka val som förskollärare beskriver att de tar i beaktande i sin planering av högläsning. Den metod som användes var kvalitativa intervjuer och fem verksamma förskollärare intervjuades. Empirin analyserades med hjälp avett tematiskt tillvägagångssättochsamtalsområden hittades. Studien utgår ifrån ett sociokulturellt perspektiv där idén om att språket är kunskapsbärande blir till en vetenskapsteoretisk ansats. Förskollärarna beskriver att högläsning borde prioriteras mer eftersom det gynnar språkutvecklingen. Studien visar att tidsbrist är en anledning till att högläsning inte görs. När förskollärarna planerar högläsning är bokval viktigt men även hur boken framförs. Samtidigt beskriver förskollärarna att ju längre tid de har jobbat sitter undervisningen i ryggmärgen och böcker som de gillar och redan kan sedan innan används i större utsträckning. När planeringen är förberedd anser förskollärarna att undervisningen går lättare.

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare beskriver sitt arbete med språkutveckling i förskolan. Syftet besvaras med följande frågeställning: Vilka språkutvecklande aktiviteter beskriver förskollärarna att de arbetar med för att främja barns språkutveckling? För att besvara studiens syfte och frågeställning har en kvalitativ ansats använts med metoden semistrukturerad intervju, i vilken totalt sex intervjuer har gjorts med förskollärare. Den insamlade empirin har analyserats med det sociokulturella perspektivet, som fokuserats på förskollärarnas beskrivningar av sitt arbete med barns språkutveckling. I resultatet framgår att förskollärarna arbetar på olika sätt för att främja barns språkutveckling. Förskollärarna beskriver att de i samtalen med barnen kan begreppsliggöra och förtydliga språket för att göra aktiviteter språkutvecklande. Förskollärarna beskriver aktiviteter med böcker och barns lek med böcker vilket författarna skriver som textorienterade aktiviteter med koppling till begreppet literacy. Likaså har förskollärarna beskrivit sitt arbete med musik som språkutvecklande då barnen anammar rytmen i musiken i sin språkutveckling. Den visuella miljön i förskolan är språkutvecklande då samtal mellan alla individer på förskolan kan ske med utgångspunkt i det som är synligt i miljön.

Denna studie syftar till att undersöka hur gymnasielärare upplever att elever i svenska som andraspråk har utvecklats språkmässigt när undervisningen övergick från fysisk klassrumsundervisning till fjärrundervisning, det vill säga att undervisningen bedrivs digitalt. Föreliggande studie utgår från en kvalitativ ansats där tre gymnasielärare i svenska som andraspråk har intervjuats. Intervjuerna som genomfördes var semistrukturerade och syftade till att svara på studiens frågeställningar: Vilka uppfattningar har lärarna angående fjärrundervisning och dess påverkan på elevers andraspråksutveckling? Vilka digitala verktyg/metoder uppger lärarna att de använder för att stötta de elever som behöver extra stöttning i sin språkutveckling? Vilka utmaningar och möjligheter genererar fjärrundervisningen enligt lärarna? Resultaten visade att elevernas språk utvecklades bättre under klassrumsundervisningen då lärarna ansåg att det var svårare att interagera med eleverna och stötta dem via fjärrundervisningen. Lärarna upplevde att det var svårt att stötta eleverna under fjärrundervisningen då det innebar att de skulle vara tillgängliga både digitalt och även fysiskt för de elever som har svårigheter med att delta i en fjärrundervisning och måste befinna sig i klassrummet. Den största utmaningen var att interagera med eleverna digitalt då det ofta hände att kamerorna eller mikrofonerna var avstängda. Svårigheter med att låta eleverna göra examinationer utan tillsyn och jobba på egen hand nämndes då lärarna med säkerhet inte kan veta om eleven har slutfört uppgiften på egen hand eller med hjälp av ett digitalt hjälpmedel. Det positiva som fjärrundervisning genererar är att detta arbetssätt är tidseffektivt och ger både lärare och elever mer tid för att till exempel slutföra uppgifter. Vidare visar studiens resultat att lärarnas digitala kompetens är avgörande för att fjärrundervisningen ska vara av hög kvalitet och för att eleverna ska utvecklas språkmässigt.

Syftet med denna studie var att undersöka förekomsten av högläsning i förskolan och vilka avsikter förskollärarna har med aktiviteten. Studien är baserad på en kvantitativ ansats genom en webbenkätsundersökning riktad till förskollärare. Den teoretiska inriktningen är sociokulturellt perspektiv, där lärande sker i socialt samspel med andra i sin omgivning. Resultatet visar att både planerad och spontan högläsning förekommer på förskolorna, men att omfattningen av högläsning kan variera. Resultatet visar att det oftast är olika yttre faktorer som påverkar förekomsten av högläsning. Förskollärarna i studien uppgav sig använda högläsningen i ett språkutvecklande syfte. Slutsatsen är att förskollärarna arbetar med högläsningen som ett språkutvecklande verktyg, men att yttre faktorer kan påverka i vilken omfattning och med vilken avsikt högläsningen genomförs.

Syftet med studien är att undersöka hur yrkesverksamma förskollärare uppfattar och arbetar med den sociala språkmiljön i förskolan. Studien är kvalitativ och genomförs utifrån en semistrukturerad intervjumetod vilket resulterade i åtta intervjuer med förskollärare från åtta olika förskolor. Resultatet visar att den sociala språkmiljön anses ha inverkan på barns språkliga utveckling och utgör en väsentlig del av förskollärarnas pedagogiska arbete i förskolan. Det framkommer vidare att arbetet med sociala språkmiljöer i förskolan är komplext och innefattar flera aspekter av lärande, språk och samspel. Den teoretiska utgångspunkten “sociokulturellt perspektiv” appliceras på studien och används i analys av resultatet. En av studiens slutsatser blev att begreppet ”sociala språkmiljöer” innefattar en tvetydighet. Ytterligare en slutsats blev att arbetet med den sociala språkmiljön kan bidra till att barns språk- och samspelsförmåga utvecklas men förutsätter att förskollärare arbetar aktivt och medvetet med att skapa ett språkstimulerande klimat i förskolan.

Syftet med uppsatsen är att undersöka förskollärares beskrivningar och erfarenheter kring arbetet med flerspråkiga barns språkutveckling. Den sociokulturella teorin och ramfaktorteorin har tillämpats och behandlats med en kvalitativ ansats där semistrukturerade intervjuer med åtta förskollärare ligger till grund för resultatet. Resultatet visar att förskollärare arbetar med olika strategier i sociala interaktioner, hjälpmedel i form av föremål och sitt förhållningssätt genom att utmana och stötta. I syfte att främja flerspråkiga barns språkutveckling skapar de kontinuitet i temaarbeten som inbegriper språk och kulturella attribut som också enspråkiga barn får möjlighet att delta i. Det har också blivit synligt att förskollärare upplever svårigheter i form av språkliga barriärer, rädsla för att peka ut någon och brist på intresse hos barnen.

Högläsning är idag en aktivitet som används dagligen i undervisningen i årskurs 1-3. Däremot uppmärksammade vi under vår verksamhetsförlagda utbildning att högläsning används i mån av tid eller som en avkopplingsmetod före raster. Högläsning i skolan är en utgångspunkt för barns framtida lärande och utveckling men i kursplanen i svenska för grundskolan år 1-3 står det inget om högläsning som en del av utbildningen eller som en aktivitet för att främja elevers språkliga utveckling. Syftet med denna litteraturstudie är att studera hur forskning beskriver att högläsning bidrar till elevers språkutveckling samt hur skönlitteratur väljs av lärare till högläsning.  Litteraturstudien baseras på flertal vetenskapliga artiklar, böcker och avhandlingar. Resultatet visar att det är flera olika faktorer som påverkar lärares val av skönlitteratur till högläsning. Genom att läraren använder planerade och spontana högläsningsstunder börjar eleven reflektera över texten både gällande sammanhang och syfte. Tillgång av skönlitterära verk är av stor vikt för att eleverna ska få möjlighet att utvecklas språkligt. Boksamtal mellan lärare och elev vid högläsning är en effektiv metod för elevers språkutveckling samt reflektioner över texten.

Syftet med studien var att undersöka förskollärares uppfattningar kring högläsning i förskolan. Vi utgick från dessa tre frågeställningar för att uppnå syftet med vår studie: Vilka syften har förskollärarna med högläsning i förskolan? Hur använder sig förskollärare av högläsning i förskolan? Vilka faktorer anser förskollärare kan påverka högläsningen? För att besvara våra frågeställningar utförde vi semistrukturerade intervjuer med nio förskollärare. Vi använde oss av metoden tematisk analys för att bearbeta den data vi samlat in. Det sociokulturella perspektivet var utgångspunkt för vår studie, vilket fokuserar på att människor lär sig i samspel med omgivningen. Resultatet visade på en medvetenhet hos förskollärarna om att högläsningen kan användas som ett pedagogiskt verktyg i förskolan och i olika syften, för att utveckla olika kunskaper och kompetenser hos barnen. Samtliga förskollärare var även överens om att faktorer såsom gruppsammansättningen och miljön påverkar arbetet med högläsningen. Studiens resultat visade även på en förståelse hos samtliga förskollärare kring arbetssätten och den egna rollen i arbetet med högläsningen.