SammanfattningSyftet med vår studie är att undersöka och synliggöra hur förskollärare arbetar språkfrämjande med literacy i förskolan. Detta då bland andra Skolverket (2018) poängterar vikten av att tidigt introducera läs- och skriftspråket för barn samt uppmanar förskollärare att ta tillvara på barns intresse för olika sorters bilder och texter.Studien är genomförd med hjälp av kvalitativ metod, med vilken vi genomfört sex stycken semistrukturerade intervjuer med förskollärare som arbetar i olika åldersgrupper och på tre olika förskolor.Empirin är analyserad med utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet och med hjälp av en rad olika begrepp såsom literacy, kommunikation, den proximala utvecklingszonen, medialiteracy, scaffolding och meningsskapande.Vårt resultat visar att förskollärarna arbetar aktivt med literacy i språkutvecklande syfte. Respondenterna berättar om språksamlingar, arbete med bildstödet takk (tecken som alternativ och kompletterande kommunikation), högläsning, pedagogiska applikationer i lärplattan, boksamtal med mera. Analysen av resultatet visar upp en bild av förskolläraren i ett nytt medielandskap i förhållande till både literacy och det sociokulturella perspektivet. Vidare så visar vår analys upp betydelsen av det relationella lärandet samt vikten av en rik språkfrämjande miljö. Analysen visar också att förskollärarna intar rollen av the more capable peer och lotsar barnen fram till nya kunskaper inom den proximala utvecklingszonen. Vi fann även, som motsats till vikten av det relationella lärandet, att förskollärarnas roll blev förskjuten till förmån för både den fysiska lärmiljön och verksamhetens digitala verktyg.

Under vår verksamhetsförlagda utbildning har vi iakttagit att flerspråkiga elever kan ha språkliga svårigheter och att inte tillräckligt med stöd ges. Som lärare ska man vara förberedd att möta de mångkulturella klassrummen och för att kunna göra det är det viktigt att man vet vad som krävs för att ge eleverna rätt stöttning. Syftet med denna studie är att undersöka och analysera hur grundskoleärare i grundskolans tidigare år respektive mellanår stöttar sina flerspråkliga elever i sin språkutveckling. Utifrån det har följande frågeställningar formulerats: 1) På vilka sätt stöttar två grundskollärare sina flerspråkiga elever i grundskolans tidigare år?2) På vilka sätt stöttar två grundskollärare sina flerspråkiga elever i mellanåren?3) Vilka likheter och vilka skillnader finns mellan de studerade lärarnas sätt att stötta sina elever?Vi har i vår studie utgått ifrån Vygotskijs teori om det sociokulturella perspektivet, särkilt den delen av teorin som beskriver stöttning. Materialet i studien består av fyra kvalitativa intervjuer med fyra olika verksamma lärare samt fyra klassrumsobservationerResultatet visar att lärare använder olika sätt för att stötta eleverna i deras språkutveckling och att lärarens stöttning har en betydelsefull roll för eleverna utveckling. Genom att läraren stöttar eleverna på rätt sätt så kan eleverna tillämpa sig nya kunskaper.

Studiens syfte är att bidra med kunskap om hur några förskollärare arbetar för att främja flerspråkiga barns språkutveckling i förskolans verksamhet. För att få en klarare uppfattning kring hur förskollärarna arbetar, har vi valt att använda oss av frågeställningar som berör samt belyser vilka metoder och arbetssätt de använder sig av för att främja barns språkutveckling likväl vilka arbetssätt och metoder förskollärare använder sig av för att anpassa verksamheten till de flerspråkiga barnen. Utifrån våra frågeställningar har vi valt att utföra en kvalitativ studie genom att intervjua fem förskollärare för att vi ska kunna uppnå variation och bra resultat. På så sätt får vi även en fördjupad kunskap och inblick kring vårt berörda ämne.Teoretisk utgångspunkt för studien har varit den sociokulturella teorin samt kommunikativa relationsinriktade perspektivet (KoRP). Teorin tar bland annat upp att det förekommer ett samband mellan tanke och språk redan tidigt under barns utveckling vilket syftar till att kommunikationen är en viktig bit i barns språkutveckling men även i samspel med andra individer (Säljö, 2000).Det framkom i vårt slutliga resultat bland annat att förskollärarna hade samma förhållningssätt kring arbetet med flerspråkiga barn. Det framkommer även att en del förskollärare anser att det är oerhört spännande och utmanande, medan andra upplever det betydligt svårare att stödja barn i deras språkutveckling. Utifrån våra intervjuer har det framkommit att det finns olika tillvägagångssätt för att kunna arbeta med flerspråkiga barn, stödmaterial såsom Ipad, Takk, sagoläsning, bilder samt penpal finns till för att stimulera och utveckla språkkunskaper. Resultatet av studien visade även att personal som är flerspråkiga är till extra stöd för barn kring deras utveckling i modersmål.

En betydande komponent i elevers språkutveckling och läsförståelse är ordförrådet. Elevers ordförråd och begreppsförståelse är avgörande för deras framgång i grundskolan såväl som vid vidare studier och det kommande vuxenlivet. Mot denna bakgrund är studiens syfte att ta reda på hur lärare arbetar för att utveckla elevers ordförråd i sin undervisning. Studiens frågeställningar avser svenskundervisande lärares syn på elevers receptiva och produktiva ordförråd, vilka faktorer lärarna anser vara avgörande för att öka elevers ordförråd och hur lärare arbetar för att främja elevers ordförråd. Eftersom skolor och klasser i Sverige i stor utsträckning även består av elever med annat modersmål än svenska och dessa elever ofta har ett mer begränsat ordförråd behandlas denna aspekt genomgående i min studie.Studiens teori grundas på ett sociokulturellt perspektiv och materialet granskas utifrån begreppen receptivt ordförråd, produktivt ordförråd, ordförrådsutveckling, explicit undervisning och implicit undervisning. Syftet och frågeställningarna besvaras med hjälp en kvalitativ metod, där fem svenskundervisande lärare i årskurs 4–6 intervjuas genom semistrukturerade intervjuer. Resultatet visar att lärare anser att det är stor spridning i elevers ordförråd och att de anser att ordförråd är avgörande för elevers skolframgång. För att främja elevers ordförråd använder lärarna främst undervisnings-metoder där eleverna får lära sig ord kontextuellt och genom att bearbeta texter tillsammans.

Sammanfattning Syftet med studien är att undersöka hur pedagoger uppfattar flerspråkighet i förskolan och hur de berättar att de stödjer flerspråkiga barns språkutveckling. Samt att undersöka lärandemiljöns betydelse för barns språkutveckling. Studien är inspirerat av sociokulturellt perspektiv som har sin utgångspunkt från Vygotskijs sociokulturella teori om barns lärande. Litteratur som jag har använt mig av i arbetet är Strandberg (2009), Ladberg (2003), Svensson (2013) och andra forskare. Studiens resultat grundar sig på kvalitativa intervjuer med sex förskollärare i tre förskolor som jobbar aktivt med barns språkutveckling. Alla förskolor ligger i områden med stor etnisk mångfald. Resultatet från studien visar att pedagogerna anser flerspråkighet som en tillgång för både individen och samhället. Hur pedagogerna förhåller sig till flerspråkiga barn påverkar barnets språkutveckling på både svenska och modersmål. Resultatet belyser att samarbete mellan pedagogerna och familjen förstärker flerspråkiga barns identitet och deras självkänsla dessutom ökar deras trygghet. En annan sak som resultatet visar är att ett starkt modersmål är grunden till vidare språkinlärning senare i skolan. Resultatet påpekar att pedagogerna hade kunskap om att förskolans lärandemiljöer är avgörande för barns språkutveckling. Det visar sig från resultatet att pedagogerna använder sig av olika arbetsmetoder till exempel bok-och sagoläsning, sånger, ramsor, teckenstöd, bilder samt konkreta föremål i sitt arbete med flerspråkiga barn för att stödja och stimulera deras språkutveckling. Resultatet belyser att barnens språkutveckling stimuleras genom att arbeta medvetet med barnens språk i alla pedagogiska situationer. I diskussionen har det framkommit att pedagogernas förhållningssätt och de sociala miljöerna är avgörande för flerspråkiga barns språkutveckling.

Av egen yrkeserfarenhet vet jag att pedagoger ser olika på vikten av högläsning samt att det till stor del är högläsningen som faller bort i verksamheten av olika anledningar. Jag blev nyfiken på att undersöka vad detta beror på och på så sätt blev syftet med denna studie att studera pedagogernas syn på högläsningens betydelse för barns språkutveckling. Den teori som jag har utgått ifrån är literacy och språkutveckling då jag ansåg att de var relevanta för min studie. Jag utförde sex intervjuer med pedagoger på olika förskolor för att få en uppfattning av deras tankar och resonemang. Dessutom gjordes två observationer för att få en bild av hur en högläsningssituation kunde se ut i den dagliga verksamheten.Resultatet av studien visar på att samtliga pedagoger har kunskap om vikten av högläsning och vad den kan bidra med för att gynna barns språkutveckling. Dock upptäcktes att fast pedagogerna har kunskap om högläsningens betydelse var det till stor del ingen pedagog som planerade för högläsning i verksamheterna och ifall de läste var det utan något speciellt syfte. I studien konstaterades även att alla pedagoger samtalade mer eller mindre kring bokens handling men att pedagogerna inte var förberedda med exempelvis frågor om bokens handling som de kunde diskutera med barnen eller att de arbetade vidare med böckerna genom exempelvis leken eller skapande.

Syftet med studien är att undersöka hur ett antal förskollärare anser sig kunna påverka barns språkutveckling och vad som kan begränsa utvecklingen. Den teoretiska utgångspunkten har sin grund i sociokulturell teori. Studien utgår från de två forskningsfrågorna Vad anser förskollärarna om sin betydelse för barns språkutveckling? och Vad anser förskollärarna kan begränsa och gynna barn i deras språkutveckling? Metoden utgörs av strukturerade intervjuer med åtta förskollärare. Centrala begrepp för att tolka resultat i studien är socialt samspel och barns närmaste utvecklingszon. Studien visar att utsagorna som förskollärarna delat med sig av i intervjuerna backas upp av tidigare forskning. I resultatet framgår det att det sociokulturella perspektivet ligger till grund för innehållet i förskollärarnas utsagor och studiens övergripande resultat visar att barn utvecklas när de deltar i sociala sammanhang i både lek och i samtal. Studiens övergripande resultat visar att förskollärarna har en betydande roll i barns språkutveckling genom att förskolläraren anpassar sig till varje individ och ser till barnets närmaste utvecklingszoon. Studien visar att förskollärare bör ha en medvetenhet kring hur de arbetar didaktiskt med barnen för att kunna stödja barns språkutveckling, när förskolläraren medvetet utnyttjar alla situationer och gör dessa till undervisningstillfällen bidrar det till barns utveckling av språket. Studiens övergripande resultat visar också att det enskilda barnets och hela barngruppens språkutveckling gynnas när förskolläraren är delaktig i barnens vardag och genom att ha kunskap om barns språkutveckling. Resultatet påvisar att rutiner i förskolan kan skapa hinder på grund av tidsbrist och storleken på barngruppen.

Abstract Syftet med studien var att undersöka hur förskollärare arbetar för att inkludera barn med språkstörning i leken. För att få svar på detta har vi använt oss av kvalitativa intervjuer. Vi intervjuade fem personer, tre förskollärare och två specialpedagoger som har erfarenhet av att arbeta inkluderande i förskolan, vissa mer än andra. Vi har utgått från sociokulturell teori i hela vår studie och använt oss av tidigare forskning från vetenskapliga artiklar. I våra intervjuer kom vi fram till att beroende på vilken utbildning man hade, samt år erfarenhet i förskolan fanns det olika strategier för att arbeta inkluderande för barn med språkstörning i förskolan. Vi fick reda på att det finns en stor vilja men som begränsas av brist på resurser och tid. Somliga ansåg att inkludera barn med språkstörning i leken kan vara svårt och att dessa barn ofta leker andra lekar än barn utan språkstörning. Huvudfokuset i den valda teorin och i våra intervjuer var att det är av stor vikt att pedagogen är närvarande i leken och finnas som en hjälpande hand.

Syftet med denna kunskapsöversikt är att undersöka vilken betydelse som läsning av skönlitteratur kan ha i ett mångkulturellt klassrum. Vi är särskilt intresserade av stödstrukturer för läsning såsom boksamtal. De tio redovisade källorna som ligger till grund för arbetet har valts genom en systematisk sökning. Källorna ger prov på både nationell och internationell forskning. Genom att bearbeta och tolka det insamlade materialet mynnade kunskapsöversikten ut i tre teman: boksamtal som undervisningsmetod, val av litteratur samt språk och identitetsutveckling genom läsning.  Kunskapsöversikten visar att boksamtal är en gynnsam metod för att arbeta med skönlitteratur. Boksamtal möjliggör elevernas identitet och språkutveckling. Forskare tycks vara överens om att boksamtalet först blir ett framgångsrikt didaktiskt verktyg om ”rätt” litteratur ligger till grund. I vår diskussionsdel definierar och problematiserar vi begreppet ”rätt litteratur”. Vi undersöker även hur lättläst som texttyp kan användas som litteratur i dessa samtal, samt att vi diskuterar texttypens syfte och vilka riskfaktorer som behöver ses över när elever läser lättläst litteratur. Utifrån våra resultat kunde vi dra slutsatsen att skönlitterär läsning gynnar elevers språkutveckling såväl som deras identitetsutveckling. Vi upptäckte även att boksamtal var en effektiv metod för lärare att använda när de arbetar med skönlitteratur i flerspråkiga klassrum.

Högläsning sker ofta i förskolor och forskning har visat att det gynnar barns språkutveckling. Det svenska forskningsläget kring högläsning i förskola är magert och mot den bakgrund syftar uppsatsen till att undersöka hur förskollärare i förskolan arbetar med högläsning som pedagogiskt redskap för att gynna barns språkutveckling. Vi har använt oss av kvalitativ metod där sex förskollärare deltog, var och en arbetar på olika förskolor i södra Sverige. I studiens teoriavsnitt presenteras det sociokulturella perspektivet och begreppet literacy vilket utgör uppsatsens teoretiska utgångspunkter. Studiens resultat visar på att förskollärare tillhandahåller en uppmuntrande miljö för att stärka och nyansera barns språk genom högläsning och diskussion av böcker och texter. Deltagarna arbetar med högläsning för att gynna barns språkutveckling på olika sätt. De flesta förskollärarna inkluderade exempelvis boksamtal under högläsningsstunderna. Utöver detta arbetade även förskollärarna med att ställa frågor och använda konkreta material i samband med högläsningen. Deltagarna samtalar och ställer frågor till barnen om texten men på olika sätt. Vissa ställer mer öppna frågor och andra använder sig av mer vägledande frågor.