Bakgrund: Mjukdelssarkom är en ovanlig cancerform som behandlas med kirurgi, strålbehandling och cytostatika. Dessa behandlingar kan orsaka funktionsnedsättning som påverkar livstillfredsställelsen hos individerna som drabbas. Livstillfredsställelse är den subjektiva upplevelsen av livskvalitet. Syfte: Beskriva hur livstillfredsställelsen påverkats av diagnos, behandling och funktionsnedsättning vid mjukdelssarkom. Metod: Kvalitativ ansats innefattande åtta semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna transkriberades före analys med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Genom analysen framkom ett övergripande tema Vidare i livet. Temat omfattar kategorierna Reaktion vid diagnos, Upplevelse av behandling, Livet efter sjukdom och Må bra Slutsats: Besvär förekommer i vardagen men individerna begränsas inte av dem, de upplever ingen funktionsnedsättning. Livstillfredsställelsen var påverkad under behandlingen. Efter avslutad behandling det vill säga vid tidpunkt för intervjun ansåg forskningspersonerna att deras livstillfredsställelse inte var påverkad. / Background: Soft tissue sarcoma is a rare form of cancer treated with surgery, radiotherapy and cytostatic. These treatments can cause impairment that affects the life satisfaction for those affected. Life satisfaction is the subjective experience of quality of life. Purpose: Describe how life satisfaction has been affected by the diagnosis, treatment and disability of soft tissue sarcoma. Method: Qualitative approach included eight semi structured interviews. The interviews were transcribed before analysis with qualitative content analysis Result: Through the analysis, an overall theme emerged Further in life. The theme covers the categories Reaction in diagnosis, Experience of treatment, Life after illness and Feel good Conclusion: Discomfort occurs in everyday life, but individuals are not restricted by them, they experience no disability. Life satisfaction was affected during treatment. After termination of treatment, ie at the time of the interviews, the researchers felt that their life satisfaction was not affected.

Författarna till denna studie har gjort en kvalitativ studie kring ungdomars och unga vuxnasdrogvanor samt vilka narkotika preparat som är vanligast dem. Uppsatsen bygger på informantersutsagor kring narkotika situationen samt det preventiva arbetet i Norrköping.

Syftet med studien var att undersöka vuxna elevers inlärningsstrategier vidandraspråksinlärning. En kvantitativ undersökning genomfördes som baserades påenkäter i pappersform vilka delades ut till eleverna. Enkäterna syftade till att även tareda på om faktorer som utbildning, antal språk och motivation påverkar valet avordinlärningsstrategier för inlärningen av svenska språket. Resultaten visade att utbildningsnivån bland vuxna inlärare inte är betydelsefull föranvändning av ordinlärningsstrategier. Däremot tyder enkäternas svar på attmotivationen och antalet språk som respondenterna talar, förutom modersmålet ochsvenska, är avgörande för valet av ordinlärningsstrategier.

Bakgrund: Under år 2016 upptäcktes 64 000 maligna tumörer i Sverige. Cancer uppstår när det blir en rubbning i celldelningen och cellerna börjar dela sig okontrollerat. När det inte finns någon chans att en kurativ behandling skulle lyckas går man in i en palliativ behandling. Denna fokuserar på symtomlindring och stöd till både patientenoch närstående. Det är viktigt för sjuksköterskan att vara medveten om hur patienter med obotlig cancer upplever sin situation för att kunna ge en så god omvårdnad som möjligt. Syfte: Att beskriva vuxna personers upplevelser av att leva med obotlig cancer samt beskriva vilka datainsamlingsmetoder som använts i de valda artiklarna. Metod: En deskriptiv litteraturstudie som inkluderade tolv vetenskapliga artiklar, varav nio artiklar av kvalitativ ansats och tre av kvantitativ ansats. Sökningarna skedde i PubMed och Cinahl. De valda artiklarna analyserades sedan objektivt. Huvudresultat: Trötthet var ett av de vanligaste upplevda symtomen hos terminalt sjuka cancerpatienter. Rädsla för framtiden samt rädsla inför döden var vanligt upplevda känslor. Känsla av hopp ansågs viktig, likaså relationen till nära och kära. Kontakten med sjukvården kunde upplevas som frustrerande, dock beskrev många att de var tacksamma över den hjälp de fick. Slutsats: Att leva med en obotlig cancer påverkar personerna i både den fysiska, psykiska, sociala och existentiella delen av livet. En rädsla inför framtiden och döden beskrevs. För att minska personens lidande är det viktigt att vården fungerar och att sjuksköterskan kan bemöta den drabbade på dennes nivå. / Background: In 2016, 64,000 malignant tumors were discovered in Sweden. Cancer occurs when there is an abnormal cell growth and the cells start to divide uncontrollably. When there is no chance that a curative treatment would succeed the palliative treatment takes place. It focuses on symptom relief and support for both the patient and his/her relatives. It is important for the nurse to be aware of how patients with incurable cancer experience their situation in order to provide as good care as possible. Aim: To describe adult experiences of living with incurable cancer as well as to describe the data collection methods used in the selected articles. Method: A descriptive literature study, which included twelve scientific articles. Nine articles of qualitative approach, and three of quantitative approach. The searches took place in PubMed and Cinahl. The selected articles were then objectively analyzed. Key Findings: Fatigue was one of the most commonly experienced symptoms in terminally ill cancer patients. Fear of the future as well as fear of death were common feelings. Feeling of hope was considered important, as well as the relationship to loved ones. The contact with health care could be perceived as frustrating, however, many described that they were grateful for the help they received. Conclusion: Living with an incurable cancer affects the people in both the physical, mental, social and existential part of life. A fear of the future and death is described. In order to reduce the person's suffering it is important that the health care works and that the nurse can respond to the patient at his level.

En ögonamputation innebär en livslång begränsning av synfunktionen vilket kan förväntas påverka livskvaliteten. Syftet var att identifiera faktorer som påverkade livskvalitet på lång sikt efter en ögonamputation i vuxen ålder samt att beskriva hur livskvaliteten påverkades. Metod: Litteraturstudien följde niostegsmodellen av Polit och Beck (2017). Artiklarnas relevans bedömdes i tre urvalssteg: 1. Huruvida titel/ sammanfattningen matchade syftet. 2. Huruvida artiklarna i sin helhet matchade syftet samt in- och exklusionskriterierna. 3. Kvalitets­bedömning. Databearbetning: Faktorer som påverkade livskvalitet hos ögonamputerade protesbärare sorterades efter likheter och olikheter. Kategorier formulerades och tre karakteristiska teman identifierades bland dessa. Resultatet baserades på sju artiklar. Bland faktorerna som påverkade livskvalitet efter en ögonamputation identifierades tre teman ’Slutgiltig fysisk förändring’, ’Psykiska och känslomässiga påfrestningar’ samt ’Socialt undvikande beteende’. Temat ’Slutgiltig fysisk förändring’ tilldelades kategorierna ’Två blir ett: Enögdheten & monokulärt seende’ och ’Ett camouflerat operationsärr: Ögonhåla & protes’. ’Bearbetning av ögonförlusten’, ’Psykologiska problem’ samt ’Utmattning’ var de tre kategorierna tillhörande temat ’Psykiska och känslomässiga påfrestningar’. Temat ’Socialt undvikande beteende’ tillhörde kategorierna: ’Upplevd begränsad funktionsduglighet’ och ’Osäkerhet i mellanmänskliga relationer’. Slutsatsen: Studien sammanfattar kunskapsläget kring faktorer som påverkar livskvalitet efter en ögonamputation på lång sikt. Kunskap som behövs för att kunna optimera rehabiliteringsprocessen, ge god omvårdnad samt förhindra utanförskap. / Amputation of an eye results in life-long limitations of eye sight function which can be expected to affect quality of life (QoL). The aim of this study was to identify factors having long-term effects on QoL after amputation of an eye in adult patients and to describe in which way QoL was affected. Method: A litterature review following nine steps according to Polit and Beck (2017) was performed. Selection of relevant scientific articles was done in three steps: Evalutating relevance according to 1. title and abstract, 2. Article as a whole concidering aim of the review and criteria for in- and ex-clusion. 3. Study quality. Data analysis: Factors affecting QoL due to eye-amputation and wearing of an artificial eye were sorted according to similarities and differences. That way different categories were formed and among those main themes were identified. The result was based on seven articles. The three main themes that could be identified among factors influencing QoL after amputation of an eye were: ’Definitive physical changes’, ’Mental and emotional strains’ and ’Social avoidance’. Characteristic categories for the theme ’Definitive physical changes’ were ’Two become one: Monocularism & monocular sight’ and ’A camouflaged operation scar: Eye socket & prosthesis’. ’Processing the loss of an eye’, ’Psychological problems’ and ’Fatigue’ were three categories belonging to the theme ’Mental and emotional strains’.  The theme ’Social avoidance’ included categories like ’Experienced limited functioning’ and ’Uncertainty in interpersonal relationsships’. Conclusions: The review tries to sum up available ’recent’ research on factors with long-term effect on QoL after amputation of an eye. Knowledge which is necessary to improve rehabilitation- and caring-interventions as well as to prevent alienation in such patients

Kring en person med missbruksproblematik finns det ofta en eller flera anhöriga som påverkas av missbrukets konsekvenser och riskerar att drabbas av psykisk, fysisk samt social problematik (Melin & Näsholm 1998; Socialstyrelsen 2014). Den här kvalitativa studien undersöker hur anhöriga till närstående med missbruksproblematik upplever det arbetssätt som personalen har på verksamheten Eken. Eken arbetar främst mot unga vuxna med missbruksproblematik och syftar till att ha ett arbetssätt präglat av tillgänglighet och flexibilitet. Verksamhetens arbete syftar även till att involvera och erbjuda stöd till de unga vuxnas anhöriga. Syftet med vår studie är att undersöka hur anhöriga till unga vuxna med missbruksproblematik beskriver personalens arbetssätt och hur de upplever att arbetssättet påverkar det egna välbefinnandet samt förmågan att stödja sin närstående. Studiens frågeställningar är följande: Hur beskriver anhöriga utformningen av det stöd personalen erbjuder dem? Hur beskriver anhöriga att personalen uppmärksammar de anhörigas behov relaterat till det egna välbefinnandet? Hur beskriver anhöriga att personalen uppmärksammar de anhörigas behov relaterat till deras förmåga att stödja sin närstående? Utifrån studiens syfte och frågeställningar valdes en kvalitativ forskningsansats. För insamling av empiriskt material genomfördes fem kvalitativa intervjuer med fem anhöriga, vilka har pågående, avslutande eller avslutad kontakt med Eken. Med en strävan efter att skapa förståelse för intervjupersonernas upplevelser valde vi att analysera studiens resultat utifrån symbolisk interaktionism, ett perspektiv som ämnar beskriva sociala verkligheter med fokus på̊ interaktion och samspelsprocesser (Trost & Levin 2010). De centrala begrepp som användes var coping, delaktighet, kommunikation, allians samt medberoende. Tidigare forskning är begränsad och visar att stöd för vuxna anhöriga till personer med missbruksproblematik är ett område som är åsidosatt och där det finns ett behov av att utvecklas. Vid analysering av studiens resultat användes tematisk analysmetod med vilken vi avsåg att bearbeta materialet för att finna återkommande teman i den insamlade empirin. Studiens resultat visar att intervjupersonerna beskriver personalens arbetssätt som engagerat, respektfullt och behovsanpassat. Det visar sig även att arbetssättet innefattar möjlighet till kontakt med personalen när som helst under dygnet vilket intervjupersonerna beskriver som en trygghet. Samtliga intervjupersoner uttrycker att kontakten bidrar till minskade känslor av ensamhet och rådlöshet samt att de upplever sig delaktiga i sin närståendes behandlingsprocess. Från resultatet framkommer även att intervjupersonerna kan tillgå stöd i hur de kan bemöta sin närstående genom bland annat rådgivning. / In the surroundings of every person with a drug addiction there is often one or many people that suffer from the consequences of their relative's addiction and are at risk of mental, physical and social problems (Melin & Näsholm 1998; Socialstyrelsen 2014). The aim of this study is to examine how relatives are affected by having someone close with a drug addiction and what their interpretations are regarding the support they receive from the organisation called Eken. Eken works mainly with young adults with drug addiction and the organisation aims at having an approach characterized by accessibility and flexibility as well as commitment and support to the young adults' relatives. The main questions of this study are as follows: How do relatives describe how the work that the staff is doing is formed? How do relatives describe what the staff is doing to acknowledge the needs related to their own wellbeing? How do relatives describe how the staff acknowledges the need related to the relatives' ability to support their close relative? Based on the aim of this study a qualitative research approach was chosen. The collection of the empirical data was made through five semi-structured interviews with five relatives. All informants have ongoing, terminating or terminated contact with Eken. In order to create an understanding of what the informants share, we have analyzed the results of the study based on symbolic interactionism, which is a perspective aiming at describing social realities with a focus on the interaction processor (Trost & Levin 2010). The main notions used are coping, participation, communication, alliance and codependency. We discovered that previous research is limited but shows that the area is neglected. When analyzing the results of the study, a thematic analysis method was used. To process the material we looked for recurring themes in the collected material. The results of the study show that the informants describe the staff's way of working as committed, respectful and need-oriented. The working method includes the possibility of contacting staff at any time during the day, which they describe as a security. All informants express that the contact includes both involvement in the young adults' treatment process and reduced feelings of loneliness and perplexity. The results also show that the informants can be supported with how they can deal with their relatives through advice among other things.

Befolkningen blir allt äldre och fler riskerar att drabbas av demenssjukdom. Anhöriga till personer med demenssjukdom behöver i dagens samhälle ta ett större ansvar för vård och omsorg. Ett ökat ansvar leder till att det dagliga livet förändras och att anhöriga kan drabbas av ohälsa. I Sverige är den mest förekommande informella vårdgivaren make eller maka, men vuxna barn tar även ett allt större ansvar kring omsorgen. Syftet med examensarbetet var att beskriva upplevelsen av att vara informell vårdgivare till en förälder med demenssjukdom och hur det påverkar det dagliga livet. Metoden som användes var en scoping review och 20 artiklar inkluderades i studien. Inklusionskriterier gällande artiklarna var publicering efter år 2007, skrivna på engelska, kvalitativa studier, vuxna barn som var informell vårdgivare samt att föräldern bodde i ordinärt boende. Resultatet visade upplevelser av förändrade roller, bristfällig aktivitetsbalans och förändrad social delaktighet. Både positiva och negativa upplevelser av att vara informell vårdgivare framkom. Slutsatsen är att arbetsterapeuten kan hjälpa anhöriga att finna strategier för att på ett långsiktigt sätt kunna hantera vardagen. Arbetsterapeutens yrkeskompetens kan användas i ett förebyggande arbete för att minska risken för begränsad aktivitet och delaktighet bland vuxna barn som vårdar en förälder med demenssjukdom. / The population is getting older and more people are likely to suffer from dementia. In society of today relatives of people with dementia need to take a greater responsibility for the care. Increased responsibility leads to changes in everyday life and can contribute to ill health. In Sweden the most common informal caregivers are husbands or wives, but adult children are taking an increased responsibility for the care. The aim of this study was to describe the experiences of being an informal caregiver to a parent with dementia and how it affects daily living. A scoping review was used as a method and 20 articles were included in this study. Inclusion criteria for the articles were publication after year 2007, written in English, qualitative studies, adult children who were informal caregivers, and that the parent was living in regular housing. The results showed experiences of changed roles, insufficient occupational balance and changed social participation. Both positive and negative experiences of being an informal caregiver emerged. The conclusion is that the overall perspective of the occupational therapist can help relatives to find strategies to manage their daily living in a long-term perspective. The occupational therapist's competence can be utilized in preventive work to reduce the risk of limited activity and participation among adult children who take care of a parent with dementia.

Engaging older adults in the development of digital services is an important aspect.Although previous studies have identified challenges associated with involving this targetgroup, more research is required on how technologies in participating design can be usedto address these challenges. To investigate how older adults can be involved indevelopment, we have investigated the question at issue:"How can older adults be involved in the development of digital services?"In our study, we have identified challenges associated with the involvement of olderadults in the development of digital services, and selected three participating designtechniques for the purpose of managing these challenges. Each technique represents apart of a development process. This study is driven by a qualitative research approach,where data collection has been conducted by observations, focus groups interviews andworkshops. The main contribution of the study is guidelines that describe how challengesassociated with the involvement of older adults can be managed using selectedtechniques.

Deafness has been associated with poor abilities to deal with digits in the context of arithmetic and memory, and language modality-specific differences in the phonological similarity of digits have been shown to influence short-term memory (STM). Therefore, the overall aim of the present thesis was to find out whether language modality-specific differences in phonological processing between sign and speech can explain why deaf signers perform at lower levels than hearing peers when dealing with digits. To explore this aim, the role of phonological processing in digit-based arithmetic and memory tasks was investigated, using both behavioural and neuroimaging methods, in adult deaf signers and hearing non-signers, carefully matched on age, sex, education and non-verbal intelligence. To make task demands as equal as possible for both groups, and to control for material effects, arithmetic, phonological processing, STM and working memory (WM) were all assessed using the same presentation and response mode for both groups. The results suggested that in digit-based STM, phonological similarity of manual numerals causes deaf signers to perform more poorly than hearing non-signers. However, for  digit-based WM there was no difference between the groups, possibly due to differences in allocation of resources during WM. This indicates that similar WM for the two groups can be generalized from lexical items to digits. Further, we found that in the present work deaf signers performed better than expected and on a par with hearing peers on all arithmetic tasks, except for multiplication, possibly because the groups studied here were very carefully matched. However, the neural networks recruited for arithmetic and phonology differed between groups. During multiplication tasks, deaf signers showed an increased  reliance on cortex of the right parietal lobe complemented by the left inferior frontal gyrus. In contrast, hearing non-signers relied on cortex of the left frontal and parietal lobes during multiplication. This suggests that while hearing non-signers recruit phonology-dependent arithmetic fact retrieval processes for multiplication, deaf signers recruit non-verbal magnitude manipulation processes. For phonology, the hearing non-signers engaged left lateralized frontal and parietal areas within the classical perisylvian language network. In deaf signers, however, phonological processing was limited to cortex of the left occipital lobe, suggesting that sign-based phonological processing does not necessarily activate the classical language network. In conclusion, the findings of the present thesis suggest that language modality-specific differences between sign and speech in different ways can explain why deaf signers perform at lower levels than hearing non-signers on tasks that include dealing with digits. / Dövhet har kopplats till bristande förmåga att hantera siffror inom områdena aritmetik och minne. Särskilt har språkmodalitetsspecifika skillnader i fonologisk likhet för siffror visat sig påverka korttidsminnet. Det övergripande syftet med den här avhandlingen var därför att undersöka om språkmodalitetsspecifika skillnader i fonologisk bearbetning mellan teckenoch talspråk kan förklara varför döva presterar sämre än hörande på sifferuppgifter. För att utforska det området undersöktes fonologisk bearbetning i sifferbaserade minnesuppgifter och aritmetik med hjälp av både beteendevetenskapliga metoder och hjärnavbildning hos grupper av teckenspråkiga döva och talspråkiga hörande som matchats noggrant på ålder, kön, utbildning och icke-verbal intelligens. För att testförhållandena skulle bli så likartade som möjligt för de båda grupperna, och för att förebygga materialeffekter, användes samma presentations- och svarssätt för båda grupperna. Resultaten visade att vid sifferbaserat korttidsminne påverkas de dövas prestation av de tecknade siffrornas fonologiska likhet. Däremot fanns det ingen skillnad mellan grupperna gällande sifferbaserat arbetsminne, vilket kan bero på att de båda grupperna fördelar sina kognitiva resurser på olika sätt. Dessutom fann vi att den grupp teckenspråkiga döva som deltog i studien presterade bättre på aritmetik än vad tidigare forskning visat och de skiljde sig bara från hörande på multiplikationsuppgifter, vilket kan bero på att grupperna var så noggrant matchade. Däremot fanns det skillnader mellan grupperna i vilka neurobiologiska nätverk som aktiverades vid aritmetik och fonologi. Vid multiplikationsuppgifter aktiverades cortex i höger parietallob och vänster frontallob för de teckenspråkiga döva, medan cortex i vänster frontal- och parietallob aktiverades för de talspråkiga hörande. Detta indikerar att de talspråkiga hörande förlitar sig på fonologiberoende minnesstrategier medan de teckenspråkiga döva förlitar sig på ickeverbal magnitudmanipulering och artikulatoriska processer. Under den fonologiska uppgiften aktiverade de talspråkiga hörande vänsterlateraliserade frontala och parietala områden inom det klassiska språknätverket. För de teckenspråkiga döva var fonologibearbetningen begränsad till cortex i vänster occipitallob, vilket tyder på att teckenspråksbaserad fonologi inte behöver aktivera det klassiska språknätverket. Sammanfattningsvis visar fynden i den här avhandlingen att språkmodalitetsspecifika skillnader mellan tecken- och talspråk på olika sätt kan förklara varför döva presterar sämre än hörande på vissa sifferbaserade uppgifter.

Syftet med uppsatsen är att se vad som kännetecknar unga människors syn på politiskt engagemang och som en del i det vill jag undersöka om unga vuxna människor ser partier och organisationer som relevanta plattformar för att engagera sig. Uppsatsen är kvalitativ och en gruppintervju har genomförts där målgruppen är unga vuxna människor i åldern 18-29 boendes i Borlänge, syftet med uppsatsen är att beskriva unga vuxna människors eventuella syn på politiskt engagemang. I uppsatsen redogör forskaren ett antal orsaker i resultatetsektionen som är tänkbara för att det politiska engagemanget skulle ha förändrats som politiska trender, samhällsengagemangets förändrade former, socialiseringens påverkan, skolans påverkan och ekonomiska faktorer. I uppsatsens slutsatser redogör forskaren att unga vuxna människor är i lika stor grad engagerade politiskt idag men det tar sig utryck i andra former än förut vilket gör att det går emot teorin om det politiska engagemanget minskar i samhället. Dock är inte politiska partier relevanta plattformar i lika stor omfattning som för några decennier sedan. / The purpose of this essay is to describe what characterizes young people´s vision on the subject of political engagement. As a part of that the author wants to investigate whether young adults regard political parties and organizations as relevant platforms to engage within. The essay conducts a quantitative group interview based on young adults between the ages of 18-29 as respondents, whom all are residents of the town Borlänge. In this essay the author describes a number of reasons as explanatory for the changes in political commitment regarding political trends, changes in community involvement, the effects of socialization, the effects of schools and economic factors. In the conclusions the author clarifies that young adults are as much part of political life today, but in other forms than before, which contradicts the theory on lack of political engagement in the society. Though, political parties are no longer as relevant platforms as they used to be a couple of decades ago.