ABSTRAKT Vid kataraktkirurgi är det viktigt att med stor noggrannhet kunna beräkna ögats postoperativa refraktion. För detta finns det flera olika biometriformler, varav SRK/T, Haigis och Hoffer Q har ingått i denna studie. Syfte: Att jämföra hur de tre formlerna presterar i genomsnitt när man jämför den beräknade postoperativa refraktionen med det verkliga utfallet, samt att se om det finns någon skillnad i utfallet i relation till ögats axiallängd. Metod: Data från 81 ögon erhölls från ögonkliniken i Kalmar. Alla var uppmätta med IOLMaster och hade genomgått fakoemulsifikation. Den vikbara intraokulära lins som användes var Alcons Acrysof SN60WF. Data från biometrin sattes in i var och en av de tre formlerna och beräknad postoperativ refraktion jämfördes sedan med verklig. SRK/T och Hoffer Q hade optimerade konstanter, medan Haigis tre konstanter hämtats ur publicerat material. Jämförelse gjordes även för ögon med axiallängd kortare än 22 mm och längre än 25 mm. Resultat: Ingen statistiskt signifikant skillnad i utfall mellan SRK/T, Haigis och Hoffer Q fanns generellt sett. I relation till axiallängden fanns en tendens att Hoffer Q påverkas något. För ögon längre än 25 mm fanns heller ingen statistiskt signifikant skillnad mellan de tre formlerna. I gruppen med ögon kortare än 22 mm fanns det en statistiskt signifikant skillnad mellan SRK/T och Hoffer Q respektive Haigis och Hoffer Q. Dock var urvalet av korta och långa ögon så litet att någon slutsats inte kunde dras av detta. Slutsats: Studien visar att det inte finns någon statistiskt signifikant skillnad mellan hur SRK/T, Haigis och Hoffer Q presterar i genomsnitt. Inte heller i relation till olika axiallängder kan man se någon direkt skillnad mellan formlerna. Det verkar sannolikt att Haigis formel kommer att kunna prestera ännu bättre när dess konstanter optimerats.

Bakgrund: Heteroforier är något man kan se hos de allra flesta personer. Det finns inga specifika symtom för forier, utan symtomen kan likväl vara tecken på andra problem. Dessa ospecifika symtom kan dock vara tecken på just forier, och med anledning av detta kan det finnas ett värde i att mäta forierna hos patienter som uppvisar symtom. I syfte att mäta forier kvarstår dock frågan, vilken adekvat metod bör användas? Ger alla metoder samma resultat, om inte på vilka sätt skiljer de sig åt? Framkommer någon skillnad i tillförlitlighet metoderna emellan? Syfte: Studiens syfte var att utvärdera repeterbarheten hos tre utvalda forimätningsmetoder samt jämföra hur resultaten av de olika metoderna förhåller sig till varandra. Metoder: I studien jämfördes metoderna Modifierad Thorington (MT), Schober (SCH) och von Graefe (VG) på trettio försökspersoner. Samtliga mätningar utfördes i samma ordningsföljd och inleddes med Modifierad Thorington följt av Schober och avslutades med von Graefe. Varje metod mättes tre gånger för att kunna utvärdera repeterbarheten. I studien mättes enbart avståndsforier. Resultat: Modifierad Thorington sattes som "guldstandard" varpå de övriga metoderna jämförts med den. Vid horisontella forier ≤1,0Δ gav samtliga metoder jämförbara resultat. Vid exoforier visade Modifierad Thorington högst forier, medan Schober visade lägst. Endast en person hade en esofori ≥1,0Δ med Modifierad Thorington därför kunde inga jämförelser göras mellan resultaten av de olika metoderna vid esofori. Slutsats: Modifierad Thorington, Schober’s test och von Graefes metod för forimätning visade alla jämförbara resultat bortsett från mätningar vid högre forier. SCH visade den bästa repeterbarheten baserat på den lägsta standardavvikelsen (0,19Δ) följt av MT (0,45Δ) och VG (0,47Δ). Genom att jämföra mätningarnas repeterbarhet med korrelationskoffecienten för varje metod (T1 vs T2, and T1 vs T3) kunde en något högre korrelation ses för MT (r=0.96, 0,96) än SCH (r=0,95, 0,93). Även von Graefe visade bra korrelation mellan mätningarna (r=0,90, 0,93), trots att värdena var något lägre än för MT och SCH.

Syfte: Syftet var att undersöka om och i så fall hur ackommodativ facilitetsträning, med +/- 2,00DS-flippers, under en vecka, påverkar ackommodation, vergens och binokulärseende. Metod: I studien undersöktes 17 försökspersoner mellan 20-30år. Av dessa fick 3 försökspersoner avbryta medverkan på grund av olika skäl. Försökspersonerna ombeddes att sitta på 2 synundersökningar, varav en före och en efter ackommodativ facilitetsträning. Undersökningarna inleddes med ett objektivt refraktionsvärde, följt av en anamnes. Därefter utfördes en binokulär synundersökning tillsammans med binokulära mätningar, varav en mätte den ackommodativa faciliteten. Alla dessa mätningar upprepades efter en veckas ackommodativ facilitetsträning med en +/-2,00DS-flipper. Resultat: Hos 12 av 13 försökspersoner visar mätvärdena en märkbar ökning av den ackommodativa faciliteten, efter en veckas flipperträning. Förändringen i gradient AK/A skiljer sig från höga- och låga AK/A-värden. AK/A-värdet minskade för de försökspersonerna med högt AK/A och ökade för de försökspersonerna med lågt AK/A. Det förekom en skillnad i närfori efter flipperträning visade sig värdena gå mer mot plus, det vill säga mer mot esofori, med undantag från någon försöksperson. Övriga mätningar visade inga signifikanta skillnader, där p > 0,05 (Students paired t-test) Slutsats: Ackommodativ facilitetsträning, med +/-2,00DS-flippers, ökar den ackommodativa faciliteten i denna grupp. Det är svårt att i de övriga mätningarna finna ett klart samband mellan skillnader före och efter den ackommodativa facilitetsträningen.

För att en skarp bild ska kunna avbildas på retina krävs det att cornea och lins är transparenta men även att de innehar kvalitativa egenskaper i brytning. Fel i corneal kurvatur är en av orsakerna till refraktiva fel hos ögat. Kurvaturen kan mätas med en keratometer eller en topograf, vilken den sist nämnda även har stor betydelse bland annat vid kontaktlinstillpassning, refraktiv kirurgi och till hjälp vid diagnostisering av flera sjukdomstillstånd. Syfte: Syftet med den här studien var att undersöka om kurvaturen ändras under dagen, på en 8-timmars period, och i så fall hur mycket. Metod: Corneal kurvatur studerades på 16 ögon, 7 män och 9 kvinnor, med en median ålder på 24 år. Mätningarna utfördes med en Topcon CA-100F Corneal Analyzer, tre gånger under en dag, med fyra timmars mellanrum. Nio punkter på cornea jämfördes specifikt, vilka var apex samt 1 och 2 mm därifrån; superiort, temporalt, inferiort och nasalt. Resultat: Studien visade att cornea var flatast på morgonen och blev kupigare under dagen på alla mätpunkter förutom superiort. Förändringen var större på punkterna 2 mm från apex än 1 mm i alla riktningar förutom den temporala. Den totala variationen i snitt för alla punkter var en kurvaturminskning på 0,0332 ±0,07 mm och en genomsnittlig ökning i brytkraft på 0,17 ±0,35 D. Slutsats: Studien visar en signifikant förändring i corneal kurvatur och brytkraft under dagen. Dock var variationen i kurvatur individuell och därför ses en viktig roll i att ta topografibilder på varje enskild patient.

No description available.

<p><strong>ABSTRAKT</strong></p><p>Vid kataraktkirurgi är det viktigt att med stor noggrannhet kunna beräkna ögats postoperativa refraktion. För detta finns det flera olika biometriformler, varav SRK/T, Haigis och Hoffer Q har ingått i denna studie.</p><p><strong>Syfte:</strong> Att jämföra hur de tre formlerna presterar i genomsnitt när man jämför den beräknade postoperativa refraktionen med det verkliga utfallet, samt att se om det finns någon skillnad i utfallet i relation till ögats axiallängd.</p><p><strong>Metod:</strong> Data från 81 ögon erhölls från ögonkliniken i Kalmar. Alla var uppmätta med IOLMaster och hade genomgått fakoemulsifikation. Den vikbara intraokulära lins som användes var Alcons Acrysof SN60WF. Data från biometrin sattes in i var och en av de tre formlerna och beräknad postoperativ refraktion jämfördes sedan med verklig. SRK/T och Hoffer Q hade optimerade konstanter, medan Haigis tre konstanter hämtats ur publicerat material. Jämförelse gjordes även för ögon med axiallängd kortare än 22 mm och längre än 25 mm.</p><p><strong>Resultat:</strong> Ingen statistiskt signifikant skillnad i utfall mellan SRK/T, Haigis och Hoffer Q fanns generellt sett. I relation till axiallängden fanns en tendens att Hoffer Q påverkas något. För ögon längre än 25 mm fanns heller ingen statistiskt signifikant skillnad mellan de tre formlerna. I gruppen med ögon kortare än 22 mm fanns det en statistiskt signifikant skillnad mellan SRK/T och Hoffer Q respektive Haigis och Hoffer Q. Dock var urvalet av korta och långa ögon så litet att någon slutsats inte kunde dras av detta.</p><p><strong>Slutsats:</strong> Studien visar att det inte finns någon statistiskt signifikant skillnad mellan hur SRK/T, Haigis och Hoffer Q presterar i genomsnitt. Inte heller i relation till olika axiallängder kan man se någon direkt skillnad mellan formlerna.</p><p>Det verkar sannolikt att Haigis formel kommer att kunna prestera ännu bättre när dess konstanter optimerats.</p>

<p>Purpose: The aim of the study was to investigate if static retinoscopy has a higher correlation with monocular than binocular subjective refraction, and also to see if there is any difference between these results and Mohindra retinoscopy.</p><p>Methods: Retinoscopy and subjective refraction was performed on 32 adult subjects and the results from 29 of these were analysed.</p><p>Results: The statistical analyses showed that static retinoscopy has a higher correlation with monocular than binocular subjective refraction. Overall the correlation was high between all the refraction methods.</p><p>Conclusion: Static retinoscopy has a higher correlation with monocular than binocular subjective refraction in adults. Static and Mohindra retinoscopy are similar, and Mohindra retinoscopy is highly correlated with subjective refraction in adults.</p>

<p>Introduction: Research has shown that people become more myopic when performing nearwork. This phenomenon is called nearwork-induced transient myopia (NITM). Although this nearsightedness is temporary it is possible that it has an effect on individuals over time, causing permanent myopia, but from a more short-term and clinical point of view; can NITM have implications on the ordinary visual examination?</p><p>Aim: The purpose of this study was to investigate if prolonged nearwork can produce a change in the distance refraction significant enough to be measured with commonly occurring instrumentation used in clinics and if patients can be overcorrected because of this.</p><p>Methods: 23 emmetropic and myopic subjects with a mean age of 24 years were examined at two occasions; prior to and after approximately 2 hours of nearwork. The refraction was determined using a Topcon VT-10 manual phoropter and the end-point of refraction was defined using the duo-chrome test.</p><p>Results: When the data was averaged across all test subjects it revealed a statistically significant myopic refractive shift of 0.16 D. A subgroup analysis revealed an average myopic shift of 0.28 D in the myopic subjects (Student’s paired t-test; P < 0.05) and an average myopic shift of 0.05 D in the emmetropic subjects (Student’s paired t-test; P > 0.05).</p><p>Conclusion: Based on the data and results presented in this study and the results from earlier studies it is reasonable to say that there is a small risk that some patients could be overcorrected due to prolonged nearwork being performed prior to a visual examination.</p>

<p>Syfte: Syftet med studien var att undersöka myopiförekomsten i fyra städer i Nicaragua för att sedan jämföra resultatet med studier om myopiförekomst från andra delar av världen. Om resultatet skiljer mellan de olika studierna så skall dessa skillnader försöka förklaras.</p><p>Metod & material: Undersökningarna utfördes i fyra olika städer i Nicaragua av tre optikerstudenter och en legitimerad optiker. Försökspersonerna, som var mellan 6 och 95 år, fick själva uppsöka undersökningsplatserna efter det att olika organisationer spridit information om var och när undersökningarna skulle ske. En testtavla med Snellen E sattes upp på 5 meters avstånd och försökspersonerna refraktionerades binokulärt med provbåge och provglas. Sedan jämfördes resultatet med andra studier om myopiförekomst.</p><p>Resultat: Av de 1178 personerna som undersöktes så hade 73 stycken en myopi på minst -0,50 D vilket motsvarar en myopiförekomst på 6,20% hos försökspersonerna. Av de myopa försökspersonerna var 48 stycken kvinnor och 25 stycken var män. Högst myopiförekomst var det i åldersgruppen 65 år och äldre där närmare 21% var myopa. Då man jämförde myopiförekomsten i Nicaragua med andra studier fann man att den var lägre i Nicaragua jämfört med alla studier förutom två. De två studierna med lägre myopiförekomst undersökte barn mellan 5-15 år och var utförda i Nepal och Sydafrika. Störst skillnad var det mellan Nicaragua och en studie med studenter mellan 15 och 19 år från Singapore medan det var minst skillnad mellan resultatet från Nicaragua och det från en studie utförd i Ecuador med försökspersoner mellan 18 och 45 år.</p><p>Slutsats: Myopiförekomsten i den undersökta gruppen i Nicaragua var betydligt lägre än de flesta studier resultatet jämfördes med. Orsaken till detta kan vara skillnader i hur mycket närarbete försökspersonerna utför samt genetiska faktorer då myopi kan ärvas vilket ökar myopiförekomsten i vissa delar av världen.</p>

<p>Introduction: Quite new on the Swedish market are orthokeratology lenses, used for both correction and myopia control. At the moment there are 22 practitioners in Sweden fitting orthokeratology lenses and 5 of those stands for 75 % of all fittings. Measuring the intraocular pressure in the eye is an important part of an eye- examination, because high intraocular pressure can result in glaucomatous changes. When using the orthokeratology lenses the corneal thickness changes, it decreases in the central epithelium and increases in the midperipheral stroma. The corneal thickness is affecting the intraocular pressure value.</p><p>Aim: The aim of the study was to evaluate how the intraocular pressure, measured with a non-contact tonometer, changes when using orthokeratology lenses.</p><p>Method: 7 people were fitted with orthokeratology lenses. The intraocular pressure was measured before using the lenses, after the first night, after the third night and after the seventh night. 12 eyes were measured after the tenth night, because of drop- out of two eyes.</p><p>Result: Already after the first night a significant decrease in the intraocular pressure occurred with 1, 34 mm Hg (p= 0,049). Day ten the intraocular pressure had an average decrease of 2, 67 ± 2, 14 mm Hg, which was a significant change (p= 0, 002 ).</p><p>Discussion: This study shows when wearing orthokeratology lenses a decrease in 2, 67 ± 2, 14 mm Hg at day 10 can be expected.</p>