Huvudargumenten till att införa en flexibel arbetstidsmodell har varit att man vill få större delaktighet för personalen i planeringen av arbetet. Från arbetsgivarsidan vill man få en möjlighet att styra bemanningen efter verksamhetens behov. Denna arbetsform har av de allra flesta uppfattats positivt. Argument som att det blir längre ledigheter lyfts ofta fram, det blir mer tid över till familjen, och att det är ganska lätt att byta arbetspass i händelse av sjukdom. I denna rapport vill vi betona de nackdelar som en flexibel arbetstidsmodell kan föra med sig. Flera av dessa nackdelar kan man med framsynthet och kreativitet minska redan när man sitter i en förhandlingsfas om arbetstidsmodellen. Det som avhandlas i denna rapport är bland annat de faktorer som på olika sätt kan påverka arbetsmiljön och hur omgrupperingar av personal påverkar gruppens prestationsförmåga samt ledarskapet. Vad som händer med sjukproblematiken är mycket svårdefinierad, vissa rapporter visar på att korttidsfrånvaron har sjunkit på flera håll. Vad det gäller långtidsfrånvaron är det fortfarande osäkert och mer forskning behövs. Vi anser att nackdelarna med periodplanering överväger fördelarna för poliser i yttre tjänst eller utryckningsverksamhet. Anledningen till detta är främst att den psykiska påfrestningen för individen ökar och på sikt medför risk för ohälsa.

Polisyrket är ett högriskyrke vad gäller våld och hot. Bakgrunden till detta arbete är vårt eget intresse i ämnet individuellt krisstöd och att ge läsaren en inblick i vilka metoder som används vid krishantering. Vi vill också påvisa de följdverkningar som kan uppkomma om en polis inte får adekvat hjälp efter en traumatisk händelse. Bearbetas dessa upplevelser på ett rationellt sätt så kan resultatet bli en polis som utför sitt arbete på ett förtjänstfullt sätt, vilket gagnar alla i samhället. Vårt arbete bygger till stor del på de handlingsplaner vi studerat från Jämtlands respektive Västerbottens läns polismyndighet. Utöver dessa handlingsplaner har vi genom litteraturstudier inhämtat kunskap som är relevant för ämnet, vi har även samtalat med debriefinghandledare för att få en syn på hur debriefing går till. Resultatet av arbetet är att båda myndigheterna har dokumenterade handlingsplaner för debriefing, där det beskrivs när det är befogat och på vilket sätt som debriefingen skall genomföras. Ingen av myndigheterna har däremot någon förutbestämd plan för hur den enskilde polisen skall beredas någon ytterligare hjälp. Vad som framkommit i arbetet är att individuell debriefing vid skrivandet av detta arbete inte är högt prioriterat på myndigheterna. Det kan kanske förklaras genom att debriefing i grupp har den effekt som önskas, eller så kan det vara så att det inte är ekonomiskt försvarbart.

Krisberedskapsmyndigheten har upphandlat ett nytt radiokommunikationssystem (Rakel) som ska implementeras inom flertalet verksamhetsområden, bland dessa polisorganisationen. Syftet med detta arbete är att belysa vilka eventuella hälsorisker som kan följa med det nya systemet samt hur krisberedskapsmyndigheten och fackförbunden arbetat med upphandlingen. Under arbetets gång har vi försökt spegla en nyanserad bild av den forskning som finns inom det elektromagnetiska området. Den forskning vi beskriver i arbetet är en sammanställning av både de positiva och negativa ståndpunkterna i frågan. De övriga källor som vi använt är främst intervjuer med personal från Krisberedskapsmyndigheten, polisförbundet och brandförsvaret. Sammanfattningsvis kan nämnas att forskarna inom det elektromagnetiska området är ense om att det inte går att bevisa att elektromagnetisk strålning är farligt men bedömningen om vilka de eventuella hälsoriskerna är skiljer sig. Vår slutsats grundar sig på att krisberedskapsmyndigheten har genomfört en väl utförd upphandling och att fackförbunden har tagit hälsofrågan på stort allvar. Vi anser att det nya kommunikationssystemet ska implementeras men att ytterligare forskning och uppföljning inom området bör genomföras.

Att poliser blir utsatta för hot i tjänsten är inte ovanligt. Undersökningar visar att vi som nyutexaminerade unga poliser löper större risk för att bli utsatta för hot (SCB, 2003). Därför ansåg vi att det skulle vara intressant att undersöka hur bland annat polismyndigheten i Västra Götaland hanterar dessa hot. Syftet med denna rapport är att undersöka hur arbetsgivaren hjälper poliser som blivit utsatta för hot i tjänsten och vilka åtgärder som kan bli aktuella. Vi vill även ge en lättillgänglig och överskådligt bild över vad som händer när en polis blir hotad i tjänsten i Västra Götaland respektive Västerbotten. I vårt fördjupningsarbete försöker vi besvara följande frågeställningar. Har Rikspolisstyrelsen (RPS) utfärdat styrdokument för polismyndigheterna avseende poliser som blivit utsatta för hot i tjänsten och hur är dessa utformade Har det utifrån RPS utformats handlingsplaner? Finns det vid polismyndigheterna i Västerbotten respektive Västra Götaland några rutiner vid den här typen av särskild händelse? Vi har även undersökt vilka åtgärder som vidtas vid respektive myndighet när anställd polis blir utsatt för hot? Att arbeta med denna typ av ärenden har under de tio senaste åren varit en växande verksamhet. RPS har inte gett några direkta direktiv till polismyndigheterna i landet, utan de har själva utvecklat verksamheten utifrån personalresurser och ekonomi. På detta sätt har alltså insatserna blivit olika för en polis beroende på i vilken myndighet denne tjänstgör. Med anledning av stegringen av våldet och hoten mot poliser har man bestämt sig för att utveckla en nationell handlingsplan för att kunna ge varje polis samma skyddsåtgärder oavsett vilken polismyndighet man arbetar vid i Sverige

I den norrländska glesbygden blir de tjänstgörande poliserna inte yngre eller fler till antalet. Syftet med rapporten är att beskriva de fördelar och nackdelar som finns med att arbeta som polis på en liten ort samt att belysa problem som uppstår i och kring polisorganisationen för glesbygden. Framtida rekryteringar till glesbygden måste vara mera specifikt inriktade mot vad som krävs av de poliser som ska tjänstgöra på mindre orter. Polismyndigheterna måste kunna erbjuda mer än en rik fritid med jakt och fiske. I olika statliga utredningar beskrivs problem som ojämn åldersstruktur, bristande resurser, dålig arbetsmiljö och glesbygdsspecifika faktorer. De poliser jag intervjuat har också redogjort för dessa problem. Av dessa polisers beskrivningar av fördelarna respektive nackdelarna med att arbeta som polis på en liten ort har jag kunnat skapa mig en uppfattning om deras arbetsförhållanden. De beskriver alla ett omväxlande arbete där de har stora möjligheter att påverka den polisiära verksamheten och att de har en mycket personlig arbetsplats med bra kontakter. Om du vill göra karriär bör du tänka på att den lilla stationen genom tradition fortfarande är låst vid förlegade åldersprinciper och att din lön utvecklas sämre. För att få en så representativ bild som möjligt har jag valt att intervjua poliser ur olika åldersgenerationer. Resultatet av intervjuerna visar en samstämmig uppfattning att på en mindre ort är du alltid polis och att allmänheten är dina bästa informatörer.

Denna rapport undersöker vad som händer när en polis har tvingats använda sitt tjänstevapen i nödvärn, nöd eller med laga befogenhet. I bakgrunden presenteras statistik om hur ofta och mot vad poliser i Sverige skjuter och när enligt lagstiftningen en polis har rätt att skjuta. Vidare presenterar rapporten de olika studier som gjorts på poliser som skjutit i tjänsten, vilka psykiska reaktioner de har upplevt. Rapporten presenterar de krav som Polismyndigheterna har för att utreda dessa händelser samt hur de ska hjälpa och stötta den enskilda polismannen. För att kontrollera hur omhändertagandet och utredning upplevs redovisas tre intervjuer med poliser som skjutit i tjänsten. Intervjuerna beskriver hur polismännen har upplevt händelserna, hur de upplevt utredningarna, vilka reaktioner som följt av händelserna samt vilket stöd och omhändertagande de fått från Polismyndigheterna. Poliserna i intervjuerna beskriver att de upplevt olika psykiska reaktioner efter händelserna t.ex. irritation, och sömnsvårigheter. Resultatet visar att det är stor skillnad för omhändertagandet mellan olika Polismyndigheter och att samtliga intervjuade känt att de behövt hjälp och stöd av något slag.

Bakgrunden till det här arbetet var att vi sällan stött på kvinnliga chefer under våra fältstudieveckor. Vi frågade oss utifrån detta hur det är att vara kvinnlig chef inom polisen. Det finns heller inget skrivet om ämnet och därför var vårt syfte att belysa hur de intervjupersoner som arbetet bygger på upplever sig själva som chefer. Om upplevelsen förändrades med tiden och varför. Hur de bemöttes av och hur de bemötte sina kollegor i sin chefsroll. Sammanlagt intervjuade vi fyra kvinnliga chefer på olika polismyndigheter och intervjuerna bestod av frågor som bygger på syftet. Det resultat som vi fick fram visade att intervjupersonerna upplever sig själva som bra chefer som leder sitt lag framåt och är lyhörda mot gruppen. De menade också att de bemötte alla sina kollegor på samma sätt och att deras chefsroll stärktes med tiden. De upplevde också att bemötandet från deras kolleger var positivt över lag. En slutsats vi drog var att intervjupersonerna verkade arbeta på ett liknande sätt, att diskutera sig fram till beslut i gruppen så att alla känner sig delaktiga. De verkade alla arbeta utifrån att skillnaden mellan chef och kollega skulle bli mindre, eftersom de ville att kollegorna skulle vara delaktiga i arbetet och få vara med och bestämma. Arbetet bygger på den teori och resultat vi fick fram och då teorin bara är skriven av kvinnliga författare ger det arbetet sin prägel.

Syftet med studien var att bidra och lyfta diskussionen kring kåranda. Fokus lades på vad som kan hända när den starka kåranda övergår till att vara en belastning för polisen, och hur denna situation kan hanteras utifrån lednings- och individperspektiv. Studien hade även till syfte att skapa en förståelse för kårandans betydelse och hur den påverkar polisorganisationen positivt. Begreppet organisationskultur användes som utgångspunkt för att underlätta förståelsen för kårandans påverkan på organisationen och dess medlemmar. Ytterligare teorier presenterades gällande svårigheten för ledningen att påverka organisationskulturen och därmed även kårandan. Data insamlades genom litteraturstudier samt genom granskning av undersökningen utförd år 2005 av Polisförbundet gällande etik bland deras medlemmar. Resultatet av studien visade att inom poliskåren är organisationskulturen väldigt stark och tydlig och uttrycks bland annat genom den så kallade kårandan. Anledningen till att kårandan är så pass viktig och stark kan främst ha att göra med de risker yrkesutövningen medför. Studien visade även på att de mer etablerade kollegorna på arbetsplatsen har en viktig roll i formandet av den nya aspiranten. Studien visar tydligt att ledningen har en viktig roll i utvecklingen av en kåranda med positiva effekter detta genom att utse lämpliga handledare som är goda föredömen och inte tolererar felsteg. Ledningen bör även föra en ständig diskussion om det etiska förhållningssättet

Varje polismyndighet har idag en skyldighet att ha en utarbetad mångfaldsplan. Därför har vi studerat två myndigheters mångfaldsplaner och ställt frågor utifrån dessa till de ansvarig inom varje myndighet. Kåren är idag väldigt homogen med tanke på kön och etnicitet. Endast 19,6 % av poliserna i Sverige idag är kvinnor och någon statistik på hur många invandrare som finns ute på myndigheterna finns över huvud taget inte. Litteratur har vi införskaffat från bibliotek, Internetsidor samt kontakt med personer från en av landets polismyndigheter. Vi valde ut en mångfaldsplan som vi valde att granska närmare. Efter att ha granskat policydokumentet tog vi kontakt med en av de personer som varit med och utformat dokumentet och ställde frågor kring dokumentet för ytterligare information. Därefter intervjuades två polisaspiranter som fick berätta om hur de upplevde att myndigheten jobbade med frågan. För att säkerställa att målen uppnås anser vi att det klart och tydligt framgå vem som är ansvarig för åtgärden, exakt vad denna person skall göra och när det skall vara genomfört. Vi har genom detta arbete gett en bild av vad mångfald är för något samt vad det betyder för vårat samhälle. För att en förändring skall kunna bli möjlig anser vi att rekryteringen till polisskolorna bör ses över, detta för att fler personer med annan kulturell bakgrund än Svensk skall kunna berika organisationen med deras erfarenheter och kunnande.

Syftet med denna rapport är att undersöka hur den fysiska träningen inom ramen för friskvårdsarbete bedrivs inom polisen och varför man i dag inte har några fysiska krav för poliser. Bakgrunden till ämnesvalet ligger i vår uppfattning att det är konstigt att det ställs fysiska krav på polisstudenter och polisaspiranter men inte på färdiga poliser. Vi har gjort en teoretisk studie inom ämnet friskvård, främst fysisk träning, för att beskriva fördelarna med att satsa resurser på detta samt visa på faktorer som har betydelse för att en friskvårdssatsning skall bli framgångsrik. Sedan presenterar vi hur polisen och försvarsmakten arbetar med dessa frågor inom de respektive organisationerna. Som underlag för informationen har vi främst använt oss av sakkunniga personer inom de båda organisationerna som har intervjuats. Resultatet visar att det finns både likheter och olikheter mellan de båda organisationernas sätt att bedriva friskvård och fysisk träning. När det gäller polisen så har varje enskild polismyndighet själv ett stort ansvar för utformningen av hälsoarbetet vilket innebär att det ser olika ut över landet. I det avslutande kapitlet diskuteras vilka fördelar det finns med att satsa på friskvård samt vad införandet av krav skulle kunna innebära. Förslag om hur polisen skulle kunna jobba med frågan redovisas.