In an era where mens violence against women is increasingly recognized as a growing societal issue, this study focuses on the role of next of kins. These next of kins, often overshadowed by the victims of violence, face daily challenges arising from the violence. The study aims to explore the challenges adult next of kins experience in supporting their abused loved ones, the strain on their well-being, and their experiences and needs for support. Using qualitative interviews with ten adult next of kins and an abductive approach, results were analyzed alongside previous research and theories of secondary and vicarious traumatization, codependency, and social exchange theory. The empirical data yielded three main themes: the next of kins care, external support, and the silent burden, further developed into four analytical themes: conditional support, loss of a relationship, involuntary impact on well-being, and in the shadow of the abused.  The findings reveal significant challenges next of kins face in supporting the abused, especially in adapting support to the victims' wishes. The adaptation by next of kins is examined through codependency theory, highlighting strategies used to manage the situation. The study also indicates the psychological and physical impact on next of kins, with symptoms like anxiety, worry, and sleeplessness. Although some symptoms align with secondary traumatization, they more closely fit vicarious traumatization, emphasizing the personal internal change of helping a traumatized loved one. Furthermore, the study underscores the need for increased societal awareness of violence in intimate relationships and its impact on next of kins. Many relatives do not prioritize seeking help for themselves, focusing instead on the victim, and those who seek support often find it lacking due to misunderstanding or lack of knowledge.          This study aims to deepen the understanding of the challenges next of kins face in supporting their loved ones and how they perceive their own support needs. By doing so, it contributes to a relatively new field of knowledge by providing deeper insights into the experiences of next of kin’s and suggesting areas for improvement. / I en tid där mäns våld mot kvinnor alltmer uppmärksammas som ett växande samhällsproblem, fokuserar denna studie på de anhörigas roll. Dessa anhöriga, som ofta är i skuggan av de våldsutsatta, hanterar dagligen den belastande situationen som uppstår av våldet. Studiens syfte är att utforska vilka utmaningar vuxna anhöriga upplever av att stötta sin våldsutsatta närstående, vilka påfrestningar på måendet anhöriga upplever, samt deras erfarenheter och behov av stöd. Genom kvalitativa intervjuer med tio vuxna anhöriga och en abduktiv forskningsansats har resultaten analyserats tillsammans med tidigare forskning och teorierna sekundär och vikarierande traumatisering, medberoende och sociala utbytesteorin. Studiens empiriska data resulterade i tre huvudteman; den anhöriges omsorg, det utomstående stödet och den tysta bördan, vilka ytterligare utvecklades till fyra analytiska teman; det villkorande stödet, förlusten av en relation, den ofrivilliga påverkan på måendet och i skuggan av den våldsutsatta. Resultaten påvisar att anhöriga ställs inför betydande utmaningar i sitt stöd till de våldsutsatta, särskilt när det gäller att anpassa stödet efter de våldsutsattas önskemål. Anhörigas anpassning till situationen undersöks genom medberoendeteorin, som belyser de strategier anhöriga använder för att hantera situationen. Studien visar också hur anhörigrollen innebär en psykisk och fysisk påverkan, med symptom som ångest, oro och sömnlöshet. Även om anhörigas symtom delvis överensstämmer med sekundär traumatisering, matchar de i större utsträckning kriterierna för vikarierande traumatisering, vilket betonar den inre personliga förändringen av att hjälpa en närstående som upplevt trauma. Vidare framhåller studien vikten av en ökad samhällelig kunskap om våld i nära relationer och dess påverkan på anhöriga. Många anhöriga prioriterar inte att söka hjälp för sig själva, då fokus oftast ligger på den våldsutsatta och de som söker stöd upplever generellt ett bristande stöd i form av oförståelse eller okunskap.  Denna studie syftar till att fördjupa förståelsen om de utmaningar anhöriga möter när de stöttar sina närstående, samt hur de själva upplever behovet av stöd. Med detta bidrar studien till ett relativt nytt kunskapsområde genom att ge en djupare inblick i anhörigas erfarenheter och förslag till förbättringsområden.

Syftet med den här studien är att, via en forskningsöversikt, besvara frågorna om vilkaförsvårande respektive underlättande faktorer det finns för äldre våldsutsatta kvinnor attlämna ett våldsamt parförhållande. De teoretiska utgångspunkterna är ålderism, makt ochcopingstrategier. Resultaten visar att manipulation, kontroll, begränsning av socialt umgänge,kontroll över ekonomin och begränsning av rörelsefriheten är partnerns sätt för att ökakvinnans eftergivenhet och tillgivenhet. De underlättande faktorerna är familjemedlemmarsom ger stöd till kvinnan, kvinnans egen förmåga att finna copingstrategier och när samhälletger strategier för att kvinnan ska kunna lämna. Ålderismen visas bland annat genom attsamhället har stereotypa föreställningar om äldre och att ålderismen är implementerad i såvälhälso- och sjukvård som i det sociala arbetet. Detta försvårar att äldre kvinnor får den hjälpde skulle behöva. Makt kan ses från flera perspektiv; våldsutövarens makt mot den äldreutsatta kvinnan, samhällets makt och kultur. Copingstrategier kan bidra till att den äldrevåldsutsatta kvinnan lägger gränser eller förklaringar i relationen och samtidigt stärkskvinnan emotionellt. Copingstrategier kan å andra sidan bli en försvårande faktor till att äldrevåldsutsatta kvinnor stannar kvar i parförhållandet.Titel: Att som äldre kvinna lämna ett våldsamt förhållande.Författare: Elin Allbrand och Ann-Sofie Gripenberg

Denna studie syftar till att analysera hur kvällspressen framställer manliga och kvinnliga förövare av dödligt partnervåld och se om det finns några likheter och skillnader i konstruktionen mellan könen. Analysen utgår från den genusteoretiska ansatsen normativ femininitet och maskulinitet samt medieteorin om nyhetsvärden. Det empiriska materialet hämtades ur de två mest rikstäckande kvällstidningarna Aftonbladet och Expressen och gäller de mest omskrivna fallen av dödligt partnervåld mellan åren 2017–2022, två fall med kvinnliga förövare och två med manliga. Genom en kvalitativ innehållsanalys framträdde tre teman; ”Skuld, driv & ursäkter”, ”Våld & kontroll”, och ”Kvinnliga kontraster & Manlig dubbelhet”. Det empiriska materialet visar hur artiklarna reproducerar samhällets normativa föreställningar om genus även när det gäller något så avvikande som dödligt partnervåld. Detta görs dock på olika sätt gällande de manliga och kvinnliga förövarna då männen framställs som avvikande från den normativa maskuliniteten medan kvinnorna avviker från hela det feminina spektret. Samtliga förövare anses chockerande och sensationella vilket gör dem nyhetsvärdiga men framställningen av förövarna skiljer sig beroende på kön vilket delvis tycks vara påverkat av föreställningar om genus. Det återfinns flera nyhetsvärden i materialet, trots att även de till viss del skiljer sig åt mellan de kvinnliga och de manliga förövarna. Gällande de kvinnliga förövarna höjs nyhetsvärdet av att förövaren är en kvinna och gällande de manliga förövarna höjs nyhetsvärdet av fallens grova våldshandlingar och det längre händelseförloppet.

Bakgrund: Hot och våld är en bidragande faktor till kvinnors ohälsa världen över. Syfte: Studiens syfte var att undersöka i vilken utsträckning sjuksköterskor ställer frågor om våld i nära relation (intimate partner violence, IPV) till sina patienter samt, om det finns skillnader mellan olika grupper sjuksköterskor angående benägenhet att ställa frågor om våldsutsatthet. Ytterligare ett syfte var att undersöka faktorer som påverkar huruvida frågan ställs eller inte, samt om frågor ställs i lika stor utsträckning till båda könen. Metod: Studien är deskriptiv och ett studiespecifikt frågeformulär användes. Sjuksköterskor (n=41) vid fyra olika avdelningar på ett sjukhus i en mellanstor stad i Sverige besvarade en enkät som innehöll 13 frågor. Den totala svarsfrekvensen var 44 %. Resultat: Av sjuksköterskorna ställde 7,2 % alltid frågor om IPV. Cirka 30 % uppgav att de ställde frågor om IPV ibland. Sjuksköterskor äldre än 35 år tenderade att oftare ställa frågor om IPV än de som var yngre. På den geriatriska avdelningen togs frågor om IPV oftare upp. Det mest förekommande svaret var att frågor endast ställdes vid misstanke om våldsutsatthet (45 %). Ett annat vanligt hinder var språkbarriärer mellan sjuksköterska och patient (41,5%). Ytterligare faktorer som påverkade var att en relation inte hunnits skapa till patienten (34,1%) eller att det inte var relevant att ställa frågan (34,1%). Av studiedeltagarna svarade 41 % att de var osäkra på hur de skulle gå tillväga i de fall det uppdagas att en patient är utsatt för IPV. Fler sjuksköterskor (59 %) ställde oftare frågor om IPV till kvinnor än till män. Slutsats: Få sjuksköterskor ställer alltid frågor om IPV. Många känner sig osäkra hur de ska gå tillväga när våldet uppdagas, att de upplever att de har bristfällig kunskap i ämnet och att det finns hinder som påverkar att frågor om våld inte ställs. Med hjälp av utbildning och tydliga handlingsplaner kan sjuksköterskor troligen öka sin kunskap och beredskap kring identifiering och hantering av de våldsutsatta patienterna. / Background: Threats and violence are contributing factors to women's illhealth worldwide. Objective: The aim was to investigate the extent to which nurses ask questions about domestic violence to their patients, and if there are differences between different groups of nurses regarding the tendency to ask questions about exposure to violence. Another aim was to investigate the factors that affect whether the question is asked or not, and if the questions are asked equally to both sexes. Method: The study is a descriptive study and a questionnaire made for this study was used. Registered nurses (n = 41) at four different departments in a hospital in a medium-sized city in Sweden answered a questionnaire containing 13 questions. The overall response rate was 44%. Result: Of the participants 7,2 % always asked questions about intimate partner violence (IPV). Approximately 30 % asked questions periodically. Nurses older than 35 years tended to ask questions more frequently than those who were younger. At the Geriatric Department questions were asked more regularly about IPV. The most common answer was that questions about IPV only were asked based on suspicion of exposure to violence (45%). Another common obstacle was language barriers (41, 5%) between nurse and patient. Additional factors that influenced was that a relationship had not been made with the patient (34,1%) or that it was not relevant to ask the question (34, 1%). Of the study participants, 41 % reported that they were unsure of how to proceed in cases where it was found that a patient was exposed to domestic violence. More nurses (59%) asked women questions about IPV more frequently than men. Conclusion: Few of the nurses always ask questions about IPV to their patients. There are obstacles to screen about IPV and many feel unsure how to proceed when violence is revealed. The nurses feel they have too little knowledge of the subject. With the help of training and clear action plans nurses can probably increase their knowledge and preparedness in the identification and management of abused patients.

Syfte:Att undersöka barnmorskors upplevelser och erfarenheter av att ställa frågor om våld enligt nationella riktlinjer. Design: Intervjustudie baserade på nio enskilda semistrukturerade intervjuer som analyserats med kvalitativ innehållsanalys. Omgivning: Fem mödrahälsovårdscentraler i norra Sverige. Deltagare: Nio barnmorskor, som arbetade på landstingsägda och privata hälsocentraler. Barnmorskorna som var i åldrarna 34 – 62 år hade erfarenheter av att arbeta inom mödravården liksom förlossningsvården. (Alla deltagare gav muntligt och skriftligt medgivande på att delta i studien). Resultat: Deltagarnas upplevelser och erfarenheter att arbeta med stöd av riktlinjer och fråga om våldsutsatthet kan sammanfattas i det övergripandet temat: Behöver rätt verktyg för att våga öppna Pandoras ask. Kategorierna: Sakna förutsättningar för att arbeta på ett bra sätt, Övervinna hinder, Hantera egna känslor och Känna trygghet och stöd när arbetet känns svårt beskrev olika aspekter av upplevelser och erfarenheter. Slutsats: Trots att riktlinjerna upplevs som stöd för arbetet visade studien att frågan om våld kan vara svår att ställa på grund av olika omständigheter. Barnmorskan kan då välja att avstå från att fråga eller skjuta upp frågan till ett senare tillfälle i det enskilda fallet trots medvetenhet om att hon ska ställa frågan. Kliniska implikationer: Mer utbildning och fortbildning behövs för barnmorskornas trygghet i att arbeta våldspreventivt. De riktlinjer som finns kan behöva utvecklas och förbättras för att minska osäkerheten vid olika dilemman när barnmorskan ska fråga om våldsutsatthet. / Objective: To explore midwive´s experiences of posing questions about intimate partner violence according to national guidelines.Design: Interview study with individual semi-structured interviews using qualitative content analysis for analysis.Setting: Five antenatal clinics in northern Sweden.Participants: Nine midwives, working in public and private antenatal care clinics. Midwives aged 34 to 62 years with experiences in antenatal health care as well as delivery care participated. All participants gave their verbal and written concent to participate in the study.Results: Participants´ experiences working with support of the guidelines and terms of intimate partner violence can be summed up in the overarching theme: Need to have the right tools to dare open Pandora´s box. The categories: Lack of opportunities to work in a good way, Overcoming barriers, Manage your own emotions and Feel safety and support when work feels difficult described different aspects of experiences.Conclusion: Although the guidelines are perceived as supporting the work study showed that the issue of violence can be difficult to make because of the different circumstances. The midwife can then choose to refrain from asking or defer the matter to a later date in the case despite awareness that she should ask the question.Clinical implications: More education and training is needed to increase midwives security in violence prevention work. The guidelines need to be developed and improved in order to reduce uncertainty at various dilemmas when the midwife to ask about intimate partner violence.

I uppsatsen studeras unga kvinnors upplevelser av våld i nära relationer. I uppsatsen har kvalitativ metod använts, och vi har genomfört åtta intervjuer. Kvalitativ metod valdes för att få en djupare förståelse hur kvinnor påverkas efter att ha levt i en våldsam relation. Ämnet valdes för att uppmärksamma omvärlden kring kvinnors erfarenheter och upplevelser. I analysen har vi att utgå ifrån Scheffs teori om hur människan formas av de sociala banden till andra människor, och därigenom använt oss av begreppen optimal, öppen- och underdifferentiering samt skam och stolthet. Vi har även använt oss av Goffmans dramaturgiska perspektiv, inkluderat med främre och bakre region samt give expression och give off expression. Slutligen har vi valt att använda Giddens teori om intimitet och rena relationer. Våra respondenter har upplevt bland annat fysiska slag, kränkningar och sönderslagna tillhörigheter. Dessa upplevelser har påverkat deras välmående i form av kontrollbehov, PTSD och mardrömmar. Respondenterna har mycket gemensamt när det kommer till erfarenheter, känslor och upplevelser. De tycker även att samhället behöver införa fler insatser för kvinnor som blir/har blivit utsatta för våld, vilket skulle kunna genomföras i form av föreläsningar, utbildningar eller krav på personal i form av att de måste våga ingripa med åtgärder när de anar att någon blir utsatt för våld. / This essay has been completed with qualitative method, and so we have interviewed eight women. We chose this method to receive a deeper understanding for women’s experiences after going through a violent relationship. It is important to enlighten the society when it comes to these exposed women, to be able to offer them the right help. For the analysis, we have chosen Scheff’s theory about social bonding and how it defines a person, and from this theory we have also used the ideas optimal, open and under differentiation together with shame and pride. We have also used Goffman’s dramaturgical perspective, in which he talks about a front and a back region together with give expression and give off expression. Lastly we have also brought up Giddens theory about intimacy and pure relationships. Our respondents are deeply affected by violence that among other things includes; punches, offensive comments and ruined belongings. When the relationship is over, they are still affected in ways of control issues, PTSD and nightmares. The respondents experiences and feelings are similar to each other. They also have in common that they think that the society needs to contribute with more efforts to help women who have been through a violent relationship. These kind of efforts could take place in lectures, education and demanding staff in school to have civil courage, meaning they must help when needed.

Det existerar flertalet föreställningar kopplat till homo- och bisexuella kvinnor och våld som menar att icke heterosexuella kvinnor inte utsätts för partnervåld eller att våldet inte skulle vara lika allvarligt som mäns våld mot kvinnor. Bristen på forskning inom ämnet skapar ett kunskapsglapp inom professionen som kan bidra med sämre förutsättningar att ge adekvat stöd till de hjälpsökande. Studien fokuserar på arbetet med våldsutsatta kvinnor i samkönade parrelationer, definierat från professionellas perspektiv. Syftet är att beskriva hur hjälpinsatser för homo- och bisexuella våldsutsatta kvinnor utformas samt hur normativa föreställning kring partnervåld och relationer påverkar detta. Ämnet utforskas genom semi-strukturerade intervjuer med praktiker inom området och materialet analyseras genom kvalitativ innehållsanalys med stöd av queerteori. Av resultatet framgår att det finns en bristande medvetenhet hos praktikerna och att ett behov av konstant självreflektion i arbetet är nödvändigt i kombination med ökad kunskap i form av fortsatt forskning och utveckling av arbetet inom de verksamheter som möter våldsutsatta kvinnor i samkönade parrelationer. / <p>2019-01-17</p>

Syftet med denna studie var att generera ökad förståelse för hur ett urval heterosexuella män som har blivit utsatta för våld av sin partner upplever att våldet påverkat dem. För att uppfylla detta syfte använde vi oss av semistrukturerade intervjuer som spelades in, transkriberades och kodades och därefter analyserades med hjälp av tidigare forskning på området, maskulinitetsteori, teorin om det ideala offret samt hermeneutisk meningstolkning. Resultaten från vår studie visade att informanterna upplevde ångest, självskadetankar, rädsla och skuld- och skamkänslor. Skamkänslorna var relaterade till den manliga identiteten och skador på denna, genererade av erfarenheten av att vara offer för en kvinnlig förövare. Männen upplevde också att samhället varken ville eller kunde hjälpa dem. Resultaten indikerade att män som utsätts för partnervåld av kvinnor kan drabbas hårt psykiskt, att föreställningar om ”manlighet” riskerar att bidra till deras dåliga psykiska mående, samt att myndigheter behöver bli bättre på att möta dessa män. / The purpose of this essay was to contribute to an improvement in knowledge of the experiences of a selection of heterosexual men regarding female violence in intimate partner relationships and its consequences. In order to fulfill this purpose we used semi structured interviews which were recorded, transcribed, coded and thereafter analyzed using previous research in this field, masculinity theory, the theory of the ideal victim and hermeneutics. The central findings in our study were that the men experienced anxiety, fear, thoughts of harming themselves, guilt and shame as results of the violence. The shame was linked to their male identity. They also experienced a lack of willingness and ability to help from government agencies. These findings indicated, among other things, that government agencies need to improve their strategies in order to help men who are victims of violence from a female partner.

Föreliggande studie syftar till att undersöka och analysera vilka utbildningsmässiga och organisatoriska förutsättningar som socialarbetarna upplever att det finns för att tillgodose stödbehoven för den som upplevt våld i en HBT-relation. Syftet är vidare att undersöka och analysera socialarbetarnas beskrivningar och föreställningar kring begreppen makt, normer och värderingar kopplat till det praktiska arbetet med våld i HBT-relationer. Studien har en fenomenografisk ansats och bygger på intervjuer med socialarbetare som arbetar med våld i nära relation. Maktperspektiv har använts som teoretisk referensram i studien. Av resultatet framkommer att både de egna och samhällets normer och värderingar har stor påverkan på bemötandet i det praktiska arbetet. Socialarbetarna framhåller vikten av reviderade riktlinjer och handlingsplaner då de utgör en trygghet i det dagliga arbetet. Att HBT-personer är en osynlig grupp är socialarbetarna överens om då endast en av våra informanter har erfarenhet av att ha träffat personer som upplevt våld i HBT-relationer. Socialarbetarna framhåller vikten av att vara könsneutral i sitt bemötande samtidigt som det är viktigt att föra en kritisk diskussion inom organisationen för att synliggöra målgruppen. Sammanfattningsvis påvisar resultatet i vår studie att makt förekommer både på individ-, organisations- samt samhällsnivå när det gäller socialt arbete med våld i HBT-relationer. / The objective of the study at hand is to analyze and study which educational and organizational conditions the social workers believe exist in order for them to meet the need for support for those who have experienced violence in an LGBT-relationship. Furthermore, the purpose is to investigate and analyze the social workers' descriptions and notions of the terms "power", "norms" and "values" in conjunction with the practical work with violence in LGBT-relationships. The study has a phenomenographical approach and is based on interviews with social workers who work with violence in close relationships. In the study, we have used the perspective of power as a theoretical frame of reference. The result shows that personal as well as the society's norms and values have a great influence on how the clients are treated in the practical work carried out. The social workers accentuate the importance of revised policies and action plans, since they make a good support in the daily work. The fact that LGBT-persons are a neglected group, the socialworkers agree upon, since only one of our informants have experience of meeting people who have been subjected to violence in LGBT-relationships. The social workers stress the importance of being gender-neutral in their approach, at the same time as it is crucial to keep a scrutinizing discussion within the organization, in order to make this group visible. To sum up, the result in our study shows that power is present in both individual, organisational and community levels, when it comes to social work regarding violence in LGBT-relationships.

Sambandet mellan våld i nära relationer (parrelationer inkluderat) och våld mot husdjur har studerats internationellt i ett par decennier. I Sverige är det dock ett relativt outforskat område som många yrkesverksamma saknar kunskap om. Samtidigt visar befintlig forskning hur detta samband kan få allvarliga konsekvenser för våldsutsatta. Syftet med denna studie är att öka kunskapen om sambandet mellan våld i parrelationer och våld mot husdjur, vi ämnar att med denna kunskap bidra till utveckling av arbetet med våldsutsatta inom det sociala arbetet. För att uppnå syftet genomfördes en litteraturstudie där 14 vetenskapliga artiklar om ovan nämnda samband sammanställdes och analyserades. Resultatet visar att våld mot djur kan förstås som en del av det våld som förekommer inom parrelationer. Detta förklaras utifrån de emotionella band som ofta finns mellan våldsutsatta och deras husdjur, vilket nyttjas och används som en strategi av våldsutövaren för att utöva makt och kontroll. Resultatet visar även att det många gånger saknas stöd och skyddsåtgärder i det praktiska sociala arbetet som inbegriper husdjur, vilket försvårar uppbrottet för våldsutsatta. Varför forskning såväl som det sociala arbetet har svårt att se sambandet mellan partnervåld och våld mot djur förklaras utifrån välfärdens specialisering och professionalisering, vilket bidragit till en uppdelning av olika typer av våld, samt en syn på djur som objekt att äga snarare än egna individer. Utifrån studiens resultat belyser vi behovet av mer forskning gällande detta samband, inte minst inom Sverige, för att det sociala arbetet inom en svensk kontext ska kunna utveckla bättre stöd och skyddsåtgärder anpassat efter våldsutsatta med husdjur. Vi lämnar även förslag på framtida forskning, såsom att undersöka hur sambandet tar sig uttryck utifrån andra relationskonstellationer än heterosexuella samt att undersöka erfarenheter gällande sambandet bland våldsutsatta som ännu inte sökt professionell hjälp. / The link between domestic violence and violence against pets has been a topic in international research over the past two decades. Yet, in Sweden it is a relatively unexplored field that many professionals lack knowledge about. Existing research, however, demonstrates that this link can have serious consequences for people exposed for domestic violence. The purpose of this study is to increase the knowledge of the link between domestic violence and violence against pets, with the ambition that this knowledge will develop the social work with domestic violence victims. To fulfill our purpose we carried out a literature study in which 14 research articles were compiled and analysed, each dealing with the link in question. Our results show that violence against pets can be understood as part of the violence that take place in intimate relationships. This is explained by the emotional attachment that often exists between the domestic violence victim and their pets, an attachment that is being used by the perpetrator to exercise power and control. The results also show that, often, social work practices lack support and protection that include pets, which in turn makes it harder for the victim to walk out of the violent relationship. The reason why researchers as well as social workers have difficulties seeing the link between domestic violence and violence against pets, is explained by the specialisation and professionalisation within the welfare state, which has contributed to a division of different forms of violence. Moreover, the idea that animals are objects rather than individuals in their own right is also an important factor. On the basis of the results of this study, we argue that further research is needed, regarding this link, not least within Sweden. This would make Swedish social work better equipped regarding support and protection for domestic violence victims with pets. We also leave suggestions for future research, as to examine how the link is manifested within other intimate relationships than heterosexual ones and how the experience regarding the link is expressed by domestic violence victims who have yet not seeked professional help.