I den här studien tar vi reda på hur pedagoger bemöter barn och vårdnadshavare som inte talar eller förstår det språk som talas i förskolan, i detta fall det svenska språket. Vi tittar på hur pedagoger arbetar och förhåller sig till dessa barn och familjer för att skapa trygghet, samt hur de stöttar barnen för att de ska få möjlighet att utveckla såväl sitt modersmål som det svenska språket. Syftet med studien är därför att bygga upp en större förståelse kring praktiska metoder för ett effektivt arbete med flerspråkiga barns trygghet och lärande.Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv med utgångspunkt i Vygotskijs teorier om tänkande och språk, Bowlbys anknytningsteori samt Cummins fyrfältsmodell för att beskriva hur barn kan stödjas och utmanas i en andraspråksinlärning med utgångspunkt i den proximala utvecklingszonen. För att samla in empirin har enkäter skickats ut till 15 förskolechefer i kommunens fem områden med en önskan om att vidarebefordra enkäterna till deras förskolor och medarbetare i området. Det kom in 13 svar på enkäten och dessa svar ligger till grund för analysen. Utifrån studiens resultat kan vi se att pedagogerna arbetar aktivt med att stödja barns språkutveckling såväl på modersmålet som i det svenska språket samtidigt som de strävar efter att tillgodose varje barns behov och trygghetsskapande. Pedagogerna lägger stor vikt vid en god föräldrasamverkan och antyder att det har en stor betydelse för barns trygghet på förskolan. Något som nämns och återkommer i vår studie är att pedagogers språkliga kompetens har betydelse både för barns trygghet och språkutveckling. Dock kan vi i vårt resultat ser att pedagogerna inte arbeta likvärdigt med barns olika språk och att barnen ges olika förutsättningar för en språkutveckling.