Bakgrund: Anestesi- och operationssjuksköterskor kommer under sitt arbete möta patienter med någon form av kognitiv nedsättning. Specialistsjuksköterskor inom den perioperativa miljön har en skyldighet att erbjuda individanpassad omvårdnad till patienter med kognitiv nedsättning. Den perioperativa dialogen är ett sätt för patienten och närstående att bli införstådda i vårdsituationen och för specialistsjuksköterskor ett verktyg för att få adekvat information om patientens önskemål. Syfte: Syftet var att beskriva anestesi- och operationssjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med kognitiv nedsättning inom den perioperativa vården. Metod: I studien användes en kvalitativ metod med en induktiv ansats. Sex anestesisjuksköterskor och fyra operationssjuksköterskor intervjuades och det insamlade materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysprocessen resulterade i tre kategorier. Dessa var: “samverkan i team”, “behov av resurser och hjälpmedel” och “behov av individanpassat bemötande och kommunikation”, samt 14 subkategorier. Konklusion: Studien visade att omhändertagande av patienter med kognitiv nedsättning inom den perioperativa miljön var en utmaning. Den perioperativa vården kan anpassas efter patientens särskilda behov genom närståendes delaktighet, ett professionellt samarbete i team samt ett personcentrerat förhållningssätt. / Background: Anesthesia- and operating nurses´ will encounter patients with some form of cognitive impairment during their work. Perioperative specialist nurses have a duty to provide individualized care for patients with cognitive impairment. The perioperative dialogue is a way for patients and their relatives to understand the health situation, and for specialist nurses, it serves as a tool to gather adequate information about the patient's preferences. Aim: The aim was to describe the experiences of anesthesia- and operating nurses´ in caring for patients with cognitive impairment within perioperative care. Method: A qualitative method with an inductive approach was used in the study. Six anesthesia nurses and four surgical nurses were interviewed, and the collected material was analyzed using qualitative content analysis. Results: The analysis process resulted in three categories: "team collaboration", "need for resources and aids" and "need for individualized approach and communication", along with 14 subcategories. Conclusion: The study revealed that caring for patients with cognitive impairment in the perioperative environment posed a challenge. The perioperative care can be adapted to the patient's specific needs through the involvement of close relatives, professional teamwork, and a person-centered approach.

Introduktion: Operationssjuksköterskan har ett betydande och komplext yrkesansvar som innefattar en rad olika specifika kompetenser inom den högteknologiska perioperativa vården. Då den nyutbildade operationssjuksköterskan besitter färre kunskaper och har mindre erfarenhet kan den perioperativa vården upplevas som mer utmanande. Syfte: Att beskriva nyutbildade operationssjuksköterskors upplevelser av sin första tid i yrket samt vilka utmaningar de upplever inom perioperativ vård. Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats. 11 stycken semistrukturerade intervjuer med nyutbildade operationssjuksköterskor genomfördes och analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Det övergripande temat i resultatet var: Att gå från expert till novis i en produktionsinriktad perioperativ vård, som visar komplexiteten i att gå från allmänsjuksköterska till att bli nybörjare på nytt inom operationssjukvård och att acceptera sin roll som novis. Två kategorier beskrev nyutbildade operationssjuksköterskors upplevelser och vilka utmaningar som de upplevde: Att växa in i en ny yrkesroll och Att arbeta i en produktiv arbetsmiljö. Konklusion: Kollegorna var en stor del i tryggheten och var viktiga för att kunna hantera oförutsedda och obekanta situationer. De försökte acceptera sin roll som novis samtidigt som de upplevde egna prestationskrav. Arbetet upplevdes som utmanande då det bestod av en balansgång mellan produktivitet och säkerställandet av en god och säker vård för patienten. / Introduction: The operating theatre nurse (OTN) has a significant and complex professional responsibility that includes a number of different specific competencies in the highly productive perioperative care. As the newly trained OTN´s possesses less knowledge and have less experience, perioperative care can be perceived as more challenging. Aim: To describe newly trained OTN´s experiences of their first time in the profession and the challenges they experience in perioperative care. Method: Qualitative method with inductive approach and semi-structured interviews with 11 OTN´s. Data was analyzed with qualitative content analysis. Results: The overall theme of the result was: Going from an expert to a novice in a production-oriented perioperative care, which shows the complexity of going from a general nurse to a beginner again in surgical care, and accepting their role as a novice. Two categories described newly trained OTN´s experiences and the challenges they experienced: To grow into a new professional role and To work in a productive work environment. Conclusion: Colleagues were a big part of feeling confident and they were important to being able to handle unforeseen and unfamiliar situations. They tried to accept their role as novices while experiencing their own performance requirements. The work was perceived as challenging as it consisted of a balance between productivity and ensuring good and safe care for the patient.

Bakgrund: Operationssjukvården utvecklas ständigt med nya medicintekniska produkter. Operationssjuksköterskan ansvarar för att ta fram rätt medicintekniska produkter till operationen och för att de medicintekniska produkterna ska fungera. Fungerar inte medicintekniska produkter under operationen hotar det patientsäkerheten. Syfte: Att undersöka hur operationssjuksköterskan arbetar med medicintekniska produkter på operationssalen. Metod: En strukturerad, icke-deltagande observationsstudie med kvantitativ ansats har genomförts på två olika sjukhus i västra Sverige. Totalt genomfördes 21 observationer som analyserades med beskrivande statistik. Resultat: Medelvärdet på antal medicintekniska produkter i operationssalen var nio. Operationssjuksköterskan utförde funktionstest av medicintekniska produkter innan operationens start i 76 % av observationerna. Problem med medicintekniska produkter uppstod i 71 % av observationerna, vilket ledde till att vid en tredjedel av observationerna fick någon i operationsteamet gå ut från operationssalen för att hämta nya medicintekniska produkter. Medelvärdet för tiden att hämta ny medicintekniska produkter var två minuter och 29 sekunder. Konklusion: Studien har bidragit med en överblick över hur operationssjuksköterskans arbetar med medicintekniska produkter på operationssalen, både hur operationssjuksköterskan förbereder medicintekniska produkter innan operationens start och hur många problem som uppstår med medicintekniska produkter under operationen som operationsteamet måste lösa. Att förebygga problem med medicintekniska produkter är viktigt för patientsäkerheten, operationspersonalens arbetsmiljö och produktiviteten för operationsenheten. / Background: Surgical care is constantly evolving with new medical devices. The operating room nurse is responsible for providing correct medical devices and making sure the medical devices function correctly. If the medical devices are not functioning correctly the patient safety is endangered. Aim: Examine how the operating room nurse works with medical devices in the operating room. Method: A structured, non-participating observation study with a quantitative design was conducted at two hospitals in western Sweden. A total of 21 observations were analyzed using descriptive statistics. Result: The mean number of medical devices in the operation room was nine. The operating room nurse performed function tests of the medical devices prior to operation in 76 % of observations. Problems with medical devices occurred in 71 % of observations, resulting in someone from the operating team having to leave the operating room and fetch new medical devices in one third of observations. The mean time required for fetching new medical devices was two minutes and 29 seconds. Conclusion: The study offers an overview of how the operating room nurse utilizes medical devices in the operating room, both how the operating room nurse prepare the medical devices before the start of the operation and how many problems occur with the medical devices during the operation which the operating team must resolve. Preventing problems with medical devices are important due to patient safety, work environment and productivity in the operating ward.

Bakgrund: Aktuell forskning visar hur användning av intraoperativ kommunikation kan medföra positiva effekter för både patienter och operationssjuksköterskor. Dock saknas forskning om hur användningen ser ut i praxis. Syfte: Syftet med denna studie var att med stöd i yrkets kompetensbeskrivning observera hur operationssjuksköterskor använder sig av intraoperativ kommunikation med patienter i det kliniska arbetet samt orsaker till att kommunikation eventuellt inte används. Metod: Studien utfördes som en kvalitativ, etnografisk observationsstudie. 20 observationer av operationssjuksköterskor på ett sjukhus i norra Sverige genomfördes och materialet analyserades genom innehållsanalys. Resultat: Analysen av materialet utmynnande i tre kategorier: Att kommunicera, Att ge personcentrerad vård samt Att påverkas av arbetsmiljön, och åtta underkategorier: Att ge information, Att föra en intraoperativ dialog, Att bygga en tillfällig relation, Att identifiera omvårdnadsbehov, Att vara engagerad, Att vara frånvarande, Att ha andra arbetsuppgifter och Att påverkas av tid. Slutsats: Resultatet av denna studie tyder på att intraoperativ kommunikation knappt används i klinisk verksamhet idag och att operationssjuksköterskor av olika anledningar oftast backar undan och låter andra teammedlemmar ansvara för det nära omvårdnadsarbetet. / Background: Current research shows how the use of intraoperative communication can lead to positive effects for both patients and operating theatre nurses. However, research is missing regarding the use in practice. Aim: The aim of this study was to observe, with the support of the competence description of the profession, how operating theatre nurses use intraoperative communication with patients in their clinical work, and reasons why communication possibly is not used. Method: The study was performed as a qualitative, ethnographic, observational study. 20 observations of operating theatre nurses at a hospital in northern Sweden were made, and the material was analyzed through content analysis. Findings: The analysis of the material led to three categories: To communicate, To perform person-centered care and To be influenced by the working environment, and eight sub-categories: To provide information, To conduct an intraoperative dialogue, To build a temporary relationship, To identify caring needs, To be committed, To be absent, To have other duties and To be affected by time Conclusion: The findings of this study indicate that intraoperative communication is rarely used in clinical work today, and that operating theatre nurses, for different reasons, usually take a step back and let the other team members take responsibility for the intraoperative nursing.

Bakgrund: Globalt inom hälso- och sjukvården skadas årligen tusentals patienter, somliga med dödligt utfall. Majoriteten av dessa skador sker inom den perioperativa vården där operationssjuksköterskan har ett ansvar att minimera risken för att en vårdskada ska uppkomma. En viktig del inom patientsäkerhets- och förbättringsarbetet är avvikelserapportering och detta är således ett viktigt ämne för vidare forskning. Syfte: Studiens syfte var att kartlägga inrapporterade avvikelser inom operationssjukvård samt att undersöka eventuellt samband mellan tidpunkt och avvikelseområde. Metod: Kvantitativ retrospektiv registerstudie. Studien innefattar Centraloperation i Skellefteå och Umeå universitetssjukhus samtliga operationsavdelningar. Avvikelserna samlades in via databasen Platina och materialet behandlades med hjälp av SPSS Statistics version 23. Resultat: Resultatet visade på en signifikant skillnad (p=,000) mellan för- och eftermiddag där förmiddag var vanligast förekommande tidsintervall för inrapportering av avvikelser. De tre vanligaste avvikelseområdena representerades av: Vård och rehabilitering, kommunikation och medicinsk teknik-produkt. Av de totalt 1621 inrapporterade avvikelserna så visade inte resultatet på något signifikant samband mellan tidsintervall och avvikelseområde. Ortopedoperation i Umeå var den klinik där de flesta avvikelser var inrapporterade samt den mest avvikelsefrekventa dagen var onsdag. Slutsats: En signifikant skillnad förelåg mellan antalet inrapporterade avvikelser under för- och eftermiddagar, med förmiddagar som mest frekvent. Inget signifikant samband kunde påvisas mellan tidsintervall och avvikelseområde, dock belyser båda resultaten trender i verksamheten som ur ett patientsäkerhetsperspektiv är av värde för vidare forskning. / Background: Globally within the health care system thousands of patients get injured annually, some with a deadly outcome. The majority of these injuries occur in the perioperative care, where the theatre nurse plays an important role in patient safety. An important part within patient safety and work enhancement is adverse event (AE) reporting and therefore makes it an important topic for further research. Objective: The aim of the study was to map reported AE’s in surgical care and to examine possible correlations between time and AE area. Method: Quantitative retrospective registry study. The study includes Central Operation in Skellefteå and Umeå University Hospital’s all surgical departments. The AE’s were collected through the database Platina and the material was processed with the help of SPSS Statistics version 23. Findings: The results showed a significant difference (p=,000) between morning and afternoon where morning was the most frequent. The three most common areas of AE's were represented by: Care and rehabilitation, communications and medical technology-product. Out of the total 1621 reported AE's the result showed no significant correlation between time interval and AE area. Orthopaedic surgery in Umeå was the clinic were the most AE’s was reported and the most AE frequent day was Wednesday. Conclusion: A significant difference between the numbers of reported AE's during mornings and afternoons was present, with mornings being the most frequent. No significant correlation could be found between the time interval and the AE area, both results however highlight trends in the business which from a patient safety perspective is of valuable for further research.

Bakgrund: Oro är vanligt hos patienter som ska opereras, oavsett om det är en elektiv eller akut operation. Studier har visat att en bra relation mellan anestesisjuksköterskan och patienten preoperativt minskar oron hos patienten. En akut operation upplevs som stressande för patienten då denne inte kan påverka sin situation. Anestesisjuksköterskan är den som inför en akut operation ansvarar för patientens trygghet och säkerhet. Syfte: Syftet är att beskriva anestesisjuksköterskors erfarenheter av att vårda en orolig patient vid en akut operation. Metod: En kvalitativ intervjustudie med ändamålsenligt urval utfördes. Urvalskriterierna innefattade anestesisjuksköterskor med minst ett års erfarenhet på en operationsavdelning som bedriver akut verksamhet. Datainsamlingen genomfördes i form av semistrukturerade intervjuer och analyserades med en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Fyra kategorier framkom i resultatet; Att ha kunskap om patientens tidigare erfarenheter, Att ta över ansvar för patient som är utelämnad, Att undvika felaktig och otillräcklig information och Att utforma personcentrerad information. Slutsats: Anestesisjuksköterskan behöver vara lyhörd och inkännande för att kunna anpassa sig till den unika individen. Med denna kunskap kan anestesisjuksköterskan bemöta oro genom att informera patienter på ett personcentrerat sätt utifrån deras villkor och önskemål.

Background: Previous research describes patients that will undergo surgery express a lack of control that can give rise to feelings of insecurity. It is important for the patient to be seen, confirmed and listened to by nurse anaesthetists. Nurse anaesthetists are members of an operatingteam but have an independent role regarding making the patient feel secure during operation. Aim: To describe nurse anaesthetists experiences of creating safety in the patient session perioperatively. Method: An empirical qualitative study. Eleven (n = 11) nurse anaesthetists were interviewed with semi-structured open questions. The material was analyzed using manifest content analysis. Result: The result is described in two categories, being prepared and striving for a mutual relationship with the patient. Conclusion: Nurse anaesthetists need to be versatile, self-aware and have a personal feeling of security to be able to convey security to the patient. In order to be present in the patient session perioperatively and accepting the challenge of gaining the patients trust, it is essentiall that nurse anaesthetists prepair themselves mentally, practically and obtaining information about the patient. Experiences of creating security in the patient session was through embodied actions, confirmation and patient participation.  Theese actions resulted in a more secure patient.

Studier visar att ungefär var tionde patient upplever stickrädsla, en rädsla för nålstick som gör att de undviker att söka vård vilket i sin tur kan leda till hälsoproblem på lång sikt. Att utföra venpunktion är en vanlig arbetsuppgift för anestesisjuksköterskan och hur hon hanterar patientens stickrädsla är av stor betydelse för hur patienten upplever vården som helhet. Anestesisjuksköterskan ska genom dialog med patienten bekräfta patientens rädsla och hjälpa patienten att känna trygghet på bästa sätt. När patienten upplever lidande på grund av vård, i detta sammanhang venpunktion uppstår vårdlidande och detta vårdlidande kan anestesisjuksköterskan förebygga. Syftet med studien är att beskriva anestesisjuksköterskors erfarenhet av mötet med vuxna patienter med stickrädsla. Åtta anestesisjuksköterskor intervjuades på fyra olika operationsavdelningar i Västsverige. Studien har en kvalitativ ansats och de utskrivna intervjuerna är analyserade med innehållsanalys. I resultatet framkom tre kategorier; stödjande faktorer och hindrande faktorer för anestesisjuksköterskan i mötet med den stickrädda patienten samt patientnära faktorer som påverkar mötet. Anestesisjuksköterskorna utför omvårdnadsåtgärder för att minska patientens vårdlidande och har som mål att göra det bästa för patienten. De ser och tolkar patienternas tecken på rädsla och bemöter dem utifrån dessa. Anestesisjuksköterskornas erfarenhet och kunskap gör att de blir trygga i sin yrkesroll och kan på så sätt skapa en trygghet hos patienten. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot anestesisjukvård

Bakgrund: Idag utförs åtskilliga pediatriska operationer – i Sverige opererades omkring 90 000 barn mellan noll till fjorton år 2017. Att sövas och opereras är förmodligen bland det mest oroväckande ett barn kan vara med om inom sjukvården. Oro påträffas hos 50-75% av de barn som ska genomgå operation. Oro kan bland annat försvåra anestesin, ge ökat medicinskt behov och orsaka postoperativa komplikationer. Syfte: Syftet var att genom en systematisk litteraturstudie belysa strategier som förebygger och reducerar barns perioperativa oro. Metod: Systematisk litteraturstudie med kvantitativ ansats. Barn två till tolv år som skagenomgå eller har genomgått anestesi och operation. Artikelsökningar genomfördes i tre, för ämnesområdet, relevanta databaser. Resultat: Studien omfattar 25 resultatartiklar som visar på varierande strategier för att hantera barns perioperativa oro. Fem av dessa visade inte på någon överlägsen ororeducerande effekt i jämförelse med sedvanliga eller jämförande strategier. Information och distraktion utkristalliserades som huvudkategorier med tillhörande underkategorier. Multimedia var en framträdande underkategori som innefattade flera olika strategier. Några utstickande strategier var bland annat doftande inhalationsmasker och teaterframträdanden. Slutsats: Studien påvisar att det finns en variation i hur oro kan hanteras för att förebyggas och reduceras inom den pediatriska perioperativa vården. Strategierna inom underkategorin multimedia ter sig i denna studie mer framträdande vilket kan tyda på att de förekommer i större utsträckning inom denna vårdform. Det tydliggjordes dock att det inte finns en enda enskild strategi som anses vara vedertagen eller överlägsen andra. En icke-farmakologisk strategi skulle kunna föredras då den kan anses vara ett säkert, icke-invasivt och således behagligt alternativ till sedvanliga farmakologiska strategier såsom premedicinering. / Background: Today numerous paediatric surgeries are performed – In Sweden, 2017, approximately 90 000 children from zero to fourteen years of age underwent surgery/were operated on. To receive anaesthesia and have an operation is probably among the most disturbing and stressful a child can experience. Anxiety is found in 50-75% of children undergoing surgery. Anxiety can, among other things, complicate anesthesia, increase medical need and cause postoperative complications. Purpose: The aim was to elucidate strategies to prevent and reduce children’s perioperative anxiety through a systematic literature review. Method: A systematic literature review with quantitative approach. Children two to twelwe years of age who are to undergo or have undergone anesthesia and surgery. Article searches were carried out in three, for the subject area, relevant databases. Result: The study comprises 25 result articles that show varying strategies for dealing with children's perioperative anxiety. Five of these did not show any superior or reducing effect compared to conventional or comparative strategies. Information and distraction were distinguished as main categories. Multimedia was a prominent subcategory that included several different strategies. Some protruding strategies included scented inhalation masks and theater performances. Conclusion: There is a variation in how anxiety can be managed to be prevented and reduced in pediatric perioperative care. The strategies in the sub-category multimedia appear prominent in this study, which may indicate that these strategies occur to a greater extent within this form of care. It was made clear that there is no single individual strategy considered to be accepted or superior to others. A nonpharmacological strategy might be preferred as it can be considered a safe, non-invasive and thus pleasant alternative to conventional pharmacological strategies such as premedication.

No description available.