Bakgrund: Ett kirurgiskt ingrepp kan påverka patienten både fysiskt och psykiskt. Operationssjuksköterskan har ett stort ansvar att bemöta och anpassa omvårdnaden till patienten. Detta ingår dels i operationssjuksköterskans kompetensbeskrivning men är också en stor del i den dagliga verksamheten på operationssalen. Vilka är då de faktorer som påverkar patientens erfarenhet, både positiva och negativa, under den perioperativa omvårdnaden? Syfte: Att belysa patienters erfarenhet av ett kirurgiskt ingrepp. Metod: Systematisk litteraturstudie med kvalitativ ansats. Teoretisk referensram; livsvärld, levd kropp och personcentrerad omvårdnad. 16 empiriska studier har analyserats som inkluderat hela den perioperativa perioden med både inneliggande och polikliniska patienter. Urvalet i studierna är vuxna patienter, 18 år och uppåt som genomgått ett kirurgiskt ingrepp på en operationsavdelning. Resultat: I resultatet framkom ett huvudtema och tre subteman. Huvudtema ”Patientens önskan om en personcentrerad omvårdnad” och subteman ”individanpassad information genom kommunikation”; “Patienters delaktighet i omvårdnaden” och ”Föreställningars påverkan på patientens upplevelse”. Den viktigaste aspekten för patienten var önskan om en individanpassad omvårdnad med möjlighet till delaktighet i beslut och åtgärder. Slutsats: Patienter har en önskan om en individanpassad omvårdnad med fokus på delaktighet, information och bemötande under den perioperativa omvårdnaden. Detta ställer stora krav på operationspersonalen då den kirurgiska vården är standardiserad och en stor tidsbrist råder. Att som vårdpersonal få tid och möjlighet att anpassa omvårdnaden utifrån patientens unika behov och önskan är en viktig aspekt för patientens upplevelse och erfarenhet.

Bakgrund: Evidensbaserad vård är en indikator på god och säker vård. Att arbeta evidensbaserat är ett förhållningssätt som förutsätter kunskap och praktiskt handlande. Förhållningssättet innebär viljan att tillämpa bästa tillgängliga vetenskapliga kunskap som underlag för vårdbeslut och det praktiska handlandet är processen i vilken sjuksköterskor tillämpar vetenskaplig kunskap. Anestesisjuksköterskor behöver vara rustade för att delta aktivt och ta ansvar för evidensprocessen i den anestesiologiska omvårdnaden. Syfte: Att beskriva anestesisjuksköterskors uppfattningar av evidensbaserad vård som förhållningssätt och process. Metod: En kvalitativ forskningsansats med fenomenografisk inriktning. Insamlad data från 18 kvalitativa intervjuer, som genomfördes med anestesisjuksköterskor från två sjukhus i Sverige, analyserades induktivt. Resultat: Tre beskrivningskategorier om anestesisjuksköterskors uppfattningar av evidensbaserad vård framträdde och presenteras i ett utfallsrum; Vårdkultur med fokus på vårdvetenskapens dolda funktion, Kunskap med ansvar och begränsningar och De goda handlingarna: att vilja bättre för patienten, Vårdkultur och vårdvetenskapens dolda funktion förefaller ha en övergripande position i förhållande till övriga beskrivningskategorier. Slutsats: För att förbättra den evidensbaserade vården och stärka anestesisjuksköterskornas profession kan insikten om de olika uppfattningarna mötas med utbildning och kunskapsöverföring. Särskilt viktigt är att stärka den egna professionen genom att värdera det vårdvetenskapliga evidensbegreppet. / Background: Evidence-based practice is an indicator of best practice. Evidence-based practice is an approach that requires knowledge and practical action. The approach is the willingness to apply the best available scientific knowledge as a basis for clinical decisions, and practice is the process in which nurses apply scientific knowledge. Nurse anesthetist’s need to be equipped to participate actively and take responsibility for the evidence process in the anesthetic care. Aim: To describe the nurse anesthetist’s’ perceptions of evidence-based practice as an approach and a process. Method: A qualitative research design with a phenomenography approach. Data from 18 qualitative interviews, conducted with nurse anesthetists from two hospitals in Sweden, were analyzed inductively. Findings: Three descriptive categories of nurse anesthetist’s perceptions of evidence-based practice appeared presented in an outcome space: Culture in healthcare settings: focusing on the hidden function of caring science, Knowledge with responsibility and limitations, and Good actions: To want better for the patient. The culture in healthcare settings and the hidden function of caring science seems to have an overall position in relation to the other descriptive categories. Conclusions: In order to improve evidence-based practice and strengthen the profession of nurse anesthetists, the insight of different perceptions can be met with education and knowledge. Particularly important is to strengthen the nurse anesthetist’s profession by appraising the concept of caring science.

Introduktion: Operationssjuksköterskor har begränsade möjligheter till att möta patienten och studier fokuserar huvudsakligen på den intraoperativa vården. Operationssjuksköterska möter patienten ett kort ögonblick strax innan operationen och oftast tillsammans med övriga i operationsteamet. Syfte: Syftet var att beskriva operationssjuksköterskans erfarenheter av möten med patienten under den perioperativa vårdprocessen. Metod: Studien var en kvalitativ intervjustudie. Totalt genomfördes sex intervjuer med operationssjuksköterskor med minst tre års yrkeserfarenhet, verksamma vid ett sjukhus i mellersta Sverige. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I analysen framkom tre kategorier med tillhörande underkategorier som beskrev operationssjuksköterskans möte med patienten inom perioperativ vård: Etablera en första kontakt - ge sig till känna, skapa en vårdrelation, att göra patienten delaktig i vården; Att säkerställa patientens vård - att förhindra att patienten utsätts för skador, ha möjlighet att kunna utvärdera genomförda omvårdnadsåtgärder; Att bevara patientens integritet – viljan att göra gott. Slutsats: I mötet med patienten skapas en vårdrelation, vilket medför att patienten blir delaktig i vården och operationssjuksköterskan ges möjlighet att kunna planera, genomföra och utvärdera genomförda omvårdnadsåtgärder, vilket bidrar till utveckling av patientens vård och operationssjuksköterskans kompetens. / Introduction: Operating theatre nurses have limited opportunities to meet the patient and studies focuses mainly on the intraoperative care. Operating theatre nurse meets the patient briefly just before the surgery together with other members of the surgical team. Aim: The aim of the study was to describe operating theatre nurse´s experiences of meeting with the patient during the perioperative nursing process.Method: The study was a qualitative interview study. In total six interviews with operating theatre nurses with at least three years of professional experience and were working at a hospital in central Sweden. The data was analysed through a content analysis. Results: The analysis revealed three categories with associated subcategories that described the operating theatre nurses´ meeting with the patient in the perioperative care: To establish a first contact – to make themselves known, to create a care relationship, making the patient involved in care; To ensure patient care – to prevent patient exposure to injuries, having the opportunity to evaluate the implemented care measures; To preserve patient privacy – wanting to do good. Conclusion: In the meeting with the patient a care relationship is created, which makes the patient involved in the care and the operating theatre nurse is given the opportunity to plan, to implement and to evaluate the implemented care measures, which contributes to the development of the patient´s care and the operating theatre nurse´s competence.

Bakgrund: Anestesi och operation är en stor händelse för många patienter och kan leda till rädsla och oro där höga krav ställs på anestesisjuksköterskans förmåga att kommunicera och bemöta patienterna professionellt. Patienterna överlämnar sig själva och sin kropp i någon annans händer, detta kan skapa känslor av maktlöshet och utsatthet. Oro är något alla människor erfar någon gång och är en del av livet. Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelser av oro perioperativt. Metod: En litteraturstudie där urval skett med inklusions- och exklusionskriterier och datainsamling har utförts genom systematisk sökning. Resultatet består av elva kvalitativa artiklar som har granskats och analyserats enligt Bettany-Saltikov och McSherrys (2016) riktlinjer. Resultat: Resultaten presenteras i tre huvudkategorier. Förlorad autonomi, Rädsla för operationen och dess resultat samt Ovisshet inför framtid. Resultatet visar att i upplevelsen av oro finns vissa återkommande mönster som kan gestalta sig i känslor av att förlora kontrollen över sig själv och sin kropp, av sårbarhet och utsatthet, av rädsla för operationen exempelvis att vakna och att dö under anestesin och operationen. En osäkerhet beskrevs i väntan på operation där behovet av att få information varierade. Patienterna beskrev även en osäkerhet över sin rehabilitering samt hur livskvaliteten skulle vara efter operation. Slutsats: Alla känslor som skapar oro i samband med en operation kan skapa ett lidande för patienten. En viktig del som framkommer i studiens resultat är att dessa olika känslor ofta uppstår på grund av att patienterna inte vet vad som ska hända. Detta visar att tydlig information är viktigt för att kunna lindra patientens oro och lidande perioperativt. Där spelar anestesisjuksköterskor en stor roll i att ge denna information och skapa ett förtroende hos patienten. Genom att lindra patientens oro preoperativt kan patienternas mående postoperativt påverkas. / Background: Anesthesia and surgery are a major event for many patients that can lead to fear and anxiety where high demands are placed on the anesthesia nurse's ability to communicate and respond to patients professionally. Patients surrender themselves and their bodies in someone else's hands, this can create feelings of powerlessness and vulnerability. Anxiety is a part of life and something everyone experience. Aim: The purpose was to describe patients´ experiences of perioperative anxiety.   Method: A literature study where selection with inclusion and exclusion criteria and data collection have been carried out through systematic searches. The result consists of eleven qualitative articles that have been analyzed according to Bettany-Saltikov and McSherry's (2016) recommendations.   Results: The results are presented in three main categories. Lost autonomy, Fear of the operation and its results, and Uncertainty for the future. The result shows that in the experience of anxiety there are certain recurring patterns that can manifest themselves in feelings of losing control of oneself and one's body, of vulnerability and of being exposed, of fear of the operation, for example, of waking up and of dying during anesthesia and surgery. An uncertainty was described while waiting for surgery where the need to obtain information varied between patients. Patients also described uncertainty about their rehabilitation as well as what the quality of life would be after surgery.   Conclusion: All feelings that create anxiety in connection with an operation can create a suffering for the patient. An important part that is evident in the study's results is that these different emotions often arise because patients do not know what is going to happen. This shows that distinct information is important in order to relieve the patient's anxiety and suffering perioperatively. Anesthesia nurses play a major role in providing this information and creating patient confidence. By alleviating the patient's concerns preoperatively, the patients' well-being can be affected postoperatively.

Bakgrund: Tidigare forskning visar på att mellan 32–90% av patienter som genomgått någon form av kirurgi utvecklar oavsiktlig hypotermi perioperativt. Ofta har patienterna redan mild hypotermi vid ankomst till operationssalen. De perioperativt verksamma specialistsjuksköterskorna har ett gemensamt ansvar att förhindra samt åtgärda oavsiktlig nedkylning av patienten perioperativt. Trots mycket forskning om hypotermi och dess konsekvenser visar studier på att det finns kunskapsluckor inom ämnet hos specialistsjuksköterskor som ingår i operationsteamet. Vidare finns det för närvarande inga svenska nationella riktlinjer för värmebevarande åtgärder under kirurgi utan mer övergripande rekommendationer om vikten av att upprätthålla patientens temperatur.  Syfte: Att beskriva hur specialistsjuksköterskor inom dagkirurgi arbetar för att bibehålla normotermi hos patienten.  Metod: Kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Semi-strukturerade intervjuer med tio specialistsjuksköterskor på två operationsavdelningar med dagkirurgisk verksamhet. Datan analyserades med manifest innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman. Resultat: I resultatet framkom tre kategorier: beslut om värmebevarande åtgärder, förutsättningar för att förebygga perioperativ hypotermi och viljan att göra gott. Kategorierna hade sammanlagt åtta tillhörande subkategorier.   Slutsats: Specialistsjuksköterskans arbete för att bibehålla normotermi hos patienten var komplext där många olika faktorer spelade in. Det fanns goda kunskaper om perioperativ hypotermi och värmebevarande åtgärder i operationsteamet. Resultatet synliggjorde dock att arbetet i att förebygga perioperativ hypotermi inte alltid baserades på evidens och att det inte fanns tillräckligt med beslutsunderstöd för värmebevarande åtgärder. / Background: Previous research shows that 32–90% of patients who have undergone some sort of surgery develop accidental perioperative hypothermia. Often, patients already have mild hypothermia upon arrival at the operating room. The perioperative specialist nurses have a shared responsibility to prevent and treat unintended cooling of the patient. Despite a lot of research on hypothermia and its consequences, studies show that there are knowledge gaps within the subject in specialist nurses who are part of the surgical team. Furthermore, there are currently no Swedish national guidelines for perioperative heat conservation measures during surgery, but more general recommendations on the importance of maintaining the patient’s temperature. Aim: To describe how specialist nurses in ambulatory surgery work to maintain normothermia in the patient. Method: Qualitative interview with inductive approach. Semi-structured interviews with ten specialist nurses at two ambulatory surgery departments. The data were analyzed with manifest content analysis according to Graneheim and Lundman.  Results: The results revealed three categories: decisions on heat conservation measures, conditions for preventing perioperative hypothermia and a desire to do good. The categories had a total of eight associated subcategories.  Conclusion: The specialist nurse’s work to maintain normothermia in the patient was complex in which many different factors came into play. There was a good knowledge of perioperative hypothermia and heat conservation measures in the surgical team. However, the results showed that the work in preventing perioperative hypothermia was not always based on evidence and that there was not enough basis for decision for perioperative heat conservation measures.

Introduktion: Operationssjuksköterskor har många uppgifter perioperativt att kontrollera samtidigt som det finns ett krav på effektivitet. Tidigare studier visar att effektivitet kan orsaka stress hos operationssjuksköterskor samt att de oroar sig för att pressen kan utgöra ett hot mot patientsäkerheten. Studier visar även att operationssjuksköterskor kan känna sig tillfredsställda av effektivitet i sitt arbete. Det är således viktigt att belysa hur effektivitet påverkar patient­-säkerheten och hur den kan förbättras. Syfte: Beskriva operations­sjuksköterskors erfarenheter av hur effektivitet påverkar patientsäkerheten perioperativt. Metod: Kvalitativ metoddesign med individuella semistrukturerade intervjuer samt kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. Resultat: Analysen resulterade i två kategorier: att effektivitet kan ha en gynnsam inverkan på patientsäkerhet och även att effektivitet kan påverka patientsäkerhet ogynnsamt. Operations­sjuksköterskor beskrev att effektivitet kan bidra till snabbare vårdförlopp och undvika inställda operationer, minska tid för generell anestesi samt att effektivitet i form av kontinuitet bidrar till bättre patientsäkerhet. Det beskrevs också att effektivisering orsakar brister inom perioperativa förberedelser, patientsäker positionering, intraoperativ omvårdnad och kontroller, samt kan leda till negativa upplevelser för patienten. Slutsats: Deltagarna i studien skildrade generellt fler negativa erfarenheter än positiva. Att medvetandegöra fenomenet, förbättra kommunikationen i teamet, utföra organisatoriska förändringar kan möjliggöra att operationssjuksköterskor följer patienten under hela perioperativa förloppet vilket ingår i kompetensbeskrivningen. Samt öka villigheten att rapportera avvikelser kan vara tänkbara vägar till förbättring.

Bakgrund: Under ett kirurgiskt ingrepp är patienten många gånger sövd och täckt av draperingsmaterial. Operationssjuksköterskan har spetskompetens gällande omvårdnaden kring patienten i samband med kirurgiska ingrepp. I den högteknologiska operationsmiljön blir operationssjuksköterskans arbete fokuserat till det kirurgiska såret under operationen. I denna situation riskerar patienten att uppfattas som ett objekt och inte som en unik människa. Syfte: Studiens syfte var att undersöka operationssjuksköterskans förhållningssätt till hela människan under arbetet i operationssåret. Metod: Studien genomfördes som en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats och elva operationssjuksköterskor från två olika sjukhus i södra Sverige intervjuades med semistrukturerade intervjufrågor. Datamaterialet analyserades med latent innehållsanalys i enlighet med Erlingsson och Brysiewicz (2017). Resultat: Det genomgående temat i resultatet var Se människan under draperingen.Operationssjuksköterskorna beskrev att noggrant förarbete och förtroendefullt samarbete med kollegor var en förutsättning för att utföra sitt arbete i operationssåret. De var ständigt vaksamma på förändringar kring patienten och försvarade patienten och den utsatta kroppen under operationen. Även under arbetet i operationssåret var operationssjuksköterskorna medvetna om hela människan som låg under draperingen och operationssjuksköterskans fokus i operationssåret tar avstamp i intresse för patienten och det bästa operationsresultatet. Slutsats: Operationssjuksköterskorna är ständigt medvetna om hela patienten under arbetet i operationssåret. Deras patientfokus och drivkraft att göra det bästa för patienten, även i situationer då de måste ägna operationssåret all uppmärksamhet, genererar en god vård för patienten i samband med operation och ger en positiv bild av operationssjuksköterskans yrke. / Background: During a surgical procedure, the patient is often anesthetized and covered with draping material. The operating theatre nurse has expertise regarding the care of the patient in connection to surgical procedures. In the technological environment, the operating theatre nurse's work is focused on the surgical wound, during the operation. In this situation, there is a risk that the view of the patient will change from being a person into an object, and will not be seen as a human being. Objective:This study aims to investigate the operating theatre nurse’s attitude towards the whole picture of the human being during the work in the surgical wound. Method: The study was conducted with a qualitative interview method with an inductive approach, and eleven operating theatre nurses from two different hospitals in southern Sweden were interviewed with semi-structured interview questions. The data material was analyzed with latent content analysis in accordance with Erlingsson and Brysiewicz (2017). Result: The recurring theme in the result was See the human being beneath the draping. The operating theatre nurses described that careful preparation and trust in colleagues were a prerequisite in performing their work in the surgical wound. They were constantly alert to changes around the patient, and guarded the patient and the exposed body during the operation. Even during the work in the surgical wound, the operating theatre nurses were aware of the patient who was beneath the draping and the focus in the surgical wound was due to the concern of the patient, and the best surgical result. Conclusion: The operating theatre nurses are constantly aware of the whole person when they focus during the work in the surgical wound. Their patient focus is to do what is best for the patient. Even in situations when attention must be paid to the work in the wound, it is always due to the concern of the patient and gives a positive image of the profession of the operating theatre nurse.

Bakgrund: Operationssjuksköterskan har ett avgörande ansvar gällande patientsäkerheten eftersom arbetet fokuserar på aseptik, samt att förebygga postoperativa infektioner och tryckskador. Den omvårdande yrkesrollen upplevs åsidosatt på grund av mer avancerad teknik. Hinder som tidsbrist, bristande respekt och kommunikation kan försvåra samarbetet på operationssalen. Syfte: Syftet med studien var att beskriva hur specialistsjuksköterskor inom operationssjukvård uppfattar sin omvårdande yrkesroll vid omhändertagandet av patienter perioperativt.  Metod: En kvalitativ studie bestående av semistrukturerade intervjuer utfördes med 11 operationssjuksköterskor på ett sjukhus i Mellansverige. Dataanalysen genomfördes med en fenomenografisk forskningsansats. Resultat: Genom den fenomenografiska textanalysen framkom fem uppfattningar om operationssjuksköterskans omvårdande yrkesroll. Uppfattningarna var: skydda patienten från vårdskador, övervaka andra personers agerande, ett fungerande interprofessionellt samarbete, en kritisk granskning av utförda omvårdnadsåtgärder, samt hinder som skapar en otillräcklig omvårdnad. De fyra första uppfattningarna var påbyggande kategorier utifrån kompetens och erfarenhetsbaserad kunskap, medan den femte kategorin innefattar olika faktorer som hindrar utförandet av en god perioperativ omvårdnad.  Slutsats: Studien visade att operationssjuksköterskorna främst uppfattade sin omvårdande yrkesroll som patientens beskyddare. Ansvaret kring att upprätthålla steriliteten och övervaka operationssalen var en väsentlig funktion. Även det interprofessionella samarbetet var betydelsefullt för patientens omvårdnad. Yrkeskunnandet utvecklades genom en utvärdering av omvårdnadsåtgärderna. Olika hinder kunde dock orsaka att kvaliteten på omvårdnaden varierade. / Background: The operating theatre nurse (OTN) has a crucial responsibility regarding patient safety, since the work centers around aseptics, and to prevent postoperative infections and pressure injuries. The OTN might experience that nursing care has to be put aside in order to prioritise operating technical equipment. Other hindrances to an optimal collaboration include time pressure, intercollegial disrespectfulness and a lack of communication. Aim: The aim of the study was to describe OTNs’ perceptions of perioperative caring as part of their profession. Method: The study had a qualitative approach consisting of semi-structured interviews with 11 OTNs at a hospital in central Sweden. The data analysis was carried out using a phenomenographic approach. Results: The phenomenographic text analysis resulted in five perceptions. These perceptions were: to prevent adverse events, to oversee the actions of other people, a working interprofessional collaboration, a critical examination of carried out nursing care and obstacles which create an inadequate care. The first four perceptions were expanding categories building on competence and experience-based knowledge, whilst the fifth category included factors which are a hindrance in the carrying out of good perioperative care.  Conclusion: OTNs perceived their caring role as protecting the patient undergoing surgery. In addition, responsibility for maintaining a sterile environment and monitoring of the operating theatre were seen as important. The interprofessional teamwork was significant for patient care. Part of the caring role was to evaluate nursing care and develop professionally. Several hindrances could result in reduced quality of care.

Bakgrund: Anestesiinduktion av barn kräver särskild kompetens hos anestesisjuksköterskan. Trygghet och tillit behöver skapas i mötet med barnet, vilket kan utgöra en utmaning om mötet är kort och intensivt. Barns förmåga att samarbeta och delta i förberedelser och vid anestesiinduktionen påverkas av barnets ålder och utvecklingsnivå. Bristande följsamhet och samarbetsvilja hos barnet kan leda till att tvång tillämpas i samband med induktionen, vilket kan väcka varierande tankar och känslor hos anestesisjuksköterskan. Tidigare forskning fokuserar främst på barn och föräldrars upplevelse av anestesiinduktionen. Genom att beskriva anestesisjuksköterskans upplevelse kan ett bredare perspektiv på fenomenet belysas och kunskapen inom barnanestesi fördjupas.Syfte: Syftet var att beskriva anestesisjuksköterskans upplevelse av att anestesiinducera barn.Metod: En kvalitativ metod med induktiv ansats har genomförts. Datainsamlingen bestod av semistrukturerade intervjuer och materialet analyserades enligt Graneheim och Lundmans (2004) kvalitativa innehållsanalys.Resultat: Analysen resulterade i fem huvudkategorier med 10 underkategorier som formade två övergripande teman: att skapa goda förutsättningar inför anestesiinduktionen vilket innefattade att etablera kontakt, anpassa förberedelser samt att samverka med föräldrarna. Det andra temat var att möta och hantera utmaningar vilket innefattade handlingsberedskap och professionell utmaning.Slutsats: Att anestesiinducera barn kan vara både stimulerande och utmanande. Goda förutsättningar inför anestesiinduktionen främjas av en tillitsfull relation med barnet och föräldrarna, där leken utgör ett viktigt verktyg för att skapa delaktighet och lärande. Genom handlingsberedskap och strategier kan oron för komplikationer minskas. Anestesiinducering av barn kan ge upphov till etiska dilemman samt innebära en yrkesmässig påfrestning hos anestesisjuksköterskan. / Background: Anaesthesia induction of children requires special skills of the anaesthetic nurse, both physiological and emotional. The anaesthetic nurse needs to create security and trust in the meeting with the child, which can pose a challenge if the meeting is short and intense. Children's ability to cooperate and participate in preparations and in connection with the anesthesia is affected by the child's age, level of development and unique conditions. Lack of adherence and willingness to cooperate in the child can lead to the application of coercion in connection with the induction, which provokes different thoughts and feelings in the anesthesia nurse. Previous research focuses primarily on children and parents' experience of anaesthesia. By describing the anesthesia nurse's experience, a broader perspective on the phenomenon can be highlighted and knowledge in pediatric anesthesia increased.Aim: The aim of the study was to describe the anesthesia nurse's experience of anesthetize children.Method: To answer the purpose of the study, a qualitative method with an inductive approach was used. The data collection consisted of semi-structured interviews with 12 informants and the material was analyzed according to Graneheim and Lundman's (2004) qualitative content analysis.Results: The analysis resulted in five main categories with ten subcategories that shaped two overarching themes. The first theme was to create good conditions for the anesthesia induction, which included establishing a contact, adapting preparations and collaborating with the parents. The second theme was to meet and manage challenges, which included readiness to act and handling a professional challenge.Conclusion: Anesthetizing children can be both stimulating and challenging. Good conditions can be created through preparation, play and the establishment of contact with the child and its parents. The worry of complications can be reduced through readiness to act and strategies. Anesthetizing children can give rise to ethical dilemmas as well as involve a professional strain on the anaesthetic nurse.

Perioperativ överrapportering associeras allt mer till säker vård, kvalitet och effektivitet. Bristande överrapportering medför en ökad risk för fördröjd- och felaktiga åtgärder, komplikationer och förlängd vårdtid för patienten. Fundamentals of Care används som teoretiskt stöd för att förstå och förklara vårdkontexten och dess påverkan på överrapporteringen samt belysa den enskilde anestesisjuksköterskans ansvar.  Syfte Syftet är att belysa anestesisjuksköterskans uppfattning om faktorer som påverkar överrapporteringen under den perioperativa vården.   Metodbeskrivning Studien är en litteraturstudie med systematisk ansats. Metoden valdes då den ansågs lämplig för att på ett systematiskt sätt skapa en överblick över publicerad forskning inom området. PEO-modellen användes som stöd vid skapandet av studiens sökstrategier och guidade vilka nyckelord från syftet som var centrala i sökprocessen. Inkluderade artiklar analyserades med hjälp av manifest kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004).    Resultat De faktorer som påverkar överrapportering enligt anestesisjuksköterskors uppfattning utformade tre kategorier med tillhörande subkategorier. Faktorer relaterade till arbetsmiljö, faktorer relaterade till arbetskultur och faktorer relaterade till överrapporteringens innehåll. De faktorer som påverkar överrapporteringsprocessen härleds främst till organisationen och dennes ansvar att skapa en miljö och kultur som främjar utförlig överrapportering och somliga faktorer härleds till den enskilde anestesisjuksköterskan och dennes ansvar.   Slutsats Överrapporteringen är en komplex process där fler faktorer påverkar överrapporteringens kvalitet. Kunskap gällande vilka faktorer som påverkar överrapportering skapar medvetenhet, belyser förbättringsområden inom perioperativ överrapportering vilket bidrar till säker vård. / Background  Handover in perioperative care is increasingly associated with safe care, quality and efficiency.  Lack of handover entails an increased risk of delayed and incorrect measures, complications and extended care time for the patient. Fundamentals of care is used as theoretical support to understand and explain the care context and its impact on the handover as well as highlight the responsibility of the individual nurse anesthetist.    Aim   The purpose is to investigate the anesthesia nurse's perception of factors that influence handovers during perioperative care.     Methods  The study is a systematic review. The method was chosen as it was considered suitable for overview of published research in the field. The PEO model was used to design the study's search strategies and guided keywords was also central to the search process. 18 articles were analyzed using manifest qualitative content analysis according to Graneheim and Lundman (2004).     Results  The factors that influence the handover process according to the perception of anesthesia nurses formed three categories with associated subcategories. Factors related to work environment, factors related to work culture and factors related to the content of the handover. Factors that affect the handover process are mainly derived from the organization and its ability to create an environment that promotes detailed handover. Further some factors are derived from the individual nurse anesthetists and their responsibilities.    Conclusion  Handover is a complex process where several factors might affect the quality of the process. Knowledge regarding which factors that influence the handover process creates awareness, highlights areas for improvement within peri-operative handover and thereby contributes to safe care.