Bakgrund:  I samband med operation upplever patienter stress, oro och en känsla av utsatthet. Anestesisjuksköterskans agerande påverkar patientens upplevelse och hen har en utmaning i att tillgodose patientens behov i en miljö präglad av hög produktion och effektivitet. Det finns en risk att de relationella och psykosociala aspekterna av omvårdnaden nedprioriteras. Vårdrelation mellan patient och vårdgivare beskrivs som fundamental för att ge kvalitativ vård. Syfte: Syftet med studien var att undersöka om det finns en samsyn mellan patientens upplevelser och anestesisjuksköterskans erfarenheter av vårdrelationen i det perioperativa mötet.  Metod: Studien är en litteraturstudie med systematisk ansats och en deduktiv kvalitativ innehållsanalys utifrån etablera vårdrelation i Fundamentals of Care.  Resultat: I delarna skapa förtroende och vara närvarande är det tydligt att det som anestesisjuksköterskan gör överensstämmer med det patienten vill ha och behöver för att känna förtroende och närvaro. Utifrån resultatet är det svårt att uttala sig om en samsyn när det gäller förutse behov och vara påläst. Det finns en samsyn om vikten att få möjlighet att utvärdera och reflektera vårdmötet. Slutsats: Anestesisjuksköterskans agerande för att skapa förtroende och närvaro är väl sammanlänkade med patientens upplevelser och behov i det perioperativa mötet. Mer tid och kontinuitet underlättar anestesisjuksköterskans etablerande av vårdrelation till gagn för patienten. För att kunna uttala sig om samsyn i de delar där anestesisjuksköterskan är i fokus behövs vidare forskning. / Background: Patients experience stress, anxiety and vulnerability during surgery. The actions of the nurse anesthetist (NA) affect the patient’s experience. The NA have a challenge in meeting the patients’ needs in an environment characterized by high production and efficiency. This environment means that there’s a risk that the relational and psychosocial aspects of nursing will be deprioritized. The relationship established between patient and caregiver has been described as fundamental to providing quality care. Purpose: The purpose of the study was to investigate whether there’s a consensus between patients and NA’s experiences of the caring relationship in the perioperative meeting. Method: Literature study with a systematic approach and a deductive qualitative content analysis based on relationship established in Fundamentals of Care. Results: In the parts trust and focus the NA’s actions are consistent with patients wants and needs to feel trust and presence. Based on the results, it’s difficult to comment on a consensus when it comes to anticipate and know. Being able to evaluate the perioperative meeting is of importance. Conclusion: The NA’s actions to create trust and focus are well linked to patient’s experiences and needs in the perioperative meeting. Time and continuity facilitates the NA’s establishment of a caring relationship which benefits the patient. Further research is needed in order to be able to express a consensus in the parts where the NA is in focus.

Bakgrund: Produktionen på en operationsavdelning utgår från att hålla vårdgarantin och samtidigt hantera alla akutfall som sker. Hela operationsteamet har ett delat ansvar för patientens perioperativa vård. I ett operationsteam ingår operatör, operationssjuksköterska, anestesisjuksköterska och en assisterande personal. Personcentrerad vård bygger på en interaktion mellan patient och vårdgivare och kan delas in i fyra delar; Att odla en bra kommunikation, Skapa en respektfull och medkännande vård, att patienterna engagerar sig i sin vårdgivare och integration av vården. Syfte: Undersöka den perioperativa sjuksköterskans erfarenhet av hur operationsteamets personcentrerade vård påverkas vid produktionsinriktad vård. Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Åtta intervjuer genomfördes baserade på en semistrukturerad intervjuguide. Insamlad data analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Kontroll fick informanterna genom förberedelse och tid till att skapa en helhet. Tidsstress fanns främst hos nyare medlemmar, men krav utifrån påverkar operationsteamet beroende på dess uppsättning av individer och erfarenhet. Operationsteamet gav personcentrerad vård i balans med att få operationen genomförd. Genom att skapa ett flöde gavs de bästa förutsättningar för produktivitet och för personcentrerad vård. Slutsats: Oftast påverkas inte bemötandet, utan möjlighet att uppfylls alla patienten behov. / Background: Production is about keeping the healthcare guarantee and at the same time handle all emergency cases that occur. The team has a shared responsibility for the patient's perioperative care, a team includes an operator, operating nurse, anesthesia nurse and an assisting staff. Person-centred care is based on interaction between patients and caregivers, divided into four parts; Cultivate a good communication, Create a respectful and compassionate care, Patients engage with their caregiver and Integration of care. Aim: Investigate the perioperative nurse's experience of how the surgical team's person-centered care is affected in production-oriented care. Method: A qualitative interview study with an inductive approach based on semi-structured interviewguide. Eight interviews were analyzed using a qualitative content analysis. Result: Control was given to the informants through preparation and time to create a entirety. Time stress was mainly present in newer members, but demands affect the surgical team depending on its set of individuals and experience. The team provided person-centred care in balance with getting the surgery completed. By creating a flow, the best conditions for production and person-centred care were provided. Conclusion: The treatment was not affected, but the opportunity to meet all the patient's needs.

Obesitas är ett växande problem världen över och definieras genom att Body Mass Index (BMI) är över 30. Antalet personer med obesitas ökar för varje år, både globalt och nationellt. Det ställer ökade krav på sjukvården, att möta behoven och ge högkvalitativ vård till denna patientgrupp. Att bli sövd är förenat med risker, att dessutom ha högt BMI ökar riskerna kring generell anestesi. Den förändrade anatomin och fysiologin hos personer med obesitas utgör en ökad risk vid generell anestesi. Detta är något som anestesisjuksköterskan måste vara förberedd på och kunna bemästra. Syftet med denna studie var att utforska generell anestesi hos vuxna patienter med obesitas. Metoden som användes var en integrativ litteraturöversikt och de 36 vetenskapliga artiklarna som mötte inklusionskriterierna analyserades med ett integrativt förhållningssätt. Resultatet visar på vikten av att ta tid till förberedelser, nyttja tiden väl, teamarbete samt viktspecifik justering av läkemedel för att uppnå framgångsrik generell anestesi hos patienter med obesitas. Ett videolaryngoskop ger stora fördelar vid intubering såväl som att positionera patienten för optimal insyn till stämbanden. Emellertid visar resultaten även att vikt endast är en av flera viktiga faktorer för anestesisjuksköterskan att ta hänsyn till, tillsammans med exempelvis ålder och kön. Det är viktigt att vårda hela patienten och inte fokusera för mycket på vikt för att inte riskera att missa andra viktiga faktorer i den perioperativa vården. / Obesity is a growing problem worldwide and it is defined by the Body Mass Index (BMI) being over 30. The number of people with obesity are increasing each year, both globally and nationally. This places increased demands on healthcare, to meet the needs and provide high quality care for this patient group. Being anesthetized is associated with risks and a high BMI increases the risks surrounding general anesthesia. The changed anatomy and physiology in patients with obesity constitute a risk when generally anaesthetizing. This is something the anesthetic nurse needs to be prepared for and be able to handle. The aim of this study was to explore general anesthesia in adult patients with obesity. The method used was an integrative literature review and the 36 scientific articles meeting the inclusion criteria were analyzed using an integrative approach. The results show the importance of taking time to prepare, time management, teamwork, and weight specific adjustment of medicine in order to create successful anesthesia. A video laryngoscope provides great benefits when intubating patient with obesity, as well as optimizing the position of the patient for a good view of the vocal cords. However, the results also show that weight is only one of several important factors to consider, such as gender and age. It is important to care for the whole patient and not focus too much on weight, thus risking overlooking other important aspects in the perioperative care.

Bakgrund: På en operation finns det en risk för att exponeras för blodsmittor när operationssjuksköterskor handhar vassa föremål samt kan utsättas för blodstänk. Blodburna sjukdomar som hiv, hepatit B och C sprids via smittat blod som kommer i kontakt med skadad hud eller slemhinnor. Stick- eller skärskador samt blodstänk är vanligast. Patienter med en blodsmitta kan uppleva ett stigma på grund av sin sjukdom. Vårdpersonal ska behandla alla lika och får inte diskriminera patienter.  Motiv: Operationssjuksköterskor arbetar i en miljö där det finns en risk för exponering av blodsmittor, det är därför av värde att undersöka operationssjuksköterskors erfarenheterrelaterade till blodsmitta. Syfte: Att belysa operationssjuksköterskors erfarenheter relaterade till blodsmitta.  Metod: Individuella semistrukturerade intervjuer genomfördes med operationssjuksköterskor (n=8). Insamlade data analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys Resultat:  Analysen resulterade i tre olika kategorier: “Att uppleva risk”, “Att känna sig trygg” samt “Att ständigt utvecklas”.   Konklusion: Med erfarenhet blir specialistsjuksköterskan inom operation mer trygg i arbetet med en patient med känd blodsmitta. Tillgänglighet till information och bra rutiner är en central del då det annars kan skapa osäkerhet då operationssjuksköterskans arbete är i ständig utveckling och nya rutiner tillkommer. Det finns en risk att patienter inte vågar berätta för risk av stigmatisering och diskriminering och det är inte säkert att alla bärare av blodsmitta har testats. Alla patienter ska därför ses som potentiella smittbärare. / Background: During surgery there is a risk of exposure to blood-borne pathogens due to the handlings of sharp objects and exposure from blood splash. Blood-borne pathogens like HIV, hepatitis B and hepatitis C spread when contaminated blood comes in contact with damaged skin, mucous membranes or by an injury with a contaminated instrument. Sharps-injuries and blood-splash are the most common forms of exposure in the operating theatre. Patients with a blood-borne infection can feel stigmatized due to their illness. Health care personnel must provide equal care, and not discriminate against patients Motive: Theatre nurses work in an environment where there is risk of exposure of blood-borne pathogens, it is therefore of value to examine theatre nurses' experiences related to blood-borne pathogensAim: To shed light on operating theatre nurses' experiences related to blood-borne pathogens. Methods: Individual semi-structured interviews were conducted with operating theatre nurses (n=8). Collected data were analyzed according to qualitative content analysis. Result: The analysis resulted in three different categories: "Experiencing risk", "Feeling safe" and "Constantly developing". Conclusion: The theatre nurse gains confidence in working with patients with known blood-borne pathogens with experience. Availability of information and good routines are important factors as it can otherwise create uncertainty due to the constantly developing nature of the operating theatre nurse's work, and the adding of new routines. There is a risk that patients avoid disclosure of infection in fear of stigmatization and discrimination, and not all carriers of blood-borne pathogens have been tested and diagnosed.  Therefore, all patients should be seen as potential carriers.

Introduktion: Trycksår kan räknas som en vårdskada och medför lidande hos patienten samt höga kostnader för samhället. Detta är ett vanligt förekommande problem inom operationssjukvården. Det saknas tillräckligt med forskning om vilka trycksårsförebyggande åtgärder som kan användas och är anpassade efter den perioperativa vården. Syfte: Syftet var att belysa perioperativ trycksårsförebyggande omvårdnad. Metod: En litteraturstudie med systematiskt förhållningssätt har genomförts och genom sökningar i CINAHL och PubMed inkluderades 15 artiklar publicerade mellan 2016–2023. Resultatet: Resultatet presenteras i två huvudkategorier och fyra underkategorier. Huvudkategorin “Skapa optimala förutsättningar” handlar om vikten av rätt förutsättningar för att kunna förebygga trycksår. Det resulterar i två underkategorier: “Vikten av riskbedömning” och “Val av utrustning och material”. Huvudkategorin "Teamets möte med patienten” handlar om operationsteamets upplevelser av trycksårsförebyggande åtgärder. Det resulterar i två underkategorier: “Att se och bedöma patienten” samt ”Teamets attityder och kunskap". Konklusion: Den perioperativa sjuksköterskan kan förhindra uppkomst av trycksår genom adekvat omvårdnad. Vikten av god kommunikation inom operationsteamet samt att involvera patienten möjliggör samarbete gällande de trycksårsförebyggande åtgärderna. Attityden och kunskapen relaterade till den trycksårsförebyggande omvårdnaden behöver utvecklas. / Introduction: Pressure ulcers can be considered a health care injury and entail suffering for the patient as well as high costs for society. This is a common problem in surgical healthcare. There is a lack of research on which pressure ulcer prevention measures can be used and are adapted to the perioperative care. Aim: The aim was to highlight perioperative pressure ulcer prevention nursing. Method: A literature study with a systematic approach has been executed and through searches in CINAHL and PubMed included 15 articles published between 2016-2023. Results: The result is presented in two main categories and four subcategories. The main category "Create optimal conditions" is about the importance of the right conditions to be able to prevent pressure ulcers. This results in two subcategories: “Importance of risk assessment” and “Selection of equipment and materials”. The main category "The team's meeting with the patient" is about the surgical team's experiences of pressure ulcer prevention measures. This results in two subcategories: "To see and assess the patient" and "The team's attitudes and knowledge". Conclusion: The perioperative nurse can prevent the occurrence of pressure ulcers through adequate nursing care. The importance of good communication within the surgical team and involving the patient enables cooperation regarding pressure ulcer prevention measures. The attitude and knowledge related to pressure ulcer prevention nursing needs to be developed.

Introduction: The problems and the complications regarding hypothermia in the operating room are well known historically. The struggle of keeping the patient warm is still problematic. Hypothermia creates extensive complications and suffering for patients and is potentially lethal. Purpose: To explore the operating- and anesthesia nurses experiences in preventing hypothermia perioperative Method: A qualitative interview study using phenomenografic approach. The research group consisted of operating- and anesthesia nurses from a medium sized hospital in Sweden. Semi structured interviews were conducted. Results: The study revealed three concept categories. That knowledge leads to understanding which indicated that the knowledge of why hypothermia needs to be prevented raised awareness and compliance. Understanding the importance of communication and teamwork that highlighted the importance of communicating and strive towards the same goal. Working with conditions and obstacles that showed the importance of using available instrumentalities to prevent those obstacles that remains. Conclusion: This master thesis contributes to highlighting the importance of knowledge in the preventive work around hypothermia. Strengthened teamwork between operating nurses and anesthesia nurses creates a better condition in protecting patients against unwanted hypothermia and creating a safer surgical care.

Organdonation är sällsynt, men blir allt vanligare. Vid en donationsoperation bidrar anestesisjuksköterskan bland annat till att bevara patientens värdighet och övervaka organens cirkulation. Syftet var att beskriva svenska anestesisjuksköterskan och internationella perioperativa sjuksköterskors erfarenheter under donationsoperationer av vuxna avlidna donatorer. För att svara på syftet genomförs en systematisk litteraturstudie med ett kvalitativt förhållningssätt, där sju svenska studenters masteruppsatser jämfördes med 16 internationellt vetenskapligt publicerade studier. Resultatet visar att internationella perioperativa sjuksköterskor känner sig tveksamma till begreppet hjärndöd och dess beslutsamhet. I Sverige visar det att sjuksköterskorna var medvetna om begreppet hjärndöd och inte tvivlade på läkarens bedömning. Svenska anestesisjuksköterskor upplever ingen brist på formell utbildning i donationsprocessen. Internationellt saknas utbildning om lokala riktlinjer och lagstiftningen kring donationsprocessen. De upplever bristande utbildning som leder till negativa attityder och upplevelser. Det finns skillnader i erfarenheter och behov av stöd mellan internationella perioperativa sjuksköterskor och svenska anestesisjuksköterskor. Känslor som sorg, otillräcklighet och rädsla för döden hos de internationella perioperativa sjuksköterskorna, varför de föredrar att inte delta i donationsoperationer. Examensarbetena visar att de svenska anestesisköterskorna känner stolthet över att ha gjort skillnad för en annan människa och att de respekterar deras vilja och lust. Det är tydligt att perioperativa sjuksköterskor runt om i världen både utmanar och känslomässig stress under donationsoperationer och att känslomässig stress är vanligt. Sammanfattningsvis framgår det att internationella perioperativa sjuksköterskor tvivlar på begreppet hjärndöd och saknar utbildning om donationsprocessen, medan svenska anestesisjuksköterskor har en bättre förståelse och känner stolthet över att kunna göra skillnad. / Organ donation is rare, but becoming more common. During a donation operation, the anesthesia nurse contributes, among other things, to preserving the patient's dignity and monitoring the circulation of the organs. The aim was to describe the experiences of Swedish anesthesia nurses and international perioperative nurses during donation operations of adult deceased donors. To answer the purpose, a systematic literature study is carried out with a qualitative approach, where seven Swedish students' master's theses were compared with 16 internationally scientifically published studies. The result shows that international perioperative nurses feel doubtful about the concept of brain death and its determination. In Sweden, it shows that the nurses were aware of the concept of brain death and did not doubt the doctor's assessment. Swedish anesthesia nurses experience no lack of formal training in the process of donation operations. Internationally, there is a lack of training on local guidelines and the legislation surrounding the donation process. They experience a lack of education that leads to negative attitudes and experiences. There are differences in experience and need for support between international perioperative nurses and Swedish anesthesia nurses. Feelings of sadness, inadequacy and fear of death in the international perioperative nurses, why they prefer not to participate in donation operations. The degree projects show that the Swedish nurse anesthetists feel pride in having made a difference for another person and that they respect their will and desire. It is clear that perioperative nurses around the world face both challenges and emotional stress during donation surgeries and that emotional stress is common. In summary, it appears that international perioperative nurses doubt the concept of brain death and lack training about the donation process, while Swedish anesthesia nurses have a better understanding and feel pride in being able to make a difference.

Bakgrund: Hypotermi definieras som en kärntemperatur under 36 grader och är en vanlig komplikation i samband med anestesi. Hypotermi vid kirurgi är förknippat med ökad mortalitet och kan leda till komplikationer som innebär lidande, förlänger tid för återhämtning och orsakar ökade vårdrelaterade kostnader. Komplikationer på grund av hypotermi är exempelvis försämrad sårläkning, ökad risk för blödning och ökad incidens av infektioner. För många patienter innebär det ett lidande att frysa eftersom att vara kall är förknippat med känslor av utsatthet, sårbarhet och att få sämre vård. Olika metoder och hjälpmedel för att förhindra att hypotermi uppstår under anestesi finns att tillgå. I Sverige saknas specifika riktlinjer på nationell nivå. Forskning har visat att följsamheten till lokala riktlinjer är låg. Patienten behöver hjälp med att bibehålla adekvat kroppstemperatur och här har anestesisjuksköterskan en viktig uppgift. Syfte: Syftet var att sammanställa tillgängliga interventioner för att förhindra oavsiktlig intraoperativ hypotermi.  Metod: En strukturerad litteraturöversikt med narrativ analys genomfördes. Informationssökning gjordes i databaserna PubMed och CINAHL.  Resultat: Tre grupper av värmebevarande metoder identifierades: aktiv, passiv och invasiv uppvärmning. Den mest förekommande metoden var aktiv värmning med forced-air warming, som också verkade vara den mest effektiva metoden för att bibehålla normal kroppstemperatur och förhindra hypotermi. Skillnaderna i effektivitet mellan metoderna varierade. Ingen aktiv eller passiv metod förhindrade hypotermi helt. Slutsats: Trots att effektiva metoder för att förhindra oavsiktlig intraoperativ hypotermi finns och används är incidensen av hypotermi hög. Ytterligare forskning behövs för att undersöka orsaker till den höga incidensen. / Bakgrund: Hypotermi definieras som en kärntemperatur under 36 grader och är en vanlig komplikation i samband med anestesi. Hypotermi under operation är förknippad med ökad dödlighet och kan leda till komplikationer som skapar lidande, förlänger återhämtningstiden och orsakar ökade vårdrelaterade kostnader. Komplikationer på grund av hypotermi är till exempel försämrad sårläkning, ökad blödningsrisk och ökad förekomst av infektioner. För många patienter innebär frysning lidande eftersom förkylning är förknippad med känslor av exponering, sårbarhet och att få sämre vård. Olika metoder och hjälpmedel finns tillgängliga för att förhindra hypotermi uppstår under anestesi. I Sverige finns inga särskilda riktlinjer på nationell nivå. Forskning har visat att efterlevnaden av lokala riktlinjer är låg. Patienten behöver hjälp med att upprätthålla en tillräcklig kroppstemperatur, och här har anestesisjuksköterskan ett viktigt ansvar. Syfte: Målet var att sammanställa tillgängliga interventioner för att förhindra oavsiktlig intraoperativ hypotermi. Metod: En strukturerad litteraturstudie med narrativ analys genomfördes. En informationssökning gjordes i databaserna PubMed och CINAHL. Resultat: Tre grupper av värmebevarande metoder identifierades: aktiv, passiv och invasiv uppvärmning. Den vanligaste metoden var aktiv uppvärmning med påtvingad luftuppvärmning, vilket också visade sig vara den mest effektiva metoden för att upprätthålla normal kroppstemperatur och förhindra hypotermi. Skillnaderna i effektivitet mellan metoderna varierade dock. Ingen aktiv eller passiv metod förhindrade helt hypotermi. Slutsats: Även om effektiva metoder för att förhindra oavsiktlig intraoperativ hypotermi finns och används, är förekomsten av hypotermi hög. Ytterligare forskning behövs för att undersöka orsakerna till den höga förekomsten. Sökord: Anestesi, kroppstemperatur, värmebevarande metoder, förebyggande och kontroll av hypotermi, oavsiktlig hypotermi, intraoperativ vård, kvantitativ, litteraturöversikt, perioperativ vård, kirurgi.

Bakgrund: Ungefär 20-30% av alla patienter som opereras får postoperativt illamående. I den postoperativa vården möter anestesisjuksköterskan dessa patienter och med hjälp av omvårdnadsprocessen försöker han eller hon hjälpa patienten att lindra lidandet genom att se patienten, finnas vid dennes sida samt ge patienten tid. Det finns flertalet riskfaktorer för att drabbas av postopertivt illamående där gasanestesi samt opioider är två av dem. Postoperativ illamående leder till ökad risk för komplikationer samt hindrar patienten från att påbörja mobilisering efter operation i god tid. Med opioidfri anestesi utesluts opioiden vilket skullle kunna hjälpa patienten att minska risken att drabbas av postopertivt illamående. Syfte: Syftet var att jämföra förekomsten av postoperativt illamående och tiden på den postoperativa avdelningen mellan patienter som sövts med opioidfri anestesi och opioidbaserad anestesi. Metod: Detta är en kvantitativ retospektiv registerstudie som har granskat data från en pågående randomiserad kontrollerad studie. Resultat: Det framkom inte någon signifikant skillnad i postoperativt illamående och kräkning mellan de olika anestesiformerna eller tiden patienterna vårdades postoperativt. Studien visar att opioidfri anestesi inte är sämre än opioidbaserad anestesi i förhållande till postoperativt illamående och kräkning. Hos de patienter som upplevde postoperativt illamående sågs en kortare vårdtid hos de som sövts med opioidfri anestesi jämfört med de patienter som sövts med opioidbaserad anestesi. Slutsats: Det framkom ingen skillnad i posoperativt illamående och kräkning beroende på om opioid användes eller ej. / Bakgrund: Cirka 20-30% av alla patienter som genomgår operation upplever postoperativt illamående och kräkningar (PONV). Vid postoperativ vård möter anestesisjuksköterskan patienten och kan med omvårdnad hjälpa patienten att lindra lidandet genom närvaro, närhet och pateince. Det finns flera riskfaktorer för att drabbas av PONV, inklusive användning av flyktiga ämnen och opioider. Postoperativt illamående och kräkningar leder till ökad risk för komplikationer, viktigast patientmissnöje och försenad mobilisering. Med opioidfri anestesi utesluts opioiden, vilket kan hjälpa patienten att minska risken för postoperativt illamående och kräkningar. Sikta: Syftet med denna studie var att jämföra förekomsten av postoperativt illamående och kräkningar och tiden på den posoperativa avdelningen mellan patienterna som sövts med opioidfri och opioidbaserad anestesi. Metod: En kvantitativ retrospektiv studie genomfördes där data från en pågående randomiserad kontrollerad studie granskades. Resultat: Det fanns ingen signifikant skillnad i postoperativt illamående och kräkningar mellan de olika formerna av anestesi eller den tid patienterna vårdades postopertaovely. Således är opioidfri anestesi inte sämre än opioidbaserad anestesi i realtion till postoperativt illamående och kräkningar. När det gäller patienter som upplever postoperativt illamående och kräkningar behandlas de som är sederade med opioidfri anestesi under kortare tid postoperativt än patienter som är nedsövda med opioidfri anestesi. Slutsats: Ingen signifikant skillnad avseende PONV beroende på användning av opioider hittades.

Background: The registered nurses specific area of competence is nursing care, which must be performed in a trusting relationship with the patient. Within perioperative care nurse anaesthetists, registered nurses and assistant nurses work with varied specific tasks to provide patient good care, before, during and after surgery. Sometimes they care for patients with advanced abdominal cancer, whose surgery is crucial for the prognosis of their illness. This means they care for patients directly before and directly after they receive their updated prognosis. Sometimes this surgery for advanced abdominal cancer is considered inoperable shortly after start of surgery, abdominal cancer is often detected at a late stage due to diffuse symptoms. The survival rate after surgery is often short, and palliative care is therefore often initiated. Aim: To describe nurse anaesthetists, registered nurses and assistant nurses experiences when caring for patients directly after surgery whose abdominal cancer was deemed inoperable. Method: Explorative qualitative studied design. Data collection, focus group discussions with nurse anaesthetists, registered nurses and assistant nurses. Analysed using qualitative content analysis. Results: The result is described with three overarching themes. Feeling of inadequacy whitch described the feeling of not wanting to lie, of identifying with patients of the same age, insufficient information and that body language can inadvertently transmit information. Creating strategies describes the difficulty in answering questions and the need for recovery. A feeling of increased security is about the opportunity to prepare and feeling that the conversation with the patient is facilitated. The three themes are based on eight underlying categories. Discussion: No previous research could be found, whitch may indicate that the research question of the study is unique. The use of focus groups as a method was experienced positively, but the prevailing pandemic has affected the possibility of including participants. The experiences of nurse anaesthetists, registered nurses, assistant nurses was shown to be similar, probably unintentially provide to the fact that all participants worked with perioperative care. Conclusion: Nurse anaesthetists, registered nurses and assistant nurses considered it challenging to care for patients with inoperable abdominal cancer. The main challenge was to care for the patients of same age and to respond to patients questions without inadvertently conveying information with body language. / Bakgrund: Den legitimerade sjuksköterskans specifika kompetensområde är omvårdnad, vilken skall utföras i en förtroendefull relation till patienter. Inom perioperativ vård arbetar anestesisjuksköterskor, legitimerade sjuksköterskor och undersköterskor med olika specifika arbetsuppgifter för att ge patienter god omvårdnad inför, under och efter operation. Ibland vårdas patienter med avancerad bukcancer, vars operation är avgörande för sjukdomens prognos, vilket innebär att de vårdar patienter både direkt innan beskedet om prognos och direkt efter. Det händer att patienter som skall opereras för avancerad bukcancer, ibland bedöms inoperabla en kort tid efter att operationen påbörjats. Bukcancer upptäcks ofta i sent skede på grund av diffusa symtom. Överlevnaden efter operation bedöms i dessa fall kort, vilket betyder att palliativ vård ofta behöver initieras. Syfte: Att beskriva anestesisjuksköterskors, legitimerade sjuksköterskors och undersköterskors upplevelser av att vårda patienter direkt postopertivt vars operation avbrutits pga. inoperabel bukcancer. Metod: Explorativ kvalitativ studiedesign. Datainsamling, fokusgruppsdiskussioner med anestesisjuksköterskor, legitimerade sjuksköterskor och undersköterskor. Analys enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet beskrivs utifrån tre övergripande tema, Känsla av otillräcklighet, som handlar om att inte vilja ljuga, att jämnåriga patienter berör, om otillräcklig information och att kroppsspråket oavsiktligt kan överföra information. Skapa strategier beskriver svårigheten att bemöta frågor och behov av återhämtning och Känsla av ökad trygghet handlar om möjlighet att förbereda sig och en känsla av att samtalet med patienter underlättas. De tre tema baseras på åtta underliggande kategorier. Diskussion: Ingen tidigare forskning kunde hittas, vilket kan betyda att föreliggande studies forskningsfråga är unik.Fokusgruppsdiskussion som metod upplevdes positivt, men rådande pandemi anses ha påverkat möjligheten att inkludera ytterligare deltagare. Upplevelserna hos anestesisjuksköterskor, legitimerade sjuksköterskor och undersköterskor visade sig vara liknande, troligtvis relaterat till att samtliga deltagare arbetade med perioperativ vård. Slutsats: Anestesisjuksköterskor, legitimerade sjuksköterskor och undersköterskor upplevde att det var en utmaning att vårda patienter med inoperabel bukcancer. Utmaningen bestod främst i att vårda jämnåriga patienter och att bemöta frågor utan att med kroppspråket oavsiktligt förmedla information.