Föräldrar är barns stora trygghet och deras närvaro bör vara en självklarhet under barnets perioperativa process. Trygga och välinformerade föräldrar är mer benägna att vara ett gott stöd för sitt barn. Anestesisjuksköterskor utbildas för att kunna vårda både vuxna och barn. Dock upplever anestesisjuksköterskor att barn är mer komplexa att vårda än vuxna, då vården även inkluderar ett omhändertagande av barnets föräldrar. Trots detta anses föräldranärvaro välkomnat för att underlätta kontakten med barnet samt optimera vårdandet. Familjecentrerad vård förespråkas för att se och ta hänsyn till hela familjens unika behov och anpassa vården därefter. Litteraturöversiktens syfte var att beskriva föräldrars upplevelse av sitt barns perioperativa process. Metoden som användes var en kvalitativ systematisk litteraturöversikt. Strukturerade sökningar gjordes i Cinahl och Medline, nio artiklar inkluderades och analyserades enligt Bettany-Saltikov och McSherry (2016). Resultatet mynnade ut i två huvudteman, Ökad sårbarhet och Vårdpersonalens betydelse. Föräldrar hade ett stort informationsbehov och behov av stöd från vårdpersonalen för att i sin tur kunna vara bästa möjliga stöd för sitt barn. Avdelningsrutiner för föräldranärvaro skapar vana och trygghet för anestesisjuksköterskan då den blir självklar och regelbunden, vilket sekundärt bidrar till både tryggare familjer och ett hållbart arbetssätt.

Övervikt och obesitas är ett växande problem världen över. I den perioperativa vården kommer fler patienter med obesitas att vårdas framöver. För att vårda säkert behöver anestesisjuksköterskan ha specifika kunskaper om hur övervikten påverkar patientens anatomi och fysiologi. De obesa patienterna har en minskad lungkapacitet och tenderar att ha en svårare luftväg. Anestesisjuksköterskan ansvarar för en individuell omvårdnad, genom att anpassa vården utifrån patientens specifika förutsättningar främjas patientsäkerhet. Syftet med magisteruppsatsen var att utforska anestesisjuksköterskans vårdande i pre- och intraoperativ vård av patienter med övervikt och obesitas. Metoden var en integrativ litteraturöversikt efter Whittemore och Knafl (2005). Resultatet baseras på vuxna patienter med BMI>25. Sökningar i Medline och CINAHL resulterade i 24 artiklar. Resultatet visade att tiden innan anestesi är av stor vikt för att förutse risker och kunna skapa en handlingsberedskap i teamet, att genomföra en preoperativ bedömning där flera faktorer vägs samman till en riskbedömning. Den obesa patienten riskerar att få onödigt mycket läkemedel om dosen Propofol inte korrigeras. Genom att positionera patienten i ”ramp position” optimeras förutsättningarna för en lyckad intubation. För att optimera oxygeninnehåll i blodet preoxygeneras patienten fördelaktigt med PEEP/CPAP och syrgas under apné ökar den säkra apnéperioden. När luftvägen ska säkras förbättrar videolaryngoskop insynen till glottis.

Introduktion: Hypotermi är ett tillstånd som patienten kan drabbas av i den perioperativa vården. Det leder till ökat lidande hos patienter, ökade kostnader och förlängda vårdtider. Trots att hypotermi är ett välkänt forskningsområde förekommer det hos patienter i den perioperativa vården. Operationssjuksköterskan är en av de professioner som arbetar inom den perioperativa vårdkedjan, denna litteraturstudie sammanställer aktuell forskning för att belysa operationssjuksköterskans perspektiv i det förebyggande arbetet för att motverka hypotermi hos patienter. Syfte: Att belysa operationssjuksköterskors erfarenheter av omvårdnadsåtgärder för att undvika att patienter drabbas av hypotermi under den perioperativa vården. Metod: En litteraturstudie, sammanställning av aktuell forskning via databaserna Cinahl och PubMed. Artiklar som inkluderades i studien är kvalitativa som publicerades mellan 2010-2023. Resultat: Resultatet delades upp i huvudteman och subteman. Två huvudteman uppstod med efterföljande subteman: “Förebyggande och korrigerande omvårdnadsåtgärder” med subtema “Indirekta åtgärder för att förebygga”, ”Passiva åtgärder för att förhindra” och ”Aktiva åtgärder för att korrigera” samt huvudtemat ”Strävan efter att vara professionell och en advokat åt varje patient” med subtema ”Professionell kompetens och samverkan i team” och ”Etik och att förhindra lidande är drivkrafter”. Resultatet visade att det krävs kunskap om olika uppvärmningsmetoder för att de ska användas korrekt samt att faktorer som tidspress och arbetsmiljö inverkar negativt i det förebyggande arbetet mot hypotermi. Operationssjuksköterskor motiveras att arbeta förebyggande gällande oavsiktlig hypotermi för att skydda patienten mot onödigt lidande. När planering, kunskap och erfarenhet inkluderas i omvårdnadsåtgärderna bidrar det till minskad risk för hypotermi. Kliniska implikationer: Studien visade på att det krävs att operationssjuksköterskor behöver tid för planering i sitt arbete och vid planering har operationssjuksköterskor tid att ge varje patient omvårdnadsåtgärder för att motverka hypotermi, detta bidrar till en mer patientsäker vård. Operationssjuksköterskan har ett medvetandetänk att utföra arbetsmoment som hjälper till att hålla patienten normoterm.

Överrapportering innebär överföring av viktig patientinformation och anestesisjuksköterskan ansvarar för den postoperativa överrapporteringen. Det är en riskfylld fas där tydlig kommunikation är nödvändig. Det finns standardiserade modeller för kommunikation som kan minimera brus mellan sändare och mottagare vilket ökar patientsäkerheten och minskar risken för vårdskada. Under den postoperativa överrapporteringen ska anestesisjuksköterskan ha ett vårdande förhållningssätt genom att vaka över patienten och samtidigt överlämna ansvaret för hens psykiska och fysiska säkerhet. Syftet var att belysa hur en standardiserad överrapportering påverkar postoperativ överrapportering. För att besvara syftet valdes en systematisk litteraturöversikt med integrativ design och 18 artiklar inkluderades efter sökningar i CINAHL, PubMed och Scopus. Det framkom tre huvudteman; tydlig information, förändrad arbetssituation och samverkan i team. Genom att standardisera postoperativ överrapportering kan en förbättrad informationsöverföring uppnås samt minska bristande kommunikation. Tidsåtgången efter standardisering varierade och upplevelsen av tidspress och effektivisering kan minska respektive öka. Antal distraktioner i samband med överrapportering kan påverkas och ett signifikant förbättrat teamarbete uppnåddes. Standardiserad postoperativ överrapportering kan generera en ökad tillfredsställelse hos olika professioner. Att använda standardiserade överrapporteringsmodeller som exempelvis SBAR kan ge en kvalitativ och patientsäker informationsöverföring samt förbättrad arbetsmiljö genom minskade distraktioner och tidspress. Teamet kan förbättras genom att ta vara på olika professioners kompetens som tillsammans skapar en bred expertis. Genom att standardisera postoperativ överrapportering ges anestesisjuksköterskan möjligheten till att utföra vårdande handlingar och bedriva patientsäker vård trots hälso- och sjukvårdens ekonomiska effektiviseringar.

Bakgrund: Att bli akut sjuk och stå inför behovet av en akut operation kan vara en omskakande upplevelse för patienten som kan innebära känslor av oro och ångest. Med ett personcentrerat förhållningssätt finns goda möjligheter för anestesisjuksköterskan att tillgodose patientens behov av trygghet. För att kunna tillgodose patientens rättigheter och behov av trygghet behövs forskning som belyser anestesisjuksköterskans strategier för att tillgodose detta genom att minska den oro och ångest som patienten kan uppleva inför en akut operation.Syfte: Att beskriva anestesisjuksköterskors strategier för att skapa perioperativ trygghet för patienter vid akut operation.Metod: Kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer användes för att besvara syftet. Sex anestesisjuksköterskor intervjuades. Data har analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys.Resultat: Strategierna som anestesisjuksköterskorna tillämpar för att skapa perioperativ trygghet kan kategoriseras i tre huvudkategorier: ”Personcentrerade strategier”, ”strategier utifrån erfarenhet och kompetens” och ”strategier för att öka patientens delaktighet”. Anestesisjuksköterskorna beskrev att vårdrelationen är en förutsättning för att skapa trygghet. Vårdrelationen gjorde det möjligt att anpassa de strategier som kunde användas för att skapa trygghet. Kategorin strategier utifrån erfarenhet och kompetens beskriver hur anestesisjuksköterskan använder sig själv som redskap för att skapa trygghet genom sitt bemötande. I kategorin strategier för att öka patientens delaktighet beskrivs hur individanpassad samt löpande information kan skapa trygghet och göra patienten delaktig.Slutsats: Anestesisjuksköterskan kan med stöd av personcentrerade strategier såsom skapandet av en vårdrelation samt att individanpassa delar i den perioperativa vården skapa trygghet för patienten. Vidare har anestesisjuksköterskan olika strategier som kan tillämpas för att skapa trygghet för patienten. Till exempel att använda sig själv som redskap samt göra patienten delaktig. Studien bidrar också till att beskriva vad personcentrerad vård kan innebära inom den perioperativa verksamheten.

Bakgrund: Perioperativ oro hos barn förekommer hos upp uppemot sextio procent av alla barn som genomgår anestesi. Oron kan påverkas utifrån livssituation, fantasier, tankar och tidigare upplevelser i samband med sjukhusvård. Genom att kartlägga omvårdnadsinterventioner som minskar perioperativ oro hos barn, kan det förhoppningsvis bidra till en reflektion kring vård av barn i perioperativ miljö. Syfte: Att kartlägga omvårdnadsinterventioner som anestesisjuksköterskan kan använda sig av för att minska barns upplevelser av oro i samband med perioperativ vård. Metod: Deskriptiv litteraturstudie med induktiv ansats. Tjugofem artiklar analyserades med hjälp av Whittemore & Knafls (2005) analysmetod. Resultat: Att i den perioperativa vården använda omvårdnadsinterventioner för att minska barns oro är av stor vikt. Genom att låta barn bekanta sig med vårdmiljön eller låta dem distraheras med spel eller musik gav förutsättningar för att minska deras oro. Slutsats: Ett flertal omvårdnadsinterventioner har identifierats kunna minska barns upplevelse av perioperativ oro. Barn är individer och omvårdnadsinterventionerna behöver anpassas utifrån barnets aktuella behov och situation. / Background: Perioperative anxiety in children occurs in sixty percent of all children who undergoes anaesthesia. Anxiety can be affected by lives situations, fantasies, thoughts and earlier experiences from hospital care. By mapping nursing interventions that reduce perioperative anxiety in children, it can hopefully contribute to a reflection on he care of children in perioperative environments. Purpose: To map nursing interventions that the anaesthetic nurse can use to contribute to children's experience of reduced anxiety associated with perioperative care. Method: Descriptive literature study with an inductive approach. Twenty five articles were analysed using Whittemore & Knafl`s (2005) method of analysis. Results: Using nursing interventions in perioperative care to reduce children's concerns is of great importance. By letting children get acquainted with the care environment or letting them be distracted by games or music provided conditions to reduce their worries. Conclusion: A number of nursing interventions have been identified to reduce children's experience of perioperative anxiety. Children are individuals and nursing interventions need to be adapted based on the child's current needs and situation.

Introduktion: Långa väntetider har varit ett problem inom svensk hälso- och sjukvård under lång tid. Pandemin, orsakad av COVID-19, har inte underlättat situationen. Det har bidragit till ett ökat krav på effektivitet och produktion, vilket även har medfört ett ökat arbetstempo inom den perioperativa vården. Syfte: Syftet var att beskriva operationssjuksköterskors upplevelser av hur krav på ökad produktion kan ha påverkat patientsäkerheten.  Metod: En kvalitativ metod med induktiv ansats har använts för att analysera, tolka och beskriva operationssjuksköterskors upplevelser av hur krav på ökad produktion kan påverka patientsäkerheten inom perioperativ vård. Resultat: Kategorin “Arbete under tidspress” beskrev operationssjuksköterskors upplevelser av krav på effektivitet i den dagliga arbetsmiljön samt hur det påverkat deras fysiska och psykiska välmående. Vidare beskrev kategorin “Förhindra att patienten utsätts för skada” upplevelser av att ej vara förberedd, känslan av ett utökat ansvar och bristande möjligheter till kompetensutveckling. Vilket kunde få konsekvenser för patientsäkerheten. Konklusion: Kravet på ökad produktion leder till minskad möjlighet till preoperativa förberedelser vilket i sin tur leder till bristande patientsäkerhet. Kravet på produktion gav även mindre möjlighet till kompetensutveckling och återhämtning för operationssjuksköterskor. Vilket inte bidrog till en hållbar arbetsmiljö. / Introduction: Long waiting times have been an issue in the Swedish healthcare for a long time. The pandemic, caused by COVID-19, haven’t facilitated the situation. This led to a higher demand for efficiency, production and a faster pace of work in perioperative care. Aim: The aim the study was to describe surgical nurses' experiences of how demands for increased production can affect patient safety. Method: A qualitative method with an inductive approach has been used to analyze, interpret and describe surgical nurses' experiences of how demands for increased production can affect patient safety in perioperative care. Results: The category "Work during time pressure" describes surgical nurses' experiences of demands for efficiency in the daily work environment and how it affects their physical and mental well-being. Furthermore, the category "Prevent the patient from being exposed to harm" describes experiences of not being prepared and being subjected to increased responsibility but lack of competence development. Conclusion: The demand for increased production led to reduced opportunities for preoperative preparations, which led to a lack of patient safety. The requirement for production also provided less opportunity for skills development and recovery for the surgical nurses. Which did not contribute to a sustainable work environment.

Sammanfattning Bakgrund: Det är fortsatt förekommande med komplikationer relaterat till medelsvår och svår postoperativ smärta. Anestesisjuksköterskan har det samlade omvårdnadsansvaret för patienten perioperativt. En helhetsbedömning av patienten avgör postoperativt smärtlindringsbehov. Den Perioperativa dialogen skapar mening i arbetet och trygghet för patienten. Författarna identifierade avsaknad av riktlinjer vid genomförandet av en individuell helhetsbedömning vid handläggning av postoperativ smärtlindring. Syfte: Syftet var att belysa hur anestesisjuksköterskor planerar, genomför och utvärderar postoperativ smärtlindring i generell anestesi utefter tidsfaserna pre-, intra- och postoperativt samt inverkan av den perioperativa dialogen. Metod: En kvalitativ studie genomfördes med tio semistrukturerade intervjuer. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats. Resultat: I resultatet framkom fyra huvudkategorier med totalt elva underkategorier som berör informanternas handläggning. Preoperativa åtagande - Planeringsprocess Känna ansvar för planering, Skapa vårdrelation, Beakta patientens känslotillstånd. Intraoperativa vårdmoment - Konstant utvärdering av behandling, Anpassa behandling fortlöpande, Självständigt ansvarsområde. Postoperativa förhoppningar - Eftersträva återkoppling, Undvika smärtgenombrott. Perioperativa organisatoriska aspekter - Anpassa utefter arbetsförhållanden, Avsaknad av den Perioperativa dialogen. Slutsats: Handläggningen av postoperativ smärtlindring är ett komplext område vilket kräver beaktning av flera faktorer för ett gott utfall. Den perioperativa dialogen är inte prioriterad. Det saknas konsensus för anestesisjuksköterskans handläggning av postoperativ smärta. Det krävs utveckling och ett utökat samarbete av hela vårdkedjan för att kunna möta den postoperativa smärtproblematiken. / Abstract Background: Complications still occur in connection to moderate and severe postoperative pain. The nurse anaesthetic´s is completely responsible for the patient care perioperative. An overall assessment of the patient all together determine the postoperative need of analgesic. The perioperative dialogue is a method which gives the nurse anaesthetic´s a sense of meaningfulness of the work and creates a perception of safety for the patient. The authors identified the absence of guidelines to make an individual overall assessment when managing postoperative pain. Aim: The aim of the study was to elucidate the nurse anaesthetic´s planning, implement and evaluate postoperative analgesic during total anaesthesia along the time-phases pre-, intra and postoperative and the impact of the perioperative dialogue. Method: A qualitative study was conducted with ten semistructured interviews. A qualitative content analysis was made with an inductive approach. Result: The result is presented in four head categories and eleven sub-categories that illuminate the informants’ experiences. Preoperative undertakings - Feeling responsibility for planning, Create a care-relation, Respect the patients emotional state. Intraoperative steps – Constant evaluation of treatment, Adapt the treatment continuously, Independent responsibility. Postoperative expectations – trying to obtain feedback, Avoid outbreak of pain. Perioperative organizational aspects – Adjustment along work situation, Absence of the perioperative dialogue.    Conclusion: The postoperative pain management is a complex matter that demand consideration of several aspects to achieve a good outcome. The perioperative dialogue is not prioritised. There is a lack of consensus among nurse anaesthetic´s managing postoperative pain. Developing and increasing cooperation along the entire chain of care is necessary to manage the issue of postoperative pain.

Bakgrund: Informationsöverföring sker kontinuerligt i den perioperativa vården. Det anses vara ett riskmoment när patient och information överförs till ny personal och vårdenhet. Kontinuitet, kvalitet, effektivitet och patientsäkerhet uppnås genom att operationssjuksköterskan initierar och genomför adekvat informationsöverföring i samband med patientens kirurgiska ingrepp. Syfte: Var att belysa den perioperativa sjuksköterskans upplevelser av informationsöverföring, pre- och postoperativt. Metod: En litteraturstudie med systematiskt tillvägagångssätt i enlighet med Bettany-Saltikov och McSherry (2016). Resultatet baseras på analysen av tolv kvalitativa vetenskapliga artiklar. Resultat: Resultatet påvisade att det fanns flertalet brister i den perioperativa informationsöverföringen och att den upplevdes som komplex. Resultatet redovisades i tre huvudkategorier; Utspridd och bristfällig information, Förutsättningar för informationsöverföring samt Människans inverkan på informationsöverföring. Slutsats: Många faktorer påverkar informationsöverföringen pre- och postoperativt utifrån den perioperativa sjuksköterskans upplevelser. Då medlemmar av det kirurgiska teamet inte alltid medverkar vid den postoperativa patientöverlämningen  finns en risk för att kirurgisk information kan gå förlorad. När  informationsöverföringen brister kan det ge upphov till negativa konsekvenser för patienten. / Background: The transfer of information within perioperative care, is a continuous process. When a patient, together with the relevant patient-information is transferred to a new carer and care unit, there is considered to be an element of risk involved. Continuity, quality, efficiency and patient safety will be achieved when the operating theatre nurse initiates and implements an adequate transfer of information, in connection with the patient’s surgical procedure. Aim: To illustrate how perioperative nurses experience the pre and postoperative transfer of information. Method: A systematic literature review in accordance with  Bettany-Saltikov and McSherry (2016).  The result is based on an analysis of twelve qualitative, scientific articles. Results: The study results demonstrate that there are several deficiencies during the transfer of perioperative information, and that it is perceived as complex. The results are presented in three main categories; Scattered and inadequate information, Prerequisites for information transfer and The human influence on information transfer. Conclusion: Based on the experiences of the perioperative nurses, there are many factors which influence the pre and postoperative transfer of information. As members of the surgical team do not always participate in the postoperative patient handover, there is a risk that surgical information may be lost. There can be negative consequences for the patient when the transfer of information is inadequate.

Kirurgiska ingrepp, operationer, medför ofta ett personligt trauma för patienten där denne oundvikligen hamnar i en utsatt situation. Inför operation kan patienten uppleva en rad olika tankar och känslor som alla kan ha en inverkan på patientens mående och välbefinnande. Operationer som genomförs under regional anestesi ställer högre krav på operationspersonalens bemötande, då de har en viktig roll för att stötta den vakna patienten.   Syftet med denna studie var därför att undersöka hur patienter som opereras under regional anestesi upplever att de blir bemötta av personalen på operationssalen och hur de upplever att det påverkar deras välbefinnande. Studien utgick från en deskriptiv design med en kvalitativ ansats och baserades på sju intervjuer. Intervjuerna transkriberades och en manifest innehållsanalys gjordes efter Graneheim och Lundmans (2004) metod.   Resultatet visar att samtliga informanter hade upplevt ett gott bemötande av operationspersonalen. Informanterna angav att delaktighet, personalens närvaro och ett gott omhändertagande bidrog till denna upplevelse. Bemötandet visade sig även ha betydelse för hur informanterna upplevde välbefinnandet. Det som informanterna framför allt upplevde hade en positiv påverkan på deras välbefinnande var känslan av att känna sig sedd av operationspersonalen. Samtidigt kunde informanterna inte ange något i personalens bemötande som hade upplevts som negativt eller haft en negativ påverkan på deras välbefinnande. Däremot påpekade vissa informanter att det är viktigt att hänsyn tas till patienternas personligheter och känslouttryck för att patienten ska bemötas på bästa sätt.  Således upplevde samtliga informanter som genomgått höft- eller knäoperation under regional anestesi att de fått ett gott bemötande och eller blivit väl omhändertagna av operationspersonalen. Då studien är begränsad i sitt omfång och då det är ett outforskat område som undersökts behövs ytterligare forskning för att styrka studiens resultat. / Surgical procedures, i.e. operation, often inflicts personal trauma for the patient where the patient unavoidably is put in a vulnerable situation. Before surgery the patient can experience a range of emotions and thought that all can affect the patients well being. Surgery performed under regional anesthesia puts higher demands on the operating staff’s behavior, since they play a key role in offering support to the patient who is awake.  The aim of this study was therefore to investigate how patients undergoing regional anesthesia perceive the treatment from the staff in the operating room and how their treatment affect the patients experience of well being. The study had a descriptive, qualitative design based on seven interviews. The interviews were transcribed and a manifest content analysis was conducted after Graneheim and Lundmans (2004) method. The results showed that all of the informants had had a good experience of the treatment they got from the operating staff. The informants claimed that being included, the staffs’ presence and good care taking all contributed to this experience. How they perceived the treatment from the staff also had an effect on the patients well being.  The informants stated that what had the most influence on contributing to their well being was a notion of being seen by the operating staff.  In conclusion, all informants who had undergone either hip- or knee surgery under regional anesthesia had a positive experience of the treatment they received from the operating staff and stated they had been well taken care of. Due to the limitations of this study in regards to the small sample and due to the fact that this subject is an unexplored area, further research is therefore needed to verify the results of this study.