Bakgrund: Den vanligaste orsaken till kontakt med hälso- och sjukvården är smärta. När något i kroppen är fel kan smärta uppstå som ett symtom, om smärtan är kvar längre än tre månader kallas den långvarig smärta. Cirka 50 procent av vuxna patienter som söker vård lider av smärta, varav 40 procent haft smärta längre än tre månader. Långvarig smärta kan orsakas av olika sjukdomstillstånd, dock lider många patienter av daglig smärta utan känd orsak. Vid vårdandet av patienter med smärta krävs det att vårdpersonalen är uppmärksam och tror på patientens smärtupplevelse. Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelser av vårdpersonalens bemötande vid långvarig smärta. Metod: En beskrivande litteraturstudie som innefattade elva artiklar med kvalitativ och mixad ansats. Databasen MEDLINE via PubMed användes för att söka fram artiklarna. En tematisk metod användes för att analysera artiklarna. Huvudresultat: Fem teman redogjordes i resultatet som sammanfattar patienternas positiva och negativa upplevelser av vårdpersonalens bemötande. Temana var Att bli lyssnad på, Att bli trodd, Respekt, Delaktighet samt Stöd och kommunikation. Slutsats: Denna studie visade att patienterna upplevde vårdpersonalens bemötande både positivt och negativt. Det framkom att när vårdpersonalen involverade patienterna, visade intresse och lyssnade på dem var de nöjda med bemötandet. Utifrån detta kan vårdpersonal i klinisk praxis få en ökad förståelse i hur patienter med långvarig smärta vill bli bemötta.

Bakgrund: När coronapandemin drabbade världen år 2020 ställdes sjukvården inför stora utmaningar. Akutsjukvården behövde snabbt omorganiseras för att ha möjlighet att på bästa sätt ta hand om patienter med den nya sjukdomen, covid-19. I centrum av sjukvården står den största yrkesgruppen redo; sjuksköterskorna, som världen över mobiliserar för att kunna möta denna pandemi, med alla till buds stående medel. Syfte: Att beskriva hur sjuksköterskor inom akutsjukvården upplever att arbeta under pågående coronapandemi. Metod: En systematisk litteraturstudie med kvalitativa artiklar. Databaserna PubMed och Cinahl användes för datainsamling. Baserat på inklusionskriterierna användes totalt elva artiklar i dataanalysen. Resultat: Totalt har 201 sjuksköterskor deltagit i de inkluderade artiklarna. Efter att ha analyserat resultaten av de elva artiklarna har tre huvudkategorier identifierats: ”Att uppleva rädsla och oro kring smittspridning”, ”Att uppleveva ett förändrat arbetsliv” samt ”Att växa i sin roll som sjuksköterska”. Slutsats: Att arbeta under coronapandemin har en kraftig påverkan på sjuksköterskor, i deras arbetsliv men även i deras privatliv. Sjukvården behöver vara bättre förberedd på eventuella framtida pandemier för att inte riskera sjuksköterskors hälsa.

Bakgrund  Bröstcancer är en av de vanligaste cancerdiagnoserna i världen och drabbar i snitt var fjärde kvinna. Screening för bröstcancer ger möjlighet till tidig behandling, däremot finns det rädslor som gör att kvinnor undviker bröstcancerscreening. Studier visar att en kirurgisk behandling har utgångspunkt från patienten och att en personcentrerad vård är viktig. Syfte Syftet var att beskriva kvinnors upplevelser av att genomgå kirurgisk behandling vid bröstcancer. Metod Litteraturstudien är en systematisk litteraturstudie med induktiv ansats och kvalitativ analys. Datainsamling gjorde från databaserna PsycInfo, PubMed och Cinahl. Sökorden utformades enligt PEO-T modellen. Kvalitativ analys gjordes utifrån Bettany-Saltikov & McSherrys (2016) nio-stegsmodell. Resultat Totalt 15 artiklar omfattar resultatet. Två teman och fyra kategorier framkom i resultatet. Teman som presenteras är identitet och stöd. Första temat Identitet finns kategorierna Det inre och Det yttre. För temat Stöd finns kategorierna Stöd från anhöriga och Stöd från vården. Resultaten visar på känslor av rädslor, en negativ kroppssyn och vikten av stöd för att orka att genomgå sin behandling. Slutsats Kvinnor som opereras för bröstcancer genomgår ett lidande vilket påverkar efterförloppet av behandlingen i form av identitetskris och förändringar i deras sociala kontext.

När ett barn är döende kräver det palliativ vård som ska lindra symtom. Vården behöver anpassas och vara personcentrerad. Sjuksköterskan har som ansvar att se till barnets bästa och lindra de symtom som dyker upp. Genom god kommunikation kan sjuksköterskan vårda med respekt och rättvisa samt anpassad kommunikation relaterat till barnets utvecklingsålder. Vid brister i kommunikationen kan det leda till att barnet och dess symtom blir osedd. Författarna vill därför undersöka vilka förutsättningar och barriärer som finns inom kommunikation kring palliativt sjuka barn, genom att undersöka sjuksköterskans upplevelse kring detta. Detta gjordes genom en litteraturöversikt som bestod av åtta artiklar. Där resultatet visade att sjuksköterskor behöver sträva efter en öppen, ärlig och anpassad kommunikation. Vidare visades det att sjuksköterskor upplever en svårhet kring att kommunicera kring ämnet döden och döende men efter interna utbildningar upplevde de att de kändes enklare. Resultatet berör även sjuksköterskans professionella roll och hur lätt de kan vara att förlora den i ett sådant emotionellt arbete. Vid diskussionen belys ämnen kring de två teman som togs ut i resultatet. Där barnens rätt till att vara delaktiga diskuteras ihop med föräldrarna som inte vill berätta allt för barnet. Diskussionen belyser också ämnet kring oerfarna sjuksköterskor och att de upplever ämnet extra tufft.

Substansberoende är ett hot mot såväl folkhälsan som mot personens individuella hälsa. Patienter med substansberoende upplever en stigmatisering, både i samhället och i möte med vården, vilket gör att de är mindre benägna att söka vård. Patienter färgas av erfarenheter där sjuksköterskan bemöter dem utifrån deras substansberoende vilket går emot sjuksköterskans roll som präglas av att möta alla människor som unika individer. Kärnan i sjuksköterskans profession är att ge vård på lika villkor, oavsett patientens bakgrund, där fokus riktas mot att värna om patientens värdighet. Syftet med denna litteraturöversikt var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med substansberoende. Då ambitionen var att synliggöra sjuksköterskors känslor och upplevelser, genomfördes metoden enligt en litteraturöversikt där studier med kvalitativa ansatser granskats. I resultatet framkom sjuksköterskors upplevelser av de utmaningar, lidande och prövningar som det innebär att vårda patienter med substansberoende. Det presenterades även positiva erfarenheter som präglas av ett vårdande som utgår från patientens individuella förutsättningar och motivation. I diskussionen framhävdes de gemensamma erfarenheter sjuksköterskor har av att vårda patienter med substansberoende, oavsett var i världen eller på vilken arbetsplats de arbetar så präglas upplevelsen till stor del av rädsla och okunskap. Slutsatsen blev därmed att mer forskning och kunskap kring att vårda dessa patienter behövs.

Bakgrund: En åldrande befolkning innebär ökat antal personer med demenssjukdomar. Det är av stor vikt att sjuksköterskor har tillräcklig kompetens för att ge god vård i vårdandet av personer med demens. Att leva med demenssjukdom är en komplex situation och att drabbas av kognitiv svikt innebär ofta att med tiden bli beroende av någon form av vård för att klara vardagen. Tidigare forskning redogör för olika vårdupplevelser hos personer med demens och anhöriga samt hur sjuksköterskor kan påverka dessa. Syfte: Beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda personer med demens. Metod: Litteraturstudie baserad på 10 vårdvetenskapliga artiklar. Resultat: Två identifierade teman, ”hinder för vårdande” och ”möjligheter för vårdande”. Resultat visade att resurser, kunskap och utbildning var bristfällig. Vikten av att se personen bakom sjukdomen och behovet av att individualisera vården. Samt att se anhöriga och miljöns betydelse i vårdandet. Slutsats: Sjuksköterskor upplever brister i vården för personer med demens. Dessa relateras till bristfälliga resurser och otillräcklig kunskap. Relationen mellan sjuksköterskorna och personer med demens ska värdesättas, miljön ska vara lugn och att den upplevda relationen med anhöriga bidrar till vårdandet.

Sverige är ett multikulturellt samhälle och språkbarriärer är vanligt förekommande i vården. Oberoende av bakgrund har alla människor rätt att kunna förstå och göra sig förstådda. För att överbrygga språkbarriärer inom vården anlitas tolkar som en kommunikationsväg mellan patient och sjuksköterska. Det är viktigt att få en samlad bild av sjuksköterskors erfarenheter av språkbarriärer och tolkanvändning för att identifiera behov och främja förutsättningarna att ge personcentrerad vård. Syftet är att belysa sjuksköterskors erfarenheter av vårdsituationer med tolk. Denna studie är en litteraturöversikt med kvalitativ ansats och har genomförts genom analys av granskade och publicerade vetenskapliga artiklar. Resultatet visade att vårdsituationen med tolk är komplex och har en inverkan på vårdmötet och vårdrelationen samt att utbildning och kompetens är avgörande faktorer för utfallet av tolksituationen och att ge personcentrerad vård. Slutsatsen visar att utbildning i interkulturell vård och utbildning i tolkanvändning skulle ge sjuksköterskor ökade möjligheter att planera och förbereda vårdmöten med tolk, nyttja tolkresursen förtjänstfullt samt stärka vårdrelationen med patienten.

Bakgrund: Ett personcentrerat förhållningssätt värnar om patientens självbestämmande, integritet och delaktighet genom att anpassa vården till dennes önskemål och värderingar. Ett globalt ökat behov av palliativ vård kräver en mer effektiv vård och ett resursutnyttjande där god kommunikation och validerade instrument är viktiga delar. The Support Needs Approach for Patients (SNAP) har skapats som ett hjälpmedel i kommunikationen för att identifiera patienternas stödbehov och skulle kunna bidra till ett mer strukturerat arbetssätt inom svensk specialiserad palliativ hemsjukvård. Syfte: Att utvärdera The Support Needs Approach for Patients angående innehållsvaliditet ur sjuksköterskors perspektiv inom avancerad sjukvård i hemmet (ASiH). Metod: I denna valideringsstudie utvärderades innehållsvaliditet av formuläret SNAP med fokusgruppsintervjuer för att undersöka sjuksköterskors förståelse för och reflektioner kring SNAP och dess användning. Resultat: Sjuksköterskorna hade olika åsikter om SNAPs relevans och användbarhet inom ASiH. Interventionen ansågs vara omfattande och kunna vara till stöd för en mer strukturerad kommunikation och identifiering av stödbehov för patienterna. För att kunna implementeras inom ASiH bör dess layout och språkkonstruktion ses över och anpassas. Slutsats: SNAP har potential att användas inom ASiH för att tillhandahålla en mer stödjande och personcentrerad kommunikation samt identifiering av patientens stödbehov. SNAPs layout och språkkonstruktion kan behöva modifieras så att den blir mer stödjande, personcentrerad och lämpad till den palliativa vården i stort. SNAP kan innebära en högre arbetsbelastning i en redan pressad miljö samtidigt som den kan bidra till ett mer effektivt arbetssätt och en mer kvalitetssäker palliativ vård.

No description available.

Bakgrund: Mer omvårdnad flyttas från sjukhusen till patientens hem. Det är många sjuksköterskors framtid att arbeta i patientens hem. När hemmet blir en vårdmiljö finns det hinder och möjligheter för patient och sjuksköterska att gemensamt arbeta mot patientens önskemål och behov. Ett hinder är när patienten känner sig som gäst i sitt eget hem. En möjlighet är att sjuksköterskan kan få en nyanserad bild av patienten när hemmet blir plats för omvårdnad. Det kan vara komplext att vårda i hemmet samt att bli vårdad i hemmet. Syfte: Syftet med studien var att beskriva begreppet hemmet som vårdmiljö. Metod: En begreppsanalys med inspiration av Walker och Avants åtta stegs modell. Studien grundar sig på ordböcker och synonymordböcker. Resultat: I begreppsanalysen framkom tre kännetecken som alla behövs för att begreppet hemmet ska förstås. De tre kännetecknen som framkom är platsen, skapa atmosfären och i atmosfären. Med hjälp av fallbeskrivningar tydliggörs kännetecknen. Slutsats: Resultatet kan öka förståelsen för när hemmet blir en vårdmiljö samt ge kunskap om hemmets betydelse för personcentrerad omvårdnad i hemmiljö.