Bakgrund: Cirka 56 miljoner aborter görs varje år i världen, en del av dessa aborter genomförs sent i graviditeten. Anledningarna är i många fall fostermissbildningar men även andra orsaker förekommer. Abortmetoden vid detta stadium är medicinsk abort. Relationen som patienten får med vårdpersonalen influerar starkt patientens upplevelse och det faller inom sjuksköterskans profession att göra denna så positiv och anpassad efter patienten som möjligt. Att skapa en tydlig bild av hur patienter upplever en sen abort innebär en möjlighet för vårdpersonal att ge en mer anpassad vård. Syfte: Syftet med studien var att sammanfatta den befintliga forskningen om kvinnors upplevelser av att genomgå en sen abort. Metod: En allmän litteraturöversikt valdes där 15 artiklar användes och genomgick en integrerad analys. Artikelsökningen genomfördes i databaserna PubMed och CINAHL. De inkluderade artiklarna sammanställdes i en matristabell. Resultat: Resultatet visade på 3 huvudkategorier: lidande, positiva aspekter och behovet av stöd. Fortsättningsvis identifierades subkategorier. Slutsats: Det som framkom av studien var att kvinnor som genomgår en sen abort upplever lidande i form av fysisk och emotionell smärta. Den emotionella smärtan ledde till att kvinnor isolerade sig för att undvika att bli påminda om upplevelsen. Kvinnor kunde också uppleva känslor av empowerment för att de hanterat en svår situation. Att få stöd från anhöriga och vårdpersonal var för många mycket viktigt. Tydliga brister i informationsöverföringen mellan vårdpersonal och patienterna identifierades. Detta hade en tydlig negativ effekt på kvinnorna.

Bakgrund: En autismspektrumstörning [ASS] karakteriseras av allvarliga och genomgående avvikelser i utvecklingen gällande kommunikationsförmågor och sociala interaktionsförmågor samt stereotypa beteenden, intressen och aktiviteter. Spektrumet är brett med ett flertal diagnoser men kan även delas in i låg- och högfungerande ASS. Det är vanligt att individer med en ASS även har andra fysiologiska och psykiatriska sjukdomar och störningar och därmed besöker vården ofta. Ett sätt att strukturera vården och underlätta för personcentrering är med hjälp av dokumentationsmodellen VIPS. En personcentrerad omvårdnad innebär att respektera vårdtagaren som en unik person och bemöta dennes unika behov tillsammans med de närstående och övrig vårdpersonal. Syfte: Att utifrån VIPS-modellen beskriva särskilda omvårdnadsproblem hos barn med ASS. Metod: Studien presenterades i form av en allmän litteraturstudie. Databassökningar gjordes i PubMed och PsycInfo med inklusionskriterierna att artiklarna skulle vara publicerade de senaste tio åren, vara skrivna på engelska och att deltagarna var mellan 0-18 år. Databassökningarna resulterade i att 28 artiklar inkluderades. Ytterligare fem artiklar har inkluderats genom manuella sökningar vilket resulterat i totalt 33 artiklar. Resultat: Resultatet strukturerades under sökord inom VIPS-modellen för att ge en heltäckande bild av de omvårdnadsproblem som barn med ASS har. Många problem uppkom på grund av barnens nedsatta kommunikationsförmågor, deras svårigheter med bearbetning av sinnesintryck samt de repetitiva och stereotypa beteenden som barnen uppvisade. Föräldrarna till barnen spelade en mycket viktig roll i att förmedla vilka rutiner och strategier som passade just deras barn bäst. Slutsats: Barn med ASS har många omvårdnadsproblem vilka ofta är direkt förknippade med de svårigheter som hör till diagnoskriterierna. Dessutom har barn med ASS flertalet svårigheter utöver de som hör till diagnoskriterierna. Tillsammans bildar dessa problem en komplex, sammansatt och ömtålig struktur. Om svårigheter uppstår inom något problemområde kan det skapas en svallvåg inom andra områden som får betydande konsekvenser.Den situation som dessa barn kan hamna i under en sjukhusvistelse kan leda till en mängd problem utöver de svårigheter barnet redan lever med. Genom att dokumentera efter VIPS-modellen kan sjuksköterskan skapa en individuell vårdplan med en övergripande bild av omvårdnadsbehoven hos sin vårdtagare. Om sjuksköterskan arbetar med en personcentrerad omvårdnad kan detta ge möjligheten att bemöta barnet och familjen på ett sätt som gynnar en optimal omvårdnad för just detta barn.

Bakgrund: Den äldre befolkningen i Sverige förväntas öka. Många äldre är i behov av kommunens vård- och omsorg som exempelvis äldreboenden. Undersköterska är det vanligaste yrket i Sverige och många av dessa arbetar inom äldreomsorgen. På äldreboenden är det sjuksköterskan som är ansvarig för omvårdnaden men det är undersköterskan som är den som arbetar närmast den, oftast multisjuka, äldre personen. Motiv: Området kring undersköterskors erfarenheter att arbeta på äldreboende är inte vida beforskat trots att de utgör en majoritet av de yrkesverksamma inom äldreomsorgen, därför är det intressant att få en djupare förståelse för undersköterskornas arbete på äldreboende.  Syfte: Syftet med studien är att beskriva undersköterskors erfarenheter av arbetet på ett äldreboende. Metod: Individuella semistrukturerade intervjuer med undersköterskor (n=9) från fyra äldreboenden genomfördes. Insamlad data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Kategorier som framkom i analysen var god omvårdnad, undersköterskans kompetens samt samarbete.  Konklusion: Undersköterskorna arbetar personcentrerat på äldreboendena och de försöker skapa en meningsfull vardag med aktiviteter. Arbetet underlättas vid gott samarbete mellan kollegor och sjuksköterskor. Svårigheter att arbeta på ett äldreboende som undersköterska kan vara kommunikationssvårigheter med kollegor och personalbrist. Studien visar hur viktigt undersköterskornas arbete på äldreboenden är för den äldre personen, men att de behöver mer resurser i form av personal, tid och i vissa fall språkkunskaper.

Då befolkningsmängden av äldre i Sverige stadigt ökar, står vård och omsorg inför stora utmaningar. En växande befolkning i kombination med en ökad andel äldre medför en betydande ökning i efterfrågan av arbetskraft inom vård och omsorg. Tillgången på utbildad vårdpersonal i Sverige är idag otillräcklig och bristen på vårdpersonal väntas bestå i en lång tid framöver, vilket har en negativ inverkan på patientsäkerheten, men också för att kunna hantera den äldres behov. Syftet med studien var att belysa äldre människors upplevelser av möjligheter till god vård och omsorg på ett särskilt boende. Den valda metoden för studien var en litteraturöversikt, då avsikten var att kunna få en översikt av befintlig forskning inom området. Åtta artiklar analyserades, där två kvantitativa samt sex kvalitativa studier inkluderades. Resultatet visade hur de vårdande relationerna kunde påverka vardagen för de äldre både positivt och negativt. Att bibehålla känslan av ett hem var en annan utmärkande faktor för den äldre på ett SÄBO för att kunna uppnå en god livskvalité. Samtidigt synliggjorde studien exempel på där vård- och omsorgsarbetet behövde förbättras och även vilken problematik vården står inför, nu och i framtiden.

Bakgrund: På senare år har vårdens syn på patienter blivit mer personifierad, vilket innebär att patienten inkluderas och ses som en individ med unika behov. Lagar och styrdokument beskriver att sjuksköterskor ska vårda personcentrerat. Patienter och anhöriga har erfarit att sjuksköterskor har lyssnat och bemött dem med respekt och blivit inkluderade. Patienter och anhöriga har också erfarit att dem inte blivit sedda eller lyssnade på, även att det varit svårt att veta vad som kan förväntas i den aktuella situationen. Syfte: Var att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av personcentrerad vård inom sjukhusmiljö. Metod: En allmän litteraturöversikt inkluderande elva kvalitativa och en kvantitativ studie. Resultat: Fem kategorier framkom, dessa handlade om vårdrelation, kunskap, sjuksköterskans inställning, teamarbete och organisatoriska förutsättningar. Sjuksköterskor beskrev god kunskap om vad personcentrerad vård är, men det kunde vara svårt att tillämpa. Generellt erfor sjuksköterskor att personcentrerad vård förbättrade vården, dels genom att relationen till patienterna förenklade arbetet, dels genom att sjuksköterskorna erfor att teamarbetet med andra professioner mer tillfredsställande, samt att deras eget arbete blev mer tillfredsställande. Slutsats: Sjuksköterskor erfor att personcentrerad vård var komplext. Framför allt framkom att inkludera patienten var viktigt men att det fanns en del hinder som gjorde det svårt att tillämpa personcentrerad vård.

Bakgrund: Livsstilssjukdomar som diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar ökar i samhället vilket medför en ökad risk för komplikationer. I västvärlden är diabetes och ateroskleros den vanligaste orsaken till amputation. Sjuksköterskans roll i samband med en amputation är att stötta patienten i utmaningarna som kan uppkomma och ge möjlighet till god återhämtning. Välbefinnande är en individuell upplevelse och som begrepp flerdimensionellt. Syfte: Studiens syfte är att belysa vuxna personers upplevelser av välbefinnande efter en amputation av extremitet orsakad av kärlinsufficiens. Metod: Studiedesignen är en litteraturstudie med kvalitativ induktiv ansats. Databassökningen gjordes i CINAHL och PubMed. Totalt inkluderades 12 vetenskapliga artiklar som analyserades i tre steg inspirerad av innehållsanalys. Resultat: I analysen skapades tre kategorier: Välbefinnandets påverkan av psykologiska omständigheter, Omgivningens påverkan på välbefinnande, Ambivalens & avgörande. Välbefinnandets påverkan av psykologiska omständigheter beskriver att självbilden och självständigheten förändrades efter en amputation, och hur amputationen påverkade deras psykiska hälsa. Omgivningens påverkan på välbefinnande skildrar vilken roll familj, närstående och vårdpersonal hade för individens välbefinnande. Ambivalens & avgörande beskriver hur personerna såg tillbaka på sitt beslut om amputation och tankar på framtiden. Under kategorierna återfinns totalt sju underkategorier. Konklusion: Amputation var en stor omställning på personen och hade en påverkan på välbefinnandet, såväl positivt som negativt. Upplevelsen av välbefinnande efter en amputation och vilka faktorer som ger välbefinnande är individuellt därav är personcentrerad omvårdnad av betydelse.

Bakgrund: Hälsolitteracitet handlar om människors kunskap att förstå budskap om hälsa och omsätta informationen genom att leva hälsofrämjande. Låg hälsolitteracitet kan till exempel innebära otillräcklig förmåga att tolka och förstå hälsoinformation och därmed leda till ohälsa. Personcentrerad vård är en av sjuksköterskans kärnkompetenser och innebär en holistisk syn på patienten. Enligt Patientlagen är patientens delaktighet lagstadgad och leder till säker vård.Syfte: Att sammanställa sjuksköterskans utmaningar och strategier för att främja personcentrerad vård hos patienter med låg hälsolitteracitet.Design: En allmän kvalitativ litteraturstudie med systematisk ansats.Metod: Litteratursökningen genomfördes i databaserna PubMed och Cinahl. Kvalitetsgranskning genomfördes och artiklarna analyserades med hjälp av en innehållsanalys.Resultat: Analysen resulterade i två teman och nio subteman. Första temat var Utmaningar för att främja personcentrerad vård med subteman Brist på stödjande system och språkförbristningar, Låg utbildning eller otillräcklig kunskap, Tidsbrist/tidspress samt Kulturella skillnader. Andra temat var Strategier för att främja personcentrerad vård med subteman Personcentrerad kommunikation, Relation och förtroende samt Tolk och anhöriga som stöd.Slutsats: För att patienter med låg hälsolitteracitet ska kunna vara delaktiga i sin vårdprocess krävs att de får individanpassad information utifrån deras kunskapsnivå. För att detta ska var möjligt krävs att sjuksköterskan har kunskap om hälsolitteracitet och vilka strategier som kan användas vid olika utmaningar.

Bakgrund: Tidigare forskning har visat på att beteende och psykiska symtom vid demens (BPSD) ofta förekommer hos personer med demens. Symtom kan innefatta affektiva symtom så som depression, irritabilitet, mani- och hypomani samt ångest och oro. Även psykossymtom med hallucinationer och vanföreställningar kan förekomma samt apati där personen blir tillbakadragen. För att kunna ge adekvat vård använder sig vårdpersonal av personcenterad vård samt tar stöd i det tvärprofessionella teamet. Syfte: Att utforska vårdpersonalens upplevelser av omvårdnad av personer som uppvisar beteende och psykiska symtom vid demens. Metod: Litteraturstudie baserad på 12 kvalitativa studier. Databaserna Cinahl, PubMed och PsychINFO har använts för litteratursökning. Samtliga artiklar inkluderade i examensarbetets resultat har blivit kvalitetsgranskade.  Resultat: Två huvudkategorier, en utmanande arbetsmiljö och förutsättningar för en god omvårdnad, samt sex subkategorier, BPSD som försvårande omständighet, känslomässiga reaktioner, brister i organisationen, personcentrerad vård, stöd av andra professioner och användning av farmakologiska åtgärder vid BPSD, framkom från analysen. Konklusion: Vårdpersonalen upplevde att arbeta utifrån ett personcentrerat förhållningssätt var ett bra verktyg i omvårdnaden av personer som uppvisar BPSD. Dock upplevde vårdpersonalen att kraven på effektivitet, personalbrist och avsaknad av stöd och utbildning försvårade den personcentrerade omvårdnaden. Detta kan i sin tur leda till att personer med demenssjukdom som uppvisar BPSD inte får adekvat omvårdnad. / Background: Previous research has shown that behavioral and psychological symptoms of dementia (BPSD) often occur in people with dementia. Symptoms may include affective symptoms such as depression, irritability, mania and hypomania, as well as anxiety and agitation. Psychotic symptoms with hallucinations and delusions may also occur, as well as apathy where the person becomes withdrawn. In order to provide adequate care, healthcare professionals use person-centered care and rely on the interprofessional team for support. Aim: To explore healthcare professionals' experiences of caring for people who exhibit BPSD.  Method: Literature review based on 12 qualitative studies. The databases Cinahl, PubMed, and PsychINFO were used for literature search. All articles included in the thesis results have been quality reviewed.  Results: Two main categories, a challenging work environment and prerequisites for good care, as well as six subcategories, BPSD as a complicating circumstance, emotional reactions, shortcomings in organization, person-centered care, support from other professions, and use of pharmacological interventions in BPSD, emerged from the analysis.  Conclusion: The healthcare professionals experienced that working from a person-centered approach was a good tool in caring for individuals with BPSD. However, they also felt that demands for efficiency, staffing shortages, and lack of support and training made it difficult to provide person-centered care. This, in turn, can lead to individuals with dementia who exhibit BPSD not receiving adequate care.

Bakgrund: Hot och våld på akutmottagningen är ett stort problem inom hälso- och sjukvård. Sjuksköterskor kan komma att utsättas för både verbalt och fysiskt våld eller hot om våld av patienter eller anhörig, varav sjuksköterskor som arbetar inom akutsjukvård samt vård av äldre eller funktionsvarierade löper störst risk. Arbetsplatser har sällan tydliga rutiner för hur våld hanteras. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av att utsättas för hot och våld på sin arbetsplats. Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ design och induktiv ansats. Databaser som användes var CINAHL och Medline. Artiklarna granskades enligt Fribergs femstegsanalys. Resultat: I resultatet framkom två huvudteman med fyra subteman. Resultatet visar på att sjuksköterskor främst utsätts för verbalt våld av patienten eller dess närstående. Erfarenheter framkommer där sjuksköterskan drabbas negativt som konsekvens av att ha blivit utsatt på arbetsplatsen vilket kan resultera i depression, stress samt utbrändhet. Patientrelationen mellan sjuksköterskor och patienten kan påverkas negativt vilken resulterar i bristande personcentrerad omvårdnad. Slutsats:Sjuksköterskor påverkades negativt av att utstå hot och våld på arbetsplatsen. Konsekvenser av hot och våld bidrog till negativa personliga faktorer för sjuksköterskor samt att den personcentrerade omvårdnaden blev lidande vilket ger negativa konsekvenser för patienterna. / Background: Threats and violence in the emergency department is a major problem in health care. Nurses may be exposed to both verbal and physical violence or threats of violence by patients or relatives, of which nurses working in emergency care and care of the elderly or disabled are at most risk. Workplaces rarely have clear routines concerning how violence is handled. Aim: The purpose was to describe the nurse's experiences of being subjected to threats and violence in the workplace. Method: A literature review with qualitative design and inductive approach. Databases used were CINAHL and Medline. The articles were reviewed according to Friberg's five-step analysis. Results: The result revealed two main themes with four subthemes. The result shows that nurses are mainly exposed to verbal violence by the patient or their relatives. Experiences emerge where the nurse is negatively affected as a consequence of being exposed to workplace violence, which can contribute to depression, stress and burnout. The relationship between the nurse and the patient can be negatively affected by which result in a lack of person-centered care. Conclusion: Nurses were negatively affected by enduring threats and violence in the workplace. Consequences of threats and violence contributed to negative personal factors for nurses and that person-centred care suffered, which has negative consequences for patients.

Demenssjukdomar går ännu inte att bota, åtgärderna med hälso- och sjukvården samt socialtjänstens åtgärder är för att bidra till en god livskvalitet i sjukdomens olika faser och syftar till att underlätta vardagen och livskvalitén för den drabbade och familjen. Vården börutgå ifrån ett personcentrerat förhållningssätt. Syftet med personcentrerat förhållningssätt är att i fokus ha en mer personlig omvårdnad och vårdmiljö samt en förståelse för problem och svårigheter i samband med demenssjukdomen men även se de resurser som finns kvar. Det personcentrerade förhållningssättet genomsyrar den palliativa vården som personer med demenssjukdom behöver i livets slutskede. Syftet med studien var att undersöka hur sjuksköterskan och vårdpersonalen kan uppnå en god vård och symtomkontroll hos patienter med demenssjukdom under den terminala fasen. Frågeställningar utgick ifrån vilka förutsättningar och hinder som finns för att uppnå en godvård och symtomkontroll. Som metod genomfördes en icke systematisk litteraturstudie. Sökningarna gjordes i databaserna PubMed, CINAHL samt PsycInfo. Vetenskapliga artiklar(n=15) analyserades med integrerad analys i tre steg och resulterade i sex kategorier. De sex kategorierna var: personcentrerad vård, palliativ vård, symtomkontroll, teamet, närståendesamt kunskap. Personcentrerad vård utifrån den palliativa vårdfilosofin behöver implementeras och utvecklas speciellt för personer med demenssjukdom. Den palliativa vården behöver utvecklas för att tillgodose personer med demenssjukdom som är i den terminala fasen för att få optimal livskvalitet, symtomlindring och omhändertagande vid livets slut. Sjuksköterskan och vårdpersonalen har en central roll i omvårdnaden och vården kring personen med demenssjukdom. Studier visar att det finns förutsättningar och hinder i den palliativa vården gällande personer med demenssjukdom jämfört vid andra palliativa sjukdomar som är obotliga. Kunskap och utbildning behövs till vårdpersonalen inom flera professioner. Det framkommer även vikten av att inkludera nära anhöriga vid beslut gällande vårdbegräsningar och vård vid livets slut samt stödja dem under vårdtiden. Personcentrerad vård ska genomsyraden palliativa vården för personer med demenssjukdom för att uppnå god vård och symtomkontroll.