När en person blir patient innebär det ofta att befinna sig i främmande situationer utom egen kontroll, inte minst på en akutmottagning. Till akutmottagningen söker sig personer i behov av sjukvård dygnet runt, veckans alla dagar. Beroende på olika faktorer genererar besöket på akutmottagningen mer eller mindre väntan. Vid högt inflöde av patienter ökar arbetsbelastningen för akutsjuksköterskor vilket kan leda till att den personcentrerade vården blir lidande. Likaså riskerar patientsäkerheten att äventyras där vårdskador kan inträffa, då det finns ett påvisat samband mellan väntetid och vårdskador. Syftet med studien är att utforska tillgänglig evidens gällande vuxna patienters upplevelse av väntan på akutmottagning. En systematisk integrativ litteraturstudie genomfördes där 14 artiklar analyserades genom Braun och Clarkes sexstegs modell. Två teman framträdde efter analysen: Betydelsen av tid och rum under väntan samt vårdrelationens betydelse under väntan. Resultatet påvisar variationer i upplevelsen samt olika faktorers betydelse gällande upplevelsen av väntan så som den fysiska miljön och väntans längd. Behov av information var framträdande då informationen ofta uppfattades bristfällig och otillräcklig. Vidare beskrevs vårdrelationen som viktig, interaktionen med vårdpersonalen ansågs central och avgörande för hur väntan upplevdes på akutmottagningen. Slutsatser som dras är vikten av individanpassad information, vilket kan föranleda ökad förståelse för väntetiden samt att väntan uppfattas mer hanterbar. Genom att fokusera på personcentrerad vård kan akutsjuksköterskan optimera en god vårdmiljö samt ett inkluderande partnerskap där patienten ses delaktig. Således kan ett personcentrerat arbetssätt tillgodose en vårdande väntan i stället för en hopplös och oviss tid.

Bakgrund: Att drabbas av samt leva med multipel skleros innebär en förändring i människors liv och kan tänkas påverka de drabbades livskvalitet. Sjuksköterskor behöver en ökad förståelse för de individuella upplevelserna för att kunna forma en personcentrerad omvårdnad. Detta blir extra viktigt vid en oberäknelig och varierad sjukdom som multipel skleros.Syfte: Att sammanställa vetenskaplig litteratur som beskriver upplevelser av livskvalitet hos personer med multipel skleros.Metod: Studien är en litteraturstudie som har följt SBU:s (2014) metodbok. Resultatet har baserats på tio vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats som har analyserats med hjälp av tematisk innehållsanalys.Resultat: Två huvudteman kunde identifieras. Upplevelser som påverkar livskvaliteten innefattade upplevelser gällande den fysiska symtombilden, de sociala relationerna, mötet med vården samt emotionella upplevelser av att leva med multipel skleros och dess påverkan på livskvaliteten. Strategier för att uppleva livskvalitet skildrar de upplevelser som handlar om hur sjukdomen hanterades i relation till livskvaliteten.Konklusion: Livskvalitet var en individuell upplevelse och det förekom både positiva och negativa upplevelser av livskvalitet. Genom att skaffa sig kunskap om multipel skleros, tänka positivt och kämpa för att bevara hälsan, använda hjälpmedel samt anpassa sin planering efter sjukdomsbilden hanterade personerna med multipel skleros de förluster som hade en negativ påverkan på livskvaliteten. / Background: Being diagnosed with and living with multiple sclerosis involves a change in people's lives and could possibly affect their quality of life. Nurses need a better understanding of the individual experiences to plan a person-centered care. This becomes particularly important when dealing with an unpredictable and varied disease like multiple sclerosis.Aim: To compile scientific literature in order to describe experiences of quality of life among people with multiple sclerosis.Method: A literature review following the steps provided by SBU (2014). The result is based on ten scientific articles with a qualitative approach which have been analysed using a thematic content analysis.Results: Two main themes were identified. Experiences that affect the quality of life included experiences regarding the physical symptoms, social relations, encounter with the health care and emotional experiences of living with multiple sclerosis. Strategies to achieve quality of life describes the experiences regarding how the disease was managed in relation to the quality of life.Conclusion: Quality of life was an individual experience, and there were both positive and negative experiences of quality of life. Patients with multiple sclerosis handled losses that had a negative impact on quality of life by gaining knowledge about multiple sclerosis, thinking positively and fighting to maintain their health, using assistive devices and adapting their planning according to the severity of their symptoms.

Sammanfattning: Bakgrund: Sverige står mitt i genomförandet av vårdreformen God och nära vård, där personcentrerad vård är ett nyckelbegrepp. Enligt nationella, regionala och lokala dokument ska arbetsterapeuter arbeta personcentrerat. Personcentrerad teori bygger på begreppen berättelse, partnerskap och dokumentation, en modell som ska ses som en helhet. Syfte: Att genom en dokumentstudie beskriva några av de organisatoriska förutsättningarna för arbetsterapeuter att arbeta personcentrerat inom hemsjukvård i Sörmland. Metod: Dokumentstudien bygger på en kvalitativ forskningsmetod med deduktiv ansats. Urvalet av materialet har skett strategiskt och dokumenten består av patientsäkerhetsberättelse, prioriteringsinstrument, samt uppgifter om bemanningsgraden av arbetsterapeuter. Materialet har analyserats utifrån en riktad innehållsanalys. Resultat: Resultatet visar att implementering av personcentrerat arbetssätt är komplext, även när det finns dokumenterat i styrdokument. Bemanningsgraden påverkar i vissa hänseenden förutsättningarna för arbetsterapeuterna att arbeta personcentrerat. För arbetsterapipraxis kan studien bidra till en medvetenhet om vilka organisatoriska parametrar som är viktiga när det gäller att förstå arbetsterapeuters förutsättningar att arbeta personcentrerat. Även behovet av att redovisa hur det personcentrerade arbetet sker och hur det kopplas till prioriteringsinstrumenten. Slutsats: Utifrån det material som studerats är det svårt att dra någon klar slutsats, men de organisatoriska förutsättningarna för arbetsterapeuter att arbeta personcentrerat har begränsningar och ser olika ut inom hemsjukvård i Sörmland.

Det personcentrerade förhållningssättet tar sin utgångspunkt i att vården ska vara individanpassad och patienten ska göras delaktig i sin vård. För att åstadkomma detta är kommunikation en viktig aspekt. Sjuksköterskor har ett ansvar utifrån kärnkompetenserna att vårda utifrån patientens villkor. Syftet med denna kandidatuppsats var att belysa sjuksköterskors upplevelser av ett personcentrerat förhållningssätt inom slutenvård. Metoden som använts är en litteraturöversikt med kvantitativ och kvalitativ forskning där 10 artiklar har inkluderats. Resultatet samanställdes i två olika huvudteman, Individuella förutsättningar för att bedriva personcentrerad vård och Organisationens betydelse för förutsättningarna att bedriva personcentrerad vård. Tre subteman presenteras under varje huvudtema. Resultatet påvisade att sjuksköterskor upplevde utmaningar med att vårda personcentrerat då tidsbrist, bristande teamsamverkan och olika prioriteringar var hindrande faktorer. Sjuksköterskor upplevde dock att genom att vårda med ett personcentrerat förhållningssätt ökade vårdkvalitén och patienternas delaktighet. I diskussionen ställs vikten av att göra patienten synlig i vårdandet mot de utmaningarna sjuksköterskors ställs inför i en hektisk arbetsmiljö.

Bakgrund: Rättspsykiatrisk vård är en komplex vårdmiljö byggd på ofrivillighet. Författarnas upplevelse är att patienternas delaktighet i vården är starkt begränsad och i hög grad styrd av arbetssätt inom kliniken. Sjuksköterskan måste se till såväl principer som personcentrerad vård samt de lagar rättspsykiatrin lyder under. Syfte: Syftet var att undersöka sjuksköterskornas upplevelse av patientdelaktighet inom den rättspsykiatriska vården.  Metod: En kvalitativ intervjustudie med en induktiv ansats där en innehållsanalys genomförts för att analysera det manifesta innehållet i intervjuerna. I denna studie är det sex sjuksköterskor inom rättspsykiatrisk vård på en specifik klinik identifierad som population.  Resultat: Fyra kategorier och nio subkategorier identifierades utifrån semistrukturerade intervjuer där sjuksköterskornas upplevelse av patientdelaktighet belystes.  Slutsats: Sjuksköterskorna upplevelser visade på en relativt samstämmig syn på begreppet patientdelaktighet men att delaktigheten hos patienterna är avhängig såväl arbetssätt som attityder hos personal. Delaktigheten påverkas dessutom av att det är en ofrivillig icke tidsbestämd vårdform som rättspsykiatrin utgör. Patientdelaktigheten inom rättspsykiatrin är därför ett område som bör beforskas ytterligare.

Bakgrund: Inom psykiatrisk vård kan det förekomma tvångsåtgärder. Efter en tvångsåtgärd ska patienten erbjudas ett uppföljningssamtal som ofta genomförs av sjuksköterskor. Det finns dock en osäkerhet bland sjuksköterskor om genomförandet och innehållet i uppföljningssamtalet. Syfte: Att beskriva patienters och vårdpersonals erfarenheter av uppföljningssamtal efter utförda tvångsåtgärder.  Methode: Studien genomfördes som en litteraturstudie. Tio vetenskapliga originalartiklar analyserades med kvalitativ deduktiv innehållsanalys. Den teoretiska modell som användes var personcentrerad vård och dess tre nyckelbegrepp patientberättelse, partnerskap och dokumentation.  Ergebnis: Både patienter och vårdpersonal hade till stor del positiva erfarenheter av uppföljningssamtal. Patientberättelsen omfattade vikten av att patienten får berätta om sin upplevelse av tvångsåtgärden, egna förebyggande strategier och om sin upplevelse av uppföljningssamtalet i sig. Partnerskapet omfattade betydelsen av att återuppbygga förtroendet mellan patienten och vårdpersonalen, att ge patienten stöd i sin upplevelse samt att tillsammans identifiera förebyggande åtgärder. Dokumentationen visade på vikten av kontinuerlig journalföring som säkerställer patientberättelsen, stödjer partnerskapet och bidrar till en sammanhållen vård.  Slutsats: Uppföljningssamtal kan vara viktigt för att säkerställa att patientens perspektiv lyfts och tillvaratas, att förtroendet återställs mellan patient och vårdpersonal och att förebyggande strategier används. Studiens resultat kan bidra till sjuksköterskans kompetens att genomföra personcentrerade uppföljningssamtal.

Bakgrund: Svårläkta bensår är sår som sitter nedom knät och inte har läkt på sex veckor. Det finns olika typer av svårläkta bensår, den vanligaste är venösa bensår och innefattar cirka 70 procent av alla svårläkta bensår. Vid behandling kan fokus lätt bli kring såret och patientens upplevelse kan lätt bortses. Distriktssköterskor ska vara patientens företrädare och arbeta personcentrerat genom att inkludera patienten i omvårdnaden.Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelse av att leva med svårläkta bensår.Metod: Litteraturstudie med systematisk sökning. Dataanalys skedde utifrån Whittemore & Knafl´s integrativa innehållsanalys. Resultatet baseras på tretton vetenskapliga artiklar, varav nio är kvalitativa och fyra är kvantitativa.Resultat: Resultatet av litteraturstudien visade tre huvudkategorier; emotionell påverkan, påverkade relationer och fysisk begränsning. Patienterna upplevde att det svårläkta bensåret påverkade den psykiska hälsan, självbilden och ledde till negativa känslor. Det svårläkta bensåret hade negativa effekter på sociala relationer och det dagliga livet. En bra relation till vårdpersonal var viktig för patienterna.Slutsats: Att leva med svårläkta bensår påverkar patienters dagliga liv på olika sätt. Genom ökad kunskap om patienters upplevelser hos distriktssköterskor ökar förutsättningen att arbeta personcentrerat. Ökad kunskap behövs för att kunna förstå och anpassa vården efter patientens behov.

Primärvården har i uppdrag att arbeta hälsofrämjande, samordna instanser och vara en lättillgänglig vårdinstans. Distriktssköterskan i primärvården skall bland annat arbeta med livsstilsförändringar genom att främja förändringar i människors beteende och vanor för bättre hälsa, välbefinnande, god livskvalitet och hållbar utveckling. Att använda digitala verktyg inom e-Hälsa och välfärdsteknik som gynnar patientens upplevelse av bibehållen eller ökad hälsa och välbefinnande åligger också distriktssköterskan. Vårdrelationen, det vårdande och lärande samtalet mellan distriktssköterska och patient kan genom att använda digitala verktyg förbättra patientens upplevelse av hälsa samt skapa en känsla av ökad delaktighet i det vårdande mötet. Det skapar goda förutsättningar till att stärka patientens egna hälsoresurser och motivation till att arbeta med nödvändiga livsstilsförändringar för att förebygga och behandla sjukdom. Syftet medexamensarbetet är att undersöka distriktssköterskors upplevelse av att arbeta med digitala verktyg i primärvården för hälsofrämjande livsstilsförändringar hos vuxna och äldre. Data insamlades genom intervjuer med åtta informanter med bakgrund som distriktssköterska. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys och fyra kategorier kunde urskiljas: Hantera och förstå e-hälsa och sjukvårdsteknik, e-Hälsa-och välfärdsteknikens påverkan på den personcentrerade vården, e-Hälsa-och välfärdsteknik kräver ledning, styrning och organisering samt e-Hälsa- och välfärdsteknik och patientsäkerhet. I resultatet framkom att även om distriktssköterskorna upplevde sig väl förtrogna med att arbeta mot ökad hälsa och lindra lidande så saknas tydliga mål och strategier gällande implementering av digitala verktyg i arbetet. Det kräver kunskap och kompetens men tid för detta saknades liksom tydliga riktlinjer. De flesta upplevde att digitaliseringen leder till ökad tillgänglighet som förenklar och sparat tid samt resurser på sikt. Det finns en viss oro att vissa patientgrupper hamnar utanför samt att patientsäkerheten skall äventyras. Diskussion fördes kring distriktssköterskornas upplevelse av att digitaliseringen kräver inte bara klinisk kunskap utan även tekniskt kunnande och att för att komma vidare krävs ett egenintresse och egenansvar.

Venösa bensår är vanligt förekommande och behandlingen är oftast lång och den förebyggande behandlingen varar livet ut. Personer med venösa bensår påverkas både fysiskt och psykiskt vilket medför ett lidande. Distriktssköterskan har en betydande roll i mötet med patienten. Syftet med studien var att beskriva patientens upplevelse av livet med venösa bensår. För att få svar på syftet användes metoden systematisk integrativ litteraturstudie där 12 artiklar, både kvantitativa och kvalitativa, har analyserats efter Bettany-Saltikovs och McSherrys (2016) modell. Frågeställningen besvarades med tre huvudkategorier, Vårdrelationen, Begränsningar och Den mentala kampen och totalt nio subteman, Förtroende, Följsamhet, Kommunikation, Känsloliv, Förändrad självbild, Bibehålla kontrollen, Fysiska hinder, Isolering och Smärta. Vårdrelationen var viktig för patienten och viktiga aspekter var att patienten får träffa samma sjuksköterska/distriktssköterska under sin behandling och att mötet varför troendeingivande och välkomnande. Det framkom att patienten led av flera symtom som tyngdkänsla i benen samt läckande och illaluktande sår. Smärta var det vanligaste symtomet och som påverkade patienten mest. Symtomen av venösa bensår ledde många gånger till isolering och en förändrad självbild. Mötet med patienter med venösa bensår behöver vara personcentrerat och präglas av kontinuitet, kunskap och att se patientens livsvärld för att kunna främja följsamhet i behandlingen och att patienten samtidigt ska vara delaktig i sin vård.

Bakgrund Den svenska hälso- och sjukvården genomgår en omställning mot en personcentrerad, hållbar och tillgänglig vård, där digital teknik är centralt. Sverige förväntas vara världsledande inom e-hälsa år 2025 och för distriktssköterskor innebär det ett nytt arbetssätt med krav på nya färdigheter, i omvårdnaden av patienter med typ 2 diabetes. Syfte Att beskriva distriktssköterskors erfarenhet av e-hälsa i omvårdnaden av patienter med typ 2 diabetes. Metod Metoden var en systematisk litteraturstudie baserad på 15 vetenskapliga artiklar. Data analyserades med stöd av Bettany- Saltikov och McSherrys niostegsmodell. Resultat Resultatet mynnade ut i tre teman: implementering av e-hälsa, e-hälsa som verktyg i omvårdnadsarbetet och e-hälsa som relationsskapande verktyg. Varje tema omfattande tre kategorier.  Slutsats Distriktssköterskors erfarenheter av e-hälsa skiljde sig åt och sågs som ett bra komplement till fysiska besök. Utbildning, kommunikativ förmåga, tekniska och organisatoriska förutsättningar samt ett stödjande ledarskap ansågs vara främjande faktorer för distriktssköterskors möjlighet till att anpassa sig till en alltmer omfattande digitalisering. För att Sverige ska kunna nå målet att vara världsledande inom e-hälsa år 2025 ses behov av mer forskning om e-hälsa samt implementeringsstrategier.