Introduktion: Hjärtsvikt är en vanlig sjukdom i den vuxna befolkningen. För personer som lever med sjukdomen innebär den en stor livsförändring. Behandlingen kan vara komplicerad vilket kan skapa hinder för hantering av sjukdomen. Sjuksköterskor behöver ta del av personers upplevelser för att kunna tillgodose individuella behov och främja deras hälsa. Syfte: Att beskriva personers upplevelse av att leva med hjärtsvikt. Metod: En litteraturstudie med nio ingående artiklar med kvalitativ design genomfördes. Studiens analysmetod var en kvalitativ manifest innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Analysen resulterade i fyra slutliga kategorier; Att livet förändras, Att sjukdomen påverkar relationer med andra, Att acceptera sitt tillstånd och Att behöva stöd och strategier för att hantera vardagen. Slutsats: För att stödja personer som lever med hjärtsvikt genom deras förändring krävs att sjuksköterskor har kunskap om utmaningar och hälsofrämjande aspekter som de upplever. Resultatet kan bidra till en ökad förståelse för och kunskap om personers upplevelse av att leva med hjärtsvikt. Vidare belyser resultatet vikten av ett individuellt anpassat stöd från sjuksköterskor och ökar förutsättningarna att bedriva en mer personcentrerad vård för personer som lever med hjärtsvikt.

Bakgrund: Sjuksköterskeprofessionen innefattar en helhetssyn på patientens situation. Sjuksköterskan ska kunna föra en god kommunikation och ge en god omvårdnad. Patienter med substansberoende har en ökad risk för fysiska och psykiska sjukdomar. Den här patientgruppen söker vård och förekommer i alla vårdkontexter. För de patienter spelar bemötandet en viktig roll och därför är det viktigt att som sjuksköterska vara uppmärksam och arbeta personcentrerat.   Syfte: Syftet med denna studie är att beskriva sjuksköterskors attityder vid bemötandet av patienter som har ett substansberoende inom somatisk slutenvård.   Metod: En integrativ litteraturöversikt som inkluderade sju vetenskapliga artiklar med kvalitativ metod. Analysen utgick från Fribergs analysmodell.   Resultat: Det identifierades fyra kategorier av attityder som påverkar bemötandet: Fördomsfull, reserverad, uppgiven samt förstående attityd.    Slutsats: Attityden i bemötandet påverkar interaktionen mellan sjuksköterska och patienter som har ett substansberoende. Det framkom fyra kategorier av attityder som påverkar sjuksköterskans bemötande och därmed patientens vård. Attityder formas utefter ett par faktorer, samhällsnormerna, social stigmatisering och kunskapsbrist. Medan personliga erfarenheter och utbildning visade sig ha en viktig roll för en positiv attityd.

Background: The population is getting older and many want to stay in their own home, which places increased demands on the competence of welfare technology among nursing staff. The registered nurse is responsible for meeting the complex needs of the elderly and through a person-centered approach forming a partnership with people taking considerations into their integrity, dignity, participation and autonomy. Aim: The aim of this study was to create an overview of older people's experiences of welfare technology in their own homes. Method: A general literature review with eight qualitative and two quantitative caring science articles that were analyzed. Results: The results showed that many elderly people want to be able to stay in their own home where everything was familiar. It appeared important to be involved in decision-making in order to maintain their autonomy. Integrity was related to safety, and some elderly people experienced that welfare technology could not replace human contact. Conclusion: The nursing staff need to follow the competence development that welfare technology brings in order to be able to adapt and provide clear information to the elderly. Therefore, welfare technology should be implemented with a person-centered approach to maintain the integrity, dignity, participation and autonomy of the elderly.

Bakgrund: Den grundutbildade sjuksköterskan möter i sitt arbete ett brett spektrum avmänniskor med olika bakgrunder och livserfarenheter. Ett gott omvårdnadsarbete krävernärvaro, empati, god kommunikation och förståelse, men det förutsätter också att de tvåparterna förstår varandra väl språkligt samt att nyanser i språket uppfattas. Det finns därför ettbehov av att utforska sjuksköterskans upplevelse av språkbarriärer, för att säkerställa att allapatienter får en likvärdig, säker och personcentrerad omvårdnad. Syfte: Litteraturstudiens syfte var att belysa sjuksköterskans upplevelse av språkbarriärer imötet med patienter. Metod: En litteraturstudie som inkluderade artiklar med kvalitativ studiedesign genomfördesför att besvara syftet. Litteratursökningarna gjordes i databaserna CINAHL och PubMed. 11studier valdes ut, vars resultat analyserades med hjälp av en kvalitativ dataanalys. Resultat: Analysen utmynnade i tre kategorier: Praktiska utmaningar, Samla information ochEmotionell belastning. Därifrån erhölls ytterligare sex underkategorier. Slutsats: Även om sjuksköterskan till viss del upplevde språkbarriärer som en positivutmaning och möjlighet att utveckla sin kompetens ledde språkbarriärer mest till känslor avfrustration och otillräcklighet, som i sin tur gjorde sjuksköterskan mer självmedveten ochnervös. Mest utmärkande var att språkbarriären upplevdes som en säkerhetsrisk ochatt den personcentrerade omvårdnaden riskerade försummas.

Bakgrund: Hjärtsvikt är en kronisk sjukdom som innebär att hjärtats pumpförmåga är nedsatt. Att leva med kronisk hjärtsvikt innebär förändringar i dagliga livet som påverkar den fysiska, psykiska och sociala hälsan. Genom personcentrerad vård och omvårdnad bör sjuksköterskans fokus ligga på att förstå personers upplevelser av att leva med kronisk hjärtsvikt och därmed identifiera deras behov, främja hälsa, lindra lidande samt öka livskvalitet. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva personers upplevelser av att leva med kronisk hjärtsvikt. Metod: Systematisk litteratursökning gjordes i CINAHL och PubMed. Litteraturstudien är baserad på 10 vetenskapliga artiklar som analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen genererade i sju huvudkategorier: ‘Att uppleva fysiska begränsningar till följd av symtom’, ‘Att uppleva social isolering och ensamhet’, ‘Att uppleva emotionella reaktioner till följd av sjukdomen’, ‘Att känna sig som en börda och ha skuldkänslor’, ‘Att leva med informationsbrist om sjukdomen’, ‘Att känna att relationer har betydelse för känsla av trygghet och säkerhet’, ‘Att acceptera sjukdomen och utveckla nya strategier’. Slutsats: Genom att studera personers upplevelser av att leva med kronisk hjärtsvikt kan sjuksköterskan få förutsättningar att personcentrera vård och omvårdnad. Resultatet i studien ger en ökad förståelse för en sjuksköterska om hur personer med kronisk hjärtsvikt upplevde av att leva med sjukdomen.

Enligt hälso- och sjukvårdslagen har patienterna rätt till att behovet av kontinuitet tillgodoses. Rapporter och studier visar dock att detta behov inte tillgodoses och många äldre upplever bristande personalkontinuitet. Distriktsköterskors arbete i hemsjukvården underlättas om det finns kontinuitet både vid patientkontakterna och i samverkan med andra vårdgivare. Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskors upplevelser av kontinuitet i hemsjukvården.  Metoden som användes var en kvalitativ metod med deduktiv ansats. Som grund för datainsamlingen var semistrukturerade intervjuer. Tolv distriktsköterskor inom hemsjukvården i södra Sverige intervjuades. Analysen av det insamlade materialet var av kvalitativ innehållsanalys. Ur analysen framkom tre kategorier; organisation och ledning, arbetsmiljö samt förtroende. Resultatet visade att distriktssköterskorna upplevde att kontinuitet innebar att lära känna patienterna och att det i sin tur gav en helhetsbild, trygghet och förtroende. Kontinuiteten påverkade distriktssköterskornas mående och hur de trivdes på arbetet. Organisationen och ledningen visade sig ha stor inverkan på distriktssköterskornas upplevelse av kontinuitet och de var eniga om att patientsäkerhetens främjades om det fanns kontinuitet i teamet runt patienterna. Kan behovet av kontinuitet tillgodoses så främjar det både patienterna och distriktsköterskornas upplevelse och möjliggör en personcentrerad och patientsäker vård.

Bakgrund: Studier visar att personer som drabbas av hjärtstopp utanför sjukhus har en större benägenhet att uppleva psykiska och kognitiva problem, däremot saknas kunskap om patientens erfarenheter efter att ha överlevt hjärtstopp på sjukhus (Bremer et al., 2019). Forskning visar att vägledning och stöttning är bristfällig gällande den psykologiska återhämtningen av personerna (Haydon, 2017).   Syfte: Syftet var att beskriva personers känslor efter överlevt ett hjärtstopp.   Metod: En kvalitativ innehållsanalys användes baserad på tre patografier. Analys av material genomfördes utifrån Lundman och Hällgren Graneheim (2017).   Resultat: Studiens resultat visar att personer som har överlevt ett hjärtstopp upplever samexisterade känslor av Glädje och Tacksamhet, Att inte förstå, Frustration, Att känna obehag och Känslan av att vara sårbar.   Slutsats: Personerna upplever ett negativt bemötande från vårdpersonal och att miljön inte är gynnsam för deras återhämtning. Personerna belyser vikten av stöd av både närstående och sjukvårdspersonal för att kunna främja hälsa och välbefinnande.

Bakgrund: Att främja god nattsömn är en viktig komponent i all omvårdnad för att främja välbefinnande och minska lidande hos patienten. Omvårdnad är sjuksköterskans specifika kompetens. Sömn är väldigt centralt för människan och påverkar hälsan på flera sätt bland annat aktiveras immunsystemet, mängden stresshormoner minskar, blodtryck och puls sjunker och sömnen är en återuppbyggande period då kroppen får en möjlighet att återhämtas. Syfte: Att beskriva patienters upplevelse av sömn under sjukhusvistelse. Metod: Litteraturstudien baserades på 12 vetenskapliga artiklar som analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Patienters upplevelse av sömn på sjukhus beskrivs i fyra huvudkategorier; Att sömnen störs av sjukhusmiljön och personalens rutiner; Att tankar, oro och ångest håller en vaken nattetid; Att tryggheten blir större av individualiserad vård och personalens närvaro; Att känna brist på kontroll och integritet men samtidigt acceptans i situationen. Slutsats: Sömn är något centralt hos människan, en försämrad sömn kan leda till längre återhämtning och längre vårdtid för patienterna. Vår studie visar bland annat att det behövs en personcentrerad vård där patientens behov och önskningar tillgodoses för att nattsömnen ska främjas på bästa sätt under sjukhusvistelse. Sömn är ett bortglömt område där det behövs mer forskning för att lyfta sömnens betydelse för hälsa och välbefinnande för patienterna.

Bakgrund: Den psykiska ohälsan ökar i Sverige och pågående pandemi kommer ställa höga krav på den psykiatriska vården framöver vilket vi anser är oroande då det idag råder brist på specialistutbildade sjuksköterskor inom psykiatrisk vård. Kraven är höga på sjuksköterskan i vården och det är svårt att vidareutbilda sig idag. Tidigare forskning visar på svårigheter att definiera specialistsjuksköterskans kompetens samt att de känner frustration av att specialistkompetensen inte tillvaratas i det dagliga arbetet. Syfte: Specialistsjuksköterskor med inriktning psykiatrisk vårds erfarenheter av hur deras kompetens används i den kliniska vården. Metod: Deltagare till studien har rekryterats genom sociala medier via webb frågeformulär med semistrukturerade frågor. Svaren från 43 specialistsjuksköterskor som arbetar kliniskt i vården har analyserats enligt kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats. Resultat: Analysen resulterade i två slutkategorier; “Kompetensen tillvaratas om förtroende ges” och “Brist på tid och utrymme gör det svårt att använda kompetensen”. Slutsats: Organisation, chef och kollegors stöd framstår som en viktig förutsättning för att få använda sin kompetens som specialistsjuksköterska. Det saknas kunskap om vad som är specialistsjuksköterskans kompetens samt rutiner på många arbetsplatser. Vi har även tagit del av tidigare forskning i området och kan konstatera att det inte skett någon större förändring till de bättre. Vi föreslår vidare forskning i ämnet och tror att en intervjustudie kring specialistkompetensens betydelse för patienten hade gett ett bredare perspektiv i området.

Bakgrund: Sjuksköterskor i den psykiatriska öppenvården möter personer med Attention Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD) från första bedömning till diagnostisering och medicinsk behandling. Under denna process ställs personerna inför olika krav och villkor för att få den vård de har behov av. Med villkorad vård menar vi vård och behandling som enbart ges om personen med ADHD följer de krav, regler och rutiner som vården beslutat om. Detta kan exempelvis vara att påvisa drogfrihet genom drogscreening, nykterhet genom peth-prov och formella kontrakt som exempelvis nolltolerans mot hot och våld. Syfte: Syftet med studien är att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av villkorad vård för personer med ADHD inom psykiatrisk öppenvård. Metod: Vi använde oss av empirisk kvalitativ intervjustudie. Åtta semistrukturerade intervjuer genomfördes, transkriberades ordagrant och analyserades sedan genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i ett övergripande tema: Den motsägelsefulla vården och tre underkategorier: Att sträva efter att ge en personcentrerad vård men vården bygger på generella rutiner, Att behoven hos personer med ADHD tillgodoses enbart om de kan följa  vårdens villkor och Att vilja men inte kunna ge en vård på lika villkor. Slutsats: Att sjuksköterskornas erfarenhet beskriver en motsägelsefull vård för personer med ADHD. Studiens resultat kan ge en indikation om ett behov av samarbete mellan sjuksköterskan, dennes team och personer med ADHD i psykiatrisk öppenvård, men även den komplexitet som sjuksköterskan ställs inför i sin arbetsroll.