Inom perioperativ vård ansvarar anestesisjuksköterskan för omvårdnad i en högteknologisk miljö där specifika kunskaper och erfarenheter är förutsättningar för vårdkvalitet och utveckling. För att kunna ge god perioperativ vård behöver anestesisjuksköterskan arbeta personcentrerat där patientens individuella behov och autonomi står i centrum. Det är viktigt att anestesisjuksköterskan interagerar och bemöter patienten med empati och respekt för att etablera en vårdande relation. Preoperativ ångest är ett vanligt fenomen som orsakar ett känslomässigt lidande för patienter och kan öka risken för postoperativa komplikationer. Syftet med studien är att belysa anestesisjuksköterskans omvårdnad för att lindra preoperativ ångest hos patienter som ska genomgå kirurgi. En systematisk litteraturöversikt med kvalitativ ansats har genomförts som sammanställer tolv vetenskapliga artiklar inom aktuellt område. Analysen resulterade i två huvudkategorier med två tillhörande underkategorier. Preoperativ ångest kan lindras genom att anestesisjuksköterskan använder ett professionellt bemötande och en professionell kommunikation då det skapar en trygg relation med patienten samt urskiljer patientens unika behov genom att anpassa omvårdnaden och informationen efter patienten. Trots att anestesisjuksköterskan ofta har begränsad tid med patienter är det möjligt att med personcentrerad vård kunna lindra preoperativ ångest. Det är även viktigt att organisationen bakom hälso- och sjukvård skapar förutsättningar för anestesisjuksköterskan att arbeta personcentrerat för en trygg, säker och hållbar vård.

Bakgrund: Sjuksköterskans förhållningssätt baseras på de sexkärnkompetenserna, sjuksköterskan ska också arbeta utifrån hälso- ochsjukvårdslagen. I sjuksköterskans yrkesutövning ingår dagligöverrapportering av patientinformation till tillträdande sjuksköterska vidskiftbytet. En välfungerande kommunikation är grundläggande för en godoch säker vård, bristande kommunikation kan därmed påverkapatientsäkerheten negativt. Överrapporteringsformer som anses somtraditionella inkluderar inte patient och närstående och möjligheten attpåverka den egna vården försämras. Bedside överrapportering är enöverrapporteringsform som sker inne hos patienten, tillsammans med patientoch närstående och skapar på så sätt förutsättningar för en personcentreradvård. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av bedsideöverrapportering inom slutenvården. Metod: En allmän kvalitativlitteraturöversikt med induktiv ansats, databaserna CINAHL och PubMedtillämpades för att erhålla åtta vetenskapliga artiklar. Dessa analyseradesenligt Fribergs fem steg för en integrerad analys. Resultat: Analysenresulterade i två huvudteman som benämndes Utmaningar vidinformationsöverföring och Interaktioner mellan teammedlemmar med femtillhörande subteman. Slutsats: Sjuksköterskan hade varierande erfarenheterkring bedside överrapportering. Resultatet visade att patientnära arbete kundefrämja personcentrerad vård och säkerhet. Samtidigt fann sjuksköterskanutmaningar under informationsöverföringen och fick etablera strategier fören säker vård. Sjuksköterskan behöver tillämpa ett vårdande förhållningssättför att på bästa sätt erbjuda patienten delaktighet och därigenom etablera envårdande relation.

Bakgrund: Med den ökade mängden människor som behöver emigrera till utrikes länder innebär det att vården i det mottagande landet utsätts för nya utmaningar för att ge fullständig och jämlik vård till alla nya invånare. Sjuksköterskor är en del av ett vårdteam som utsätts för språkskillnader i arbetet. Då språkbarriärer påverkar sjuksköterskans arbete innebär detta att det personcentrerade arbetet och patientsäkerheten kan påverkas samt att dessa språkbarriärer kan leda till ett vårdlidande av patienten. Syfte: Studiens syfte var att utforska sjuksköterskors erfarenheter av hur språkbarriärer påverkar vårdandet. Metod: Studien utgörs av en kvalitativ sammanställning av 12 kvalitativa vetenskapliga artiklar presenterade i en integrerad sammanställning enligt Friberg (2022). Resultat: I resultatet identifierades tre teman; språkbarriärernas inflytande på sjuksköterskans vårdande av patienten, sjuksköterskors erfarenheter av tolkanvändning och sjuksköterskors förslag på ändringar för att underlätta språkbarriärer. Slutsats: Flera svårigheter uppkommer i vårdandet av patienter i samband med språkbarriärer som kan påverka patientsäkerheten och personcentrerad vård. Trots motgångar använder sig sjuksköterskor av olika hjälpmedel i form av både digitala samt icke- digitala för att bemöta och överkomma dessa hinder.

Bakgrund: Endometrios är en vanligt förekommande sjukdom bland kvinnor i fertil ålder som innebär att endometrieliknande vävnad växer utanför livmoderhålan. Detta skapar bland annat svår smärta, nedsatt fertilitet och rikligare blödning vid menstruation. Den komplicerade symtombilden och att sjukvårdspersonalen normaliserar tillståndet försvårar och försenar diagnos och behandling. För att kunna erbjuda en personcentrerad vård behöver sjukvårdspersonal ta del av kvinnornas upplevelser och erfarenheter av sjukdomen och dess livspåverkan.Syfte: Syftet var att beskriva kvinnors upplevelser och erfarenheter av att leva med endometrios.Metod: En litteraturstudie genomfördes med systematisk sökning i tre databaser där 20 artiklar kvalitetsgranskades och inkluderades i studien.Resultat: Analysen resulterade i 4 huvudkategorier; fysiska utmaningar, sociala utmaningar, mentala utmaningar och upplevelser av bemötande inom hälso- och sjukvård, och 7 subkategorier.Slutsats: Sjukdomen har en negativ inverkan inom många aspekter i kvinnornas liv och skapar ett stort lidande. Samtidigt finns det en brist på kunskap om sjukdomstillståndet inom hälso- och sjukvården, och det sker en normalisering av kvinnors symtom. Ett behov av hjälp och stöd uppmärksammandes gällande hantering av fysiska symtom, funktion i vardagsliv och arbete, social isolering, intima relationer och sexliv, samt inom psykisk hälsa. Multiprofessionellt omhändertagande, rådgivning, emotionellt stöd, samt stöd från andra drabbade kvinnor ansågs hälsofrämjande. Denna kunskap kan underlätta för det personcentrerade arbetet. Vidare forskning bör riktas mot att skapa evidens kring interventioner som gruppträffar och andra hälsofrämjande åtgärder. Förbättringsarbete och vidare forskning bör även fokusera på att utöka kunskap om endometrios hos sjukvårdspersonal och förbättra bemötande gentemot patientgruppen.

Bakgrund: Långvarig smärta är smärta som kvarstannar hos individen i mer än tre månaderoch är idag en av de främsta anledningarna till kontakt med vården. Sjuksköterskanshuvudsakliga ansvar är omvårdnad, vilket vid behandling av långvarig smärta innebär att sepatienten ur ett holistisk perspektiv. Detta inkluderar omvårdnadsåtgärder utöverläkemedelsdelning utifrån patientens egna behov och upplevelser med syfte att lindra smärta,förbättra livskvalitet och öka patientens funktion.Syfte: Syftet med studien var att beskriva patienters erfarenheter av omvårdnadsåtgärder vidlångvarig smärta.Metod: En litteraturstudie med systematisk sökning där vetenskapliga artiklar söktes idatabaserna CINAHL with full text, Medline och PsychInfo. Nio vetenskapliga artiklarinkluderades i studien efter granskning med integrerad analys.Resultat: I översikten av den senaste forskningen identifierades tre huvudkategorier kringpatienters erfarenheter av omvårdnadsåtgärder vid långvarig smärta. Vårdande relation, Stödoch motivation i fysisk aktivitet och tekniska hjälpmedel i omvårdnaden.Slutsats: Långvarig smärta är ett utbrett samhällsproblem. Icke-farmakologiskaomvårdnadsåtgärder med tillämpning av personcentrerad vård är avgörande för att optimerasmärtlindringen för dessa patienter och minska onödigt lidande. Det understryker behovet avatt beskriva patienters erfarenheter för att stärka sjuksköterskans förståelse och på så vis kunnaerbjuda en optimal omvårdnad.

Bakgrund: Trots medicinska framsteg och internationella insatser förekommer stigmatisering och diskriminering av personer som lever med HIV, även inom vårdmiljöer. Detta utgör ett globalt folkhälsoproblem som försvårar tillgången till HIV-screening, behandling och vård. Det är därför viktigt att förstå hur kunskap och attityder relaterade till HIV manifesteras och uppfattas ur ett patientperspektiv. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva hur personer som lever med HIV upplever bemötande i hälso- och sjukvården. Metod: Ämnet utforskades med induktiv ansats och kvalitativ innehållsanalys av resultaten från tio kvalitativa studier publicerade mellan 2013 och 2023 hämtade från Cinahl, PubMed och PsycInfo genom strukturerad sökmetod. Resultat: Två övergripande teman framkom med inbördes underkategorier. Temat, Ett värdigt bemötande, omfattar två underkategorier som beskriver hur patienter med HIV blev bemötta med Acceptans och respekt, samt Stöd och uppmuntran. Det andra temat, Ett ovärdigt bemötande, omfattar sex underkategorier som beskriver hur patienterna blev bemötta med; Ovänlighet och avsky, Rädsla för smittöverföring, Fördomsfulla frågor och kommentarer, Oaktsamhet för den personliga integriteten, Skam- och skuldbeläggning, samt Ohjälpsamhet och nekande av vård. Konklusion: Upplevelserna varierade, där en del kan härledas till ett personcentrerat förhållningssätt från vårdpersonal, medan övervägande upplevelser kan förstås en ett resultat okunskap, empatilöshet och bristande professionalitet. Det är därför viktigt att vårdpersonal främjar respektfulla patientrelationer och reflekterar över sina attityder och kunskaper om HIV. Vidare efterfrågas ytterligare forskning på området och implementering av utbildningsprogram för personcentrerad omvård hos verksamma för att möta patienternas individuella behov och motverka det stigma och den diskriminering som denna patientgrupp ofta möter.

Bakgrund: Urininkontinens är ett stort folkhälsoproblem som växer i takt med att medellivslängden ökar. Urininkontinens skapar ett stort lidande hos personen och leder till dålig livskvalité. Personer vågar inte berätta eller söka hjälp på grund av skam och genans och isolerar sig. Sjuksköterskans huvudområde är omvårdnad där god hälsa och livskvalitet ska stöttas. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med urininkontinens. Metod: För studien valdes en allmän litteraturöversikt där tio kvalitativa artiklar analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Tre kategorier identifierades: Sjuksköterskans kunskap, Vårdens utformning och Patientrelationen. Slutsats: Sjuksköterskornas erfarenheter påvisade stora brister i vården av personer med urininkontinens som grundades i utebliven utredning, vilket ledde till att inkontinensskydd blev en standardbehandling speciellt för äldre. Riktlinjer för utredning och behandling finns och dessa behöver implementeras i praktiken. Ytterligare forskning för att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av förebyggande vård av riskgrupper för urininkontinens skulle också kunna bidra till förbättrad hälsa och hållbarhet. Nyckelord: omvårdnad, personcentrerad vård, sjuksköterskans erfarenheter, urininkontinens

Bakgrund: Personcentrerad vård innebär att tillhandahålla individuellt anpassad vård samt se personen bakom sjukdom, detta ingår i sjuksköterskans kärnkompetenser. Personcentrerad vård fokuserar på respektfull och lyhörd vård som tar hänsyn till individens preferenser, behov och värderingar. Inom personcentrerad vård är det viktigt att ha vårdande kommunikation, vilket innebär att förstå patienternas känslor och erfarenheter av hälsa och lidande. Patienter och anhöriga beskriver vikten av goda relationer och delaktighet i vården för att främja patienternas välbefinnande. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda personcentrerat. Metod: Allmän litteraturöversikt av tolv kvalitativa och två kvantitativa artiklar. Resultat: Artiklarnas syften, metod, land och resultat jämfördes. Genom analysen av artiklarnas resultat framkom det fyra olika teman. Sjuksköterskor beskrev att genom att effektivt kommunicera med patienter och deras anhöriga kunde de skapa förtroendefulla relationer. Dessutom insåg sjuksköterskor att ett välfungerande team var centralt för att skapa en positiv vårdmiljö. Vidare ansåg de även att det var viktigt att förstå patienters livshistoria och involvera de i vårdbeslut för att kunna implementera personcentrerad vård. Slutsats: Sjuksköterskor erkände vikten av personcentrerad vård för patienternas välbefinnande. Dock hinder som bristande kommunikation, tidsbrist och personalbrist försvårade genomförandet av personcentrerad vård.

Bakgrund: Bröstcancer är en av den vanligaste dödsorsaken bland kvinnor globalt. Mastektomi är ett kirurgiskt ingrepp vid bröstcancer där hela bröstet med bröstvävnad och bröstvårtan opereras bort. Val av behandlingsmetod avgörs beroende på tumörens storlek och utbredning. Att genomgå mastektomi och förlora det ena eller båda brösten påverkar faktorer som kvinnors identitet. Eftersom mastektomi är en traumatisk upplevelse för kvinnor kan sjuksköterskans omvårdnad bestå av att stödja kvinnan under den svåra perioden.  Syfte: Syftet var att beskriva kvinnors upplevelser av en förändrad kroppsbild efter mastektomi till följd av bröstcancer.  Metod: En allmän litteraturöversikt med induktiv ansats baserad på vetenskapliga artiklar med kvalitativ metod som utgår ifrån Fribergs (2022a) analysmodell.  Resultat: Det framkom tre olika teman utifrån analysen som beskriver kvinnors upplevelser av en förändrad kroppsbild efter mastektomi till följd av bröstcancer. De tre teman handlade om upplevelser av minskad kvinnlighet, negativ påverkan på sexualiteten och begränsningar i det dagliga livet.  Slutsats: Resultatet visade att mastektomi upplevdes av kvinnorna som traumatiskt samt som en stympning på den kvinnliga identiteten. Sjuksköterskans förhållningssätt har en betydelsefull roll för kvinnor som genomgått mastektomi. Kvinnor kan uppleva många kroppsliga förändringar i samband med bröstförlust. På så sätt kan det vara betydelsefullt att sjuksköterskan stödjer mastektomerade kvinnor under deras behandlingsperiod för att de skall kunna återfå välbefinnandet.

Parkinsons sjukdom är en kronisk, progressiv, neurologisk sjukdom som cirka 20 000 personer i Sverige lever med. Patienterna som drabbats av sjukdomen är oftast över 55 år, men sjukdomen förkommer även i yngre åldrar. Det som sker i hjärnan vid Parkinsons sjukdom, är att nervceller, som framför allt producerar dopamin bryts ner och dör. Över tid minskar nivåerna av signalsubstansen dopamin i hjärnan, vilket bidrar till att signaler från olika delar i hjärnan inte kan transporteras vidare. När detta sker, kan symtom som skakningar eller förlångsammade kroppsrörelser ses. Ju lägre nivåer av dopamin desto mer ökar symtomen på Parkinsons sjukdom. Syftet med studien är att belysa faktorer som kan påverka patienters upplevelse av att leva med Parkinsons sjukdom. För att besvara studiens syfte, bearbetades sex kvalitativa och två kvantitativa artiklar med inspiration från Fribergs (2017, ss. 141–152) analysmetod för litteraturöversikt. Resultatet påvisar att patienter efter att ha diagnostiserats med Parkinsons sjukdom upplever ett ökat lidande. Livsstilsförändringar blir ett faktum, där patienternas nedsatta ork och förändrade energinivåer ligger till grund för deras nya liv. Resultatet i litteraturöversikten kan ligga till grund för att öka den enskilde individens kunskap kring sjukdomen. Men resultatet bidrar också till att sjukvården ska kunna tillhandahålla en mer personcentrerad vård som håller god kvalitet och därmed också erbjuder patienter med Parkinsons sjukdom den vård som de har rätt till.