This study explored human-robot interaction where children got to play with the interactive social robot Romo. The focus of the study was to explore if children experienced the interactions with the robot differently depending on two parameters. The parameters used were thought to measure differences in experiences, attitudes and expectations towards the robot depending on whether the children were co-creators of the robot or merely had playful interaction with the robot. The results indicated that the children in both activity parameter groups had similar pleasurable experiences apart from four additional categories that were detected in the co-creation group. Something that indicates that the group of children that were given the opportunity to manipulate and form Romo’s behavior had a richer user experience compared to the group of children that only played with Romo. It was also noticeable that none of the children that manipulated and formed Romo’s behavior experienced it as direct learning. They saw the learning process more as being a playful experience and many of them expressed that they had taught Romo to do various things. The ability to edit Romo’s robotic motions and behavior, through an easy contextual-sign interface, inevitably allowed the children to understand physical and computational models through play. / Denna studie undersökte människa-robot interaktion där barnen fick leka med interaktiva sociala roboten Romo. Målet med studien var att undersöka om barnen upplevde interaktioner med roboten på olika sätt beroende på två parametrar. De parametrar som användes var avsedda att mäta skillnader i upplevelser, attityder och förväntningar till roboten beroende på om barnen var medskapare av roboten eller enbart hade en lekfull interaktion med det. Resultatet visade att barnen i båda aktivitets parameter grupperna hade liknande upplevelser av interaktionen med roboten förutom att gruppen som var medskapare av roboten hade ytterligare fyra njutbar upplevelser. Något som tyder på att den grupp barn som fick möjlighet att manipulera och forma Romos beteende hade en rikare användarupplevelse jämfört med den grupp av barn som bara lekte med Romo. Det var också anmärkningsvärt att ingen av barnen som manipulerade och formade Romos beteende upplevde det som direkt inlärning. De såg inlärningsprocessen mer som en lekfull upplevelse och många av dem uttryckte att de hade lärt Romo att göra olika saker. Möjligheten att redigera Romos rörelser och beteenden, genom en enkel kontextuellt gränssnitt, oundvikligen tillät barnen att förstå fysisk- och beräkningsbaserad modellering genom lek.