<p>I den snabbt växande litteraturen om idéer i policyprocessen, som ibland kallats ”the ideational turn” tänker man sig ofta att idéer och språk styr politikens aktörer, snarare än styrs av dem. Hur politiska problem formuleras styr vilka lösningar som ter sig rimliga. Intresset riktas mot politik som <em>intellektuell verksamhet</em>.<em> </em>Dessutom tänker man sig att de resulterande tänkesätten kring problem och lösningar – tolkningsramarna eller problembilderna – tenderar att börja leva sitt eget liv, och utanför aktörernas direkta kontroll påverka det politiska beslutsfattandet. Påståenden om verkligheten och värderingspåståenden blir alltså med ett sådant perspektiv väsentliga, eftersom de antas utgöra utgångspunkt och ram för den fortsatta formuleringen av den offentliga politiken. De stänger in och riktar blicken. I den här avhandlingen ska ett antal teorier, med stor tilltro till slagkraftiga idéers förmåga att styra och organisera tanke och handling vid utformning och upprätthållande av offentlig politik, skärskådas och prövas teoretiskt. Målet är att urskilja huruvida dessa innehåller empiriskt prövvärda teoretiska påståenden om idéers funktion i policyprocesser.</p><p>Med utgångspunkt i en teorigenomgång argumenterar jag för att det verkar rimligt att förvänta sig att stabila eller instängande idéstrukturer hänger samman med stabil interaktion i policyprocesser. I så fall är det likaledes rimligt att undersöka hur reproduktion av idéer, och tröghet i förändring av policy, förhåller sig till det sätt på vilket politiken och policyproduktionen är organiserad. Ett sådant perspektiv innebär alltså att policyproduktion bör undersökas utifrån de organisatoriska och institutionella villkor som präglar den konkreta intellektuella verksamhet som krävs för att policybeslut ska materialiseras.</p><p>Teorier som tycks svara mot detta krav är Maarten Hajers Discourse Coalition Framework<em>, </em>Paul Sabatier och Hank Jenkins-Smiths Advocacy Coalition Framework<em> </em>och Frank Baumgartners och Bryan Jones Punctuated Equilibrium Theory<em>.</em> De valda teoretikerna beskriver idéer som mer eller mindre trögrörliga <em>sociala konstruktioner, </em>som både är förankrade i<em> och </em>organiserar policyprocessen – även om de inte själva uttrycker det så. De kan alltså ses som olika teoribildningar inom samma teoriperspektiv.</p><p>I avhandlingen identifieras flera problem i detta teorperspektiv. De handlar alla om de <em>kognitiva låsningar</em> som teorierna förutsätter som förklaringar till stabil policyproduktion. Jag menar att teorierna, för det första, inte på ett tillfredställande sätt lyckas lösa struktur-aktörproblemet utan glider mellan en föreställning om individen som ömsom strukturernas slav och ömsom dess herre, mer beroende på vad som behövs för att lösa förklaringsekvationen än på vad som verkar rimligt och troligt. För det andra ifrågasätter jag, mot bakgrund av det begränsade sociala sammanhang som en policysektor oftast är, rimligheten i att anta att det normala är att den diskurs som präglar ett politikområde förmår definiera världen för policyprocessens aktörer. För det tredje argumenterar jag för att sättet att beskriva de politiska aktörerna som i tanken ”infärgade” av en organisatoriskt, institutionellt eller socialt förankrad diskurs begränsar möjligheten att göra policyanalys till politisk <em>maktanalys</em>.</p><p>Ett särskilt kapitel ägnas därför åt olika möjligheter att konceptualisera idéstrukturernas relation till aktörerna i policyprocesser. Detta hänger också ihop med förståelsen av makt. Jag menar nämligen att frågan om vad idéstrukturerna <em>gör</em> med aktörerna i policyprocessen är nära sammankopplad med hur vi ska förstå maktrelationerna i denna process. I centrum för avsnittet står den idéernas sociala praktik som är <em>språk</em>, <em>kommunikation</em> och <em>samtal</em>: den språkliga praktik där idéer kommer till uttryck. Frågan som ställs i detta kapitel är om det finns andra sätt än teoriernas antagande om ”kognitiv inlåsning” att tala om politiska idéer som en faktor för makt och inflytande. Detta i sin tur beror på huruvida det finns alternativa sätt att förstå idéstrukturers effekter på policyprocessens aktörer. Och om det går att på ett rimligare och mer konsistent sätt beskriva hur idéer kan skapa maktrelationer, kan vi därmed omvärdera Baumgartner och Jones, Sabatier och Jenkins Smiths, och Hajers teorier i ljuset av dessa insikter? I föreliggande text argumenterar jag för att svaret är ja på båda dessa frågor.</p><p>Det nästföljande kapitlet ägnas därför åter dessa teorier, nu med fokus på hur de ska prövas empiriskt. Jag diskuterar dels olikheter mellan teorierna beträffande vilka konkreta arenor och aktörer de menar spelar roll för stabilitet i och förändring av policy, dels hur dessa påståenden kan ”översättas” till en prövning i svensk kontext. Diskussionen summeras i ett antal ur teorierna härledda prövbara, delvis konkurrerande, påståenden om hur idéer strukturerar policyprocessen. Det femte avslutande kapitlet summerar hela avhandlingen.</p>

I den snabbt växande litteraturen om idéer i policyprocessen, som ibland kallats ”the ideational turn” tänker man sig ofta att idéer och språk styr politikens aktörer, snarare än styrs av dem. Hur politiska problem formuleras styr vilka lösningar som ter sig rimliga. Intresset riktas mot politik som intellektuell verksamhet. Dessutom tänker man sig att de resulterande tänkesätten kring problem och lösningar – tolkningsramarna eller problembilderna – tenderar att börja leva sitt eget liv, och utanför aktörernas direkta kontroll påverka det politiska beslutsfattandet. Påståenden om verkligheten och värderingspåståenden blir alltså med ett sådant perspektiv väsentliga, eftersom de antas utgöra utgångspunkt och ram för den fortsatta formuleringen av den offentliga politiken. De stänger in och riktar blicken. I den här avhandlingen ska ett antal teorier, med stor tilltro till slagkraftiga idéers förmåga att styra och organisera tanke och handling vid utformning och upprätthållande av offentlig politik, skärskådas och prövas teoretiskt. Målet är att urskilja huruvida dessa innehåller empiriskt prövvärda teoretiska påståenden om idéers funktion i policyprocesser. Med utgångspunkt i en teorigenomgång argumenterar jag för att det verkar rimligt att förvänta sig att stabila eller instängande idéstrukturer hänger samman med stabil interaktion i policyprocesser. I så fall är det likaledes rimligt att undersöka hur reproduktion av idéer, och tröghet i förändring av policy, förhåller sig till det sätt på vilket politiken och policyproduktionen är organiserad. Ett sådant perspektiv innebär alltså att policyproduktion bör undersökas utifrån de organisatoriska och institutionella villkor som präglar den konkreta intellektuella verksamhet som krävs för att policybeslut ska materialiseras. Teorier som tycks svara mot detta krav är Maarten Hajers Discourse Coalition Framework, Paul Sabatier och Hank Jenkins-Smiths Advocacy Coalition Framework och Frank Baumgartners och Bryan Jones Punctuated Equilibrium Theory. De valda teoretikerna beskriver idéer som mer eller mindre trögrörliga sociala konstruktioner, som både är förankrade i och organiserar policyprocessen – även om de inte själva uttrycker det så. De kan alltså ses som olika teoribildningar inom samma teoriperspektiv. I avhandlingen identifieras flera problem i detta teorperspektiv. De handlar alla om de kognitiva låsningar som teorierna förutsätter som förklaringar till stabil policyproduktion. Jag menar att teorierna, för det första, inte på ett tillfredställande sätt lyckas lösa struktur-aktörproblemet utan glider mellan en föreställning om individen som ömsom strukturernas slav och ömsom dess herre, mer beroende på vad som behövs för att lösa förklaringsekvationen än på vad som verkar rimligt och troligt. För det andra ifrågasätter jag, mot bakgrund av det begränsade sociala sammanhang som en policysektor oftast är, rimligheten i att anta att det normala är att den diskurs som präglar ett politikområde förmår definiera världen för policyprocessens aktörer. För det tredje argumenterar jag för att sättet att beskriva de politiska aktörerna som i tanken ”infärgade” av en organisatoriskt, institutionellt eller socialt förankrad diskurs begränsar möjligheten att göra policyanalys till politisk maktanalys. Ett särskilt kapitel ägnas därför åt olika möjligheter att konceptualisera idéstrukturernas relation till aktörerna i policyprocesser. Detta hänger också ihop med förståelsen av makt. Jag menar nämligen att frågan om vad idéstrukturerna gör med aktörerna i policyprocessen är nära sammankopplad med hur vi ska förstå maktrelationerna i denna process. I centrum för avsnittet står den idéernas sociala praktik som är språk, kommunikation och samtal: den språkliga praktik där idéer kommer till uttryck. Frågan som ställs i detta kapitel är om det finns andra sätt än teoriernas antagande om ”kognitiv inlåsning” att tala om politiska idéer som en faktor för makt och inflytande. Detta i sin tur beror på huruvida det finns alternativa sätt att förstå idéstrukturers effekter på policyprocessens aktörer. Och om det går att på ett rimligare och mer konsistent sätt beskriva hur idéer kan skapa maktrelationer, kan vi därmed omvärdera Baumgartner och Jones, Sabatier och Jenkins Smiths, och Hajers teorier i ljuset av dessa insikter? I föreliggande text argumenterar jag för att svaret är ja på båda dessa frågor. Det nästföljande kapitlet ägnas därför åter dessa teorier, nu med fokus på hur de ska prövas empiriskt. Jag diskuterar dels olikheter mellan teorierna beträffande vilka konkreta arenor och aktörer de menar spelar roll för stabilitet i och förändring av policy, dels hur dessa påståenden kan ”översättas” till en prövning i svensk kontext. Diskussionen summeras i ett antal ur teorierna härledda prövbara, delvis konkurrerande, påståenden om hur idéer strukturerar policyprocessen. Det femte avslutande kapitlet summerar hela avhandlingen.

Emanating in a Swedish and British context, this study seeks to map and discuss contemporary performative tendencies within the countries’ respective open access movements. This is done through a Posthumanist and Material-Semiotic analysis of nine research funders policy documents for open access to scientific results. Using an actor-network-theoretical apparatus of concepts, the study seeks to assess actors, actants, intermediaries, mediators, agencies, connections and networks in the policy documents of the respective research funders. The study therefore aspires to illuminate the complexities of these networks, similarities and differences between the two countries’ networks and what these networks can say about contemporary tendencies within the Swedish and British open access movements respectively. Actors with their associated agencies and performative connections are analysed and compiled in tables according to the respective research funders. The output is thereafter visualised in a schematic network model and the performative tendencies are assessed. While Swedish council Vetenskapsrådet is defined as a ”spider in the web” of the research funder network, the British network is more fragmentary. As for Bioscientific networks, the Swedish network is of a more peripheral sort while the British consists of sprawling nodes. Within Health Science, there is for both countries a clear direction towards the fortification of infrastructures for data deposition. This can also be said regarding the deposition of monographs in Social Science and the Humanities. These tendencies are discussed in light of international open access research. It is proposed that research funders, libraries and other professionals active within the open access movements considers these tendencies in the forming of service activities. It is also emphasized that similar studies ought to be done in order to further map open access-networks. Two years master’s thesis in Library and Information Science.

Syftet med denna avhandling är att studera hur den vuxna studerande konstrueras genom olika styrningstekniker inom Vuxenutbildning, Folkbildning och Högre utbildning. Vidare är syftet att analysera vad för styrningsrationalitet som både skapas genom och som skapar dessa praktiker. Det teoretiska ramverket är baserat på Michel Foucaults begrepp styrningsrationalitet (governmentality) och genealogi. Styrningsrationalitet syftar på ett specifikt sätt att se på styrning där fokus är på de tankar/mentaliteter som skapas genom olika diskurser om hur styrning skall utövas. Centrala frågor är: vad är styrningsproblematiken, vad ska styras, hur skall styrning gå till och vad är målet med styrning? Genea-logi syftar på ett specifikt sätt att se på historien. Utgångspunkten är de tankefigurer som är del av dagen diskurser, i denna avhandling diskurserna om vuxenutbildning och livslångt lärande. Vad består dessa diskurser och vad för härkomsthistoria har vissa av dess tankefigurer? Historia ses här som icke-linjär beståendes av brott och oregelbundenheter där syftet inte är att berätta en historia om framsteg där kausala samband är centrala. Istället använder jag genealogi för att destabilisera det vi idag tar för givet gällandes den vuxna studerande. En diskursanalys har genomförts av offentliga utredningar (SOUs och Ds) från 1920-talet fram tills idag som handlar om de praktiker som nämnts ovan. Resul-taten pekar på att en neoliberal styrningsrationalitet dominerar dagens diskurser om vuxenutbildning och livslångt lärande. Enligt texterna måste Sverige och Europa se till att alla dess medborgare konstant lär sig nya saker som ett sätt att möta en osäker och ständigt föränderlig framtid. Därmed skapas den vuxna som ständigt lärandes och som ett kompetent subjekt. Alla medborgare måste bli autonoma, själreglerande människor som konstant lär sig och som konstant gör val i enlighet med sina önskningar. För att konstruera sådana subjekt skapas flera tekniker för styrning såsom vägledning, risk, målstyrning/granskning, bedömning, mångfald m.m. / The aim of this dissertation is to study how the adult learner is constructed through dif-ferent techniques of governing in the practice of adult, liberal adult, and higher educa-tion. Further, the aim is to analyse what rationality of governing such governing practices create and are created by. The theoretical framework is based on Michel Foucault’s concepts of governmentality and genealogy. Governmentality refers to a specific way of viewing questions of governance where the focus is on ideas concerning how governing should be practiced. These ideas are constructed through discourse. Central questions are: what is the problematic of government, what is to be governed, how is governing to be practiced and what is the teleos (the goal to be reached) of government? Genealogy refers to at specific way of viewing history. The starting point is the figures of thought that are part of the discourses of today. In this dissertation, these discourses are adult education and lifelong learning. What are these discourses made up of and what is the descent and emergence of some of its figures of thought? Here, history is seen as non-linear and containing ruptures and irregularities. The aim is not to tell the story of how it really was, where causality is central. Instead, genealogy is a way for me to destabilize the taken-for-granted ideas of the present concerning the adult learner. A discourse analysis has been conducted based on official documents produced since the 1920s and up to the present day concerning the practices mentioned above. The results point to neo-liberal governmentality dominating the discourses of adult education and lifelong learning today. According to the texts, Sweden and Europe need to make sure that all their citizens are constantly learning as a way of facing an uncertain and constantly changing future. Thus, the adult learner is constructed as a constantly learning and competent subject. All citizens have to become autonomous, self-regulating humans who are constantly learning and who constantly make choices according to their inner desires. Several techniques of governing such as guidance, risk, auditing, assessment, diversity, etc., are constructed as a way of constructing such a subject. / On the day of the public defence date of the doctoral thesis the status of article III was: Accepted; The status of article IV was: Submitted.

Det här är en fallstudie av hur integrationspolitiska mål översätts tvärsektoriellt inom den regionala utvecklingspolitiken: i en rad olika sammanhang på nationell, regional och kommunal nivå. I studien beskrivs och analyseras hur idén om integration genom mainstreaming översätts till den regionala utvecklingspolitiken, för att fortsätta med en fördjupad analys av det regionala tillväxtpartnerskapet i Östergötland samt olika lokala kommunala tillväxtpartnerskap. Avslutningsvis jämförs resultaten från Östergötland med utvecklingen i landets övriga 20 regionala tillväxtpartnerskap. I avhandlingen visas att det fanns höga ambitioner om att genomföra en mainstreaming, bland annat med hjälp av nätverksstyrning. Så skedde också i olika målsättningstexter och beslut. Men när dessa målsättningar och beslut skulle omvandlas till aktiviteter, fullföljdes inte mainstreamingen. Man avstod helt från att göra något inriktat mot invandrare eller så genomfördes olika former av säråtgärder för invandrare. Avhandlingen visar dock på stora skillnader mellan olika aktörer och sammanhang. I vissa fall var man nära på att uppfylla kraven på en mainstreaming, i andra valde man att inte försöka. I avhandlingen visas också att hinder för genomförandet varit föreställningar om invandrare och invandrarfrågor som ej bidragande i ekonomiska tillväxtsammanhang, brist på styrningskompetens och resurser samt ett bristande kunnande om hur man skulle mainstreama integration. / This is a case study of how the Swedish migrant policy is cross-sectorally translated into the regional development policy area: at national, regional and municipal levels. The study describes and analyzes first how the idea of integration through mainstreaming is translated into the regional development policy. Secondly it conducts an in-depth analysis of the Regional Growth Partnership in the region of Östergötland as well as various municipality based growth partnerships. Finally, the results are compared with the development of other Regional Growth Partnerships (21 in total) in Sweden. The thesis shows that there were high ambitions for implementing the idea of mainstreaming integration, including the use of network governance. This also was reflected in other objectives and decisions. But when these goals and decisions were to be transformed into activities, the mainstreaming they were not completed. All actors refrained from implementing the proposed mainstreaming model; but some did implement various forms of side-stream measures for migrants. The thesis reveals large differences between different actors and contexts. In some cases, they were close to meeting the requirements of mainstreaming, in others they chose not to try at all. The thesis also shows that hindrances to translations were negatively related to the categorizations of immigrants, lack of management skills and resources and a lack of knowledge about how to mainstream integration of immigrants.

The EU Framework for National Roma Integration Strategies up to 2020, is a policy that seeks to integrate Roma in the fields of education, employment, healthcare and housing, and to combat and prevent discrimination and promote equality. The problem formulation that motivates this study is the phenomenon of discrimination that Roma population experience on the soil of European Union, funded on the principles of equality and non-discrimination. The aim of this paper is to carry out a policy analysis of the EU Framework with the goal to reveal in what ways the policy aims to combat discrimination and promote equality for Roma, the largest minority in the EU. Theoretical framework relies on the principle of equality and its influence on discrimination in the context of human rights. This research carries out a qualitative case study of Roma, in combination with policy analysis as method.  Results found, after conducted analysis, shows that the EU Framework doesn’t generate a rich concept of equality that can prevent, and combat discrimination based on racial and ethnic origin of Roma. The EU Framework doesn’t concretize various forms of discrimination towards Roma, nor address the phenomenon of anti-gypsyism as a main barrier to Roma inclusion. / EU-ramverk för nationella strategier för romsk inkludering fram till 2020 är en policy som åsyftar till att integrera Romer inom områden för utbildning, sysselsättning, hälso- och sjukvård samt bostäder. Ramverket söker att bekämpa diskriminering och främja jämställdhet. Problemformuleringen som denna studie vilar på är diskrimineringen som romer utsätts för i EU. Syftet med denna studie är att genomföra en policy analys av EU:s ramverk med målet att avslöja på vilka sätt policyn syftar till att bekämpa diskriminering av Romer och främja jämställdhet. Teorin bygger på principen om jämlikhet, vilket hjälper till att undersöka de konkreta sätten som diskriminering kan bekämpas på med rätten till jämlik behandling i mänskliga rättigheters kontext. Denna studie är en kvalitativ fallstudie av Romer i kombination med policy analys av EU:s ramverk. Resultatet visar att EU:s ramverk inte genererar en omfattande jämställdhetsprincip som är tillräcklig för att förebygga och bekämpa diskriminering av Romer. EU:s ramverk konkretiserar inte olika former av diskriminering som romer upplever i sina dagliga liv. Policyn behandlar inte heller fenomenet anti-ziganism som ett huvudhinder för inkluderingen av romer.