Den här essän startar i en berättelse som gestaltar min egen upplevelse som förskollärareunder en lämningsmorgon på förskolan. I berättelsen beskriver jag hur mina relationer tillbarnen sätts på prov i lämningssituationen. I reflektionen av det som sker skriver jag frammina strategier för att närma mig barnen som dels en trygg famn, dels som en rolig clown. Jagreflekterar också över hur barnens avvisande av mig, såväl som deras uttryck för närhet tillmig, påverkar mig och hur dessa känslor är kopplade till hur jag uppfattar mig själv som mereller mindre lyckad som förskollärare. Med denna utgångspunkt undersöker jag genomdeltagande observation och samtal de strategier mina förskollärarkollegor använder sig av föratt skapa och upprätthålla relationer, samt uttrycken för och känslorna av relationerna.Denna vetenskapliga essä är skriven ur den praktiska kunskapens teori. Utifrån praktiskakunskapsbegrepp såsom techne och fronesis förstår jag den trygga famnen och den roligaclownen som två strategier som även mina kollegor använder sig av. Med ett fenomenologisktantagande om att känslor spelar roll för hur världen framträder för oss utforskar jag, medessäskrivandet som metod, relationernas betydelse för förskollärare och hur de påverkarmänniskan i en yrkesrolls känslor. I det utforskande skrivandet tar jag hjälp av Bubersrelationsfilosofi och Noddings begrepp för de som befinner sig i en omsorgsrelation.I essän framkommer att det verkar finnas ett glapp mellan hur relationerna ser ut i specifikasammanhang där de uttrycks, och hur förskollärarna talar om och tänker på relationerna. Detframkommer att förskollärarna har ett något ambivalent förhållande till hur de ser på att ingå irelationer med barnen. Å ena sidan talar de om relationerna till barnen som det som gör jobbetroligt och meningsfullt, och ser det som självklart att ge av sig själva i relationen med barnen.Å andra sidan verkar de på olika sätt hålla relationen ifrån sig, något essän försöker hitta svarpå varför. Är det för att skydda sig från den sårbarhet som relationer innebär? För att framståsom professionella yrkesmänniskor? Eller kanske för att omsorg och relationer inte får tasamma plats i en förskola som mer och mer betonar undervisningen, och likställer kvalitetmed mätbara resultat?Essän visar också på hur förskollärarna tillämpar ett klokt omdöme i sina strategier gentemotbarnen och hur denna yrkesklokskap hämtar sin erfarenhet från just känslor och relationer. / This essay starts in a story portraying my own experience as a preschool teacher during a drop-offmorning. I describe how my relationships with the individual children are put to the test at the dropoff. As I reflect upon what takes place in the specific situation, I define my strategies in approachingthe children as being a safe embrace, or a funny clown. I also reflect on how the children's rejection ofme, or expressions of closeness to me, effect me and how my own feelings are linked to how Iperceive myself as more or less successful in my profession. With my own reflections as a startingpoint, I use participatory observation and conversations to examine the strategies that my colleaguesuse to create and maintain relationships, as well as the expressions and feelings of these relationships.The essay is written in the theory of practical knowledge. Based on concepts of practical knowledgesuch as techne and fronesis, I understand the safe embrace and the funny clown as two strategies usedby my colleagues as well as myself. The text is based on a phenomenological assumption thatemotions matter in how the world emerges to us. I use essay writing as a method to explore theimportance of relationships for preschool teachers and how they affect the emotion of an individualacting in their professional role. In doing so I draw from Buber's relationship philosophy andNodding's concept for those in a care relationship.The essay shows a gap between what the relationships look like when expressed in specific contexts,and how the preschool teachers themselves talk and think about the relationships. The preschoolteachers interviewed are somewhat ambivalent to how they view and feel about their relationshipswith the children. On one hand, they talk about their relationships as what makes the job joyful andmeaningful, and that they are never hesitant to give of themselves to build that same relationship. Onthe other hand, they seem to reject the relationship in different ways, and the essay tries to findanswers as to why. Is it to protect themselves from the vulnerability of the relationships? To appear asprofessional practitioners? Or perhaps because care and relationships have a smaller part to play in apreschool that tends to increasingly emphasize teaching, and equates quality with measurable results?The essay also shows how the preschool teachers apply a wise judgment in their strategies towards thechildren, and that this specific professional wisdom draws on experiences from emotions andrelationships.

Begreppet tyst kunskap är centralt i uppsatsen och utgår från Polanyis förståelse att vi kan veta mer än vi kan säga. Syftet med uppsatsen är att utforska begreppet tyst kunskap med utgångspunkt i Polanyis teori om tyst kunskap. I relation till socialt arbete är det värdefullt att få syn på och fördjupa förståelsen för tyst kunskap. Med hänsyn till transparens i professionens kunskapsutövande är det särskilt viktigt att vara medveten om hur tyst kunskap kan yttra sig i yrkesutövandet och inverka på det sociala arbetet. Studiens övergripande forskningsfråga är på vilka sätt det går att förstå innebörden av ett begrepp som tyst kunskap och dess implikationer för kunskapsutövande i socialt arbete. I uppsatsen som har formen av en filosofisk studie, utforskar jag olika tänkares tankar och teorier om tyst kunskap utifrån min tes att tyst kunskap existerar och att det är viktigt att förstå och vara medveten om hur förståelsen av tyst kunskap påverkar det sociala arbetet som kunskapsfält. Bengt Molander, Bertil Rolf och Donald A. Schön är några av de tänkare som förekommer i arbetet.  Uppsatsens slutsatser visar att vi sannolikt inte kan sätta ord på all den kunskap vi använder oss av i socialt arbete. Tyst kunskap beskrivs som nära förbunden med våra sinnen och färdigheter och kan därför vara svår att beskriva med ord. Det kan handla om undermedveten kunskap, eller kunskap som inte fullt ut ryms i språket eller vårt logiska tänkande. Följaktligen kan Polanyis konstaterande att vi kan mer än vi kan säga betraktas som en förutsättning för att förstå socionomens kunskapsutövande.  Uppsatsen indikerar att det behövs en transparent levande dialog om kunskapsutövande för att dra nytta av tyst kunskap i socialt arbete. Tyst kunskap förutsätter därför ett engagemang, ansvar och vilja som håller kunskapen livskraftig. I uppsatsen förs ett resonemang som mynnar ut i vikten av att låta personliga erfarenheter och handlingar få stå i rampljuset för att, med stöd av teoretiska perspektiv, synliggöra olika aspekter av tyst kunskap och dess betydelse för professionellt socialt arbete. Hur tyst tyst kunskap behöver vara och hur nära vi kan komma en förståelse för den tysta kunskapens innebörd för kunskapsutövande i socialt arbete, beror sannolikt på de arbetssätt och metoder vi använder oss av. / The main aim of this thesis is to explore the impact of tacit knowledge in everyday life of professional social workers. The findings of this philosophical study is that it is necessary to understand the impact of tacit knowledge, in order to understand the very heart of social work practice and the ways of the reflective practitioner. Theories of philosophers like Michael Polanyi and Donald A. Schön are at focus in the study.

Sloyd is related to craft knowing, making traditions and materiality. The meaning of knowing in sloyd is vaguely articulated and thereby can be interpreted by teachers in different ways. This study aims at contributing to an articulation of craft knowing within sloyd education. The study was carried out in the form of two learning studies, each one focusing on a specific object of learning. The knowing of sawing straight was studied through phenomenographic analysis of video recordings of students’ work with handsaws in wood. Different ways of knowing this capability have been described. The second study focused on the knowing of interpreting symbols in sloyd objects. Different ways of perceiving this capability have been described through the learning study’s three iterative lesson interventions. The two objects of learning are discussed as pointing out different aspects of craft knowing in sloyd education. Craft knowing has been recognized as embodied thinking and interaction with tools and materials in order to achieve certain intentions (Dormer, 1994; Illum, 2004). It is often described as embedded in our actions (Polanyi, 1966) and manifested in specific actions: as knowing-in-action (Schön, 1983). Furthermore, it is multimodal and derives from practical knowledge traditions where dexterity, visuality and materiality are central modes of communication (Kress & van Leeuwen, 2006). When engaging in sloyd activities one engages in different communal shared craft techniques and strives to obtain and express intended shapes, functions, lines, patterns and affiliations. To be able to say and make something in a ‘right way’ can be understood as a specific literacy (Gee, 2015). Some aspects of craft knowing are presented and discussed in terms of craft literacy: as embodied interactions with materials and tools in specific ways. These descriptions can contribute to our shared understanding of the meaning of craft knowing as well as the meaning of sloyd knowing.

The question that I would like to visualize, rethink and reassess is the relationship between the theoretical and practical knowledge in my profession. I work as a guidance counselor in the subject of mother tongue with newly arrived pupils. The aim with my essay is to process and stigmatize literary researches as well as my own theoretical and practical knowledge, thoughts, experiences and reflections. I am analyzing the profession of a guidance counselor and the everyday life in my situation as a mother tongue teacher. I stress the knowledge and abilities that are needed for a guidance counselor to analyze my own teaching methods on a deeper level. I hope that my experience, practical and theoretical knowledge can benefit colleagues in the same profession as me, and especially those who work with newly arrived students in Sweden. I have chosen to write this essay on the basis of my self-perceived events to analyze my own teaching methods for a better understanding. In my research, I came to the conclusion that both theoretical and practical knowledge are both equally as important in my profession. / Relationen mellan teoretisk och praktisk kunskap i mitt yrke som studiehandledare på modersmålet är fråga som jag vill synliggöra, ompröva och omvärdera. Syftet med min uppsats är att bearbeta och systematisera forskningslitteratur samt egna teoretiska och praktiska kunskaper, funderingar, tankar, erfarenheter och reflektioner. Jag synliggör de kunskaper och förmågor som behövs för en studiehandledare på modersmålet för att analysera min egen undervisning på en djupare nivå. Min förhoppning är att min erfarenhet, de praktiska och teoretiska kunskaperna kan bidra till kollegornas nytta inom samma yrke och i synnerhet de som arbetar med nyanlända elever. Jag har valt att skriva min uppsats i essäform med utgångspunkten i egenupplevda händelser och analysera detta med reflektioner över min egen yrkespraktik för att nå bättre förståelse. I min undersökning kommer jag fram till att teoretiska och praktiska kunskaper är lika viktiga i mitt arbete.

“When a system gets cold, then images can warm it up - a vitalising journey using storytelling as part of a management system”. This essay wants to show that the rational language used in management and governance needs to come alive. I have spent a long time in business, moving from a rational programming mind to becoming a reflective storyteller, and I now use the metaphorical language of storytelling to add life and vitality to organisations. The form of an essay is used to reflect on practical knowledge and one’s own proficiency. I used storytelling in a workshop to deepen the significance and meaning of a company’s vision. The method reveals, through the process, the management team’s practical knowledge. The method and my own practical knowledge are in a hermeneutic spirit compared to contemporary philosophers. The development of rational thinking and its counterforces are explored. The possibilities of leadership within an organisation’s structures is compared to management research. It leads to the conclusion that the metaphorical language is a language that opens spaces in-between, “the nothingness” and as such opens a tear to the vitality of leaders. / ”När systemet är kallt kan bilder värma – en vitaliserande resa med storytelling i ledningssystem” vill visa att det rationella språk som används för ledning och styrning behöver få liv. Jag har börjat använda storytellings bildspråk för att tillföra liv och vitalitet i organisationer efter ett långt arbetsliv där jag rört mig från rationell programmerare till reflekterande berättare. Essän som form används för att reflektera över den praktiska kunskapen, det egna yrkeskunnandet. Med storytelling som metod har jag genomfört en workshop hos en ledningsgrupp för att fördjupa innebörden av organisationens vision. Metoden synliggör i processen lednings-gruppens praktiska kunskap. I en hermeneutisk anda ställs både metoden och min egen praktiska kunskap mot nutida tänkare. Det rationella tänkandets utveckling och motkrafter utforskas. Ledarskapets möjligheter i organisationers strukturer ställs mot ledarskapsforskning. För att slutligen se på bildspråket såsom ett språk som öppnar upp ett mellanrum, intet, revan som leder in till ledarnas vitalitet.

A specific account of bonding in creative circumstances – a study of releasing music is a scientific essay which examines the relationship between will, context and creativity in the process of releasing music.  The focus for the examination is the process of finalizing musical works in a release format. This passage in the publishing process is understood as a collective creative management consisting of the publishing artist, the record company and their intended target group of users. An act of work by many where different ideas and values meet and are measured towards the actual realization of the release. The purpose of releasing music is understood as reaching a target group of users. The method to optimize the musical works and use other creative modalities to optimize the publishing of the release as a whole for a maximization of possible bonds to targeted users.  The process of contextual optimization is understood as an event of both conditionality and construction of room for maneuver. The process can either redeem or inhibit creativity depending on how relationships are constructed in the processes. The creative outcome of a publishing process is seen as dependent on how the connection of different bonds between artist and record company is constructed through a recognition of purpose and goal for a release, the participants’ experience of room for maneuver and care and respect for other participants’ room for maneuver. The theoretical reflection is based on Giordano Bruno's concepts of bonds and binding. The essay examines in a hermeneutical manner Brunos account of binding as a concept for understanding action as sprung from a collective faculty of different wills. Bruno's theory of how action is led by bonds between people and his understanding of emotions as a genus of knowledge is tested as a theory in understanding practical knowledge.  The essay intends to contribute with an experience-based reflection to continued scientific research on professional knowledge in creativity and music publishing. / Bindandets betydelse för det kreativa sammanhanget – en studie av musikutgivning är en vetenskaplig essä vilken undersöker relationen mellan vilja, sammanhang och kreativitet i musikaliska utgivningsprocesser. Utgångspunkten är det formatarbete som äger rum i utgivningsprocesser, när idéer kring en utgivnings värden möts och måttas mot en realisering. Syftet med en utgivning förstås som att nå en målgrupp. I formatarbetet anpassas och paketeras en artists verk därför för ett optimalt potentiellt bindande utgivningsformat.  Utgivningsprocessen förstås som ett skeende där framförda tankar och handlingar av de i konstnärlig ledning resulterar i en slutgiltig utgivning. Ett skeende av både villkorande och konstruerande av handlingsutrymme. I arbetet mot detta slutgiltiga format kan kreativitet både förlösas och hämmas beroende av hur relationer är konstruerade och konstrueras i processen.  Uppsatsen undersöker därmed utgivningsprocessen som en kollektiv, kreativ handling av den utgivande artisten, skivbolaget och deras tänkta målgrupp av brukare. Utifrån denna position förstås sammanhanget för en utgivning konstruerat av olika relativa band av mening byggda av känslor för verken, upplevd förståelse för verk och deltagarnas viljor med verkens utgivning. Uppsatsen skriver fram en förståelse för hur en utgivningsprocess utfall är avhängigt hur sammanhang av olika band mellan artist och skivbolag är konstruerat och konstrueras genom ett inkännande av syfte och mål, upplevt eget handlingsutrymme samt omsorg och respekt för den andres handlingsutrymme.     Essäns teoretiska reflektion utgår till stor del från Giordano Brunos begrepp band och bindande. Band och bindande testas som ett koncept för att förstå handling som sprungen ur en kollektiv tankepraktik av olika viljor. För vidgad förståelse av kunskap i handling, praktisk kunskap testas Brunos teori om hur handling leds av band mellan människor och kännande som en kunskapspraktik. Bruno beskriver känsla som en praktisk form av kunskap. En praktisk kunskap vilken påverkar hur vi tillsammans med andra och i olika skeenden gradvis leder och leds i och till handling. Essäns metod är delvis den vetenskapliga essän som skrivform i sig. Ett dialektiskt pendlande mellan erfarenhetsbaserat och teoretiskt understött reflekterande. Reflektionen utgår i grunden från modern hermeneutisk filosofi och dess syn på förståelse som sammansmältningar av förståelsehorisonter vilket sker genom framläggning och främmandegörande av tidigare förståelse. Skrivande, läsning och teoretisk analys har i uppsatsarbetet använts för att främmandegöra den förförståelse kring exempelvis kreativitet som skrivits fram i subjektivt gestaltade skeenden och i den tidigare forskning uppsatsen utgår från.  Essän avser att bidra med en erfarenhetsbaserad reflektion till fortsatt vetenskaplig forskning kring yrkeskunskap inom kreativitet och musikutgivning.

Med utgångspunkt i ett bildval till ett journalistiskt reportageanslag som inte riktigt blev som jag tänkt mig undersöker jag i den här essän hur bildens betydelse kan förändras genom de olika faserna i en produktionsprocess. Jag är också nyfiken på vilka möjligheter jag som reporter har att förhålla mig uppmärksam inför detta. Med essän som metod söker jag efter den uppmärksamma blicken och låter mig influeras av mötet med vardagsspråkfilosofin som filosofen och litteraturvetaren Toril Moi beskriver den. Med hjälp av begrepp och teorier från hermeneutik, praktisk kunskap och språkfilosofi undersöker jag nyhetsreporterns dilemma gällande val av bilder och vilket ansvar jag som berättare har för bildspråket. Slutligen gör jag ett försök att skissa på en bildspråksfilosofi för nyhetsreportrar.

I den här vetenskapliga essän, skriven i en form skapad på Centrum för praktisk kunskap vid Södertörns Högskola, undersöker jag min kroppsliga erfarenhet av att spela kontrabas i en orkester. Den egna erfarenhet som gestaltas är en berättelse om ett framförande av Mozarts trettiofemte symfoni inför en tom salong med livestreamande videokameror i pandemins början. Fokus ligger på hur mitt medvetande pendlar mellan olika grader av inlevelse i musiken och spiraler av självupptagenhet. I min undersökning fokuserar jag på musicerandets paradoxala karaktär. Uppsatsen är strukturerad i två delar som arbetar med varsin paradox: Kroppsarbetets paradoxala abstrakthet samt den delade sårbarheten på scenen. Jag vänder mig till Maurice Merleau-Ponty för att undersöka hur musicerandet försöker upplösa gränserna mellan min kropp, kontrabaskroppen, rummet och kollegorna. Med Jean-Luc Nancy reflekterar jag över vad det innebär att vara en individ i en gemenskap, hur det singulära och plurala samspelar i orkestern och hur sårbarheten för oss längre bort från varandra. Thomas Manns Doktor Faustus används som en analogi. / In this academic essay I examine my bodily experience of playing the double bass in an orchestra. It is written in a form developed at the Centre for Practical Knowledge at Södertörn University. I portray my personal experience from a performance of Mozart’s Symphony No. 35 in an empty concert hall in front of live-streaming video cameras at the beginning of the pandemic. The focus lies in how my consciousness fluctuates between varying levels of being ‘in’ the music and spirals of self-obsession. In my exploration, I focus on the paradoxical character of making music. The essay is structured in two parts which each work with a paradox: the paradoxical abstractness of the bodily work, and the shared vulnerability on the stage. I turn to Maurice Merleau-Ponty to investigate how making music tries to transcend the boundaries between my body, the body of my double bass, the room, and my colleagues. With Jean-Luc Nancy, I reflect on what it means to be an individual in a collective, how the singular and plural interact in the orchestra and how the vulnerability takes us further apart. Thomas Mann’s Doctor Faustus is used as an analogy.

I denna essä undersöker jag blickarnas betydelse i förskolan i relation till de yngsta barnen. För att få en kontrast som förtydligar och tillför mer komplexitet får mitt umgänge med hästar och ridning vara med. I min undersökning av blickarna utgår jag från en glidande skala mellan en varm mjuk blick och en kall hård blick. En klok erfaren pedagog vet vilken blick som passar när och kan snabbt läsa av olika situationer. Metoden för undersökandet blir egna erfarenheter, reflektioner över deltagande observationer där också barns teckningar blir ett medel för att få fatt på deras blickar på pedagogerna samt essäskrivandet. Essäskrivandet blir en undersökande metod som låter de egna reflektionerna, de deltagande observationerna och teorin bilda en väv av reflektioner och skapar nya tankar.  Det finns inte mycket forskning om blickens betydelse i förskolan, mer om hur vi använder blicken i olika sammanhang, både barn och pedagoger. Det finns studier om hur barn med funktionsnedsättningar som berör ögonkontakt agerar och om hur man använder blicken i olika situationer. Inom den praktiska kunskapens teori finns det forskning om blickar inom sjukvården som kan kallas kliniska men där de kombinerar faktakunskap med erfarenhet för att fatta kloka beslut. De teoretiska perspektiv som jag använder i min analys är filosofen Hannah Arendt och då främst hennes tankar om politiskt handlande och hur vi binds samman av en väv av relationer samt filosofen Maurice Merleau-Ponty och hans tankar om att jaget/subjektet och kroppen inte kan skiljas åt, vi är en kropp och vi har en kropp. Att kategorisera blickar är svårt och redan idén om den mjuka och den kalla blicken färgar tankarna. Med utgångspunkt i mitt material har jag valt ut några olika typer av blickar som man kan resonera runt, som också blir olika beroende på vilken som tar initiativet, barnet eller pedagogen. Jag låter blickarna speglas i omständigheter och mina valda filosofiska perspektiv samt mina erfarenheter med barnen men ibland också med hästar.  Blickar har betydelse både som de är direkt öga mot öga och som metaforer för ett sätt att förhålla sig till världen. Den här essän hoppas att kunna lyfta betydelsen av att diskutera hur vi använder våra blickar. / In this essay I examine the importance of the eyes in preschool in relation to the youngest children. To get a contrast that clarifies and adds more complexity, my interaction with horses and riding is included. In my examination of the gazes, I start from a sliding scale between a warm soft gaze and a cold hard gaze. A wise, experienced educator knows which gaze is suitable when and can quickly read different situations. The method of investigation becomes own experiences, reflections on participatory observations where children's drawings also become a means of catching their eyes on the educators and essay writing. Essay writing becomes an investigative method that allows one's own reflections, participatory observations and theory to form a web of reflections and create new thoughts. There is not much research on the importance of the gaze in preschool, more on how we use the gaze in different contexts, both children and educators. There are studies on how children with disabilities that concern eye contact act and on how to use the gaze in different situations. Within the theory of practical knowledge, there is research on gazes in healthcare that can be called clinical but where they combine factual knowledge with experience to make wise decisions. The theoretical perspectives that I use in my analysis are the philosopher Hannah Arendt and then mainly her thoughts on political action and how we are bound together by a web of relationships and the philosopher Maurice Merleau-Ponty and his thoughts that the self/subject and the body cannot be separated, we are a body, and we have a body. Categorizing glances is difficult and the very idea of the soft and the cold gaze colors the thoughts. Based on my material, I have selected a few different types of glances that you can reason around, which also become different depending on who takes the initiative, the child, or the educator. I let my eyes be reflected in circumstances and my chosen philosophical perspectives as well as my experiences with the children but sometimes also with horses. Glances are important both as they are directly face to face and as metaphors for a way of relating to the world. This essay hopes to highlight the importance of discussing how we use our gazes.

Denna vetenskapliga essä utforskar begreppet animalitet som en aspekt av det levande som människan delar med andra djur. Essän tar sin utgångspunkt i en protest mot hur människan som djur begränsas inom yrkeslivet. Genom att belysa hur människans traditionella förhållande till andra djur bidragit till ett förnekande av den egna animaliteten, prövar essän en tanke om övertro på mänsklig förmåga och vilka konsekvenser den kan få för den yrkesutövande. Med stöd av posthumanistiska teorier och metoden diffraktion utvecklas begreppet animalitet, vars framträdande mening tolkas ”på andra sidan” om; liv, död, professionalitet, idéhistoria, hundar, djur-etik samt författarens egna gestaltningar och insikter av yrkesutövning inom handledning och utbildning. Avslutningsvis görs en kritisk analys av digitala utbildningars avsaknad av mänsklig kroppslighet. Essäns samlade undersökningar visar en etisk och animalistisk yrkesutövning som behövs för att kunna använda specifika kroppsliga förmågor i syfte att skapa förståelse och trygghet inom fenomenet utbildning. / This scientific essay explores the concept of animality as an aspect of the living that humans share with other animals. The essay takes its point of departure in a protest against how man as an animal is limited in professional life. By highlighting how man's traditional relationship with other animals contributed to a denial of his own animality, the essay tests a thought about over-reliance in human ability and what consequences it can have for the professional. With the support of posthumanist theories and the diffraction method, the concept of animality is developed, whose prominent meaning is interpreted "on the other side" of; life, death, professionalism, history of ideas, dogs, animal ethics as well as the author's own portrayals and insights of professional practice in supervision and education. In conclusion, a critical analysis is made of digital education's lack of human physicality. The essay's collected investigations show an ethical and animalistic professional practice that is needed to be able to use specific bodily abilities in order to create understanding and security within the phenomenon of education.