Premedicinering innebär att en patient behandlas med lugnande läkemedel inför enoperation eller ett ingrepp för att dämpa dennes oro och smärta. Inom den pediatriskapopulationen är detta vanligt då yngre patienter kan uppleva oro eftersom de inte alltidförstår syftet med ingreppet och kan känna rädsla då de ska separeras från sinaföräldrar. Bensodiazepinet midazolam har länge använts inom premedicinering tillbarn och har väl dokumenterad effekt. Det har dock påvisats att läkemedlet kan geupphov till så kallade paradoxala reaktioner, en biverkan som innebär att barnen fåroväntade reaktioner i form av t ex agitation. Det har därför föreslagits att substansenbör ersättas med alfa-2-adrenoceptoragonister som t ex klonidin eller dexmedetomidin,vilka har samma indikationer som midazolam, men utan att orsaka paradoxalareaktioner. Syftet med detta examensarbete är att undersöka om alfa-2-adrenoceptoragonister äröverlägsna midazolam vid premedicinering av barn. Arbetet är en litteraturstudie somfrämst jämfört resultaten från kliniska prövningar av olika läkemedelsbehandlingar isamband med premedicinering av barn avseende effekt och kvalitet, samt uppkomst avbiverkningar mellan de tre substanserna midazolam, klonidin och dexmedetomidin. Deprimära parametrar som jämförts är sedationsdjup, tillslagstid, substansernasanxiolytiska effekt och återhämtningsprofil. De sekundära parametrarna är hanteringav separation från föräldrar, föräldrarnas betyg samt läkemedels-/maskacceptans. Resultatet visar att de två alfa-2-adrenoceptoragonisterna klonidin ochdexmedetomidin är bättre än midazolam vad gäller sedationsdjup, separation frånföräldrar, läkemedelsacceptans och återhämtningsprofil, samt var denläkemedelsgrupp som gavs högst betyg av föräldrarna. Anxiolytisk effekt ochmaskacceptans var likvärdiga mellan de två grupperna, medan midazolam hadesnabbast tillslagstid. Paradoxala reaktioner förekom i relativt hög frekvens vidmidazolamsedering, medan alfa-2-adrenoceptoragonisterna gav biverkningar i form avhemodynamiska förändringar som sänkt blodtryck och puls. Avslutningsvis visar resultaten i denna studie att alfa-2-adrenoceptoragonister är attföredra framför midazolam. Speciellt avsaknaden av paradoxala reaktioner vid sederingmed alfa-2-adrenoceptoragonister gör att den gruppen av läkemedel har en stor fördelframför midazolam vid sedering av barn. Men i de fall där barnet har hemodynamiskabesvär i form av exempelvis bradykardi, bör man undvika alfa-2-adrenoceptoragonisteroch istället premedicinera med midazolam.

Background: The majority of the children who undergo surgery experience severe anxiety prior to surgery. Preoperative anxiety should be avoided to reduce the psychological trauma. The nurse anesthetist should create a good contact and help the family cope with the frightening situation. There are both pharmacological and non-pharmacological ways to reduce anxiety. Aims: The purpose of the study is to describe the anesthetic nurses' experiences of anesthetizing children. Method: The study is based on interviews with twelve nurse anesthetists, operating at three of the sections on surgery center at one of Sweden's regional hospital. The interviews were based on semi-structured questions and analyzed using qualitative content analysis. Findings: Six categories emerged: parents, profession and compliance to different situations, the important meeting, premedication and external factors. Conclusion: An optimized premedication was highlighted as the most important factor for a successful anesthetic induction of children. If the child already had an intravenous line upon arrival at the surgical department it simplified the induction significantly. How well the parents handled the situation was also important for how the situation turned out. / Bakgrund: Att ett barn ska genomgå en operation är en händelse som påverkar hela familjen. En stor del av de barn som ska opereras upplever ångest och oro inför operationen. Preoperativ oro bör förebyggas för att minska det psykiska traumat. Anestesisjuksköterskan måste skapa en god kontakt och hjälpa familjen bemästra situationen. Det finns både farmakologiska och icke farmakologiska vägar för att minska oro och ångest. Syfte: Syftet med studien är att beskriva anestesisjuksköterskors erfarenheter av att söva barn. Metod: Studien är baserad på intervjuer med tolv anestesisjuksköterskor, verksamma vid tre av sektionerna på operationscentrum vid ett av Sveriges regionsjukhus. Intervjuerna byggde på semistrukturerade frågor som analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Sex kategorier framkom: föräldrar, yrkesutövandet, följsamhet till unika situationer, det viktiga mötet, premedicinering och yttre faktorer. Slutsats: En optimerad premedicinering framhölls som allra viktigast för en lyckad barnanestesi. Att barnet redan hade en intravenös infart vid ankomst till operationsavdelningen förenklade induktionen betydligt. Hur väl föräldrarna hanterade situationen hade även det stor betydelse för hur situationen föll ut, en nervös förälder kunde förvärra barnets oro medan en trygg förälder kunde hjälpa till att lugna barnet.