Minskning av transporters negativa miljöpåverkan, eller en ökning av hållbara resor, har blivit en allt viktigare fråga för lokala aktörer. Genom samhälls- och trafikplanering ska dagens ohållbara transportsystem bli mer hållbart. Det gör hur planerare i Helsingborg planerar för hållbara resor intressant att studera. Avhandlingen undersöker hur planerare föreställer sig vad hållbart resande är, vilka resenärer det är som bör resa mer hållbart samt hur en hållbar stad kan se ut. Teoretiskt kombinerar avhandlingen ett intersektionellt ramverk med feministisk planeringsteori samt teorier från STS (teknik- och vetenskapsstudier). Det empiriska materialet består av djupintervjuer med sexton planerare, en fokusgruppsintervju samt bildanalys av de planeringsdokument som Helsingborgs stad använder sig av i planeringen för hållbara resor. Framförallt visar avhandlingen att planerare inte betraktar resors negativa miljöpåverkan som ett argument som kan få människor att resa mer hållbart. Istället är det möjligheten att framställa hållbara resor som roliga, hälsosamma, lustfyllda och praktiska som planerare tror kan få helsingborgarna att cykla eller åka mer buss. Men det är bara vissa resenärer som antas kunna ta del av de hållbara resornas positiva värden. Planerarnas föreställningar om bland annat kön, etnicitet och klass är avgörande för hur de förstår hållbara resor. Planerarna menar sammanfattningsvis att det är stort att resa rätt av miljöskäl, men större att fritt välja det mest attraktiva färdsättet. / Demands for sustainable mobility have become an increasingly important issue for local actors. Through city and traffic planning, the current unsustainable transport systems are going to become more sustainable. However, how to define sustainable mobility is disputed. Therefore, how planners in the Swedish municipality of Helsingborg define sustainable mobility makes an interesting case. This thesis examines how planners imagine sustainable mobility, who the sustainable traveler is, and what a sustainable city might look like. Theoretically the thesis combines an intersectional framework with a feminist planning theory and theories from Science and Technology Studies. The empirical material is based on in-depth interviews with sixteen planners, a focus group interview, and visual analyses of the planning documents the city of Helsingborg uses in planning for sustainable mobility. The analyses show that planners do not see the negative environmental impact of traveling as an argument which will persuade people to travel more sustainably. Instead, it is the possibility to construct sustainable mobility as fun, healthy, pleasurable, and practical that planners believe will persuade the inhabitants of Helsingborg to cycle or travel by bus more often. But not all travelers are likely to benefit from the positive values of sustainable mobility. To conclude, when planners imagine sustainable mobility, they imagine that it is good to travel the correct way for environmental reasons, but it is even greater to make independent travel choices, based on what modes of transport attract the most people. / <p>I denna elektroniska version av avhandlingen är bilderna i bilaga 2 uteslutna på grund av upphovsrättsliga skäl.</p>

Föreliggande uppsats utgår från tidigare forskning som hävdar att jämställdhetsdiskursen i Sverige bygger på ett vitt, heterosexuellt, medelklassideal som underordnar andra maskuliniteter. Uppsatsen syftar till att undersöka huruvida jämställdhetsdiskursens ovan nämnda exkluderingar samt maskulinitetsdiskurser som till exempel ”den nye mannen” kan spåras i mäns artikuleringar av diskurser kring maskulinitet och jämställdhet och hur olika subjektspositioner samt hierarkier begripliggörs och (re)produceras i denna process. Det teoretiska ramverket utgörs av poststrukturalistisk teori kring diskurser, subjektspositioner och ”görandet” av genus och andra sociala kategorier. Dessa kategorier ses ur ett intersektionellt perspektiv som sammanvävda. Uppsatsen försöker vidare förena denna poststrukturalistiska ansats med Connells teori om hegemonisk maskulinitet. Det empiriska materialet består av enskilda intervjuer samt fokusgruppintervjuer utförda i tre olika empiriska kontexter där individer i olika sexuella, etniska och klassmässiga subjektspositioner med olika grader av privilegiering i relation till jämställdhetsdiskursen befinner sig. Resultatet visar att den maskulinitetsdiskurs som artikulerades i samtliga kontexter låg nära diskursen kring ”den nye mannen”; ett mer jämställt, eller i alla fall barnorienterat, maskulinitetsideal. Jämställdhet artikulerades även någorlunda lika över kontexterna som en konsensusbaserad särartsdiskurs.  Det som däremot skilde kontexterna och intervjupersonerna åt var deras etniska, klassmässiga och sexuella subjektspositioner som relaterade till de hegemoniska diskurserna kring jämställdhet och maskulinitet på o(jäm)lika sätt. Personerna i de muslimska och homosexuella subjektspositionerna gjorde på olika sätt motstånd mot den underordning som de placerades i genom dessa subjektspositioners underordade relation till ”den nye mannen”. De förhöll sig därmed något mer distanserat till denna diskurs samt jämställdhetsdiskursen. I kontexten där intervjupersonernas subjektspositioner i större utsträckning sammanföll med ”den nye mannen” artikulerades denna diskurs tydligare. Exempelvis artikulerade man barnorientering, snarare än ett intresse för jämställdhet i sig. I samtliga kontexter uppmärksammade eller problematiserade man sällan sina egna privilegier, men det skedde på olika sätt ett skillnadsskapande gentemot ”andra män” och kvinnor. / This master thesis takes its departure in previous research which argues that the Swedish discourse of gender equality and its gender equal masculine subject “the new man” is built upon a white, heterosexual, middle class norm that excludes and subordinates other masculinities. The thesis aims at investigating whether the above mentioned exclusions in the Swedish discourse of gender equality and masculinity discourses such as “the new man” are traceable in men´s articulations of discourses regarding gender equality and masculinity, and how different subject positions and hierarchies are negotiated and reproduced in this process. The theoretical framework is a post-structural theory inspired by Ernesto Laclau and Chantal Mouffes theory of discourses, subject positions and the “doing” of gender and other social categories such as class and ethnicity, categories that from an intersectional perspective are viewed as analytically inseparable. The thesis also seeks to combine the post-structural perspective with R.W. Connells theory of hegemonic masculinity. The empirical material consists of single and focus groups interviews generated in three different contexts in which individuals located in different sexual and ethnic subject positions with different degrees of privilege in relation to the discourse of gender equality. The results show that the masculinity discourse that was articulated in all three contexts was the discourse of “the new man”; a more gender equal, or at least children-oriented, masculine ideal. The articulations of gender equality were also similar in the different contexts; a consensus based discourse of gender equality in which men and women were viewed as different but complementary. What distinguished the contexts was the interview person’s sexual and ethnic subject positions which related to the hegemonic discourses of gender equality and masculinity in different, unequal ways. The interview person´s in the Muslim and homosexual subject positions resisted the subordination these positions meant in relation to the discourse of “the new (gender equal) man”. This also meant that these persons had a more distanced relationship to this discourse and the discourse of gender equality. In the context where the interview person’s subject positions to a greater extent coincided with “the new man”, this discourse was also articulated in a less problematic way. An orientation towards taking care of children was for example more common than an interest in gender equality for its own sake. In all three context one´s own privileges were seldom acknowledged, and there were different processes of creating difference and hierarchies towards both women and “other men”.