Delaktighet är viktig för patientens livskvalité, självkänsla, egenmakt samt känsla av kontroll och inflytande. Patienter inom rättspsykiatrisk vård har en minskad autonomi till följd av de begränsningar som tvångslagarna innebär. Forskning samt litteratur kring patienters delaktighet i den rättspsykiatriska vården är bristfällig och behöver utforskas vidare. Syftet med studien var att belysa hur sjuksköterskor upplever att patienters delaktighet möjliggörs inom den rättspsykiatriska vården. Studien har en omvårdnadsvetenskaplig utgångspunkt och kvalitativa intervjuer med nio sjuksköterskor från rättspsykiatriska avdelningar i södra Sverige har genomförts. I resultatet framkom att sjuksköterskorna upplever att delaktighet är en viktig del i omvårdnaden men att personal och patienter ibland ser olika på begreppet. Delaktigheten finns hela tiden med i arbetet med patienterna men den kan skifta beroende på vilket brott patienten vårdas för dock finns det en framtidstro om att den rättspsykiatriska vården ska fortsätta att utvecklas och att vården i framtiden kommer att bli ännu mer individanpassad. ”Vi försöker” blev det övergripande temat som visar att sjuksköterskorna försöker att få patienterna delaktiga i den rättspsykiatriska vården. / Participation is important for the patient's quality of life, self-esteem and sense of control and influence. Patients in forensic psychiatric care have reduced autonomy as a result of the constraints imposed by the compulsion laws. Research and literature on patient participation in forensic psychiatric care are inadequate and need further research. The purpose of the study was to highlight how nurses experience patient participation in forensic psychiatric care. The study has a nursing science starting point and qualitative interviews with nine nurses from forensic psychiatric departments in southern Sweden have been carried out. The results show that nurses feel that participation is an important part of the nursing, but that staff and patients sometimes view the concept differently. Participation is always included in the work with patients, but it may change depending on the custody of the patient, however, there is a belief that the forensic psychiatric care will continue to develop and that future care will be even more individualized.” We are trying” became the overall theme and shows that nurses try to get patients involved in forensic psychiatric care.

Bakgrund: Forskning visar att personer med psykisk sjukdom löper ökad risk för fysisk ohälsa men erhåller inte likvärdig vårdkvalité som övriga patientgrupper. Syfte: Litteraturöversiktens syfte var att beskriva faktorer av betydelse för vårdpersonalens upplevelse av att vårda patienter med psykisk sjukdom inom somatisk respektive psykiatrisk vård samt att beskriva faktorer av betydelse för upplevelsen av att som patient med psykisk sjukdom vårdas inom somatisk respektive psykiatrisk vård. Metod: Litteratursökning utfördes i databaserna PubMed, ScienceDirect, Cinahl och PsycInfo. Efter urval utifrån inklusions- och exklusionskriterier samt kvalitetsgranskning återstod 22 artiklar som analyserades genom innehållsanalys. Resultat: Enligt litteraturöversiktens resultat var attityder och fördomar, yrkeserfarenhet, kunskap och kompetens samt arbetsmiljö faktorer av betydelse för upplevelsen av att vårda patienter med psykisk sjukdom inom somatisk vård. Inom psykiatrisk vård var attityder och fördomar, erfarenhet samt kön faktorer av betydelse. Enligt litteraturöversiktens resultat var vårdrelation och personcentrering faktorer av betydelse för upplevelsen av att som patient vårdas inom somatisk vård. Inom psykiatrisk vård var vårdrelation samt självbestämmande och delaktighet faktorer av betydelse. Konklusion: Resultatet talar för att det råder brist på personcentrering inom såväl somatisk som psykiatrisk vård och att personcentrerad vård är en förutsättning för att kravet om god hälsa och vård på lika villkor ska kunna uppnås. / Background: Research shows that individuals with mental illness have an increased risk of somatic diseases, yet won’t receive equal care as other patients. Aim: The aim was to describe factors relevant to nursing staff’s experience of caring for patients with psychiatric disorders within somatic and psychiatric care respectively, and to describe factors of importance for the experiences of patients with psychiatric disorders who receive care within somatic and psychiatric care respectively. Method: Literature search was conducted in PubMed, ScienceDirect, Cinahl and PsycInfo. After a selection using inclusion and exclusion criteras as well as a quality review 22 articles remained which were analysed using content analysis Results: According to the result of the literature review attitudes and prejudice, professional experience, knowledge and competence and work environment were factors relevant to the experience of caring for patients with psychiatric disorders within somatic care. Within psychiatric care attitudes and prejudice, experience and gender were relevant factors. According to the result of the literature review care relation and person-centered care were factors relevant to the experiences of patients with psychiatric disorders receiving treatment within somatic care. Within psychiatric care, care relation and self-determination and involvement were relevant factors. Conclusion: The results indicate a lack of person centered care in both somatic and psychiatric care and that person-centered care is a prerequisite for the achievement of good health on equal terms.

Bakgrund: Forskning har visat att det förekommer brister i vårdpersonalens bemötande till patienter med psykisk ohälsa. Negativa attityder och beteenden är faktorer som kan påverka patienters förtroende för vården. Ett gott bemötande och en förtroendefull relation kan vara avgörande för patientens tillfredsställelse, behandlingsresultat och hälsa. Syfte: Syftet är att beskriva patienters upplevelse av vårdpersonals bemötande inom psykiatrisk vård vid psykisk ohälsa samt hur vårdpersonals bemötande kan påverka patienten i psykiatrisk vård. Metod: Designen är en litteraturöversikt. Datainsamling har skett i databaserna Cinahl, PubMed och PsycINFO som resulterade i 15 kvalitativa artiklar. Resultat: Teman som påvisades i resultatet var att bemötas som människa och behandlas lika, positiva och negativa upplevelser av attityder och beteenden, kommunikation, dialog, samtal, att bli lyssnad till och uppleva närvaro. Även interaktion, kontakt och fysisk kontakt framkom. Slutligen framkom temat relation som inkluderade bemötande, respekt, tillit, att bry sig samt att bli sedd. Slutsats: Denna litteraturöversikt redogör för att patienter med psykisk ohälsa upplever både ett gott och ett bristfälligt bemötande hos vårdpersonal. Detta kan ha en påverkan på patienters behandlingsresultat och hälsa. / Background: Research has shown that there are faults in the health care staffs treatment for patients with mental illness. Negative attitudes and behaviors are factors that can affect patients confidence in healthcare. A good treatment and a trusting relationship can be crucial to patient satisfaction, treatment outcomes and patient health. Purpose: The purpose of this study is to describe mental health care staffs treatment in psychiatric care to patients with mental illness and how the mental health care staffs treatment affects the patient in psychiatric care. Method: The design is a literature review. Data collection occurred in the databases CINAHL, PubMed and PsycINFO which resulted in 15 qualitative articles. Results: Themes that were detected in the results were to be treated as a human being and equal treatment, positive and negative experiences of attitudes and behaviors, communication, dialogue, conversation, to be listened to and experience presence. Also interaction, contact and physical contact appeared. Finally, the themes relationship that included treatment, respect, trust, caring and being seen was detected. Conclusion: This literature review describes that patients with mental illness experience both good and inadequate treatment of mental health care staff. This can affect patients' treatment results and health.

Bakgrund: Inom psykiatrisk vård är hot- och våld mot personal vanligt förekommande. Studier visar också att sjuksköterskor är särskilt utsatta eftersom sjuksköterskan handhar läkemedel och också oftast är den person som leder arbetet i tvångsåtgärder. Socialt stöd på arbetsplatsen samt adekvat stöd från chefer lyfts fram för att kunna bearbeta dessa situationer. Tidigare studier antyder att de negativa följderna av hot- och våldssituationer kan reduceras genom adekvat stöd men det finns ett behov av ytterligare kunskap om hur detta stöd ska utformas för sjuksköterskor. Syfte: I föreliggande studie har syftet varit att beskriva sjuksköterskors upplevelser av stöd i samband med hot- och våldssituationer. Vilka situationer föranleder behovet av stöd? Vilket stöd har de fått? Påverkar stödet kring hot- och våldssituationer sjuksköterskans arbete? Metod: Föreliggande studie har genomförts som en intervjustudie med sex informanter, varav två är specialistsjuksköterskor inom psykiatrisk vård och åldersspannet är 34år till 50år gamla. Innan studien genomfördes godkändes den av Forskningsetikkommittén vid Institutionen för vårdvetenskap, Ersta Sköndal Bräcke högskola. Resultat: Hot och våld från patienter med neuropsykiatriska diagnoser samt personlighetsstörningsdiagnoser ansåg informanterna vara extra allvarligt och föranleda behovet av stöd. Kollegor gav bäst stöd i form av kamratskap, samtal och humor. Stöd från chefer i form av att bli tagen på allvar och att erhålla uppföljning koncentrerad kring arbetstagarens känslor saknas. Att kunna möta människor med svåra psykiska problem kräver att du själv är psykiskt stabil och välmående vilket är en effekt av att erhålla adekvat stöd. Diskussion: Föreliggande studies resultat diskuteras mot Aron Antonovskys teori Känsla av sammanhang. Förhoppningsvis kan föreliggande studie ligga till grund för att identifiera förbättringsområden i klinisk verksamhet samt upprätthålla en medvetenhet om ämnet. Framledes vore det intressant att utvidga studiens omfattning till att inkludera fler sjuksköterskor och även sjuksköterskor i psykiatrisk öppenvård. / Background: In psychiatric care, threats and violence against personnel are commonplace. Studies also show that nurses are particularly vulnerable because the nurse handles drugs and also usually the person who leads the work in coercive measures. Social support at the workplace and adequate support from managers are emphasized in order to be able to process these situations. Previous studies suggest that the negative consequences of threat and violence situations can be reduced by adequate support, but there is a need for additional knowledge about how this support should be designed for nurses.Aim: In the present study, the aim has been to describe nurses' experiences of support in connection with threat and violence situations. What situations require the need for support? What support have they received? Does the support for threat and violence situations affect the nurse's work? Method: The present study has been conducted as an interview study with six informants, of which two are specialist nurses in psychiatric care and the age range is 34 years to 50 years old. Prior to the study The Department of Health Care Sciences at Ersta Sköndal Bräcke University College approved it. Results: Threats and violence from patients with neuropsychiatric diagnoses as well as personality disorder diagnoses considered the informants to be particularly serious and the need for support. Colleagues gave the best support in the form of companionship, conversation and humor. Support from managers in the form of being taken seriously and receiving follow-up focused on the employee's feelings is lacking. Being able to meet people with severe psychological problems requires that you yourself be mentally stable and well-off, which is an effect of obtaining adequate support. Discussions: The results of the present study are discussed against Aaron Antonovsky's theory Sence of coherence. Hopefully, the present study can form the basis for identifying areas of improvement in clinical activities and maintaining an awareness of the subject. In the future, it would be interesting to extend the scope of the study to include more nurses and also nurses in psychiatric outpatient care.

This study analyses the fact that young adults under the age of 21 were sent to mental institutions in the early 20th century. To further examine this statement, three main questions provide insights about life inside of the mental hospital in Växjö, Sweden. What factors did overall result in psychiatric care for young adults in the early 20thcentury? By using microhistory as a historical method, what aspects can indicate patient's subordinate role at the hospital? How can the psychiatric institutions be viewed from a disciplinary standpoint while focusing on the power they possess over underage individuals? The chosen institution is called Sankt Sigfrid's hospital (alsoWexio hospital) and provides valuable records and journals between the years of 1907and 1921, on which the study is based on. The results show that a total of 38 patients were admitted to the hospital under this period. Generally, there were 5 different illnesses that resulted in psychiatric care and dementia primaria was the most common one. The ages ranged between 11 and 20, with 20 as the most common age when arriving at the hospital. According to the results, most patients came from a background of farming and landowning. Poor relief was the most common factor for young adults being admitted to the hospital, whereas the second most common factor was the father overseeing the decision. Furthermore, 4 patients were part of a microhistorical study which primarily concluded that they were being subjected to constraint by the hospital. Since the material is examined from a disciplinary standpoint where the hospital is viewed in a position of power, the result is an example of psychiatric expansion through the country. This maintains the belief that psychiatric care developed through different phases of the 19th and 20th century and thus were in constant reform, whereas this study is merely an example of this process of developing.

ABSTRACT Background: Previous research shows that peer support has an impact on and significance for patients, staff, health care and the care environment. However, it appears that there is limited research from patients' perspectives and that there is a need for further research on peer support and its significance for patients in psychiatric care. Aim: To describe patients' experience of peer support and its significance for recovery in psychiatric care. Method: Qualitative design with an inductive approach where data collection was done through semi-structured interviews with six patients with mental illness and/or substance abuse in psychiatric outpatient and inpatient care. Interviews were analyzed through qualitative content analysis. Results: Through three categories and ten subcategories the importance of receiving support from a peer supporter is emphasized and focuses on what the sharing of one's own experience can contribute to patients' own recovery. Conclusions: The support of a peer supporter with personal experience of mental illness and/or substance abuse felt by patients as a positive experience. The support contributed to a recognition that created a bond and enabled patients to open up and led to a capability to think in other ways. It was described as a safe relationship that was characterized by genuine listening and a special understanding. The patient felt like an ordinary person and not as a sick patient. Seeing that someone else had recovered contributed to the hope for their own future and recovery. / SAMMANFATTNING Bakgrund: Tidigare forskning visar att peer support har inverkan på och betydelse för patienter, personal, verksamhet samt vårdmiljö. Dock framkommer att det finns begränsad forskning utifrån patienters perspektiv och att det finns ett behov av ytterligare forskning om peer support och dess betydelse för patienter inom psykiatrisk vård. Syfte: Att beskriva patienters erfarenheter av peer support och dess betydelse för återhämtning inom psykiatrisk vård. Metod: Kvalitativ design med induktiv ansats där datainsamling gjorts genom semistrukturerade intervjuer med sex patienter med psykisk ohälsa och/eller missbruk inom psykiatrisk öppen- samt slutenvård. Analys genomfördes utifrån kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Genom tre kategorier och tio subkategorier lyfts betydelsen av att få stöd av en peer supporter och tar fasta på vad delandet av egen erfarenhet kan bidra med för patienters egen återhämtning. Slutsatser: Stödet av en peer supporter med egen erfarenhet av psykisk ohälsa och/eller missbruk erfors positivt hos patienter. Stödet bidrog till en igenkänning som skapade ett band som möjliggjorde för patienter att lättare kunna öppna upp och dela med sig och till en förmåga att kunna tänka på andra sätt och komma vidare. Det beskrevs som en trygg och lättsam relation som präglades av genuint lyssnande och speciell förståelse. Patienten erfors bli behandlad som en vanlig människa och inte som en sjuk patient. Att få se att någon annan återhämtat sig bidrog till hopp för egen framtid och återhämtning.

Syfte: Syftet med studien har vart att granska litteratur om samverkan kring personer med samsjuklighet samt beskriva vilka hinder och framgångsfaktorer som presenteras. Metod: Föreliggande studie har genomförts med hjälp av en scopingmetodik som resulterade i 15 studier som har granskats. Resultat: I de analyserade studierna framkom flera hinder som försvårade samverkan, dessa var organisatoriska aspekter, ekonomiska aspekter och skillnader i kunskaper mellan huvudmännen. Analysen visar att genom en mer integrerad vård och behandling möjliggörs flera vägar för kommunikation, förståelse och för att dela information som alla är faktorer som underlättar för samverkan. Slutsats: Artiklarna har visat sig vara enhetliga i frågan kring samverkan mellan de berörda professionerna och dess hinder samt framgångsfaktorer för samverkan. Uppsatsförfattarna har identifierat en kunskapslucka där ytterligare forskning kring det berörda ämnet behövs samt där fokus på framtida forskning rekommenderas syfta till hur implementeringen av en god samverkan kan ske. / Aim: The aim of the study was to review literature on collaboration around people with comorbidity and to describe the obstacles and success factors that are presented.Method: The study was conducted with a scoping methodology where 15 studies were reviewed.Results: In the analysed studies, several obstacles emerged that complicate collaboration, these were organisational, financial and differences in knowledge between the professionals. The analysis shows that through more integrated care and treatment, several ways are made possible for communication, understanding and for sharing information that facilitates collaboration.Conclusion: The articles have proven to be uniform in the issue of collaboration between the professions concerned, its obstacles as well as success factors for collaboration. The essay authors have identified a knowledge gap where further research on the relevant subject is needed and where a focus on future research is recommended for the implementation of good collaboration to take place.

This study examines how the mental health care institution of Sankt Sigfrid's hospital treated women discharged between 1946–1950. This study aims to understand the mental institution as an institution of power, at work through its definitions of women as sick and as healthy. The source material used in this study is case records from Sankt Sigfrid's hospital. The results from the study show that the medical certificate with the mental history and the family history of the patients were important documents for letting women enter the hospital. The family's health background documentation showed that a majority of the women had a normal childhood. The results also show that the medical certificates and the doctors' journals were embodied with negative descriptions, about patients' family- and social history, which was needed for the diagnosis and to place the individuals into a patient category. / Denna studie belyser hur institutionen Sankt Sigfrids sjukhus behandlade kvinnor som blev utskrivna åren 1946–1950. Genom att analysera sjukjournaler och vårdattester från Sankt Sigfrids sjukhus ämnar studien att förstå hur sinnessjukvården fungerade som en maktinstitution i relation till hur kvinnor ansågs sjuka respektive friska. Resultaten av denna studie visar att vårdattesten, med patientens sjukdoms- och familjehistoria var viktiga beståndsdelar för om kvinnorna fick intas eller inte. Dokumentens information om kvinnornas familjehistoria har i analysen varit viktiga då dokumenten visat att en majoritet av kvinnorna kom från normala uppväxtförhållanden. Andra resultat i studien visar att vårdattesten och läkarnas anteckningar innehöll negativa beskrivningar av patienternas familje- och sociala historia som var nödvändiga för diagnosticering och kunna placera individen i kategorin patient.

Bakgrund: Vid bipolär sjukdom är de framträdande symtomen perioder av manier och depressioner och risken för suicid kan vara hög. Forskning har visat att när en person drabbas av bipolär sjukdom påverkas inte bara individen utanäven deras närstående. I familjefokuserad omvårdnad inkluderas närstående i vården och ses som en viktig resurs i återhämtningen. Det behövs mer kunskap inom den psykiatriska vården om närståendesupplevelser och deras behov. Syfte: Syftet var att beskriva närståendes upplevelser av att leva med personer som har bipolär sjukdom. Metod: Kvalitativ litteraturöversikt med systematisk ansats där Thomas och Hardens metod för tematisk analys använts vid datanalysen. Primärpublikationer söktes i databaserna PubMed, CINAHL samt PsycINFO. Fjorton artiklar med kvalitativ ansats inkluderades i resultatet. Resultat: Analysen av inkluderade studier utmynnade i tre teman med tillhörande subteman. Teman var ”Ett förändrat liv, ”Kontakten med sjukvården” och ”Att överleva själv”. Slutsats: Slutsatsen är att närstående till personer med bipolär sjukdom upplever att livssituationen påverkas av sjukdomen. En ständig oro, känsla av ensamhet och att sätta sina egna behov åt sidan kan leda till att den egna hälsan riskeras. För att minska på bördan har närstående behov av att känna sig delaktiga i vården och behöver stöd från både sjukvården och andra i deras omgivning. Sjukvården behöver därför bjuda in närstående och ge adekvat information och erbjuda anpassat stöd. / Background: The prominent symptoms in bipolar disorder are periods of mania and depression, and the risk of suicide can be high. Research has shown that when someone suffers from bipolar disorder, others close to them are also affected. In family-focused nursing relatives are included and are seen as an important resource in the recovery process. More knowledge is needed in psychiatric care about family experiences and their needs. Aim: The aim was to describe family experiences of living with people who have bipolar disorder. Method: Qualitative literature review with a systematic approach where Thomas and Harden's method for thematic analysis was used. Primary publications were searched in the databases PubMed, CINAHL and PsycINFO. 14 qualitative studies were included in the result. Results: The analysis of included studies resulted in three themes and associated subthemes. The themes were “An altered life”, “The contact with healthcare” and “To survive oneself”. Conclusion: The conclusion is that family to persons with bipolar disorder experience that the disease can have a substantial impact on life. Constant worry, a feeling of loneliness and putting one's own needs aside can lead to one's own health being risked. To reduce the burden, family members need to feel involved in the care and need support from both health services and others around them. Therefore, healthcare professionals need to invite those close to the patient and provide adequate information and offer customized support.

Bakgrund: Lagen om psykiatrisk tvångsvård är en kompletterande föreskrift till hälso- och sjukvårdslagen samt patientlagen, och utgör ett undantag från autonomiprincipen. Riktlinjer och forskning beskriver att vården ska bygga på tillit och relationer där patienten ska vara delaktig så mycket som möjligt för att främja återhämtning. Sjuksköterskor beskriver ett etiskt konfliktproblem i det dubbla uppdraget att ge säker vård som ser till patientens rättigheter och autonomi, samtidigt som tvång innebär att utöva kontroll och motverkar terapeutiska relationer byggda på tillit. Syfte: Att belysa patienters upplevelser av psykiatrisk tvångsvård. Metod: Litteraturöversikt baserat på tio kvalitativa studier från databaserna PubMed och Cinahl Complete. Resultat: I resultatet framkom tre teman: 1) Att förstå – vikten av information. 2) Att bli sedd och hörd – som människa, inte sjukdom. 3) Delaktighet – för att bevara autonomi. Att inte få information, inte bli sedd och hörd samt inte vara delaktig medförde en känsla av maktlöshet bland patienterna. Sammanfattning: Resultatet i denna litteraturöversikt visade att de flesta av patienterna hade övervägande negativa upplevelser av tvångsvård även om den många gånger sågs som nödvändig. Det framkom att patienterna inte fått tillräcklig information för att få en förståelse för sin situation och de saknade möjlighet att få bli delaktiga i sin vård. Patienterna uttryckte också att de inte blev sedda och hörda av personalen. Information och bra relationer med personalen skapade en känsla av delaktighet hos patienterna och tvångsvården upplevdes då som bidragande till återhämtning. / Background: The Act on Involuntary Psychiatric Care is a supplementary regulation to the Health and Medical Care Act and the Patient Act, and constitutes an exception to the principle of autonomy. Guidelines and research describe that care should be based on trust and relationships where the patient should be involved as much as possible to promote recovery. Nurses describe an ethical conflict problem in the dual mission of providing safe care that promotes the patient’s rights and autonomy, while coercion means exercising control and counteracts therapeutic relationships built on trust. Aim: To luminate patients experiences of psychiatric involuntary treatment. Method: Literature review based on ten qualitative studies from the databases PubMed and Cinahl Complete. Results: Three themes emerged in the results: 1) Understanding – the importance of information. 2) To be seen and heard – as a human being, not illness. 3) Participation – to preserve autonomy. Not receiving information, not being seen and heard and not being involved led to a feeling of powerlessness among the patients. Summary: The results of this literature review showed that most of the patients had predominantly negative experiences of involuntary treatment, even though it was often seen as necessary. It emerged that the patients did not receive sufficient information to gain an understanding of their situation and they lacked opportunities to participate in their care. The patients also expressed that they were not seen and heard by the staff. Information and good relationships with the staff created a feeling of participation among the patients, and involuntary treatment was then experienced as contributing to recovery.