Syftet i detta uppsatts har varit att belysa området psykning inom barnidrotten, med fokus på bågskytte, samt att ta reda på om det aktivt förekommer på bågskyttetävlingar. Teoretiskt utgår arbetet ifrån tre teorier; tillhörighetsmotivationsteorin av Weiss, Smith och Theebloom (1996), Sutherlands (1955) differentiella associationsteori samt Engström och Redelius (2002) teori om inlärt beteende. Metodologiskt vilar uppsatsen på semi-strukturerade intervjuer, som genomförts på barn, vilka tävlar i bågskytte. Resultatet påvisar att barn använder sig av psykningar, men inte alltid där vi förväntar oss. Det är dessutom mycket troligt att en stor del av de psykningar som sker inom barnidrotten är omedvetna handlingar eller uppvisande av inlärt beteende. Det framkommer i arbetet att det är mottagaren som sätter gränsen vart jargong övergår till psykning. Min slutsats är därför att psyka är en form av mobbing förutsatt att mottagaren uppfattat det som mobbing och att ”mobbaren” är medveten om att dess agerande är stötande. Som oftast går psykning över i mobbing utan att vara en jargong.