Religiös asyl är en rättighet som fastslås i FN:s 1951 års flyktingkonvention, vilken utgör en av fåtal grunder till berättigande av flyktingstatus. Felaktig asylbedömning av ett religiöst- eller konvertitärende kan få fatala konsekvenser, t.ex. individens säkerhet äventyras, utsätts för skyddsgrundande behandling eller att livet sätts på spel. Med grund i bl.a. rapporterad problematik, forskning och statliga utredningar mynnar uppsatsen ut i tesen att Migrationsverkets handläggare inte besitter rätt kompetens för att uppfylla de rättssäkerhetskrav som är svenska statens rättsliga skyldighet. Uppsatsens fokusområde riktar sig mot att granska handläggningen av konvertitärenden och religiös asyl, vilket bottnar i en rättsdogmatiks och rättsanalytisk metod. För att fastslå innebörden av rättssäkerhet, utgör rättsteoretikerna Aleksander Peczenik, Robert Thomas och Åke Frändberg grunden – vilkas teorier genomsyrar uppsatsen. I relation till UNHCR:s resolution samt Europeiska Rådets Resolution, har jag funnit minsta gemensamma nämnare. Tillsammans utgör de den idealmodell jag bygger (i vilken uppsatsen tar utgångspunkt), samt vilka rättssäkerhetsgarantier som bör säkerställas i asylutredningen av konvertiter. Utifrån juridisk och rättslig vinkel, belyser första resultatet och slutsatsen att religiös asyl (och konvertiter) framstår vara ett relativt bortglömt område. Ytterligare, utifrån Migrationsverkets egna publicerade material har religiös asyl lyst med sin frånvaro. Det finns ett fåtal dokument som beskriver området i juridisk och rättslig vinkel, men utifrån ett större perspektiv har det hamnat i periferin. Den andra slutsatsen är att ingen av idealmodellens minimikrav för rättssä- kerhet, framstår garanteras. Det finns överhängande och återkommande problematik i handläggningsprocessen, vilket enskilt och tillsammans tenderar urholka individens rättssäkerhet. Problemen har olika grunder, bl.a. subjektivitet från handläggarna, handläggarnas bristande religionskunskap och icke-kvalificerade tolkar. Utifrån en sammanslagning tenderar bristerna bygga en mur mellan sökanden och hennes rätt till rättssäkerhet. Med utgångspunkt i dokumen- terad problematiken och bristande rättssäkerhet, mynnar uppsatsen ut i de-lege-ferenda. I kapitlet de-lege-ferenda presenteras förslag hur Migrationsverkets asyl- och handläggningsprocess bör förändras, för att i högre utsträckning leva upp till idealmodellen och rättssäkerhetskraven.

Sweden is, according to its constitution, a state governed by law. The rule of law is upheld by the correct application of specific sources of law, consisting exclusively of legislation and its legislative history, court practise, established practise and the literature of jurisprudence. The non-regard for all other kinds of arguments, such as, for example, subjective justice in the matter at hand, ensures that formal justice is maintained. The outcome of two similar cases must result in the same ruling regardless of the person presiding. However, the courts are not the only place where the rule of law must be respected. In state and municipal administrations, legal decisions concerning individuals are made every day. Oftentimes administration officers are the first instance of adjudication. To achieve the same level of legality, administration officers must apply the same sources of law as do law graduates, but without any education in law. In this thesis, the method of legal problem solving that is practised by administration officers is studied, as well as the historical development of the profession of administration officers. Three representatives were interviewed about the scope of the method used in specific cases. The results showed that the methods clearly differed from the method of law graduates, in part due to organisational, economic and educational differences, and that the historical legacy is still very present in the administrative work.

Seeking asylum is a human right, which means that all states in the world that have signed the UN Refugee Convention are responsible for ensuring that refugees in need of protection can get it. Sweden has signed the UN Refugee Convention as early as in 1954. Thus, a legally secure asylum process is to be sought. The Swedish Migration Agency has a central role in this, as the reception of refugees is the primary responsibility of the Agency. The Migration Agency's case management must therefore comply with the requirements regarding ensuring the protection of people who are forced to flee, in Swedish, European and international law. A basic principle of asylum cases is that it is the applicant who has the burden of proof to make his protection needs plausible. On the other hand, the Migration Agency has an extended investigative responsibility, as there is a strong protection interest in investigations of asylum cases. The so-called officialprincipen places a demand on the Migration Agency to investigate a case to the extend its nature requires. If the work of Migrations Agency does not meet these requirements, the result may be that deficiencies in the investigation are put on the applicant and that the application gets rejected. Deficiency in case management by the Migration Agency, apart from that it is affecting individuals, and can destroy a life, can also, in the long run, have devastating consequences for the entire Swedish legal system. It also means more work for the courts, double work for the Migration Agency and increased costs for the judiciary system.     The change of the instance procedure in 2005 has greatly improved the asylum process. The case law in the area has meant that the courts can check the Migration Agency's investigations and give references to the Migration Agency about what needs to be done in order for the administrative process to be more legally secure. My conclusion is that the Swedish legal order in this area is changing as more demands are made by the EU and due to the EU's increased competence in the area. When it comes to the actual design of the provision for the officialprincipen, it is rather vaguely designed. The frameworks for what is covered by the Migration Agency’s investigative duty appear relatively diffuse for the Agency. Hopefully, the provision in the new Administration Act, and a more solid case law in the area, will result in a more uniform and predictable enforcement of the officialprincipen at the Migration Agency. / Att söka asyl är en mänsklig rättighet vilket innebär att alla stater i världen som har skrivit under FN:s flyktingkonvention är ansvariga att se till att flyktingar som behöver skydd kan få det. Sverige har undertecknat FN:s flyktingkonvention redan 1954. En rättssäker asylprocess är således att eftersträva. Migrationsverkets har en central roll i detta, eftersom flyktingmottagande är verkets primära ansvar. Migrationsverkets ärendehandläggning måste alltså leva upp till de krav gällande säkerställande av skydd för människor på flykt som finns i den svenska rätten, europarätten och folkrätten. En grundläggande princip i asylärendena är att det är den sökande som har bevisbördan för att göra sitt skyddsbehov sannolik. Å andra sidan har migrationsverket ett utvidgat utredningsansvar eftersom det föreligger ett starkt skyddsintresse vad gäller utredningar av asylärenden. Den s.k. officialprincipen ställer krav på Migrationsverket att utreda ett ärende som dess beskaffenhet kräver. Om verket inte lever upp till dessa krav kan resultatet bli att brister i utredningen läggs den sökande till last och att den sökande får avslag. Bristande handläggning av ärenden hos Migrationsverket, förutom att den drabbar enskilda människor, och kan förstöra ett liv, kan även i förlängningen få förödande konsekvenser för hela det svenska rättssystemet. Det innebär även mer arbete för domstolarna, dubbelarbete för verket och ökade kostnader för domstolsväsendet.     Den under 2005 förändrade instansordningen har förbättrat asylprocessen en hel del. Prejudikatbildningen på området har medfört att domstolarna kan kontrollera Migrationsverkets utredningar och ge hänvisningar till Migrationsverket om vad som måste göras för att handläggningsprocessen ska bli mer rättssäker. Jag har kunnat konstatera att den svenska rättsordningen på området förändrats i takt med att det ställs större krav från EU:s sida och på grund av att EU får en ökad kompetens på området. När det kommer till själva utformningen av bestämmelsen för officialrincipen, är den tämligen vagt utformad. Ramarna för vad som omfattas av Migrationsverkets utredningsskyldighet framstår som relativt diffusa för verket. Förhoppningsvis kommer bestämmelsen i den nya förvaltningslagen, och en mer solid prejudikatbildning på området, medföra att en mera enhetlig och förutsägbar tillämpning av officialprincipen växer  fram hos Migrationsverket.

<p>Då BBIC mötts av både positiv och negativ kritik ifrågasätter författarna vad BBIC gör för barnen. Syftet är att, utifrån behandlarens syn, undersöka vad BBIC bidragit till då det gäller att stärka barnets ställning och öka rättssäkerheten inom socialtjänstens öppenvård. Frågeställningarna rör barns behov, delaktighet, att få sin röst hörd, förändringar i behandlarens arbete samt innehållsskillnader i dokumentationen. Detta har undersökts genom en kvalitativ metod där sex intervjuer genomförts med behandlare inom barn- och familjeenheten. I resultatet framkommer bl.a. att behandlarnas situation inte förändrats nämnvärt, de har alltid haft stort fokus på barnen. Vidare har det visat sig att utredarna nu träffar barnen i större utsträckning och att barnen omnämns mer i utredningarna. Däremot anses det varken att deras röst blivit mer hörd eller att delaktigheten ökat och många barn är inte ens medvetna om de beslut som tagits. Bl.a. anses det oftast vara vuxna personers bild av barnets behov som ligger till grund för utredningarna. Kritik uttalas också gällande socialsekreterarnas bristande barnkunskap, men BBIC:s fördjupningsteman beskrivs vara till god hjälp för att kompensera detta. BBIC anses också ha bidragit till ökad rättssäkerhet och att insatsen nu kan börja redan under utredningen, uttalas vara av stor vikt.</p> / <p>BBIC have had both positive and negative criticism and the authors questioned what BBIC does for the children. The purpose is to examine, from social workers view, what BBIC does to strengthening the children’s position and enhance legal security in the outpatient care of social service. Issues are dealing with children's needs, participation and changes in the social workers work and differences in documentation. A qualitative method has been used and six interviews were done. The result reveals that social workers situation hasn’t change because they have always had focus on children. Furthermore, it appears that the social secretaries now see the children more often and that they are mentioned more in the investigations. However, children are almost never listened too, their participation hasn´t increased and many of them aren’t even aware of the decisions made about them. It’s usually the adults view of the child's needs that underlies the investigations. Criticism was also directed against the social secretaries because their lack of knowledge about children, but BBIC:s documents about child development are described as helpful to compensate for this. Because of BBIC treatment can start earlier and social workers believes that BBIC can lead to better legal security.</p>

<p>This essay deals with the social services cooperation with the private sector relating to foster care. The aim was to examine whether and what the causes may be that the social service transfer tasks of authority to private actors. Furthermore, we have examined and discussed if such a working procedure can lead to consequences for the individual child and how / if the children's legal security is affected. Survey methodology is qualitative in nature where we conducted semi-structured interviews with three persons who work in different ways to be involved in work with a foster family. We have also made use of questionnaires sent to social workers around the country.</p><p>The result has been interpreted on the basis inter alia, legal texts, legislative history, and two theories which have their origin in organization theory. Our results show that some municipalities do not feel that they have the resources to investigate the family. Furthermore, it appears that the cooperation of the social services have with the private sectors has declined, perhaps because of clearer legislation of 2008, or because of the sharp criticism that they received from the provincial government. Our study also shows that some municipalities still leaves management tasks to the private sector, without legal basis. Since there is no control over who is inquiring the family a result of this can be that a child is growing up in unsuitable environments, which in itself can affect the rule of law.</p>

No description available.

No description available.

This essay deals with the social services cooperation with the private sector relating to foster care. The aim was to examine whether and what the causes may be that the social service transfer tasks of authority to private actors. Furthermore, we have examined and discussed if such a working procedure can lead to consequences for the individual child and how / if the children's legal security is affected. Survey methodology is qualitative in nature where we conducted semi-structured interviews with three persons who work in different ways to be involved in work with a foster family. We have also made use of questionnaires sent to social workers around the country. The result has been interpreted on the basis inter alia, legal texts, legislative history, and two theories which have their origin in organization theory. Our results show that some municipalities do not feel that they have the resources to investigate the family. Furthermore, it appears that the cooperation of the social services have with the private sectors has declined, perhaps because of clearer legislation of 2008, or because of the sharp criticism that they received from the provincial government. Our study also shows that some municipalities still leaves management tasks to the private sector, without legal basis. Since there is no control over who is inquiring the family a result of this can be that a child is growing up in unsuitable environments, which in itself can affect the rule of law.

No description available.

Migrationsverket har det övergripande ansvaret över samtliga som söker asyl och att ta beslut kring vem som får uppehållstillstånd och inte. Denna studie har till syfte att undersöka utredningsprocessen för ensamkommande flyktingbarn ur Migrationsverkets personals perspektiv samt hur de tillämpar ett barnperspektiv i deras arbete och säkerställer ett rättssäkert arbetssätt. Som metod för detta har författarna valt att genomföra fem kvalitativa intervjuer med handläggare och beslutsfattare på Migrationsverket. Studien grundar sig främst på två teoretiska begrepp, barnperspektiv samt rättssäkerhet, för att kunna fördjupa sig i hur Migrationsverket arbetar. Studiens slutsats visar att den som söker asyl har till uppgift att göra sin identitet sannolik och en viktig del är det utredningssamtal som genomförs och som ligger till grund för utredningen. Studien visar även att Migrationsverkets personal har ett enhetligt arbetssätt kring rättssäkerhet och samtliga beslut som de tar är grundade i lagtexter. Arbetet med barnperspektivet handlar enligt Migrationsverkets personal att ha ett individanpassat arbetssätt genom att ta hänsyn till sökandes ålder, bakgrund och mognad. / The Swedish Migration Agency carry out the decision of who is going to get a residence permit. This study has the purpose to examine how the Migration Agency investigation procedure is, furthermore how they take in account for a child's perspective and legal certainty. Method for this has been qualitative interviews with administration officers and decision makers at the Migration Agency. This study lays its ground mainly on two constructs: Childs perspective and legal certainty for the purpose to immerse in the Migration Agency work. This study concludes that the one who seeks asylum has to make its identity probable and an important part of this is the interview of the unaccompanied child by case workers at the Migration Agency. This study also concludes that the case workers at the Migration Agency have a mutual view of the rule of law and that all actions are grounded in words of the act. To work with a child perspective is according to the Migration Agency to use an individual approach to all unaccompanied children and this is made by considering the applicant age, gender, background and maturity.