There has been an increase in the deadly violence with firearms and with that an increase in drug dealing. Because of that politicians have toughed up the debate on how to deal with it, where longer and harder punishments seem to be the way to go. The persons who are most likely to get caught up in the violence are men in the ages 15-29 years old, where not only drugs are the main reason, but also the socioeconomic- and demographic differences in our country will be a factor. The retributive justice system is still the dominating one, but reparative justice is getting bigger within Sweden too, it’s just not yet on the same level as in other countries. The purpose of this thesis was to know more about the experiences and challenges that the professionals have that work with reconciliation and mediation. A qualitative method with semi structured interviews has been used to interview two professionals working at Försoningsgruppen and two professionals working at Medlingsverksamheten in Lund. To analyze the results I used theories about shame, guilt, the other and theories about moral and empathy. The results from the interviews showed that to be able to reconcile, the person who has done wrong needs to be able to feel guilt and to take on genuine and full responsibility for their actions. It also showed that the person that has done wrong needs to take on a new identity, an identity of both being a human and a human that has done harm to another person. They need to become the other, and that is one hard thing to accept.

Artificiell intelligens har under senare år tagit en allt större roll inom företagsvärlden. Organisationer kan utnyttja AI till att effektivisera rekryteringsprocessen vilket sparar tid och pengar. Studier visar att träning av AI kan leda till diskriminering. Detta är ofta en sidoeffekt till hur AI har tränats, exempelvis genom data innehållandes bias, eller att programmerarens egna fördomar blir del av AI:s beslutsunderlag. Syfte: Syftet med den här studien är att genom en systematisk litteraturstudie skapa en inblick i de konsekvenser som användandet av AI kan ha på rekryteringsprocessen. Rapporten ämnar även att undersöka hur användandet av AI kan kopplas till diskriminering av kandidater. Avslutningsvis önskar studien att ge rekommendationer till hur AI i fortsättningen kan användas i rekryteringsprocessen utan att åsamka skada på organisationer eller individer. Resultat: Resultatet tyder på att rekryterare och kandidater upplever AI som bias. Resultaten visar även vikten av transparens och det fortsatta behovet av människor i rekryteringsprocessen, för att öka förtroendet och undvika diskriminering och partiskt beslutsfattande från AI. Dessutom visar studien att kandidater uppfattar att AI inte kan identifiera unika drag och personliga ansträngningar från kandidater, och därför anser tekniken som orättvis. Den här studien observerar en polariserad syn på AI som å ena sidan mer partisk än människor, och å andra sidan mindre partisk än människor. Detta förmår författarna till den här rapporten att diskutera komplexiteten i ämnet, och att AI liksom människor, kan orsaka partiskhet. Slutsats: Kandidater och rekryterare anser att AI i rekrytering är fördomsfullt. Uppfattningen påverkas av individuella aspekter. AI i rekrytering kan leda till diskriminering av ålder, kön och etnicitet, diskrimineringen kan ofta härledas till hur AI har tränats. AI kan användas i de delar av rekrytering som historiskt inneburit lite kontakt mellan organisation och kandidat, tillexempel CV granskning. Mänsklig närvaro behövs för att öka förtroende hos kandidater. / Artificial intelligence has during recent years taken a significant place in the business world. Organisations benefit from AI by streamlining the recruitment process and thus saving money by reducing cost and time. Studies show how training of AI can cause discrimination. This is often a side effect of how the AI has been trained, using data containing bias, or due to the programmers personal bias being incorporated in the AI decision making. Purpose: The purpose of this study is to create insight into the consequences that the use of AI can have on the recruitment process. Furthermore, this study aims to examine how AI can be linked to discrimination against candidates. Lastly, this study wishes to give recommendations on how AI can be used for recruitment in the future, without causing harm to individuals or organisations. This study has analysed contemporary management research concerning the area using a systematic literature review. Results: The literature suggests that AI is perceived by recruiters and candidates as biassed. The results show the importance of transparency and the continued need for humans in the process, to enhance trust and avoid discrimination and biassed decision making from AI. Furthermore, this study shows that candidates perceive that AI is unable to identify uniqueness and personal efforts and thus believe the technology to be unfair. This study observes a polarised view of AI as more biassed than humans on one hand, and less biassed than humans on the other. This induces the authors of this paper to discuss the complexity of the matter and that AI, like humans, can cause bias. Conclusion: Candidates and recruiters believe that AI in recruitment is biassed. The perception is influenced by individual aspects. AI in recruitment can lead to discrimination of age, gender and ethnicity, the discrimination can often be traced to how the AI has been trained. AI can be used in those parts of recruitment that historically involved little contact between organisation and candidate, such as CV scanning. Human presence is needed to increase trust in candidates.

During 2022 the Swedish government announced a new strategy to combat homelessness. As the population is growing faster than housing construction there is a noticeable housing crisis in Sweden in terms of housing shortage. This means that more households risk ending up outside the housing market and becoming homeless. With the new strategy, the work of national and local authorities is expected to change. The aim of this study is to describe how national and local authorities manage acute homelessness within housing provision. Furthermore, the study intends to analyze and discuss challenges in dealing with acute homelessness in housing provision. To fulfil the aim, empirical material was collected through qualitative interview studies with people at national and local authorities in the capacity of their professional role. The results show that there are multiple difficulties in the work towards dealing with homelessness in housing provision in terms of strategies and cooperation between national and local authorities. This is partly a result of Sweden’s large multi-level system where responsibilities and duties are distributed across several different authorities. This is to some extent a consequence of unclearly formulated strategies, unclear division of responsibilities and small resources. Further, this makes it hard to get an overall picture of the extent of the problem and what can and should be done in the future. Some of these difficulties can be communicated and coordinated, while others are dependent of housing policy and market forces, which is difficult to influence. In the future, authorities and the population face great uncertainty. But there are clear ambitions with the strategy Bostad först being the foremost. This indicates a strong drive forward nationally and locally towards a more developed and socially sustainable housing provision.

One measure that groups of people have always taken is to ostracize the individuals who violate social norms. This is still going on today, even in digital form. Cancel culture is a prevailing internet phenomenon on social media where public figures are banned from influence after saying or performing a, according to the public, wrongful act. The phenomenon is, to say the least, debated and controversial but nevertheless lacks detailed scientific work. The purpose of this study is to investigate young adults' participation in cancel culture and to shed light on possible reasons why they maintain and conduct cancel culture on social media, which was carried out with the help of the main question:  - How do young adults in Sweden reason about their participation in cancel culture on social media and why do they choose to participate? Through a qualitative interview survey, where eight respondents shared their experiences and opinions on their participation, conclusions could be drawn. The results showed that the interviewees' reasoning was positive in the sense that their participation had positive consequences for themselves and that they participate partly to show their position and thus be part of the group, and partly to command the justice that the judiciary has failed to do. / En åtgärd som grupper av människor alltid har vidtagit är att frysa ut de individer som bryter mot de sociala normerna. Detta pågår än idag, även i digital form. Cancel culture är ett rådande internetfenomen på sociala medier där offentliga personer blir bannlysta från inflytande efter att ha sagt eller utfört en, enligt allmänheten, felaktig handling. Fenomenet är minst sagt omdebatterat och kontroversiellt men saknar trots detta utförligt vetenskapligt arbete. Den här studien har i syfte att undersöka unga vuxnas medverkan i cancel culture samt belysa möjliga orsaker till varför de upprätthåller och bedriver cancel culture på sociala medier, vilket genomfördes med hjälp av huvudfrågeställningen: - Hur resonerar unga vuxna i Sverige kring sin medverkan i cancel culture på sociala medier och varför väljer de att delta? Genom en kvalitativ intervjuundersökning, där åtta respondenter berättade om sina upplevelser och åsikter kring sin medverkan, kunde slutsatser dras. Resultatet visade på att intervjupersonernas resonemang var positiva i den bemärkelsen att deras deltagande fick positiva konsekvenser för dem själva och att de medverkar dels för att visa sin ståndpunkt och därmed vara en del av gruppen, och dels för att själva skipa den rättvisa som rättsväsendet misslyckats med.

Syftet med denna studie var att undersöka hur kvinnor som lider av endometrios och PMDS använder sig av sociala medier för att söka information, samt hur sociala medier kan verka som stöd för dessa kvinnor. Studien har genomförts med hjälp av kvalitativa intervjuer. Resultaten visar att kvinnor använder sociala medier som informationskälla på olika sätt, samt att majoriteten av kvinnorna har ett högt förtroende för informationen de tar del av. Resultaten visar även att sociala medier har en stor betydelse för kvinnornas gemenskap och identitetsskapande. Kampen för erkännande tolkades olika av intervjupersonerna, för vissa är det en pågående kamp och kampen att älska sig själv är en pågående process. Slutsatsen utmynnas i att alla kvinnor som deltagit i studien uppger att de känner sig missförstådda av vården och samhället, samt att endometrios och PMDS måste uppmärksammas mer.

Sedan på 80-talet startade diskussionerna om hållbarhet med sociala, ekologiska och ekonomiska dimensioner i Brundtlandskommisionens rapport Our Common future (1987). I dagsläget finns det olika definitioner av social hållbarhet. Begreppet mångtydigt i dess karaktär, eftersom det kan betyda olika saker beroende på situation. Denna fallstudie syftar till att skapa  förståelse och skapa ny kunskap om begreppet social hållbarhet i relation till transportplanering.   Transportplanering presenteras ofta i kvantitativa och numeriska värden som antalet motorvägar som byggs och tids- och kostnadseffektiviseringar. Det är de tekniska dimensionerna som står i förgrunden medan de sociala dimensioner ofta blir underordnade i  traditionell transportdiskurs (Keivani & Shirazi, 2019:59). Studien undersöker hur social  hållbarhet tolkas i kommuners transportplaneringspraktik och hur det beskrivs i plandokument på regional nivå. Studien syftar till att skapa förståelse för vad social hållbarhet innebär i regionalt och kommunalt transportplaneringsarbete.  Studien utgår från en kvalitativ metod där en intervjustudie har gjorts. Detta kombineras med en kvalitativ textanalys i form av en dokumentstudie av regioners policydokument som berör social hållbarhet och transportplanering. Studien inleds med en kartläggning av kunskapsläget gällande social hållbarhet i en transportplaneringskontext. I studiens ramverk lyfts det fram forskning om aspekter som berör begreppet och dess mångtydighet, ojämlikhet, rättvisa och fördelning av resurser till de som behöver det mest. Studien visar att  regioner kopplar till social hållbarhet i transportplaneringen är aspekter som rättvisa, tillgänglighet och jämlikhet. Men det finns också en problematik där det inte prioriteras tillräckligt mycket medel till de grupper som faktiskt behöver prioriteras i transportsystemet. Studien visar också att på kommunal nivå tolkas social hållbarhet på flera olika sätt. I vissa fall tolkas begreppet mer som ett kontextberoende begrepp. I vissa fall saknas det en tydlig avgränsning av begreppet vilket leder till svårigheter med att förstå hur transportplanering bidrar till den sociala hållbarheten. / Since the 1980s, discussions on sustainability with social, ecological and economic dimensions started in the Brundtland Commission's report Our Common Future (1987). Today, there are different definitions of social sustainability. The concept is ambiguous in nature, as it can mean different things depending on the situation. This case study aims to create understanding and new knowledge about the concept of social sustainability in relation to transport planning. Transport planning is often presented in quantitative and numerical values such as the number of motorways built and time and cost efficiencies. It is the technical dimensions that are in the foreground while the social dimensions are often subordinated in traditional transport discourse (Keivani & Shirazi, 2019:59). The study examines how social sustainability is interpreted in municipal transport planning practices and how it is described in planning documents at the regional level. The study aims to create an understanding of what social sustainability means in regional and municipal transport planning work. The study is based on a qualitative method where an interview study has been conducted. This is combined with a qualitative text analysis in the form of a document study of regional policy documents relating to social sustainability and transport planning. The study begins with the state of knowledge regarding social sustainability in a transport planning context. The study's framework highlights research on aspects relating to the concept and its ambiguity, inequality, justice and the distribution of resources to those who need them most. The study shows that regions link social sustainability in transport planning to aspects such as justice, accessibility and equality. But there is also a problem where not enough funds are prioritised for the groups that actually need to be prioritised in the transport system. The study also shows that at municipal level, social sustainability is interpreted in several different ways. In some cases, the concept is interpreted more as a context-dependent concept. In some cases, there is no clear delineation of the concept, which leads to difficulties in understanding how transport planning contributes to social sustainability.

Denna studie undersöker hur områdespoliser i Malmö uppfattar och tillämpar principerna för processuell rättvisa i sitt dagliga arbete. Fokus ligger på konceptet processuell rättvisa, som betonar respektfullt bemötande, neutralitet, trovärdighet och delaktighet, viktiga delar för att i brottsförebyggande syfte stärka förtroendet mellan polis och allmänheten. Med en kvalitativ metod, baserat på muntliga och skriftliga intervjuer, har insikter från 4 medarbetare och 2 gruppchefer inom områdespolisen samlats in. Resultaten visar att det finns varierande tolkningar av processuell rättvisa bland poliserna men majoriteten betonade vikten av respektfullt bemötande och opartiskhet. Studien visar också att tillämpningen försvåras av faktorer som situationsfaktorer och tidigare erfarenhet, vilket gör det utmanande för polisen att förhålla sig till teoretiska riktlinjer i alla situationer. Genom att belysa dessa aspekter bidrar studien till ökad förståelse för de praktiska utmaningarna vid implementering av processuell rättvisa och föreslår förbättringar för att stärka förtroendet mellan polis och allmänhet. Resultaten kan användas för att belysa hur processuell rättvisa kan underlätta polisens arbete och erbjuda insikter för framtida policys och utbildningsinitiativ. / This study examines how community police officers in Malmö perceive and apply the principles of procedural justice in their daily work. The focus is on the concept of procedural justice, which emphasizes respectfulness, neutrality, trustworthiness, and voice, key components for strengthening trust between the police and the public for crime prevention purposes. Using a qualitative method based on oral and written interviews, insights were gathered from four employees and two group leaders within the community police. The results show that there are varying interpretations of procedural justice among the officers, but the majority emphasized the importance of respectful treatment and impartiality. The study also reveals that the application of procedural justice is hindered by factors such as situational factors and previous experience, making it difficult for the police to adhere to theoretical guidelines in all situations. By highlighting these aspects, the study contributes to a deeper understanding of the practical challenges in implementing procedural justice and suggests improvements to strengthen trust between the police and the public. The findings can be used to illustrate how procedural justice can facilitate police work and provide insights for future policy-making and educational initiatives.

En alltmer globaliserad och konkurrensutsatt ekonomi har de senaste decennierna krävt ökad flexibilitet på arbetsmarknaden. Tidigare forskning har uppmärksammat hur förändringarna påverkar anställdas attityder och välbefinnande i olika sektorer. Anställningsotrygghet, det vill säga oron över att förlora arbetet eller att arbetssituationen ska försämras, är ett väldokumenterat fenomen som visat sig ha negativ påverkan på psykisk hälsa. Få studier har dock undersökt anställningsotrygghet inom vård och omsorg. Syftet med föreliggande tvärsnittsstudie var att undersöka relationen mellan trygghet och otrygghet i anställningen, organisatorisk rättvisa samt copingstrategier för vård- och omsorgspersonal. Anställda inom kommunal vård och omsorg i Västerbotten (n = 205) besvarade en enkät om deras nuvarande anställning, arbetssituation och hur de hanterar problem kopplade till arbetet. Svarsfrekvensen uppskattades vara 12 %. Regressionsanalyserna visade att anställningstid minskar kvantitativ men inte kvalitativ anställningsotrygghet i vår data. Därtill fann vi ett negativt samband mellan anställningsotrygghet och organisatorisk rättvisa samt ett positivt samband mellan anställningsotrygghet och undvikande coping. Tvärtemot tidigare forskning fann studien inget samband mellan anställningstrygghet och problemlösande eller emotionsfokuserad coping. Sammantaget stödjer delar av resultatet tidigare forskning och belyser vikten av att studera anställningsotrygghet för yrkesgrupper med olika arbetsvillkor. / The labor market has changed dramatically during the last decades due to increased globalization and competition, and thus consequently increased the demands of flexibility. Thus, previous studies have examined the effects on employees’ attitudes and well-being in different sectors of the labor market. The negative impact of job insecurity – i.e worrying about potential job loss or loss of valued job features – on mental health is well established in the academic field of psychology. The purpose of the present thesis was therefore to investigate the relationship between job insecurity, organizational justice and coping mechanisms for health care workers in the public sector by using a cross-sectional study design. Municipality workers in Västerbotten (n = 205) answered a questionnaire concerning their current employment, work environment and how they cope with problems at work. The estimated response rate was 12 %. The regression analysis showed a statistically significant decrease of quantitative but not qualitative job insecurity in relation to job tenure. Furthermore, the results showed a negative correlation between job insecurity and organizational justice, and a positive correlation between job insecurity and avoidant coping. However, contrary to our hypothesis and previous studies no relationship was detected between job insecurity and problem-solving or emotion-focused coping. The results of this study partly supports the findings of previous research. Nevertheless it highlights the importance of research on job insecurity for employeesin different sectors with varying conditions.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur stadsplaneringens politiska uppdrag eventuellt påverkas av privata konsulters deltagande i planeringsprocesser. På så sätt problematiseras tolkningsutrymmet samt det potentiella inflytandet över de vägval som den offentliga verksamheten gör. I grunden handlar det om att belysa ett eventuellt demokratiskt problem i en kontext som lovordar samverkan mellan offentlig och privat sektor. Målet är att identifiera om ansvarsutkrävandet kan säkerställas när aktörerna i dessa nätverk tar beslut i den offentliga verksamhetens sfär. Undersökningen belyser huvudsakligen en svensk planeringskontext på regional samt kommunal planeringsnivå. Därutöver ingår även exempel från Köpenhamn, Danmark. Fokus riktas mot frågan om social hållbarhet samt den offentliga aktörens hantering av allmänintresset i relation till social hållbarhet som fenomen. Undersökningen belyser hur social hållbarhet tar sig i uttryck i specifika planeringsprojekt samt hur relationen mellan konsult och kommun ser ut i dessa exempel. Det empiriska materialet består av intervjuer med representanter från konsultfirmor samt tjänstemän från kommuner eller regionkontor. Dessutom analyseras planeringsdokument samt slutrapporter i relation till de olika projekten. Det empiriska resultat antyder att social hållbarhet hanteras som en avpolitiserad fråga inom den fysiska planeringen. Potentiella motsättningar ser ut att ignoreras i ett sammanhang som strävar efter att lösa problem utan konflikt. Förekommande problemlösningar relateras framförallt till fysiska ingrepp i stadsmiljön där kommunikativa aspekter såsom medborgardeltagande och ökad samverkan är centrala. Alternativa förståelser och kunskapsfält ser ut att reduceras bort till förmån för vissa dominerande ideal. Resultatet indikerar vidare att konsulten får ett relativt stort handlingsutrymme i stadsutvecklingsprojekt med inriktning på social hållbarhet. Denna slutsats baseras framförallt på den offentliga aktörens förtroende för konsulten samt den ömsesidiga tolkningen att konsulten utför den offentliga aktörens uppdrag - som ett slags företrädare för den offentliga verksamheten. Allmänintresset försvaras i den mån att det politiska uppdraget utförs utan större konflikt. Konsulten levererar också utifrån den offentliga aktörens förväntningar. Däremot framkommer en odemokratisk aspekt där social hållbarhet inte ser ut att definieras utifrån en politisk grund. De aktuella stadsutvecklingsprojekten som sådana är förvisso politiskt förankrade, men tolkningsutrymmet för konsulten ser ut att vara relativt stort där den offentliga aktören söker stöd, expertis eller kunskap. Det demokratiska problemet i förekommande exempel handlar inte om konsultens förmåga eller oförmåga att tolka den politiska viljan. Problemet ligger snarare i att den offentliga aktören inte definierar social hållbarhet i relation till fysisk planering på en önskvärd politisk nivå. Det finns således ett behov av att den offentliga aktören stärker sitt självförtroende i hanteringen av ett ämne som förtjänar att tillskrivas en politisk betydelse. Så länge den offentliga aktören inte definierar vad social hållbarhet är enligt den politiska viljan kan allmänintresset bli svårt att försvara.

Today, it seems that informal relationships in the workplace are more important for employees than ever. Furthermore, we have seen a rising interest for staff work, even in small companies. Research has shown that staff work in small companies can be described as ad hoc. However, what influence the informal relationships have on the staff work is a rather unexplored topic. In this study, we wanted create a deeper understanding of how the informal relationships are expressed in a small company and their potential influence on the staff work. To achieve this we conducted a qualitative study with 14 in-depth interviews in a small company with about 30 employees in the south of Sweden. In the beginning of this study we believed that we would find many informal relationships with a high impact on the staff work. The result of this study has shown that informal relationships in a small company can be shallow in their character but still be perceived as good. Moreover, the study has shown that shallow informal relationships can have a similar impact in organizations as earlier research has shown that deeper informal relationships can. The impact that these informal relationships has shown in this study, is interpreted to be engagement, trust and wellbeing. But also negative aspects such as frustration founded in a lack of communication. The informal relationships has also shown an impact on how the staff work is constructed. The informal relationships that are not interpreted as well-functioning has in this study been interpreted to have a negative impact on the ad hoc staff work that the company is conducting. With this study we want to create an awareness around informal relationships and its impact on small companies and their staff work. All this to give small companies good conditions in conducting a beneficial staff work.