mat är en del av dagarna vi lever. fisk är en del av staden vi bor i. nu som då möts vi där - vid bordet, över disken, i hamnen.på skeppsbron är avstånden små och stora. den sociala scenen och hamnens råhet är båda en del av karraktären. så har platsen alltid fungerat och spåren finns i var gatsten. genom renseriet, rökeriet och bistron får gästerna ta del av hela fiskens förädlingsprocess. från den ocensurerade rensningen, beredningen i rökeriet till den tillagade måltiden i bistron.de tullhus i funkisstil som idag ses på kajen talar om skeppsbron i alla dess lager. paul hedqvists enkla bruksarkitektur är beviset på insikter vi kan lära av. genom att bevara tullhuset och låta bistron ta rum i det slitna skalet rycks inga lager bort.min byggnad består av två volymer - renseriet och rökeriet. precis som tullhusen är de varierande i skala och interiöra material. besökaren ska kunna läsa av processen i arkitekturen. rensieriets kala betong mot rökeriets kakelbeklädnad, till bistrons varma träbeklädnad.mitt förslag undersöker tiden som var och tiden som är. fast mest den tid som ännu inte finns. om mötena vid bordet, över disken, i hamnen som ännu inte hänt. skeppsbron kan vara en plats för det, igen. / food is a part of the days we live. fish is a part of the city we live in. we meet at the table, at the counter, in the harbour. like we always have done, like we always will. the distances at skeppsbron are both small and large. the social scene and the harbours rawness are both a part of the character. skeppsbron has always been like that, and the traces are to be found in every cobblestone. through the cleanery, smokery and the bistro the guests take part of the whole process of the fish. from the uncensored cleaning, the preparation in the smokery to the cooked meal in the bistro. the customs house on the site are build in an functionalistic architectural tradition designed by paul hedqvist. the simple construction says something about the place, that we can learn from. by keeping the building all the layers of the place are kept. my building consists of two volumes - the cleanery and smokery. like the costums house they are varying in scale and interior materials. the guest should be able to read the process in the architecture. the cleanery’s naked concreteagainst the smokery’s tile covering, to the bistro’s warm plywood interior. my proposition investigates the time that was and the time that is, but above all the time that is yet to come. about the meetings at the table, at the counter and and in the harbour that has not happened. skeppsbron might be a place for that, again.