Mitt syfte är att bidra med kunskap om pedagogers arbete med barns delaktighet i förskolan, med inriktning på barn i behov av särskilt stöd. För att undersöka detta har jag gjort intervjuer med pedagoger i förskolan. Jag valde semistrukturerade intervjuer, då jag ville ha öppna svar, med det menas att jag vill ha pedagogens egna ord, inte ett svarsalternativ de kan välja på. Resultatet visade att alla pedagoger i intervjuerna anser att delaktighet är något alla ska få och att vara en del i gruppen är en självklarhet. De kämpar varje dag för att delaktighet ska finnas genom att stötta och finnas där för de barn som har en resurs knuten till sig. Stöttningen kan bestå i exempelvis att pedagogerna finns nära för att förtydliga och utveckla barns språk. Hjälpa barnen att förstå lekens regler och stötta till delaktighet i lekar och aktiviteter med andra barn på förskolan. De använder olika former av kommunikativa hjälpmedel, den vanligaste är TAKK, tecken som alternativ kompletterande kommunikation. De personer jag intervjuat beskriver olika arbetssätt. Några hade resurs i barngruppen, andra hade resurs kopplat till ett specifikt barn. De var alla överens om att det var bra för både barn och pedagoger att variera resursperson. Ett öppet arbetslag där de kan gå in för att byta av varandra gjorde att de orkade med resursarbetet då det ibland inte bara är psykiskt tungt utan även fysiskt. För att möjliggöra delaktighet i gruppen arbetar de ofta i smågrupper. Detta för att få en nära kontakt med gruppen och det specifika barnet. Det gör det också möjligt för alla barn att få egna positiva upplevelser av lek och aktivitet med de barn som behöver extra stöd. De är alla överens om att leken är en svår situation för delaktighet. Pedagogerna i min studie och tidigare forskning (Luttorpp, 2011; Skogman, 2004) menar att barnets förmåga till initiativtagande och flexibilitet har stor påverkan för delaktighet. Som en utmaning lyfte de alla tiden, tiden för reflektion, tiden att få kunskap och tiden att bara finnas. / The purpose of my study is to bring more knowledge regarding children in need of special support and how preschool teachers work with the participation of children in need of special support. I interviewed a number of educationalists from different preschools and I have chosen a form of questions with open answers. They all believe that it is very important for all children to have the opportunity to participate by their own abilities. Children with special needs get extra support, for example help to understand the child’s own language, words or special signs.  It could also be to help the child to be included in the play and other common activities and to understand the playing rules. This can be done by alternative communication. There are different kinds of communication. Often used is TAKK, a method of using signs as supplemental communication. The interviewee’s describe different form of work processes. Some of them had resources in the children groups, while others had resources connected to a specific child. They all agreed that variation of resource persons is good for both the children and the educators. A better way of work would be a team where they could cover for each other. It is not just psychology tough but also physical. To make it easier for participation in the group they often have the children in small groups. This is to get a good contact with the group and with the specific child. It is also to create possibilities for children without disabilities to get their own positive experience from play and activities with children with special needs. They all agree that play is a difficult situation for participation where the flexibility and ability to take initiative of the child is very important. As a challenge, they all lifted time for reflection, time to get more knowledge and time just to be.