<p>Uppsatsen är en komparativ studie av retorik och pedagogik vid högfungerande autism och Aspergers syndrom, med retorisk kommunikationsteori som plattform.</p><p>Den undersöker om retoriska mallar kan vara bra verktyg och därmed skapa möjligheter till eget kunskapande för personer som har funktionshindret.</p><p>Slutsatsen är att;</p><p>Partesmodellen borde kunna användas för att utöka mängden strategier de personer som har högfungerande autism eller Aspergers syndrom behöver för att bli förstådda och för att förstå. Likt schema, sociala berättelser och seriesamtal, de pedagogiska hjälpmedel som används idag.</p>

<p>Abstract</p><p>The topic of the present dissertation is argumentation in the late statesman Olof Palme (1927-1986). One may reasonably think that the fascination for Palme is mainly due to his way of expressing his policy, and therefore also to his argumentation strategy. The theoretical background consists of Lloyd F. Bitzers’s theory on the rhetorical situation, Stephen E. Toulmin’s theory on the description of argumentation structures and on the notion of fallacy, as it appears in pragma-dialectics and informal logic. The rhetorical situation is used to identify vital presuppositions and conditions surrounding the analysed argumentation.Toulmin’s theoretical model is used to analyse structures in the argumentation, and the notion of fallacy is used to discover infringements upon these structures. The object of this analysis is the decisive electoral debates of autumn 1976 between Olof Palme and Thorbjörn Fälldin, held in Scandinavium, Gothenburg, Sweden. Palme had to think of a number of surrounding conditions, such as that the debate was decisive, the composition of the audience. Palme and Fälldin otherwise appeared to be rather equally equipped for the debate. Palme’s task was primarily to gain the number of votes needed to continue to keep social democracy in power. There seem to exist several levels making up his argumentation, grouped under attack and defence. Defence is in most cases based upon a strong connection with the social democrat tradition. The attack is more complicated, linked to Palme’s overall argumentative intention: to depict the non-socialists as a bad governing alternative, and the social democrats as a better one. Fallacies are regarded as instances of breaking the frame of rules that govern a critical discussion. Palme has several fallacy-like features in his argumentation. Among those, most common, are that he attacks the person Thorbjörn Fälldin, instead of the policy or party that he represents. Palme also starts from presupposed premises and tries to link the economic policy of the alliance to an intellectually-thought delimiting between liberal and conservative capitalism and social-democrat solidarity. He strives to portray the liberals and conservatives as money-orientated, whereas social democracy is depicted as people-orientated.Palme goes arguably too far at several moments during the debate,which possibly hurts his own argumentation.</p><p>Keywords: Olof Palme, argumentation, argumentation analysis, rhetoric, rhetorical situation, Toulmin´s argumentative model, fallacy, informal logic, pragma-dialectic, critical discussion, debate, Thorbjörn Fälldin, social democracy, election</p>

<p>In this essay I want to investigate how the <em>poodle strategy</em> affects a person’s credibility when he or she uses it. The <em>poodle strategy</em> is a strategy, which someone uses when he or she is scrutinized by the media. It’s primary purpose is to suppress further media coverage but it is also a strategy for defending oneself and hence rescuing one’s reputation either as a private person or as an official.</p><p>The essay’s research questions are:</p><ul><li>How has the strategy been applied for defensive purposes and what are the results?</li><li>To which extent can the Stasis theory and Benoit’s theory on Apologia be connected to the strategy?</li><li>Does the strategy affect the user’s credibility?</li></ul><p>To answer these questions four cases from the political sphere in Sweden where persons have been said to have “done a poodle” have been analyzed. In order to analyze the strategy and to judge how successful it has been these cases have been connected to the Stasis theory, Benoit’s theory on apologia and theories about credibility and trust.</p><p>Additionally this essay investigates how applicable the Stasis theory is as a model for analyses and how relevant analyses based on stasis theory are today. Furthermore it investigates wheteher a fusion of the Stasis theory and Benoit´s theory on Apologia can be profitable.</p><p>An important conclusion is that the <em>poodle strategy</em> is a strategy, which is more complicated than one might first think. Whether the strategy works depends on a series of factors; for example the person’s initial credibility (or ethos) and the morality of the actions. These factors need to be assessed before the strategy is put into use.</p>

<p>The purpose of this essay is to perform a comparative study of first a pedagogical/rhetorical and then a therapeutic method, to help students overcome their speech anxiety. My choice stayed at focusing on the academic world and the benefits offered to mainly students. I have chosen two institutions with long experience of work with speech anxiety: Instutionen of Swedish, rhetoric and journalism at Södertörns Högskola and Student Health at Uppsala University. I want to find the advantages and disadvantages of the two universities and in no way define what is more favorable.</p>

<p>I den här uppsatsen har jag undersökt internkommunikationen på ett multikulturellt företag för att se hur olika kulturer visar sig i olika förhandlingsstilar. Mitt material har bestått av sexton mejl mellan en tysk och en svensk affärsman från det multikulturella företaget Volkswagen. Mina frågeställningar var:</p><p>1. Skiljer sig Sch och Joh:s sätt att formulera sig och vilken betydelse får det i så fall för förhandlingen? 2. Vilka förhandlingsstilar används? Vad får de för konsekvenser? 3. Hade genomtänkta retoriska strategier kunnat effektivisera förhandlingens gång och i så fall vilka?</p><p>För att svara på frågorna har jag gjort en stilanalys kompletterad av en strukturell analys. Jag har även gjort en förhandlingsanalys och till sist undersökt de två kulturerna genom en jämförelse. Min uppsats lutar sig mot Hofstedes teori om kulturella dimensioner samt Ghauris teori om förhandlingens tre faser, för att nämna några.</p><p> </p><p>Viktiga slutsatser är att det finns större och mer betydelsefulla skillnader mellan tyskar och svenskar än väntat. Jag har också kommit fram till att kurser i förhandlingsteknik kan visa sig vara lönsamma för multikulturella företag och det är det jag vill förmedla med den här uppsatsen. </p><p> </p> / <p><p>In this essay I want to investigate the internal communication of an transcultural company to see how different cultures are shown in different styles of negotiation. I have been looking at sixteen emails between a German businessman and a Swedish businessman, both working at the transcultural company Volkswagen.</p><p>The essay’s research questions are: 1. Do the German and the Swede differ when it comes to manner of speaking, and if so, how does that effect the negotiation?  2. Which styles do they use in negotiation? What kind of consequences do the styles cause? 3. Would carefully prepared rhetorical strategies make the negotiation more effective, and in that case, which strategies would that be?</p><p>To answer these questions I have made a stylistic and a structural analysis, followed by an analysis of the negotiation style and strategies. At last I studied the two cultures and made a comparison between them. I have built my essay on the theory of cultural dimensions by Hofstede and Ghauri’s idea about the phases of negotiation, to mention a few.</p>Conclusions I’ve made are that there are bigger differences between Germans and Swedes then I expected. I’ve also seen that education in negotiation could be profitable for transcultural companies, which I with this essay would like to convey. </p>

<p>Denna uppsats undersöker varför vissa blogginlägg får många kommentarer jämfört med mindre kommenterade blogginlägg. Utgångspunkten är att undersöka en dagboksblogg skriven av en tonårig kvinna, då det finns förhållandevis lite forskning inom detta specifika område. Materialet som ligger till grund för undersökningen är en blogg som heter Kenza och de tre mest respektive minst kommenterade inläggen från denna blogg under perioder från 1 januari till 28 februari 2009.</p><p>William Labovs teori om narrativer och Wolfgang Isers reception theory utgör uppsatsens teorier. Metoderna som används är läsbarhetsindex, nominalkvot, narrativ analys och interpersonell analys.</p><p>Resultaten som framkommit ur analyserna visar att i jämförelse mellan de minst och de mest kommenterade blogginläggen har de mest kommenterade få långa ord och en utpräglad verbal stil. Blogginlägg med en tydlig narrativ struktur och ett direkt tilltal fick också fler kommentarer. </p> / <p>This essay examines why certain posts on weblogs get more comments compared to less commented posts. The purpose is to examine an online journal weblog that is written by a teenage girl, since there exists little research within this field. The material is taken from a weblog called Kenza and I examined the three most commented and the three least commented posts during January and February 2009.</p><p>The theoretical background for this essay is William Labov’s theory on narrative and Wolfgang Iser’s reception theory. The methods used are readability analyses, narrative analysis and interpersonal metafunction.</p><p>From the results it can be concluded that in comparison with the least commented posts the most commented posts have fewer long words and a distinct verbal style. Weblog posts with an evident narrative structure and direct address towards the reader also got more comments.</p>

No description available.

No description available.

I denna uppsats undersöker jag hur det är möjligt att med hjälp av bland annat Ernst Cassirers teorier kring myter och genom att se hur dessa tar sig i uttryck i ett narratio, nå en utökad förståelse för argumentation genom att ta fasta på det som ligger utanför logikens och det rationella förnuftets område. Med utgångspunkt i Cassirer, kompletterad av Jean-Pierre Vernant, Cornelius Castoriadis och Jesper Svenbro, visar jag hur mŷthos hela tiden är närvarande i vårt tänkande, hur mŷthos skapar och omskapar mening samtidigt som denna mening sätts i spel genom olika myter. I argumentation tar dessa myter formen av det som i den antika dispositionen för ett argumenterande tal kallades narratio. En av de viktigaste funktionerna för narrationen är att skapa trovärdighet åt ett mŷthos och detta sker på fyra olika sätt: prosans genrekarakteristiska, diakrona handlingskopplingar, anagnorisis, samt den synkrona sammanlänkningen. Den sistnämnda ger också övergången till en annan viktig aspekt av trovärdighetsskapandet; elocutio, där jag undersöker två typer av figurer och troper: överförande och förstärkande. I de överförande figurerna kan vi se hur mŷthos bricoleras av betydelser hämtade från andra fält, medan vi i de förstärkande figurerna kan se vad som skapat ett specifikt mŷthos och vilket pathos som varit viktig för mytskaparen. Uppsatsens slutsats blir därmed att människan, trots vår uppfattning om argumentation som en rationell företeelse byggd på logik, istället alltid är, med Derridas ord, mytopoetiska bricoleurer. Vi kan därmed inte bortse från myterna när vi undersöker argumentation samtidigt som vi därmed också måste lämna önskan om att värdera, rangordna och systematisera all argumentation, en tro som ur detta perspektiv bara blir till en myt. För denna argumentationssyn med grunden i retoriken blir istället Aristoteles ideal fronesis viktigt, då detta synsätt innebär förståelse, som i förlängningen ger en klokhet om vilka handlingsval som i slutändan gör gott. / In this essay I examine how we, with the help of Ernst Cassirers theories concerning myths and by examining how these are expressed in a narratio, can achieve an expanded understanding of argumentation by also taking to account that which lies beyond the area of reason and logic. By building on Cassirer, complemented with the thinking of Jean-Pierre Vernant, Cornelius Castoriadis and Jesper Svenbro, I’m able to show how mŷthos always is present in our thinking, and how mŷthos always creates and recreates meaning while at the same time putting that meaning to use in various myths. In argumentation these myths take the form of the roman concept narratio. One of the key features of the narrative is to provide credibility to mŷthos, and this is done in four ways: through the characteristics of the prosaic genre, the diachronic linking of events, anagnorisis and the synchronic linking of events. The latter also provides the transition to another of the vital parts in the process of credibility¸ elocutio, where I examine two types of figures and tropes: transferring and emphasizing. The transferring figures gives us an insight of how we create mŷthos by taking in meaning from other fields, while the emphasizing figures show us how pathos always is important to the myth-maker. The conclusions of this essay is thus that man, despite our conception of argumentation as a rational phenomenon based on reason and logic, rather is, in Derrida’s words, a mythopoetic bricoleur. We can not ignore this when we set out to investigate argumentation and we have to abandon our wish to evaluate, rank and systematize all argumentation. Instead Aristotle provides us with an answer in his rhetorical ideal fronesis, because when we reach understanding of our myth-making it’s also possible for us to make decisions that will hopefully do good.

Uppsatsen är en komparativ studie av retorik och pedagogik vid högfungerande autism och Aspergers syndrom, med retorisk kommunikationsteori som plattform. Den undersöker om retoriska mallar kan vara bra verktyg och därmed skapa möjligheter till eget kunskapande för personer som har funktionshindret. Slutsatsen är att; Partesmodellen borde kunna användas för att utöka mängden strategier de personer som har högfungerande autism eller Aspergers syndrom behöver för att bli förstådda och för att förstå. Likt schema, sociala berättelser och seriesamtal, de pedagogiska hjälpmedel som används idag.