The opioid epidemic has reached critical levels in American society. By affecting all demographics and socioeconomic levels, it has led to unprecedented numbers of overdoses and deaths while simultaneously burdening our healthcare system. Current policy towards opioid use disorder centers on medication and rehabilitation with the ultimate goal of long-term recovery and abstinence. However, as more studies have emerged over the past few years regarding substance use disorders, the idea of harm reduction as a potential method to mitigate the negative effects of opioid use disorder has grown from the public health sector and addiction advocates. Harm reduction policies encompass many avenues that include syringe exchange programs, widely available naloxone prescriptions, and more recently, the creation of safe injection facilities (SIFs). SIFs are a place for supervised and sterile injection use under the supervision of medical professionals. They have been growing in number in the international community and have shown promise in the United States as a means of providing healthcare to people with substance use disorders. This paper will demonstrate the efficacy and need for SIFs in the opioid use community of America. / Urban Bioethics

Many communities are promoting physical activity and active transportation as ways to combat childhood obesity and change sedentary lifestyles of school-age children. Safe Routes to School Youth Voices is a mixed methods approach to understanding the experiences and perceptions of middle school students surrounding the use of active transportation. Student experiences are explored both independently and in comparison to parental perspectives of barriers to actives transportation. Data were collected in the form of parent surveys, observations, student interviews, and student focus groups. This study aims to answer the following primary research questions: (1) What are the conditions experienced along the route? (2) What are the students' perceptions of barriers to active transportation? (3) What are the compensation practices that students take to overcome barriers? and (4) How do the students' perceptions compare with their parents? Interviews and focus groups were transcribed and coded using in-vivo, descriptive, structural and pattern methods. Primary themes which emerged include how conditions of walking to school, personal safety, compensation practices, and systematic barriers all affect the perceptions of active transportation of the student. Findings highlight the difficulties many students face when considering active transportation, and discuss the inconsistencies between student experience, parental perceptions, and intervention goals.

Au lendemain de la seconde Guerre mondiale, le multilatéralisme est devenu la condition de légitimité des interventions à des fins de protection humaine. Néanmoins le multilatéralisme suscite des problèmes de coopération, de commandement et de contrôle dans une force multinationale composée des contingents ayant des cultures militaires propres. Les échecs successifs de la première moitié de la décennie 1990 générèrent des travaux concentrés sur le maintien de la paix suivant une démarche up-down. Ils proposèrent dans un premier temps, la création d’une doctrine ‘‘robuste’’ qui comprendrait également l’élaboration des règles d’engagement (ROE) fermes et dans un second temps, la mise en oeuvre de mandats sans ambiguïtés. Or, tant que la configuration du Conseil de sécurité restera inchangée, les mandats seront toujours ambigus puisque les résolutions dont ils découlent laissent une part d’ambiguïté afin d’éviter le risque de veto. Chaque opération de paix ayant ses particularités propres, la création d’une doctrine robuste pour le maintien de la paix ne serait pas efficace. Posant les directives déterminant le niveau de force qui peut être utilisé dans diverses situations, les ROE se trouvent au coeur des opérations de paix et affectent la légitimité de celles-ci. Plutôt qu’une doctrine, la création d’un régime des ROE suivant une démarche bottom-up et son intériorisation par les casques bleus entrainerait une harmonisation de leurs comportements. Il serait alors possible de rechercher l’émergence d’une perception commune entre les Etats à l’égard du maintien de la paix et ce à travers une norme safe-efficient qui assurerait un environnement safe pour les soldats et un environnement efficient pour la réussite des opérations de maintien de la paix. Plus les Etats seront conscients des problèmes et des ambiguïtés relatifs aux opérations de paix, plus ils pourront avoir la volonté politique de mettre en oeuvre des mandats plus crédibles par l’intermédiaire de cette norme safe-efficient. / After the Second World War, multilateralism has become the legitimacy condition of interventions for human protection. Nevertheless, multilateralism creates problems of cooperation, command and control in a multinational force, which is composed of contingents having their own military cultures. Successive failures of the first half of the 1990s generate peacekeeping studies following an up-down path. Initially, they had proposed to create a “robust” doctrine that comprehends the drafting of firm Rules of Engagements (ROE), and in later times, they proposed to carry out the mandates without ambiguities for peace operations. Yet, as long as the configuration of the Security Council remains the same, the mandates will always be ambiguous, given that they are derived from the already ambiguous resolutions avoiding the risk of veto. Since every peace operation has its own particularities, the creation of a robust peacekeeping doctrine would not be efficient. ROEs are the directives issued by competent military authority that delineate the circumstances and limitations about the use of force. They are at the core of the peace operations and influence their legitimacy. Rather than a doctrine, the creation of a regime of ROE following a bottom-up path, and its internalization by peacekeepers, lead to a harmonization of their behaviors. It will then become possible to look for the emergence of a common perception between states about peacekeeping, and through this, a safe-efficient norm will emerge. This will secure a safe environment for soldiers and an efficient environment for the success of peacekeeping operations. The more awareness is created about problems and ambiguities concerning peace operations, the more willing will states become to carry out credible mandates through this safe-efficient norm.

Teng, Yue. / Thesis (M.Phil.)--Chinese University of Hong Kong, 2009. / Includes bibliographical references (p. 33-38). / Abstract also in Chinese.

Den internasjonale Safe-Community (SC) bevegelsen vokser stadig. Denne studien setter søkelyset på de såkalte Affiliate Safe Community Support Centres (ASC) og deres rolle i bevegelsen. SC-begrepet blir behandlet både som en innovasjon og som en organisasjons- modell som utbres etter Rogers og Røviks teorier. ASCene ses på som ”forandrings-agenturer” i følge disse teoriene. Studien er en case-study i følge Yin, og dekker 9 av ialt 15 ASCer. Tre av dem har mistet sin status som ASC, seks av dem har sin status i behold. De følgende fem påstander blir studert: 1)Det er ingen forskjell i hvordan sentrene har utøvet sin rolle som årsak til at noen mister sin status og andre ikke. 2)Årsakene til at noen mister sin status ligger i interne organisasjonsmessige, personalmessige eller økonomiske forhold. 3) ASC’ene og deres oppgaver er ikke særlig godt kjent blant ”brukerne” 4)ASC’ene har et svakt eller lite bevisst forhold til det teoretiske og vitenskapelige grunnlag for spredningsprosesser 5)SC-begrepet oppfattes i liten grad som en organisasjonsmodell på linje med andre organisasjonsmodeller. Data ble samlet inn fra spørreskjemaundersøkelser, skriftlig materiale og intervju. Materialet omfatter alle ”nivåer” i SC-bevegelsen. Alle fem påstander ble styrket av materialet. Studien har ledet til følgende konklusjoner og anbefalinger som forhåpentligvis kan styrke både renommé og effektivitet i SC-bevegelsen og lette arbeidet i ASCene: Organisasjonsteori og organisasjonsspørsmål må i langt større grad settes på dagsorden i bevegelsen. Vekst og utbredelse av SC-”ideén” får for stor plass i forhold til konsolidering. Det forekommer konflikter mellom ASC-arbeidet og andre arbeidsoppgaver. Det gjelder særlig når det gjelder prioriteringen mellom forsking og arbeidet med å utbre SC-modellen. ASCene har ikke tilstrekkelig kapasitet til å følge opp veksten i SC-bevegelsen. Begge disse forhold synes hovedsakelig å bunne i mangel på finansiering og mangel på planmessig utbygging. Mangel på planmessig organisering av bevegelsen er foruroligende. Dersom det ikke blir tatt tak i denne manglende organiseringen, vil det kunne være til hinder for videre utbredelse og i verste fall virke ødeleggende for bevegelsen. Det må også pekes på kvinnenes sterke, til dels dominerende stilling / The international Safe-Community (SC) movement is steadily growing. This study highlights the so-called Affiliate Safe Community Support Centres (ASC) and their role in the movement. The concept of SC is treated as an innovation and an organisational model diffusing according to the theories of Rogers and Røvik. The ASCs are looked upon as ”change agencies” according to these theories. This is a case-study according to Yin of 9 out of 15 ASCs. Three of them have lost their status as ASC, six still have their status. The following five propositions are examined: 1.There are no differences in how the ASCs have executed their role that can explain why some have lost their status and some not. 2.The reason why some have lost their status can be explained by internal organisational, personal or economic conditions. 3.The ASCs and their tasks are not well known by the ”users”. 4.The ASCs have a weak or little conscious relations to the theoretical and scientific foundation of diffusion processes. 5.The SC-concept is to a very little degree considered as an organisational model. Data was collected from surveys and interviews with people at all ”levels” of the SC-movement as well as written material. All five propositions were strengthened by the material. The study leads to the following conclusions and recommendations which hopefully can improve the reputation and efficiency of the SC-movement and ease the work of the ASCs: The ASCs have an important role in the movement, but they are too few to serve an increasing number of SCs. The development of new ASCs should go on simultaneously with the increase of SCs. It is also necessary with a geographical distribution corresponding with the distribution of the SCs. The economy of the ASC-work has a very weak foundation, and this should be taken more seriously. There are conflicts between ASC-work and other tasks. There are no indications that certain models of internal organisation or company construction are more functional than others. Organisational matters are not considered sufficiently important. This is alarming, and may threaten the existence of the whole movement if not taken more seriously. It must be a responsibility of the WHO Collaborating Centre to bring these matters to discussion. There are few other arenas for these discussions than the regional and world-wide conferences. But in addition the institutions teaching SC-issues have a responsibility for taking up these topics in their education programmes. Women have a very strong position in the ASC. But it is not possible from this material to draw conclusions as to whether their position has influenced the priorities or choice of topics in the ASC-work. / <p>ISBN 978-9185721-08-5</p>

Den här essän kommer att behandla ett vanligt förekommande ämne inom förskolan, introduktioner av nya barn och föräldrar. Genom introduktionen måste pedagoger förhålla sig till den nya familjen för att försöka få till anknytning och trygghet. Utgångspunkten ligger i två egen upplevda dilemman där pedagogerna beskriver två olika introduktioner. Den ena introduktionen pågår en längre period. Barnet vill inte släppa sin förälder och är ledsen så fort föräldern försöker lämna honom. Den andra introduktionen går fort, barn och förälder visar glädje. Pedagogerna på den förskolan känner trots det en oro då barnet upplevs gränslöst när hon springer mellan aktiviteter, andra barn och deras föräldrar. Syftet med den här essän är att undersöka hur olika anknytningsmönster och förutsättningar kan påverka introduktionen av nya familjer i förskolan. Den kommer även att belysa pedagogens eller pedagogernas erfarenhet, samt hur viktigt det är med ett gott samarbete. Förskolans miljö och organisation kommer också att undersökas och vilken roll den spelar för barnets introduktion och även för pedagogernas möjlighet att utföra en god introduktion. Detta kommer att göras genom tre frågeställningar, vilka är: Hur kan vi som pedagoger möta Pelle och Almas olika behov? Vilka är förutsättningarna för en god introduktion? Vilka psykologiska fenomen är relevanta för introduktionen? Genom att använda olika begrepp såsom affektteori, affektintoning, trygg bas, säker hamn och anknytning kan den här essän närma sig dessa frågeställningar. Essäns huvudsakliga uppgift är att ge pedagoger, oavsett erfarenhet, olika perspektiv på introduktionen och hur dessa kan tillämpas på nya familjer. I essän beskrivs anknytningsteorins framväxt och graderingar av olika anknytningar. Trygg bas och säker hamn är olika sätt att se hur en anknytning fungerar mellan barnet och föräldern, då det är där den första anknytningen börjar. Under arbetets gång har fokus på barn och föräldrar blivit mer nyanserat och pedagogernas roll undersökts allt mer kritiskt. Genom litteraturstudier och samtal i handledningsgruppen på skolan och med kollegor har vi fått en större förståelse för alla parter som deltar under introduktion till förskolan. En viktig slutsats vi kom fram till är att anknytning, oavsett till vem, inte kan skyndas fram. Den måste få växa fram genom tillit och trygghet. / This essay will treat a common subject within the preschool environment, the introductions of new children and parents. Throughout the introduction, teachers must relate to the new family to try and achieve a connection/attachment and provide security. The starting point is two self-perceived dilemmas where the teachers describe two different introductions. One introduction goes on for a longer period. The child does not want to let go of its parent and is sad as soon as the parent tries to leave it. The second introduction goes fast, children and parents are expressing happiness. The teachers at the preschool nevertheless are concernedwhen the child is perceived boundless as it runs between activities, other children and their parents. The purpose of this essay is to investigate how different connection patterns and prerequisites can affect the introduction of new families to the preschool environment. It will also examine the experience of the teacher or teachers, and the importance of good cooperation between the teachers. The preschool's environment and organisation will also be investigated and the role it plays in the introduction of the child and also for allowing the teachers to carry out a good introduction. This will be done through three questions, which are: How can we, as teachers, meet Pelle and Alma's different needs? What are the prerequisites and conditions needed for a good introduction? What psychological phenomena are relevant to the introduction? By using different concepts such as affect theory, mirroring, safe base, safe heaven and connection/attachment, this essay can approach these issues. Essen's main task is to provide teachers, regardless of experience, with different perspectives on the introduction and how these can be applied to new families. The essay describes the progression of the connection/attachment theory with different levels of connection. Safe base and safe heaven are different ways to see how a connection/attachment works between the child and the parent, as that is where the first connection/attachment is established. During the work, the focus on the children and parents has become more nuanced and the role of teachers is increasingly critical. Through literature studies and discussions in the tutoring group at school and with colleagues, we have gained a greater understanding of all parties involved in the introduction to preschool. An important conclusion we found is that connection/attachment, regardless of who cannot be accelerated. It must grow through trust and confidence.

I en mer komplex och föränderlig värld har organisationer svårt att hänga med och tillräckligt snabbt ta vara på möjligheter, hantera utmaningar samt leva upp till förändringar i kundernas krav. De behöver därför öka sin förmåga att snabbare anpassa sig till förändring, något som benämns som business agility. För att bättre kunna hantera snabba förändringar har organisationer börjat arbeta enligt agila metoder, men dessa togs fram med enstaka team som förebild och är inte tänkta att hantera de utmaningar som uppstår när många team ska samarbeta i större organisationer. För att stora organisationer ska uppnå business agility behöver de skala upp de agila metoderna, denna organisationsförändring brukar benämnas som agil transformation. Till sin hjälp har de storskaliga agila ramverk. Det finns få fallstudier av agil transformation och tillämpningen av storskaliga agila ramverk i olika miljöer, i synnerhet i stora organisationer som är hårt reglerade och inom offentlig sektor. I de undersökningar och rapporter som finns är många utmaningar och framgångsfaktorer direkt eller indirekt koppling till ledarskapsfrågor men det finns begränsat med forskning om erfarenheter hos ledare, vilka är de personer som förväntas leda organisationsförändringen. Några av de största utmaningarna som har rapporterats är förändringsmotstånd hos medarbetare och en organisationskultur i strid med agila värderingar. Några av framgångsfaktorerna är stöd från ledning, kommunikation, transparens och att ökat kunnande i agil praxis. Syfte med denna studie är att från ett ledarskapsperspektiv undersöka en agil transformation med stöd av ett storskaligt agilt ramverk hos en myndighet. Den teoretiska referensramen innefattar teorier som har betydelse för förståelsen av business agility, agil transformation och lean-agilt ledarskap. En fallstudie som går på djupet och som ger möjlighet till en ingående beskrivning av verkligheten har valts och studien har en kvalitativ ansats. Fallet som studeras är utvecklingsverksamheten på Skatteverket som har använt det storskaliga agila ramverket SAFe som stöd i sin agila transformation. Data har samlats in genom intervjuer av personer med ledarroller och analysen av empirin är tematisk. Studiens slutsatser beskriver mötet mellan, dels den befintliga organisationsstrukturen och det storskaliga agila ramverket, dels mellan det konventionella ledarskapet och det agila. Studien ger svar på forskningsfrågan vilka lärdomar som kan ges till andra som planerar en storskalig agil transformation. Lärdomarna är kopplade till upplevelser av ett storskaliga agila ramverk, myndighetskontextens påverkan, beroenden, dubbla roller och ledarskap. / In a more complex and rapidly changing world, organizations find it difficult to keep up and take advantage of opportunities quickly enough, handle challenges and changes in customer requirements and therefore they need to increase their ability to adapt more quickly to change, something that is referred to as business agility. To better handle rapid change, organizations has adopted agile methods, but these were developed with individual teams as a model and are not intended to handle the challenges that arise when many teams work together in enterprises. For larger organizations, to achieve business agility, they need to scale up the agile methods and this change in organization is called an agile transformation. To their aid, they have large-scale agile frameworks. There are only a few case studies on agile transformation and the adaption of large-scale agile frameworks in various contexts, especially in large organizations that are strictly regulated and within the public sector. Many of the challenges and success factors that emerge from the studies and reports that do exist, are directly or indirectly linked to leadership issues, but there is limited research on the experiences of leaders, who are expected to lead the agile transformation. Some of the most reported challenges are resistance to change among employees and an organizational culture contrary to agile values. Support from leaders, communication, transparency, and increased knowledge in agile practices, are among the most reported success factors. The research objective is to examine an agile transformation, from a leadership perspective, with the support of a large-scale agile framework at government agency. The theoretical framework includes theories of importance for the understanding of business agility, agile transformation, and lean-agile leadership. A case study that goes in depth and which provides an opportunity for a detailed description of reality has been chosen and the study has a qualitative approach. The case being studied is the development department at Skatteverket (the Swedish Tax Agency), which has used the large-scale agile framework SAFe in its agile transformation. Data have been collected through interviews with people with leadership roles and the analysis of the empirical data is thematic. The conclusions of this study describe the meeting between the existing organizational structure and the large-scale agile framework, and between the traditional leadership and the agile. The study provides answers to the research question of what lessons can be given to others who are planning a large-scale agile transformation. The lessons are connected to experiences of a large-scale agile framework, the influence of the government agency context, dependencies, dual roles and leadership.

Das Ausmaß der Zerstörung von Kulturgut im bewaffneten Konflikt stellt die internationale Gemeinschaft vor neue Herausforderungen. In vorliegender Arbeit werden die Präventionspflichten der Staaten in Friedenszeiten nach dem Humanitären Völkerrecht in Abgrenzung zu friedensvertraglichen Regelungen beleuchtet. Dabei werden zur Konzeptualisierung der Prävention die Dimensionen der Verhaltens- und der Verhältnisprävention unterschieden und auf die Normen des Völkerrechts übertragen. Das aufkommende Konzept des safe haven wird als potentiell präventive Maßnahme analysiert und kritisch gewürdigt.

Introduktion (och syfte) – Människor på arbetsplatser, oavsett bransch, kan drabbas av bådefysiska och psykiska problem på grund av exempelvis kemikalier, maskiner, buller,stress eller trakasserier. I Sverige är byggbranschen en av de mest olycksdrabbadebranscherna och räknades som den dödligaste branschen under 2018. Samtidigt görsstora satsningar i Sverige för att arbeta säkert på byggarbetsplatser och förebyggaolyckor, som till exempel Safe Construction Training och säkerhetspark. Enligt en delforskning har, under de senaste två decennierna, intresset för begreppet säkerhetskulturökat som ett sätt att minska risken för olyckor. Säkerhetskultur definieras som cheferoch anställdas värderingar, uppfattningar och attityder om förhållande till arbetsmiljöoch säkerhet. Av denna anledning blir målet med denna studie att kartlägga faktorersom påverkar säkerhetskulturen, belysa hur en god säkerhetskultur ser ut samt vilkaåtgärder som bidrar till en förbättrad säkerhetskultur. Metod – Undersökningsstrategi för denna kvalitativa studie baseras på intervjuer ochdokumentstudier. Intervjuer valdes som den ingående empiriinsamlingen eftersom dettaär en beprövad metod för insamling av data från en utvald grupp personer. Användandetav intervju som empiriinsamling bidrar till att ange både djupare förståelse av problemeti fråga och samtidigt tillåta författaren att vägleda frågeställningen och därmed geupphov till en öppnare diskussion av ämnet. Intervjuerna som använts i denna rapportär av typen semistrukturerade, där frågorna är förutbestämda men hålls öppna. Parallelltmed intervjuerna används dokumentstudie i form av sekundärdata för att kompletteraprimärdata från intervjuerna. Resultat – Det överliggande problemet idag kring säkerhetskulturen grundar sig kringatt byggindustrin är en bransch med fler olycksrisker än andra branschen till följd avarbetsuppgifternas natur. Att förebygga olycksrisker kräver aktivt säkerhetsarbete somarbetar mot risker och olyckor som vanligtvis sker och samtidigt fokusera på attförebygga och minska antalet olyckor. Till detta krävs olycksrapporteringar samt tillbudför att möjliggöra att säkerhetsarbetet fokuserar på relevanta faktorer som kan ge positiveffekt, och minska antalet rapporterade fall. Att möjliggöra en god säkerhetskulturkrävs att arbetarna vet om de risker som finns, att rapportering är något som måste ske,oavsett olyckans storlek, samt att undvika att slarva med arbetet för att spara tid. Analys – Analysen har presenterat en djupare förståelse kring hur säkerhetsarbetetfungerar, vilka faktorer som uppenbarar sig vid granskning av olyckor och tillbud,hantering av olycksrapportering, samt arbetet mot att förebygga fler olyckor. Diskussion – Med den valda metodiken för framtagning av rapportens empiri har etttrovärdigt resultat kunnat tillhandahållas. Undersökningen har genomförts med en litenurvalsgrupp men resultaten bedöms vara användbara. Målet med denna kvalitativastudie har uppnåtts och frågeställningarna har besvarats. / Introduction (and purpose) – People in the workplace, regardless of industry, can beaffected by both physical and mental factors due to, for example, chemicals, machines,noise, stress, or harassment. In Sweden, the construction industry is one of the mostaccident-prone industries and was considered the deadliest industry in 2018. At thesame time, major investments are being made in Sweden to work safely on constructionsites and prevent accidents, such as Safe Construction Training and safety parks.According to some research, over the past two decades, interest in the concept of safetyculture has increased as a way of reducing the risk of accidents. Safety culture is definedas managers 'and employees' values, perceptions, and attitudes about the relationshipbetween the work environment and safety. For this reason, this work will aim to identifyfactors that affect the safety culture, shed light on what a good safety culture looks like,and what measures contribute to an improved safety culture. Method – The research strategy for this qualitative study is based on interviews anddocument studies. Interviews were chosen as the in-depth empirical collection as thisis a proven method for collecting data from a selected group of people. The use ofinterviews as a collection of empirical data helps to provide both a deeper understandingof the problem in question and at the same time allows the author to guide the issue andthus give rise to a more open discussion of the subject. In parallel with the interviews,a document study in the form of secondary data is used to supplement primary datafrom the interviews. Results – The overriding problem today around safety culture is that the buildingindustry maintains a greater risk of accidents than other occupations due to the natureof the tasks. To prevent the risks that an accident occurs, the demand increase for activesafety work to prevent risks and accident that are commonly occurring, while at thesame time focusing on preventing further accidents from happening. To do this, thedemand for reports regarding incidents and accidents increases, to enable the safetywork to focus in on relevant factors and decrease the number of accidents fromhappening. To enable good safety culture, the workers need to be aware of the risksduring work, that they always report accidents, and to avoid cutting corners to save time. Analysis – The analysis has presented a deeper understanding of how safety work isdone in the workplace, which factors that are presented when reviewing accidents andincidents, the handling of the accident reports, as well as the work towards preventingmore accident from happening. Discussion – With the chosen methodology for producing the report's empirical data, acredible result has been provided. The survey was conducted with a small sample group,but the results are judged to be useful. The goal of this qualitative study has beenachieved and the questions have been answered.

Citizens’ expectations of products and services produced by the public agencies are rising incredibly due to the fact that savvy startups and other global technology businesses have been succeeded in providing a high standard of digital services in the past decades. This, in turn, puts pressure on the public agencies in how they need to work in order to meet the citizens’ expectations and needs. Besides, during the years, there are a number of projects done by some of the agencies that has been identified as not having succeeded in delivering the desired value, staying in budget and delivering the project’s result in time. Therefore, there is a need for actions in order to counteract this. It is believed that applying Agile into the agency’s project management will help them to not only meet the citizens’ expectations, but also improve the project’s outcome. Many agencies have been hierarchical for a long time involving complex and rigid structure, and the fact that they have been working with a Waterfall-based methodology for a long time. Therefore, adopting this Agile approach implies a number of challenges for the agency. Thus, this thesis aims to investigate to what extent the Agile approach can be implemented into the agency by identifying the challenges that the adoption of Agile entails. A number of different previous research and literature about the Waterfall, even called traditional in this thesis, and Agile project management methods have been reviewed in order to provide theoretical frameworks that are of relevance for this study. As the research subject is quite complex and broad, a qualitative approach has been utilized to obtain in-depth knowledge. Interviews have been conducted with employees from the investigated agency, and in order to pursue a comparison with how other public agencies have worked with a potential Agile adoption, interviews have also been conducted with a second agency. The thesis finds that applying the Agile project management method into the investigated agency will imply some challenges. A total of seven different challenges were identified which can be briefly summed up as following; Employees being too comfortable with old methods; Staff has difficulty committing to the new working culture; Agile is not a “one-size-fits-all” method; Large size projects; Heavy documentation; Financial reporting practices affecting the efficiency of Agile planning; Lack of competencies or some competencies being considered rare, hence there is no guarantee for each team to have all competencies that are needed. This study’s result shows that the studied public agency can work with Agile project management methods to a wider extent than what is done today. However, there are a couple of challenges, and solely working with the Agile method was showed to not be recommended. In order to find out if the Agile approach can be used in other works that are not covered in this study, or if the result can be applied to other sectors as well, further research is required. / Invånarnas förväntan för en produkt eller tjänst framtagen av myndigheter har ökat drastiskt. Detta kan bero på att startupföretag samt andra globala tekniska företag har lyckats erbjuda digitala tjänster av hög standard under de senaste årtionden. Det sätter i sin tur press på hur myndigheten behöver arbeta för att kunna bemöta invånarnas förväntningar och behov. Under åren har dessutom ett antal projekt inom myndigheterna blivit identifierade för att inte ha lyckats leverera det önskade värdet, hålla sig inom den satta budgeten och/eller leverera projektresultat inom den satta tidsramen. Därmed finns det ett behov av åtgärder för att motarbeta detta. Ett införande av Agil projekthantering tros kunna hjälpa till med att inte bara uppnå invånarnas förväntningar och behov utan även till förbättrat projektresultat. Myndigheterna har länge varit hierarkisk bestående av komplexa och stela strukturer, dessutom har de även under en lång tid arbetat Vattenfalls-baserat när det kommer till projekthantering. Därmed kan ett införande av det Agila konceptet medföra en del utmaningar. Denna rapport har därför riktats mot att undersöka till vilken utsträckning ett Agilt tillvägagångssätt kan implementeras inom myndigheten genom att identifiera utmaningarna som det Agila kan medföra. Ett antal olika litteraturer samt tidigare forskningar inom Vattenfall, även kallat traditionell i denna rapport, och Agil projekthantering har granskats för att tillhandahålla den teoretiska biten om de olika arbetsmetoderna. I och med att detta undersökningsområde kan ses som relativt komplext och brett så har en kvalitativ undersökningsmetod använts för att få en djupare förståelse av området. Förutsättningarna av detta ges av intervjuer från anställda från den undersökta myndigheten. För att göra en jämförelse i hur andra myndigheter har arbetat med Agilt införande har intervjuer även hållits med ytterligare en myndighet. Studien visar att tillämpning av Agil projekthantering inom den undersökta myndigheten kan medföra en del utmaningar. Totalt identifierades sju olika utmaningar som är sammanfattade på följande sätt: Anställda är för bekväma med den gamla arbetsmetoden; Anställda har svårigheter med den nya arbetsmiljön; Agil är inte en metod som är av “en storlek passar alla” principen; Stora projekt; Tung dokumentation; Redovisningspraxis som påverkas av den Agila planeringen; Avsaknad av kompetens eller att vissa kompetenser anses vara en bristvara. Denna studie visar att den undersökta myndigheten kan arbeta med Agila projekthanteringsmetoder till en större utsträckning än vad som redan görs idag, däremot finns en del utmaningar, och att enbart arbeta med den Agila metoden visar sig inte vara rekommenderat. För att veta om det Agila konceptet kan användas i större utsträckning även utanför projekthantering eller om resultatet även gäller för andra sektorer krävs vidare påbyggnad av studien.