Syftet med den här studien är att undersöka två vägledares metoder i enskilda samtal med arbetssökande. Den här studien handlar om vägledningssamtal inom ett arbetsmarknadspolitiskt projekt. Det valda arbetsmarknadspolitiska projektet är Jobbgarantin för ungdomar som är ett program som riktar sig till unga arbetslösa. På det utvalda projektet arbetar två stycken vägledare med bland annat enskilda samtal med de unga arbetssökande. Ingen av vägledarna är utbildade till studie- och yrkesvägledare varför jag har försökt ta reda på hur de genomför sina vägledningssamtal. Jag har också försökt se om det finns några likheter eller skillnader i förhållande till de metoder vi använder oss av i studie- och yrkesvägledarutbildningen. För att undersöka det här har jag valt att filma enskilda samtal mellan deltagare och vägledare. Jag har även valt att intervjua vägledarna om deras metoder. För att kunna analysera mitt resultat har jag använt mig av några utvalda teorier som har ingått under utbildningen. De jag har tagit upp är (Hägg & Kuoppa 2007), konstruktivistisk vägledning (Peavy 2002) och även lösningsfokuserad vägledning (Berg & De Jong 2003).Det jag har kommit fram till i resultaten är att det både finns en del likheter och en del skillnader mellan hur vägledarna bedriver samtal och de teorier jag har presenterat. Det finns mycket som tyder på att atmosfären i samtalen är trevlig och att deltagarna öppnar sig. Dock verkar det som att vägledarna saknar en del av de verktyg som kan vara bra att ha i vägledningssituationer för att deltagaren ska vara en aktiv part i samtalet.

Syftet med undersökningen var att bidra med kunskap gällande vad som sker när vägledningen digitaliseras och flyttar ut från det traditionella rummet till digitala kontexter. Dessa digitala kontexter är i undersökningen benämnda som digitala vägledningsrum. Undersökningen efterfrågade vägledares insikter gällande det digitala rummets möjligheter och begränsningar, hur rummet förbereds för vägledning samt på vilket sätt metod och teori används i denna digitala kontext. Sammanlagt elva vägledare intervjuades, varav åtta svenska vägledare och tre danska eVejledare. Resultatet visar bland annat att vägledare/eVejledare använder ett flertal olika digitala vägledningsrum och att ett traditionellt face-to-face i hög grad tar formen av ett digitalt one- to-one, dvs en vägledare och (oftast) en sökande möts i ett traditionellt eller ett digitalt rum. Resultatet visar även att avsaknad av kroppsspråk är en av vägledare/eVejledare ofta upplevd begränsning i det digitala rummet, samtidigt som anonymitet möjliggörs med digitaliserad vägledning. En möjlighet som flera vägledare lyfter fram som positivt och som uppskattas av sökande. Erbjuden anonymitet har visat sig öppna dörrar som tidigare varit stängda. Avslutningsvis används metod och teori i olika utsträckning beroende på vilket digitalt rum som nyttjas. eVejledarna är dock mycket samstämmiga i sina metod- och teorival eftersom eVejledning Danmark har valt att strukturera upp hela sin digitala vägledning utifrån gemensamma principer.

<p>The aim of this undergraduate thesis was to explore how the welfare officers at palliative units in Stockholm respond to the patients’ thoughts and experiences during the last phase of life, as well as exploring their picture of the patients experiences. The research questions of the study were:</p><p>▪ How do the welfare officers relate to the patients’ experience of their death? ▪ In what way do the welfare officers respond to the dying patient and his or her experiences?</p><p>▪ What knowledge/experience do the welfare officers have and what knowledge/experience do they consider is needed in their profession?</p><p>To answer the research questions a qualitative method was used where five welfare officers in three different palliative units were interviewed. The empirical material was analysed through meaning concentration and are presented using exact quotations. It was discovered that the patients experiences cannot be generalized. However, common feelings are those of anxiety, fear and hope, which the welfare officers deal with through methods of counselling, i.e. they listen, ask questions and accommodate. The study revealed that the welfare officers viewed life experience, in different areas, as the most important aspect in order to cope with their work. The result of the study was analysed hermeneutically and phenomenologically. The theoretical framework used in the analysis was experience psychology and counselling as a method.</p>

The aim of this undergraduate thesis was to explore how the welfare officers at palliative units in Stockholm respond to the patients’ thoughts and experiences during the last phase of life, as well as exploring their picture of the patients experiences. The research questions of the study were: ▪ How do the welfare officers relate to the patients’ experience of their death? ▪ In what way do the welfare officers respond to the dying patient and his or her experiences? ▪ What knowledge/experience do the welfare officers have and what knowledge/experience do they consider is needed in their profession? To answer the research questions a qualitative method was used where five welfare officers in three different palliative units were interviewed. The empirical material was analysed through meaning concentration and are presented using exact quotations. It was discovered that the patients experiences cannot be generalized. However, common feelings are those of anxiety, fear and hope, which the welfare officers deal with through methods of counselling, i.e. they listen, ask questions and accommodate. The study revealed that the welfare officers viewed life experience, in different areas, as the most important aspect in order to cope with their work. The result of the study was analysed hermeneutically and phenomenologically. The theoretical framework used in the analysis was experience psychology and counselling as a method.