Denna studie syftar till att undersöka hur föräldrar uppfattar förskollärares arbete med samverkan på en förskola. Studiens datainsamling utgick ifrån den kvantitativa metoden med enkäter. Teoretiskt grundar sig studie i ett sociokulturellt perspektiv med kommunikationen mellan förälder och förskollärare som centralt. Resultatet visar att föräldrarna har en god uppfattning om arbetet med föräldrasamverkan där föräldrarna anser att samverkansformerna är väl fungerande. Föräldrarna uppger att de har tillit till förskollärarna där föräldrarna prioriterar sitt barns trygghet och välmående. Det vardagliga samtalet mellan förälder och förskollärare är den viktigaste samverkansformen enligt föräldrarna, där ett ömsesidigt utbyte av information gällande det enskilda barnet görs möjligt.

Hemmasittare är ett relativt nytt begrepp som innefattar barn som isolerar sig i hemmet och inte går till skolan. Denna studie har fokuserat på barn i grundskoleålder som omfattas av skolplikten. Syftet med studien är att studera vilka orsaker som kan tänkas ligga bakom att ett barn blir hemmasittande, hur professionella arbetar med hemmasittare i Uppsala kommun samt hur aktörer samverkar med varandra i arbetet med hemmasittare. Datainsamlingen till studien skedde via semistrukturerade intervjuer med nio stycken professionella som inom sitt yrke har kommit eller kommer i kontakt med hemmasittare. Intervjuerna transkriberades, kodades och tematiserades och därefter analyserades resultatet. Systemteori och empo-werment är de teoretiska utgångspunkter som ligger till grund för studien. Studiens resultat visade att det finns flera tänkbara orsaker som kan ligga bakom hemmasittande, men de flesta av informanterna sammankopplade hemmasittande med någon form av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning eller psykisk ohälsa. Det som tycks saknas i arbetet med hemmasittare är en klinisk insats anpassad för hemmasittaren och som fokuserar på att specifikt hjälpa denne. Resursbrist och ekonomiska åtstramningar lyftes fram som svårigheter i arbetet. En del av informanterna upplevde att samverkan mellan de professionella fungerade bra i arbetet med hemmasittare medan andra menade att det är där det brister i arbetet. Det viktiga för ett framgångsrikt arbete tycks vara att arbeta förebyggande, upptäcka frånvaro i tid samt att det finns en väl fungerande samverkan mellan skola, familj och andra aktörer.

Syftet med studien var att, utifrån ett sociokulturellt perspektiv, generera kunskap om på vilka olika sätt svenskspråkiga förskollärare på förskolan, resonerar kring och beskriver hur de praktiskt går tillväga i samverkan och kommunikation med föräldrar som inte talar svenska. Semistrukturerade intervjuer med åtta förskollärare genomfördes. Studiens resultat visade att förskollärare använder många intellektuella och materiella verktyg för kommunikation i syfte att nå god samverkan. Språket och skilda kulturella förståelser begränsar dock förutsättningarna för den djupare relationen. Slutsatsen av studien var att förskollärares kommunikationsstrategier bör vidareutvecklas och problematiseras då kunskap och medvetenhet kring den egna kunskapsbasen är en viktig del i att utveckla samverkan och samförståelse.

Syftet med studien var att nå kunskap om faktorer som möjliggör en lyckad övergångsprocess för barn och elever. Kvalitativa semistrukturerade intervjuer användes för att fånga tankar och erfarenheter hos pedagoger verksamma i förskola och förskoleklass. Svar söktes om hur samverkan mellan förskola och förskoleklass skildras, vilka framgångsfaktorer och hinder som beskrivs samt på vilket sätt pedagoger i förskola och förskoleklass arbetar för att skapa kontinuitet och progression för barnen i övergångsprocessen. Helhetsperspektivet i Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell, där barnets utveckling sätts i relation till den omgivande miljön, har varit en utgångspunkt för tolkning och analys av studiens resultat. Resultatet visade, i flera verksamheter, på brister i samverkan och samsyn mellan förskola och förskoleklass och flera pedagoger uttryckte ett behov av mer ledningsstöd och utveckling. Resultatet visade också att handlingsplaner för övergångar inte alltid används samt att kommunikation i övergångsprocessen många gånger är bristfällig, dels mellan pedagoger i förskola och förskoleklass, dels mellan ledning för förskola och skola och dessutom mellan Barnhälsan i förskolan och Elevhälsan i skolan. I studien framgick att pedagoger i förskola och förskoleklass ger uttryck för liknande beskrivningar av vad som möjliggör en lyckad övergångsprocess, exempelvis trygghet och goda relationer. Som hinder i övergångsprocessen lyfter pedagoger i förskolan brister i samsyn och kommunikation, medan pedagogerna i förskoleklass framhäver sekretessbestämmelser som försvårande. Brister framkom även i uppföljning och utvärdering av övergångsprocessen samt i återkoppling mellan verksamheter och mellan ledning och personal. Dessa brister kan innebära diskontinuitet och avstannad progression för det enskilda barnet. En slutsats av studien var att insatser behövs på flera nivåer för ökade möjligheter till en lyckad övergångsprocess. På samhällsnivå kan styrdokumentens mål behöva konkretiseras för att tydliggöra processen och på kommunnivå kan övergripande planer och dokument utgöra ett stöd. En annan slutsats gällde vikten av att utveckla samverkan och kommunikation mellan berörda parter för att, genom samordning av stöd och interaktioner, bidra till en lyckad övergång för alla barn, inte minst de barn som är i behov av särskilt stöd i övergångsprocessen.

Syftet med studien var att via förskollärare och specialpedagogers berättelser om övergången från förskola till förskoleklass, nå kunskap om hur dessa går till och vilka framgångsfaktorer de återger. För att nå informanters berättelse användes en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer vilka spelades in och transkriberades för att sedan analyseras och sorteras utifrån forskningsfrågorna i ett resultat. Resultatet jämfördes sedan mot tidigareforskning samt styrdokument, allmänna råd och riktlinjer och utifrån denna analys kunde en slutsats dras. Ansatsen var även att ur ett sociokulturellt perspektiv synliggöra hur lärandet i processen, på olika nivåer, gått till utifrån berättelserna. Studien visade på ett stortengagemang, goda kunskaper och intentioner hos informanterna att gen omföra övergångar anpassade efter de unga elevernas olika behov. Informanternas berättelser om framgångsfaktorer samstämmer med tidigare forskning och styrdokumentens rekommendationer för goda övergångsprocesser. I studiens intervjuer framträder en avsaknad av gemensamma möten för diskussion och spridning av all den samlade kunskapen samt ett redskap; en systematisk plan hur arbetet med processen kan genomföras. Övergångar kan innebära risker för att elevers inlärning hindras och då nästan alla elever i sexårsåldern berörs och så många som hälften känner oro inför övergången, gör frågan viktig att beakta. Forskning och informanters berättelser tyder på att elever i behov av stöd löper högre risk att inlärning bromsas upp samt riskerar att hamna utanför gemenskapen, exkluderas, om inte information om förhållningssätt och styrkor blir tydligt återgivna samt väl mottagna av förskoleklassens förskollärare och specialpedagog i aktuell skola. Komplexiteten i processen bör bli känd och diskuterad i möten mellan berörda aktörer och på så vis leda till utökad kunskap att förvalta i en gemensamt framtagen plan, ett årshjul.

Föreliggande studies syfte har varit att belysa socialpedagogers erfarenheter och upplevelser av sitt arbete, sin funktion och roll i skolan ur ett professionsperspektiv. Studiens metodologiska utgångspunkt var en hermeneutisk kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer. Fem intervjuer har genomförts med sammanlagt sex socialpedagoger. I studien har vi utgått från Brantes (2009 & 2014) och Olofsson och Peterssons (2011) teori om professioner. Resultatet av studien visar på uppbyggnaden av en mångfacetterad profession där förmågan att vara flexibel beskrivs som en betydande egenskap att besitta. Studien visar hur professionen rekonstruerats till att bli såväl en avlastning som ett komplement till övriga pedagoger inom skolan. Resultatet skildrar även hur samarbetet mellan socialpedagoger, annan personal inom skolan och andra myndigheter har en positiv påverkan på arbetet. Slutsatsen av studien tyder på att den socialpedagogiska kompetensen är relativt ny i skolan och att det kan vara vagt vad en socialpedagog gör. För att uppnå en uttalad profession krävs struktur med tillhörande arbetsuppgifter och samarbeten.

Föreliggande studie handlar om att synliggöra hur förskollärare förhåller sig till att förverkliga läroplanens mål av föräldrasamverkan och hur föräldrarna får möjlighet till inflytande och delaktighet i verksamheten. Detta uppnåddes genom semistrukturerade interjuver med fyra förskollärare på en förskola. Resultatet visar att förskollärarna är positiva till föräldrasamverkan och att de inte ser något negativt med att föräldrar har inflytande och är delaktiga i verksamheten, men att den pedagogiska verksamheten leds av de professionella förskollärarna. Sammanfattningsvis av resultatet kan jag se att ett bra samarbete ger ett gott klimat i förskolans verksamhet både för barn, pedagoger och föräldrar.

För att man ska kunna undervisa elever som inte har svenska som sitt modersmål är det önskvärt att det finns en samverkan mellan modersmålslärare och lärare. Samverkan kan bland annat gå ut på att anpassa undervisningen så att eleven lär sitt andraspråk på bästa sätt. Därmed bör elevens behov och förkunskaper kartläggas men samtidigt också bli erbjuden modersmålsundervisning och studiehandledning som stöd för sitt fortsatta lärande. Syftet med denna studie är att redovisa för modersmålslärares uppfattning om samverkan och modersmålsundervisning. För att samla ihop data till vår studie har vi använt oss av en kvalitativ metod där vi genom ett snöbollsurval intervjuat åtta modersmålslärare. Utifrån de intervjuer vi har haft har vi sett ett behov där modersmålslärarens yrkesroll bör omdefinieras men samtidigt också tas på allvar. När det kommer till samverkan visade det sig att informanterna uppfattade det som ensidigt. Där modersmålsläraren är den partnern som tar mer del av den omfattande helheten gällande elevens behov och lärande än klassläraren.

Syftet med denna studien är att bidra med kunskap om hur lärare i förskolan och förskoleklass samverkar och arbetar med barns relationer vid en övergångssituation. Följande frågor fokuseras på 1) Hur arbetar lärarna med barns relationsskapande i en övergångssituation? 2) Hur ser samverkan mellan verksamheterna ut vid en övergångssituation?   Studien bygger på en kvalitativ undersökning i form av semistrukturerade intervjuer. Fyra förskollärare deltar i studien, där två är verksamma i förskolan och två i förskoleklass. För att analysera data har relationell pedagogik använts som teoretiskt ramverk.   Resultatet visar att lärarna ser relationsskapande som något viktigt och betydande för barns välmående och en förutsättning fortsatt utvecklig. Lärarnas strategier för att skapa relationer med barnen är olika  men närvaro, synliggöra barnets intresse och benämna barnet vid namn lyfts som viktiga aspekter för att bygga en god första kontakt. Förutom detta ser lärarna också utmaningar med relationsskapande eftersom alla barn är en unik individ, vilket innebär att det inte är ett statiskt arbete utan en ständigt pågående process.   Resultatet visar också att samverkan är något alla lärare önskar, men som väldigt få upplever fungerar. Anledningarna till detta är främst yttre faktorer i form av brist på tid, upptagningsområde. Vidare framhävs även sekretess som en försvårande apsekt med samverkan.

I denna studie undersöktes samverkan ur elevhälsoteams och pedagogers perspektiv. Syftet med studien var att undersöka hur samverkan organiseras och genomförs enligt elevhälsoteam och pedagoger samt vilka möjligheter och hinder som finns för denna samverkan. För att undersöka forskningsfrågorna valdes en kvalitativ metod. Semistrukturerade gruppintervjuer med elevhälsoteam och pedagoger genomfördes på tre olika skolor, totalt genomfördes sex intervjuer där sammantaget 17 informanter intervjuades. Resultatet sammanställdes och analyserades med hjälp av teorier inom organisation och samverkan. Informanterna beskrev att samverkan organiseras och sker både genom formella och strukturerade möten men även genom informella och spontana möten. Genom studien identifierades olika hinder och möjligheter för samverkan. Som hinder för samverkan identifierades otydlig roll- och ansvarsfördelning, brist på tillgänglighet av elevhälsoteamens professioner men även att skolans personal inte ser elevhälsouppdraget som ett gemensamt ansvar. Hinder identifierades även i form av brist på samsyn och ett gemensamt språk mellan olika professioner. Utifrån informanternas syn på samverkan identifierades tydliga strukturer för möten där elevhälsoteamets tvärprofessionella kompetenser kommer till sin rätt och finns tillgängliga och nära den vardagliga kontexten som möjligheter för lyckade samverkansprocesser.