During the last couple of years there have been a few crises in Sweden. Two of the bigger ones being the refugee crisis of 2015 and the more recent Covid-19 pandemic. One of the foundations of Swedish crisis management is cooperation between concerned actors. Previous research has shown that cooperation between actors creates a difficulty to demand responsibility. However, previous research explores the possibility to hold actors in cooperation accountable through certain criteria. Through a text analysis this thesis aims to explore how cooperation in the crisis evaluations of the refugee crisis of 2015 and the Covid-19 pandemic are displayed. This is done by applying an analytical framework based on the previous criteria for cooperation, cooperative crisis management and accountability on both evaluations. The thesis found that some but not all criteria for holding actors accountable are fulfilled in the evaluations of the two crises. More research is needed to explore crisis evaluations in context outside of Sweden and in smaller evaluations.

Både i svensk skollag och i svenska läroplaner saknas tydlighet kring vad som är framgångsfaktorer när vårdnadshavare och skola samverkar vid problematisk skolfrånvaro. Nationell och internationell forskning visar att det till stor del saknas ett föräldraperspektiv utifrån vad som är gynnande i samarbetet med skolan. Studien är en tematisk kvalitativ litteraturstudie utifrån Bronfenbrenners utvecklingsekologiska perspektiv. Syftet med uppsatsen har varit att beskriva, sammanfatta och tydliggöra framgångsfaktorer och utmaningar vid samverkan mellan skola och vårdnadshavare till elever i problematisk skolfrånvaro. För studien har femton metodböcker, litteratur som används i arbetet med elever i problematisk skolfrånvaro, analyserats. I den tematiska litteraturstudien utkristalliserades tre kategorier kopplade till samverkan mellan hem och skola vid problematisk skolfrånvaro. Studiens resultat visar att en organisation med tydlighet, rutiner och strukturer som möjliggör samverkan, är det som beskrivs vid flest tillfällen i de analyserade metodböckerna. Bristande rutiner och resurser leder, utifrån det beskrivna föräldraperspektivet, till otydlighet i både struktur och ansvar. Ytterligare en slutsats är framgången i att ha en extern samordnare vid samverkan. Den andra kategorin i studiens resultat belyser vikten av att skapa ett inlyssnande förhållningssätt i syfte att uppnå god samverkan. Föräldrar upplever att det är utmanande om de inte känner sig lyssnade på och inte ses som en resurs i det närvarofrämjande arbetet. Dock påverkar förälderns egna, tidigare, skolerfarenheter samverkan och kan vidmakthålla en ojämlik maktbalans. Den sista kategorin, kunskapshöjande insatser, är minst omnämnd i de böcker som har analyserats. Det framkommer dock att brist på kunskap om funktionsnedsättningar såsom t.ex. NPF bland skolans personal är en utmaning vid samverkan. Vidare visar resultatet att de kunskapshöjande insatserna i skolan handlar om att bistå vårdnadshavare med information om hur skolsystemet fungerar, såsom vikten av närvaro samt hur närvarorutinen ser ut.

After the covid pandemic 2020, parasport participation numbers dropped around 40 percent in Sweden. Through document analysis and interviews with nine para sports associations, two different confederations and two different municipalities, the conditions of para sports in Kalmar municipality and Växjö municipality are investigated. The background contains an overview of the organization of the sports movement as well as apresentation of disabilities that are relevant to the study. The theory consists of ATDE model, collaboration theory and organisation theory. Within the results, a picture is created of the opportunities and challenges that sports associations, municipalities and confederations feel that para sports bring. In the conclusion, proposals are presented for how the municipalities can contribute to improve the conditions for para sports. Since the sports movement is independent, it will be difficult for the municipality as a separate organization to influence the direction of the sports movement, but here the conditions around sports can be improved to contribute to the development of para sports. Since the study adress a specific impairment we investigate and that the investigation is limited to two municipalities, proposals for future research will be presented at the end that would have been relevant to the work.

Syftet med denna studie har varit att undersöka vilka erfarenheter det finns rörande samverkan med grundskolan enligt föräldrar till elever med ADHD eller AST alternativt ADHD och AST. Studiens teoretiska perspektiv utgörs av Bronfenbrenners bioekologiska utvecklingsteori. Till studien har en kvalitativ ansats valts. Totalt har åtta föräldrar intervjuats och deras utsagor har analyserat tematiskt enligt Braun och Clarkes analysmetod. Analysen mynnade ut i ett resultat som sammanfattas i tre huvudteman: barnens skolgång, ansvar för samverkan och möjligheter samt hinder för samverkan. Slutsatsen som kan dras från resultaten är att föräldrarna beskriver sina barns skolgång som instabil. Det innebär att även om barnets skolgång fungerar kan det upphöra vid byte av lärare eller vid stadieövergång. Med anledning av detta ser föräldrarna samverkan som en förutsättning för att skolgången för deras barn ska vara fungerande. Därtill menar föräldrarna att det är skolan som ansvarar för att upprätta en samverkan med dem och att de förväntar sig att skolan förhåller sig professionellt i detta. Däremot är föräldrarnas erfarenheter att skolan brister i detta ansvar och att de därför själva blir nödgade att driva på för att upprätta en samverkan. För att en god samverkan ska uppstå beskriver föräldrarna bland annat att en relation måste konstrueras mellan deras barn och barnens lärare. Att föräldrarna och deras barn görs delaktiga i beslut som rör stödinsatser är också något som nämns som kan främja en samverkan. Slutligen berättar föräldrarna att de önskar att all kommunikation mellan dem och skolan ska bära på en strävan att gemensamt konstruera strategier som kan skapa en fungerande skolgång för deras barn.

När det kommer till individer med samsjuklighet är det fundamentalt med samverkan mellan aktörer för att kunna tillgodose klienterna behandlingsbehov. Det är därför väsentligt att undersöka de faktorer som försvårar och gynnar samverkansprocesser. Studiens syfte är att belysa vad professionella inom missbruksvården upplever påverka samverkan med andra aktörer när det gäller individer med samsjuklighet. Därav avser uppsatsen att belysa de faktorer som hindrar och främjar samverkan. Studiens metodologiska utgångspunkt är hermeneutisk med en kvalitativ ansats. Det empiriska materialitet samlades in genom sex semistrukturerade intervjuer med behandlingspersonal verksamma inom missbruksvården. Därefter har det empiriska materialet analyserats med stöd av Danermarks (2004) teori samverkansteorin. Betydelsefulla främjande faktorer är etableringen av gemensamma tydliga mål och att aktörer utvecklar goda relationer för att kunna ta del av varandras kompetens och expertis. De hindrande faktorerna är bristande tid, resurser, kommunikation och engagemang. Flera av dessa aspekter kopplas till de organisatoriska förutsättningarna, lagar och regelverk och professionstillhörighet. Studiens resultat visar på att det existerar inre-och yttre faktorer inom organisationer som begränsar och försvårar samverkan mellan aktörer. Slutsatser från studien är att det krävs utökade resurser och reformer som förbättrar och utvecklar ramen för samverkan mellan aktörer. Detta skulle kunna bidra till att främja samverkan och sammanställa de integrerade behandlingsinsatser som lever upp till individens behov och förväntningar.

Ambulansverksamheten arbetar efter ett nationellt ledningskoncept på skadeplats som kallas för prehospital sjukvårdsledning. Det är ett koncept som syftar till att på ett strukturerat sätt samla och delge information och fördela resurser på ett effektivt och korrekt sätt, samt tillåter samverkan mellan andra aktörer att snabbt initieras och verka tillsammans på en skadeplats. Trots ett väletablerat ledningssystem framkommer det att ambulanssjuksköterskor fortfarande upplever att det finns brister i hur samverkan mellan ambulans och räddningstjänsten fungerar. Syftet var att utforska ambulanssjuksköterskors upplevelser av samverkan med räddningstjänst på skadeplats. Analysen genomfördes enligt Elo och Kyngäs (2008) metod för kvalitativ innehållsanalys. Åtta ambulanssjuksköterskor verksamma i Västra Götalandsregionen deltog i studien. Dataanalysen resulterade i fyra generiska kategorier; Kommunikation, erfarenhetsutbyte, ledningsstruktur och samverkansarbetet som en del av patientnyttan. Det framkommer att en av de främsta orsakerna till att samverkan brister var kommunikationen mellan ambulanssjuksköterskan och personal från räddningstjänsten. Det framkommer också att arbetet som ett team var av stor vikt för att främja det gemensamma arbetet och strävan mot ett gemensamt mål. Att ha kunskap om varandras ledningsstruktur var också något som kunde främja samverkan. Att god samverkan är en grundpelare för patientens omvårdnad och omhändertagande lyftes fram av deltagarna. En önskan om en starkare gemenskap präglar resultatet och det finns en förhoppning om att en mer etablerad gemensam övningsverksamhet skulle kunna gynna framtida samverkansuppdrag mellan ambulans och räddningstjänst.

Syftet med den här kvalitativa studien var att undersöka hur förskollärare arbetar för att främja barns modersmål samt vilka utmaningar det finns i arbetet kring flerspråkighet. I studien har åtta förskollärare intervjuats i en mellanstor stad i Sverige. Vi använde oss av semistrukturerade intervjuer för att få fram vårt resultat. Vi har utgått från det sociokulturella perspektivet för att analysera resultatet. Det framgick i resultatet att förskollärarna har samma förhållningssätt till alla barn oavsett språk. Förskollärarna använder olika verktyg exempelvis bildstöd och digitala verktyg för att främja barnens alla språk. De utmaningar som visades var kommunikationen till vårdnadshavarna men ibland även till barnen. Slutsatsen som kunde dras var att förskollärare har svårt att utmana barnen i ett språk de själva inte pratar.

Syftet med studien har varit att få större förståelse för hur fritidslärare och vårdnadshavare upplever samverkan på två olika skolor. Jag ville också ta reda på vilka metoder som fritidslärarna använder på dem två skolorna för att samverka med vårdnadshavarna. Hur ser samerkan ut mellan fritidslärarna och vårdnadshavarna, vilka former av kommunikation används av fritidslärarna för att samverka med vårdnadshavarna och vilka problem och svårigheter möts i samverkansprocessen är de frågorna som studien försöker besvara. Undersökningsmetoderna som studien har är både kvalitativa och kvantitativa. Den kvalitativa metden består av två gruppintervjuer som har genomförts på två olika skolor. Intervjumetoden användes för att besvara studiens frågeställningar utifrån fritidslärarnas perspektiv. För att få in vårdnadshavarnas perspektiv användes det den kvantitativa metoden som består av enkätformulär. Analyskapitlet är starkt anknuten till den utvecklingsekologiska teorin. Studiens resultat visade att samverkan ser olika ut på de två olia skolorna och det varierar beroende utifrån vilket perspektiv läsaren väljer för att tolka resultatet. Alla fritidslärarna som deltog i studien tyckte att samverkan är fungerande medan en stor del vårdnadshavarna från en av skolorna svarade att de är ej nöjda med samverkan.  Studien tyder på att en fungerande samverkan med vårdnadshavarna har positiva konsekvenser på barnets utveckling: det har betydelse för barn i behov av extra stöd, vårdnadshavarna kan bidra med viktig information som kan hjälpa fritidslärarna i arbetet med barnet och samverkan har betydelse för vårdnadshavarnas känsla av trygghet.

Vid misstanke om brott är det vanligt att domstolar i Sverige efterfrågar en personutredning. En personutredning används för att presentera alternativa påföljdsförslag till domstolen. Ett av dessa förslag är kontraktsvård vilket ger den misstänkte ett alternativ att bli dömd till exempelvis missbruksvård i stället för fängelse. Vad det också gör är att det startar en process av samverkan mellan frivården och socialtjänsten. Socialtjänsten måste nämligen lämna en ansvarsförbindelse om att ta på sig betalningsansvar efter två tredjedelar av utdömt straff. Vårt syfte har i studien varit att redogöra upplevelsen av denna samverkan utifrån socionomer anställda vid frivårdens perspektiv. Vi har använt oss av korta narrativ för att fånga upp deras upplevelse. Korta narrativ är i princip ett frågeformulär där vi har använt oss av en blandning mellan öppna och slutna frågor för att fånga in deras berättelse på ett så reflexivt och nyanserat sätt som möjligt. Det framkommer i frivårdsinspektörernas upplevelse av denna samverkan att den kan vara både problematisk och oförutsägbar. Utfallet skiljer sig beroende på vilken kommun och vilken socialtjänsthandläggare samverkan sker tillsammans med, vilket skapar en problematik för de klienter som nu inte ens får möjligheten att tingsrätten skulle kunna döma till vård i stället för fängelse.

Syftet med studien är att få en fördjupad förståelse om fritidshemslärarnas uppfattning om samverkan mellan skola och fritidshem. De två frågeställningar som studien utgår från är: Vad innebär samverkan mellan skol- och fritidshemsverksamheten för fritidshemslärarna? Hur uppfattar fritidshemslärarna att samverkan uppnås mellan skolan och fritidshemmet? För att uppnå syftet och frågeställningarna har en kvalitativ metod tillämpats genom semistrukturerade intervjuer. Underlaget till empirin grundar sig på sex informanter varav fyra är utbildade fritidspedagoger och två är lärare i fritidshem från tre medelstora skolor i södra Sverige. I studien väljer vi att använda samlingsbegreppet fritidshemslärare som innefattar båda yrkesgrupperna.  Studiens resultat visar samverkans innebörd enligt fritidshemslärarna samt hur fritidshemslärarna uppfattar den rådande samverkan i verksamheterna. Fem av sex informanter upplever att fritidshemslärarna ger mer än vad de får tillbaka genom att täcka upp för klasslärarna när de behöver hjälp eller är sjuka. Klasslärarna är däremot inte lika villiga att hjälpa till på fritidshemmet när det behövs då det innebär att de går miste om sin egen planeringstid. Detta resulterar till att många av fritidshemslärarna inte får tillbaka sin förlorade planeringstid. Fyra av sex informanter visar på att det råder en fungerande samverkan mellan skola och fritidshem, men att det ändå finns en del som bör förbättras. Fritidshemslärarna visar sig ha en stor vilja att samverka med lärarna i den obligatoriska skolan eftersom det gynnar både eleverna och personalen. Fritidshemslärarnas gemensamma uppfattningar om samverkan är att de går in och hjälper till i en klass eller undervisar i ett ämne som de har kunskaper om. Samverkan innebär alltså att all skolpersonal tar vara på varandras kunskaper och erfarenheter, samt hjälps åt för elevernas och kollegornas bästa.