<p><strong>Syfte:</strong> Att undersöka vad ambulanssjuksköterskor upplever kan finnas för problemområden vid arbete på skadeplats med maximalt fyra drabbade.</p><p><strong>Metod:</strong> Studien har en kvalitativ ansats. Nio ambulanssjuksköterskor i Uppsala, mellan 27 och 53 år, intervjuades. Ett bekvämlighetsurval gjordes. Tillstånd för studien anskaffades hos ambulansstationens verksamhetschef. Intervjuerna var semistrukturerade och spelades in med ljudupptagning. Intervjuerna transkriberades sedan och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet gav 11 kategorier och 19 underkategorier.<strong>Resultat:</strong> Prehospitala problem på skadeplats är mörker, dåligt väder samt trafik. Prehospital sjukvårdsledning används inte i tillräcklig mån. Mental förberedelse är viktigt inför ankomst till skadeplats. Det nya radiosystemet fungerar inte optimalt och därmed försvåras kommunikationen mellan ambulans, räddningstjänst och polis. Samarbetet med räddningstjänst på skadeplats behöver förbättras. Mer interprofessionell övning och utbildning efterfrågas. De svåraste patientgrupperna är barn samt traumafall. <strong>Slutsats:</strong> Prehospital sjukvårdsledning används för lite vid arbetet på en mindre skadeplats. Radiosystemet fungerar inte optimalt och det försvårar kommunikationen och samarbetet mellan ambulans, polis och räddningstjänst. Mer övning och utbildning behövs kring barn samt trauma. Mer interprofessionell övning och gemensamma utbildningar efterfrågas.</p> / <p>Purpose: <strong>To study problems that ambulance nurses experience at the scene of accident with a maximum of four affected persons. </strong>Methods:<strong> The study is qualitative. N</strong><strong>ine ambulance nurses in Uppsala, between 27 and 53 years, were interviewed. A convenience sample was chosen. The semi-structured interviews were sound recorded. Permission was acquired from the ambulance manager. After transcription a qualitative content analysis was performed. 11 categories and 19 subcategories were found. </strong>Results:<strong> Pre-hospital problems are bad weather and traffic. Pre-hospital leadership is not used enough. Mental preparation is important before arrival at scene of accident. The new radio communication system is not working properly, which hinders interprofessional communication. Collaboration with the rescue service needs to be improved. </strong><strong>The ambulance nurses request more training and education together with the other professions. The most demanding patient groups are children and trauma cases. </strong>Conclusions:<strong> Pre-hospital leadership is not used enough at a small scene of accident. The new radio system is not working properly which hinders the interprofessional communication. More training and education is needed when it comes to children and trauma. The ambulance nurses request more inter professional training and joint education. </strong></p>

Syfte: Att undersöka vad ambulanssjuksköterskor upplever kan finnas för problemområden vid arbete på skadeplats med maximalt fyra drabbade. Metod: Studien har en kvalitativ ansats. Nio ambulanssjuksköterskor i Uppsala, mellan 27 och 53 år, intervjuades. Ett bekvämlighetsurval gjordes. Tillstånd för studien anskaffades hos ambulansstationens verksamhetschef. Intervjuerna var semistrukturerade och spelades in med ljudupptagning. Intervjuerna transkriberades sedan och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet gav 11 kategorier och 19 underkategorier.Resultat: Prehospitala problem på skadeplats är mörker, dåligt väder samt trafik. Prehospital sjukvårdsledning används inte i tillräcklig mån. Mental förberedelse är viktigt inför ankomst till skadeplats. Det nya radiosystemet fungerar inte optimalt och därmed försvåras kommunikationen mellan ambulans, räddningstjänst och polis. Samarbetet med räddningstjänst på skadeplats behöver förbättras. Mer interprofessionell övning och utbildning efterfrågas. De svåraste patientgrupperna är barn samt traumafall. Slutsats: Prehospital sjukvårdsledning används för lite vid arbetet på en mindre skadeplats. Radiosystemet fungerar inte optimalt och det försvårar kommunikationen och samarbetet mellan ambulans, polis och räddningstjänst. Mer övning och utbildning behövs kring barn samt trauma. Mer interprofessionell övning och gemensamma utbildningar efterfrågas. / Purpose: To study problems that ambulance nurses experience at the scene of accident with a maximum of four affected persons. Methods: The study is qualitative. Nine ambulance nurses in Uppsala, between 27 and 53 years, were interviewed. A convenience sample was chosen. The semi-structured interviews were sound recorded. Permission was acquired from the ambulance manager. After transcription a qualitative content analysis was performed. 11 categories and 19 subcategories were found. Results: Pre-hospital problems are bad weather and traffic. Pre-hospital leadership is not used enough. Mental preparation is important before arrival at scene of accident. The new radio communication system is not working properly, which hinders interprofessional communication. Collaboration with the rescue service needs to be improved. The ambulance nurses request more training and education together with the other professions. The most demanding patient groups are children and trauma cases. Conclusions: Pre-hospital leadership is not used enough at a small scene of accident. The new radio system is not working properly which hinders the interprofessional communication. More training and education is needed when it comes to children and trauma. The ambulance nurses request more inter professional training and joint education. 

Bakgrund: Ambulanssjuksköterskan hamnar ofta i situationer där samverkan med andra organisationer är nödvändig. På en skadeplats leds arbetet av både ambulans, räddningstjänst och polis. För att detta arbete ska flyta på och främja patient omhändertagandet krävs det en god samverkan mellan dessa organisationer. Forskning visar på att trots att alla parter vill samverka sker detta inte alltid då varje organisation arbetar var för sig trots den tydliga viljan att samverka gränslöst.  Syfte: Att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelse av samverkan mellan blåljuspersonal på skadeplats. Metod: Metoden som användes i denna studie var en kvalitativ intervjustudie. Det genomfördes 15 semistrukturerade intervjuer som sedan transkriberades och sammanfördes till ett resultat genom ett kvalitativt induktivt tillvägagångssätt enligt Elo och Kyngäs metod. Resultat: Resultatet pekar på att samverkan mellan blåljuspersonal oftast fungerar väldigt bra men att det finns brister. De brister som framkom var framförallt i kommunikationen. Det var även viktigt att ha någon form av personkännedom, detta för att lättare känna en sammanhållning mellan organisationerna.  Inte bara vi och dem utan mer en gemenskap, en teamkänsla. Slutsats: Samverkan mellan blåljusorganisationerna sker på bästa sätt när arbetet följer de strukturer och koncept som finns samt när organisationerna strävar efter samma mål. En tydlighet i både kommunikation och ledarskap är viktigt för att få arbete att gå framåt. / Bakgrund: Ambulanssjuksköterskan befinner sig ofta i situationer där samarbete med andra yrken är nödvändigt. På en olycksplats leds arbetet av både ambulans, räddningstjänst och polis. För att göra detta arbete flytande och tillräckligt för patientsäkerheten måste de tre organisationerna arbeta tillsammans. Även om forskning visar att organisationerna vill arbeta tillsammans är det inte alltid så. Varje organisation arbetar för sig själv trots viljan att samarbeta och göra gränsen mellan organisationerna mer gränslös. Syfte: Att beskriva ambulanssjuksköterskors erfarenhet av samarbeten mellan akutorganisationer på olycksplatsen. Metod: Metoden i denna studie var en kvalitativ intervjustudie. Femton semistrukturerade intervjuer genomfördes, som sedan transkriberades och kombinerades till ett resultat genom en kvalitativ induktiv ansats enligt Elo och Kyngäs metod. Resultat: Resultaten som framkom visade att samverkan mellan räddningspersonal oftast fungerar mycket bra men att det finns brister. Bristerna var främst när det gällde kommunikation. Det var också viktigt att ha någon form av personlig kunskap till varandra, detta för att göra det lättare att känna en sammanhållning mellan yrkesgrupperna. Inte bara de och vi, mer en gemenskap där arbetet görs som ett team. Slutsats: Samverkan mellan akutorganisationerna är som mest flytande när arbetet följer befintliga strukturer och koncept och när organisationerna strävar efter samma mål. Tydlighet i både kommunikation och ledarskap är viktigt för att arbetet ska gå smidigt.